Senaste kommentarerna i forumet

Det börjar bli en del dagar nu, just DET känns bra.

Jag har funderat på en paradox i mina tankar kring alkohol och mitt drickande. Mitt problem är att jag har druckit hemma, ett vanedrickande, varenda eviga dag vin till matlagning och middag. Detta har varit superenkelt att sluta med. Det är inte här i hemmet hotet finns känner jag.

I köket står en öppnad vinflaska, nemas problemas, inte så att jag springer ut och halsar den om inte någon binder fast mig.

Nu känner jag att de stora utmaningarna finns utanför hemmet. Ska på en gala ( wow vad det låter tjusigt! Klirr i champagneglasen! ) nästa vecka sedan jobbresor med middagar ( cheers! ), sedan familjeresa med vingårdar ( hjälp! ), sedan sommaren med alla härliga spontana besök i grannars trädgårdar och grillning och strandkalas och fan och hans moster.

Så vilket drickande är jag rädd för? Vanedrickandet verkar jag kunna kontrollera, det är ju det ANDRA som är hotet. Kan jag inte bara dricka lite då på röda mattan o vinprovningen och så vidare? Tja kanske det. Det var kanske tanken.

Men ärligt talat vill jag inte. Jag vill inte smutsa ner det jag påbörjat. Jag möter alla mina monster nu nykter, all ångest allt gammalt groll. Och det tänker jag fortsätta göra!

Ymmot - Om du läser det här...detta var lite tankar jag fick när jag läste ditt senaste inlägg. Hur går det förresten?

att veta vad man ska göra när en närstående dricker. Du kan inte ändra på honom så länge han inte själv aktivt väljer att göra något åt sitt drickande. Du skriver att du inte vill lämna honom. Om du inte är redo att ställa ultimatum att du lämnar honom om han inte slutar dricka, så kan du fundera över vad du kan göra just nu för att må bättre. Kan du kanske diskutera med din man (när han är nykter) om hur dåligt du mår av att han dricker och vad han eller du skulle kunna göra för att du ska må bättre? Kan du och barnen åka bort någonstans när han dricker så att han få konsekvensen att han blir ensam när han dricker utan att du flyttar? Eller kan han gå med på att dricka någon annanstans än hemma (kan vara svårt om han smyger med det, det vet jag av egen erfarenhet...) Ta små steg mot att göra saker som gör att du och barnen mår bättre utan att du fokuserar alltför mycket på hans drickande. Det är inte så enkelt som det låter, jag vet. Har du någon vän du kan prata med om problemet? Eller finns det kanske någon Al-Anon grupp där du bor? Tänk på vad DU vill göra för att må bättre istället för att fokusera på honom och hans drickande. Skapa gärna en egen tråd här så har du lättare att följa de kommentarer som kommer på dina inlägg, och så kan du se bakåt i tiden vad du och andra har skrivit. Jag har själv ingen egen tråd här men har läst inlägg här i flera år och haft mycket hjälp och stöd av att läsa andras berättelser och råd. Kämpa på, du klarar mer än du tror!

de 10 åren går att göra! Va bra med en kurator, gör dig gott! Bearbeta och lära sig av det man gått igenom, inte bara deppa (även om man så klart måste få göra det med lite) ! Och också verkligen känna och tänka efter hur man vill att nästkommande tio år skall bli! Hur man skall göra här och nu för att man om tio åt sitter och blickar tillbaka och är nöjd med de tio år som passerat! Kanske måste man ta obekväma och jobbiga beslut för att kunna göra det!

Hej,"min tråd"! Jag hittade dig tills slut och kom ihåg mina inloggningsuppgifter. Det har försvunnit nästan tre månader in i historien sedan jag skrev sist. Får återkomma och skriva av mig när jag har tid. Kaninte just nu för jag ska hoppa av tåget.

Have a nice day

till 6 månader.

Fortsätt nu med nykterheten. Slopa de där 1-2 ölen ibland, för det fungerar aldrig i längden. Men det vet du ju.

/Pi31415

Svar nej! Så ska det inte gå till i alla fall.

Då kan du använda dina tråkiga erfarenheter till andras nytta...Jag har hört från många att det är bara den som själv legat på botten som vet hur det känns..Och vad som kan göra att personen väljer tuff förändring och riktning på sitt liv..Jag har ju jobbat med människor nästan hela mitt yrkesverksamma liv..Funderar nu på karriärsbyte om det går..Fint val mm....Lycka till..

Mary, en dag i taget vettu ? Får börja applicera det på hela vardagstänket - inte bara när det gäller A. Ska göra mitt bästa för att göra mitt bästa ???

....egentligen svaret på min fråga.
Jag kommer att visa mitt rätta jag snart. Jag tror han redan misstänker så det blir kanske inte en så stor överraskning.
Det är bara lite sårbart i början av en relation - att visa sina mindre attraktiva sidor.

Tack Emma, du är en av dem som jag läst om/av här och känner gemenskap med. Jag vet inte heller riktigt vad mitt mål är. Vacklar lite kring om jag måste skippa A för alltid eller om jag kan bli en normalkonsument. Mitt problem är inte att att jag blir asberusad på fest eller på krogen. Det är hemma på vardagskvällarna som jag har tappat kontrollen. Just nu känns det bara viktigt att klara av en tid utan A och se vad som händer. Jag njuter och ikväll ska jag lägga mig tidigt.

Tack Louise. Jag går också in här och läser och påminner mig själv hur det var. Hoppas du hittar jobb och boende snart! :)

Men du är allt annat än liten och svag. Du är en stark, stadig, trygg, varm, empatisk, klok och insiktsfull person <3 som känner sig blå just nu <3 Det vänder. Lika oväntat som du damp ner i deppigheten ploppar du upp ur den. Hejja autopiloten som styrde hemåt! Det måste ju betyda att du har kommit långt på rätt väg? Annars hade den ju teleporterat dig till systemet istället :) Kram

Jag känner igen stora delar av det du beskriver. Blev också lämnad i november och tycker det är så svårt att hitta sin roll som singel efter så många år tillsammans. Jag saknar inte nödvändigtvis min man för vi har haft det väldigt jobbigt under väldigt lång tid, men jag saknar tvåsamheten, beröring och närhet. Jag gör som du jobbar, kollar på tv och hänger med min yngsta så mycket jag kan utan att hon får spader på mig. Ovanpå detta så är jag arbetslös om 4 veckor, måste lämna huset om 4 månader och har ingenstans att bo. