Senaste kommentarerna i forumet

...är väl sådär. Tomt och förutsägbart.

Därför är alkoholen en fin flykt. För att fly bort i tanken, drömma sig bakåt drömma sig framåt.

Så har jag gjort i en massa år istället för att leva i nuet.

Nu drömmer jag mig bort i det jag skriver istället. Där kan vad som helst hända. Och det blir bättre när man är nykter ( med få undantag typ Bukowski ).

Ska hoppa på en skrivarkurs online där man får specifika uppgifter varje vecka, och sedan kritik.

Interaktion är livsnödvändigt.

...Det har jag hört nånstans och det kanske stämmer. Det svåra är väl att komma på vad man tycker är roligt....förutom att dricka alkohol. Jag har hittat tillbaka till en rolig aktivitet där det rent är omöjligt att dricka samtidigt efter som man behöver två händer.

Hej, helt ny här, hittade sidan genom google. Mitt hopp är att kunna få tips o råd, de enda rådet jag inte är mottaglig för är "du måste lämna honom"
Vi lever tillsammans med 4 barn, 1 gemensamt o 3 från ett tidigare förhållande. jag o sambon har levt ihop i ca 3 år, han har alltid varit glad åt öl o de går i skov med mängden han dricker... sen ca 1 år tillbaka så dricker han varje kväll så han blir tillräckligt berusad för o slänga ur sej otrevliga saker mot både mig o barnen ...jag grinar i stort sett varje kväll för jag är så besviken över hur en sån underbar genomsnäll person kan bli så förändrad med alkohol i kroppen ...dagen efter säger han flåt... säger att han inte menar vad han sa osv osv ...har försökt prata med honom att han måste sluta men då gömmer han istället, "går med soporna, låser bilen, går ut i garaget osv" allt för o kunna svepa ett gäng öl....nu har detta tagit hemskt på mitt psyke o jag orkar inte detta själv! Hur ska jag nå fram till honom att han måste sluta ? han säger han ska sluta men när kvällen kommer så dricker han igen o igen o igen . ..tacksam för svar .../trött mamma

...med att förtjäna vin efter ett uppehåll. För mig kunde uppehållet vara en dag eller två.

Det ÄR mycket, det du dricker. Inget snack om saken.

Jag firar 14 vita dagar idag, gör inga stora planer för framtiden tar en dag I taget.

Men något som jag läste I ngn annans tråd idag har fastnat. Om att man känner att man “måste” dricka. Att det nästan är en plikt. Det är så befriande att bara bestämma- Nu lägger jag av! Istället för att dividera fram och tillbaka.

Så tänker jag!

Är tillbaka här igen. Går länge mellan gångerna, men känns som att jag nu är här för att stanna. Är så svårt för jag vet ju att jag har problem, men samtidigt är det så svårt att hela tiden behöva erkänna det för sig själv. Det räcker inte att erkänna det en gång och sedan börja leva, utan man måste göra det hela tiden, varje dag, och så stark är jag inte.

Har druckit ganska intensivt senaste månaderna och känns som att jag kommit till vägs ände. Längtar (just nu) inte efter en kall öl eller ett glas vin, men längtar efter känslan. Jag blir så lycklig, och när man inte är lycklig så saknar man den där lyckan ännu mer. Jag för alkoholdagbok och är 144 dagar in. Av dessa dagar har jag druckit 108 dagar, och varit vit 36 dagar. Ibland känns det mycket, och ibland känns det inte så farligt. Men det ÄR mycket. Och jag dricker alltid väldigt mycket de dagar jag dricker.

Vad som får mig att försöka sätta stopp är hur min kropp ser ut. Jag har alltid tränat mycket och därför hållit mig i bra form, men tanken på hur jag hade sett ut utan all denna alkohol gör mig ledsen och besviken på mig själv. Även resultaten på tävlingarna hade såklart varit mycket bättre, och jag är ju en tävlingsmänniska som alltid vill bli bättre och slå nya rekord.

Nu har jag tränat bra två dagar i rad, och varit vit i tre dagar i rad. Att vara utan alkoholen är alltid lättast i början, men ju längre tiden går desto mindre "skada" tänker min sjuka hjärna att det gör. Jag har "förtjänat" lite vin ikväll genom att vara vit de här dagarna. Det är det där förtjänandet som jag har störst problem med.

