Senaste kommentarerna i forumet

Är den bok som jag läst mycket i. Massor med understrykningar och sidhänvisningar har det blivit i den.
Rekommenderas!
Ett experiment jag testade är det han föreslår i boken. Sitt helt stilla och se hur lång tid det tar innan tankarna (om allt möjligt) börjar komma.
Det tar inte lång tid...
En annan sak jag tog till mig är att försöka vara den som _observerar_ tankarna, ganska intressant.
Trodde det var en vanlig "flumbok", men enligt min åsikt var det tvärtom.

Tror det var i inledningen han berättar att han tänkte "_Jag_ kan inte leva med _Mig_ Själv", och med det startade hans funderingar om Egot och det sanna Jaget. Tror jag. :)
Tror jag ska ta ett varv till med boken, så tack för att du startade tråden!

//Buzzz

Just nu vill jag bara kommunicera med honom men försöker avhålla mig. Man är inte bättre än en alkis.....såååå svårt att stå emot "suget" efter ....vad? Bekräftelse? Kärlek? Gemenskap? Nix, det kommer jag inte att få, bara konstiga svar och lögner. När vi träffades idag ljög han för mig redan andra meningen!! Samtidigt är det ju så svårt när man vet att det beror på hans sjukdom.
Visst, jag kommer nog att posta pappren imorgon, det är ju det rätta och förnuftiga att göra. Sen kommer jag att sälja huset och sätta mig i en lägenhet i stan och ...vaddå? Dra en lättnades suck? Eller känna att det här var inte det jag ville???? (Nej ok, det ville jag inte, men ibland blir livet int som man vill.......) Fan, ikväll är det tungt när jag minns hans ledsna min, hans hopplösa ögon, hans misslyckade kamp, den lille pojkens rädsla för att bli övergiven. HUR ska jag kunna lämna honom?

...alltid hos Läkare.

De lägger huvudet på sen och frågar hur det är.

Och vill ha ett ärligt svar o allt stannar mellan se 4 väggarna.

Då släpper det o tårarna sprutar.

Otroligt befriande ?

Det blir bra...kliver du tagit....och blir det skit så är vi ändå kvar....

fast av fel skäl: ensamhet mm! Bra att Du har skrivit ett inlägg som du själv kan läsa! Då blir det så tydligt för en själv! Vissa saker som jag har skrivit här om mitt liv med mitt ex gör mig nästan mörkrädd! Har jag tolererar det där? Har jag förlåtit det där? Gick jag tillbaka fast han hade gjort så där? Nej lämna in blanketterna och gör det snabbt så inte han drar in dig i någon ekonomisk skit till råga på allt! Börja ditt egna liv nu! Även om det skrämmer! Om ett år har du det bra, bor där du vill bo mm! Börja ta dig dit!

Det blir för mycket för mig, eller det är för mycket jag vill skriva. Kan du försöka ställa lite mer specefika frågor, så kan jag beta av dem en och en :) jag vet knappt vart jag ska börja, haha.

Min kropp var plufsig när jag drack.Magen började bukta ut precis under brösten och jag såg gravid ut..Jag hade kramper, högt blodtryck, yrsel, sura uppstötningar, minnesluckor..mm..Men kroppen är fantastisk..Den återhämtar sig om man inte har misshandlat den så det blir bestående men av missbruket..Kroppen har ju hela tiden fullt sjå att rensa organen från giftet om man inte slutar att dricka a..Till slut kollapsar det ena organet efter det andra Men slutar man att förstöra kroppen med alkohol så går det mesta att läka.både kropp, själ och relationer..Kram❤️

Dessvärre så sitter den i ett tag.
Jag var oerhört trött första veckan. Kroppen är sliten och behöver vila för allt elände vi har utsatt den för.
Drick goda och nyttiga juicer, bomba kroppen med det som läker istället för A som förstör både kropp och själ.

Du är grymt duktig som inte köpte A idag!

Vår skilsmässa.
Det tog honom ytterligare två år att ta sig ur alkoholens bojor.
Då hade jag redan gått vidare.
Men det var oerhört tufft att stå emot.
Men innerst inne hade jag nått min gräns.
Jag orkade i te med mer alkohol i vår relation.