Vi får se hur kvällen utvecklar sig!

Bara att gratta till det. Titanic sjönk utan oss båda ombord. Skönt för oss.

Bra jobbat då jag vet att du har tagit det hela på djupet.
Samtal och grejs, för att hitta roten till det hela.

Fortsätt bara fram, se inte bak
Och kom ihåg. Tacka alltid NEJ till det där första glaset.

Kramar om med lite vårkänsla

MM

Nykterheten är ju en del av vardagen numera och det känns inte så märkvärdigt längre att vara nykter. Men jag bockar och bugar :D
Jag trallar bara vidare. Har en del ändrade planer för framtiden (sluta arbeta med alkohol då det inte tilltalar mig längre)
Planen innebär att hjälpa andra, förebyggande, unga människor i bar - rest branschen där siffror visar att 85% riskerar
missbruk i framtiden. Jag har något att berätta för dessa unga människor ........................

Kram

MM

till Det vidare livet? Så fint att se ett avtryck från dig, gläder hjärtat?
Hoppas och önskar dig att snart känna välbefinnande och livsglädje!
/ mt

är du välkommen att citera och reflektera vidare. Det tillför. Också dina helt egna inlägg har tillfört mig mycket.
Kram i vinterkyla men solen förmedlar kommande vår☀️?

Att I verkligheten behöver du absolut inte dricka!

Känner igen känslan. Ibland är det nästan som ett måste. För att inte vara “tråkig”. För att andra ska få dricka utan att “få dåligt samvete”. För att man själv har intalat sig att alkoholen är ett fantastiskt hjälpmedel i kampen mot tristess, rastlöshet och ångest. För att när Solen skiner SKa man sitta på uteservering med en kall öl. När höstmörkret lägger sig ska man mysa hemma med glögg eller vad det nu kan vara.

Bort med dessa måsten!

I dagarna 6 månader sedan sist! Förändring? Ja det känns verkligen så.... Glad för det! Får räcka så idag...?.

Det finns bra information om Campral på Vårdguiden http://www.vardguiden.se/Article.asp?ArticleID=4951
och om olika läkemedel vid alkoholberoende på Sjukvårdsrådgivningen
http://www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=18070&PreVie…

Rådet till läkare som skriver ut Campral är att det ska kombineras med annat stöd eller behandling för att ha bra effekt. Det finns vissa personer som inte ska ta det pga andra problem eller annan medicinering.

Hoppas det här blev hjälpsamt.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Vad är Campral?

De tvära kasten är ju drivet och energin. Presterandet, att vara på väg hela tiden. Hitta sin plats. Alkoholen hjälper ju att varva ner hjärnan. Då slipper man de tvära kasten. Vad som är bäst... jadu... men snacka behöver han garanterat. Men tilliten till andra finns inte, svårt öppna sig då. Det stormar lite och låt han reda ut det själv, ge honom inte mer kaos vad som måste göras etc, det tror jag kan hjälpa.

Fint att ha dig även här!

Vänligen och hopp om en snövit onsdag,

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Det låter som att du bestämt dig för att förändra dina alkoholvanor. Modigt att tala med vården, en styrka att be om stöd.

Det är några dagar sedan du skrev här och berättade att du valt att ta emot Campral. Hur har det gått? Det är en medicin som påverkar individer olika. Jag hoppas att andra användare kan dela sina erfarenheter med dig. Trådstartar kan vara lite "tröga" ibland. Fortsätt gärna berätta hur det går för dig.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Jag har vid några tillfällen drömt om A.
I första drömmen drack jag av outgrundlig anledning öl. Jag såg skummet i glaset och tänkte "nej! Nu måste jag börja dricka ingen."
Underlig tanke i drömmen, "måste."
Drömmarna där jag dricker är förknippade med stark ångest.
Nåväl, jag är nykter och tänker förbli så hela dagen.

Hur lämnar man 10 år bakom sig utan att älta och bara se framtiden. Ja hur vill jag ha det. Sanningen vet ej. Men har fått en kurator. Måste ha någon att prata med. Svårt bara. Men hur raderar man 10 år.

Vissa personer/betéenden får man bara skita I. Let it go.

Är efforten värd det? Att personligen bli upprörd, frustrerad osv. Vissa grejer kan man bara inte ändra på.