Varit väldigt upplyftande .Känner igen mig i många av dina åsikter och tankar..
Och även fick jag några go leende ? Du skriver så öppet och avslappnat och då med känsla ?

I fredags jobbade jag i psykiatrin..Där fick jag bemöta en påtänd ungdom som var otrevlig..På lördagen träffade jag exet som var trevlig men luktade gammal fylla han var nedstämd och ledsen..På söndagen fick jag ta hand om en psykotisk patient som vrålade och skrek osammanhängande..Alla 3 är lika på något sätt..Hjärnan är ur balans..Alla tre mådde dåligt..Skönt att helgen är över..Konstigt att vi med vilje utsätter oss för substanser som förstör våra hjärnor..Kusligt att se...Kram

Är väl bara barnen som tycker om?Vad skönt för dig lim att du mått bra i vinter..Detta är den längsta vintern på 10 år här..Såklart fick jag känna på det i mitt första egna hus..Men det har gått bra med snöskottning och vedeldning för mig..Vad härligt för våra barn att få ha nyktra föräldrar oavsett väder..Jag längtar dock efter sommar och sol och korta kjolar?Kram

I dag följde jag min sambo till vårdcentralen medan hon vare inne hos läkaren fick jag tillfälle att botanisera bland de utlagda tidskrifterna. Jag började med tidskriften "Hälsa" och fastnade där. Större delen av tidskriften upptogs av psykiska och psykosomatiska besvär och dess förmodade orsaker. Flera artiklar handlade om svårigheter på arbetet eller problem med att få sin tid att räcka till. Jag började fundera. Om detta är ett tidens tecken, och tyvärr verkar det vara så, undrar jag vad tankarna om en rikare fritid tog vägen. Tankar om att de flesta skulle kunna förverkliga sig själva på fritiden gärna i gemenskap med andra. I de framväxande folkrörelserna från slutet av 1800- talet och in på 1900-talet var det en bärande tanke. Den ny tekniken med radion och senare televisionen skulle till exempel kraftfullt kunna stödja sådan verksamhet. Men där i väntrummet fick jag känslan av att allt detta är bortblåst och att människor ilar från det ena kravet till det andra utan någon möjlighet till andrum. Är det verkligen så illa? När jag läser om sjukfrånvaron och när jag ser på mer eller mindre hysteriska TV-program verkar det ju vara så. Eller är det jag som pensionär som har det så privilegierat att jag omöjligt kan föreställa mig hur dagens aktiva liv är?
Men ett faktum jag inte kommer förbi är att allt fler verkar ha en diagnos av psykologisk eller psykiatriskt slag där jag räknar in min egen, alkoholism. Jag kommer inte förbi tanken att det kanske inte är individen som bör diagnosticeras utan hur vi i samhället interagerar med varandra. Behöver vi kanske mer av medmänsklighet och mindre av yttre attribut? Och hur skall vi i så fall gå tillväga för att uppnå detta?

Ja det var tankar från ett väntrum. Min sambo var nöjd med läkarbesöket och hennes förmodade artros skall utredas vidare. Mars-vädret var grått och disigt med snöslask på gatorna och vi var eniga om att solen gärna fick återkomma om så bara för någon timme.

Ikaros

Det du skrev betyder hela världen för mig just nu. Tack!
Efter att återigen läst/hört att det bara finns EN lösning kände jag mig nedslagen minst sagt.

Men, fungerar detta forum för dig så kan det ju också fungera för mig, tänker jag.
Håller definitivt med ett det är fråga om vilja. Inte viljestyrka alltså, utan en vilja att inte dricka mer. Inte tänka att jag inte FÅR, utan att jag inte VILL, för man är såå trött på det att man inte orkar mer.

Har börjat läsa din tråd nu, och vi har likheter kan jag se. Får nog också betrakta mig som periodare, med att dricka så man (förhoppningsvis) inte ligger över gränsen för bilkörning på morgnarna i veckorna. Men helt ohämmat under helgen, med alla begränsningar det innebär.