Och som AL säger här ovan- stanna hemma, tillåt dig att vara sjuk- då kanske andras inkompetens kommer upp till ytan.

Är det värt att engagera sig så mkt I jobbet att man tar med det hem varje kväll? Gör de andra på arbetsplatsen det också?

Jag är själv chef och har överpresterat I så många år. Ofta konfliktlösning i gruppen av anställda. Ofta någon som jag stör mig på, någon som I min mening förstör. Försöker att inte ta med mig det hem. De anställda tar inte med sig det hem. De går ut på AW och lever sina liv.

vi kan ta varandra i hand på resan! I dag är det 14 dagar utan A, jag är också pensionär. Var rädd för en tillvaro där man kan söla ännu mer på kvällarna och sova på morgonen när frun gått till jobbet. Och så blev det också, har haft mindre uppehåll under dessa två år, men så fort jag börjar dricka igen så slutar det med varje dag och ett evigt smygande. Till slut så mår man ju skit halva dagarna och trots önskan om en nykter dag slutar det med en påse på systemet innan stängning. Nu går jag till vårdcentralen två gånger i veckan och får min antabus, vilket är underbart just nu. Slipper tänka tanken på att dricka, slipper dessa eviga diskussioner i huvet varje eftermiddag som bara slutar på ett sätt. Har fått så mkt mer energi och hopp. Lycka till, vi är värda ett arbetsfritt liva utan A!

Du har en poäng där! Snabba belöningar och kickar är det som jag lever av. Har ett uselt tålamod och ogillar att vänta. Allt eller inget personlighet. Kan inte ha en påse godis hemma och bara äta en eller två bitar, jag äter upp allt! Samma med vinet eller tills man nått nivån då det är "tillräckligt". Kreativ är jag främst vad gäller skrivande. Berättelser, noveller och texter. Har skrivit frenetiskt, men en dag tog det stopp och sedan dess har jag saknat inspiration och tålamod. Får ingen snabb belöning av det och har svårt att hitta flow och nya idéer. Kanske kommer inspirationen och lusten att skriva tillbaka snart i takt med att jag dricker mindre, vi får se. Långsamma belöningar är en utmaning, eftersom jag lever så starkt för dagen och i nuet.
Leda, tristess och tomhet är tre beskrivande ord för de kvällar som jag inte dricker. Kanske förväntar jag mig för mycket av livet...

Nu är väl den värsta tiden gjord på landet...med mörker kyla och drivvis med snö som ska skottas. Allt är minsann inte som glamorösa bo-på-landet-program. Ska man bo på landet bör man vara en fixare och ha flera goda grannar ( vilket oftast finns? ).
Men varför rusa iväg? Nu kommer snart våren och solen. Då kommer kloka tankar om framtiden. Kura lite till i ditt hus och känn lugnet...tids nog vet du hur du vill göra med resten av ditt 40 -50 åriga liv. Ålder är bara en siffra inget bevis på aktiv kompetens.

Chips
Vin
All sallad med Balsamvinäger
oj så gott....
Choklad Godis Socker Glass Efterrätter Fikabröd Läsk ....nej tack. Vill inte ha.
Så nu ersätter jag vinet med te och citronvatten. Får inte alls samma känsla av frihet. Trist men inte dödligt.

..och dem får man kliva över...gå förbi...meja ner...vad du vill men stånga dej inte blodig på dem. Vet inte vilka mandat du har men är det möjligt att säga "uppåt" att vissa människor är ett hinder för utveckling men kanske "mkt bra på specifika uppgifter"....ge dem potential att utvecklas inom andra områden...
Ibland är det bra att vara vänta.
Ibland är det bra att vara sjuk i två veckor.
Ibland är det bra att andras inkompetens får komma i fram tydligt.

Du har ju så rätt, PP...projekt! :D Och lite var det ju en livsdröm, för mig som för så många andra....det röda huset på landet med fantastisk trädgård och en kull glada barn och en snygg vältänad man med snickerbrallor på. Vi är nog många som förläst oss på heminredningstidningar och Mandelmanns.....
Bra tanke där, att sluta tänka projekt, vad är nästa projekt, flytta, banta, byta jobb/partner/adress/livsstil. Kanske helt enkelt bara ska låta saker och ting vara ett tag, som det är. För inget är ju akut dåligt, livet och vardagen funkar ju just nu. Och sen får jag väl se vart jag tar vägen.