Nu på slutet skrämde det mig att jag inte ens blev bakfull längre, och att det gick åt runt 40-50cl starksprit för att känna nåt.
Mitt illamående var mest psykiskt då jag visste att det kommer med all säkerhet att sluta med för tidig död.

Men som sagt, så skönt att höra att forumet fungerar bra som hjälp för dig med.

Ha en bra kväll alla goa människor. Dag 3 i morgon.

//Buzzz

Jag ska tänka på det och försöka skriva ihop något under kvällen.

Jag håller med och min familj är de första som fått uppleva det. Jag kan milt sagt säga att det blivit lite lugnare här hemma ;) haha
Därimot är det svårt att inspirera andra under den korta tiden som ett AA möte är, tyvärr så har det blivit tvärtimot då de flesta ser ner på vad jag berättar.

Så jag får väl träna på er :)

Hej Allva! Bra att du ser det som en varning och tar lärdom av det istället. Det är lätt att släppa på ”garden”, och glömma sina strategier, efter en lång tid av återhållsamhet och då tillfällen med frestelser kommer. Man går aldrig säker.. Men du klarade ju det ändå ganska bra, inga minnesluckor eller annat tråkigt.
Själv har jag 43 dagar nu, av nykterhet. Dock fuskat med någon enstaka öl eller ett litet glas vin (vid middagsbjudning). Det känns förvånansvärt enkelt och lätt för mej (just nu iaf.). Nu fortsätter vi på rätt kurs ? Kram

Ja, det stämmer bra. Eftersom jag inte visste vad det var som hände med mig, så hittade jag eckhart snabbt. Han har hjälpt mig otroligt mycket genom de tvivel jag har haft. Tydligen hade jag också köpt the power of now tidigare, den låg här hemma och skräpade :)

Han första bok finns som ljudbok på spotify om någon är intresserad. Sadhguru är en annan upplyst som har mycket fina berättelser.

2 A-fria helger igen. Mår bra nu. Tänk om jag kunde hålla detta.

Angående din fundering om AA, samt om det finns något som kan ersätta AA, så har jag ett litet längre svar.

Om du har läst i min tråd, "Tredje gången gillt", så har du sett att jag haft två långa frihetsperioder utan alkohol tidigare. I början på den andra gick jag på AA-möten. Tyvärr visade det sig att AA bara delvis kunde vara ett stöd för mig, och då främst genom deras litteratur med alla värdefulla tips och erfarenheter som andra beroendemänniskor delade med sig av. Mötena fungerade inte för mig, jag kände mig obekväm på dessa. Av främst två orsaker. Det ena var den återkommande uppmaningen att söka efter en högre makt, som för mig är helt främmande. Den andra orsaken var själva upplägget med att sitta i en ring och prata om sig själv. Det passar mig väldigt dåligt.
Efter ett antal mötesbesök insåg jag att jag mådde sämre av att gå på dessa möten, än att låta bli. Så jag slutade att gå på AA-möten.
Då menar jag inte att det är helt fel med AA. Det finns många positiva saker hos AA, och det har hjälpt många sargade människor att bli fria från alkoholen. Men det fungerade inte för mig att gå på AA-möten.

Den här gången, i min tredje och slutgiltiga befrielseprocess från alkoholen, har jag använt detta forum i stället för AA. Och det fungerade som ett mycket bra stöd i början på nykterheten.
Anonymitet, utbyte av tankar med medmänniskor som vet vad det handlar om, värme, förståelse, stöd, tröst, etc. Som mulletant så fint beskrev detta forum, det är som en värmande yllefilt.

När det handlar om att slå sig fri från alkoholens gissel, så handlar det i slutändan om vilja och beslutsamhet, och att det bara finns en människa som kan se till att jag inte börjar dricka igen. Nämligen jag själv. På vägen till en trygg frihet, under själva befrielseprocessen, ska man självklart ta all den hjälp som finns, och som man har behov av. T.ex. detta forum.

För mig är det viktigaste konceptet för att lyckas, att jag klarar att göra en distinkt skillnad mellan sug och förrädiska tankar på alkohol, och att sträcka ut handen efter det första glaset.
Sug efter alkohol och berusning, är bara en konstgjord känsla, som i mångt och mycket kan jämställas med andra känslor när det gäller behov och längtan. När man mentalt bygger upp den förståelsen och inställningen, vilket kräver mycket arbete och uthållighet i början, så får man ett övertag gentemot sugen och de lockande tankarna. När man övervunnit de första sugen, blir man starkare och säkrare, och med tiden ebbar sugen ut och upphör. För mig tog det 9-10 månader. Nu är jag trygg i nykterheten.

Du kan också nå dit Buzzz. Du har gjort det tidigare, och du vet därmed att du kan klara av det. Dessutom har du samma erfarenhet som jag, att börja lite försiktigt med alkohol och försöka hålla det till måttliga mängder och tillfällen, ja det är dömt att misslyckas om man tidigare i sitt liv druckit sig till ett beroende. Alkoholen vinner på alla plan. Alkoholen kan aldrig besegras om man ibland sträcker ut handen efter glaset. Enda vinnarpositionen för oss beroendemänniskor är i den ringhörnan där första glaset alltid får stå orört.

Jag önskar dig styrka och framgångar i din kamp, och hoppas verkligen att du lyckas.

/Pi31415

Idag har jag varit så fruktansvärt trött! Ont på vänstra sidan av pannan. Sovit och vilat. Skulle handlat men jag orkade inte. Handla brukar betyda att jag köper lite mat och sen glasbanken.. Så sorgligt. Känner inget sug,det är mer som gammal vana det här med att köpa en box och dricka vin. Så läser jag allt det du skriver miss lyckad,och det bara vänder sig i magen,tänk vad vi utsätter våra kroppar för. Jag som brukade vara så söt men nu mest liknar en sliten michelingubbe.

Tack just nu känns det enkelt
Men det kommer att komma tuffa dagar

Jag har skickat in begäran om tid och beskrivit problemet kortfattat svart på vitt. Nu försöker jag att lita på processen. Jag får en tid. Jag inställer mig. Läkaren ställer frågor. Jag svarar. Om jag bryter ihop och bölar mig igenom allt så får det bli så. Det kommer gå bra.

läser mitt inlägg ovan och då är det ju inget att fundera på. Imorgon postar jag ansökan, han är nog bara rädd att jag ska försvinna ur hans liv, men det gör jag ju inte, han har mitt nummer och kan ringa om han vill.( Det gör han inte) Bara för att jag tar ut skilsmässa betyder det inte att jag försvinner från jordens yta..... Valet var ju faktiskt hans.

Att du berättar mer ang dina känslor och hur du kom dit du är nu.(Precis som Mirabella skriver) Hur du tänker och även delar med dig av visa situationer/händelser/erfarenheter.På vilket sätt du har användning av ditt "uppvaknande" idag.För de är din egen upplevelse och ditt eget vetande.Jag tycker att du har beskrivet det hela jätte bra här. Och de låter rationellt i mina öron. Men låt "oss" förstå och "känna av de" i din "berättelse/resa" istället. Frid och ro har många fått som är nyktra alkoholister idag.Men av olika anledningar och på olika sätt.Och inga är fel.De som är rätt för mig är inte de för någon annan. Gå tillbaka och tänk hur du skulle tagit/reagerat om någon bara skulle säga -Detta fungerar om du gör detta! (Vare sig vad det skulle vara) för ett år sen ! Jag förstår att om man är lycklig och har riktigt funnit de som hjälper en själv, så vill man dela med sig av de och vill att folk ska förstå och känna det man själv gör. Och det är helt naturligt. "Men man kan inte bara börja i slutet" av historien de har ju funnits en början och en mitten oxå.Och de är väl därför du fick den upplevelsen du fick ?

Som sagt jag önskar att jag får läsa mer ifrån DIN egen synvinkel (Inte vad du antar är/kan vara rätt för andra ) vad som fungerade/fungerar för DIG ☺️

Sen får ju du självklart skriva vad du vill och på vilket sätt du vill.De var ju mitt eget val att gå in i din tråd ?

Men de är intressant..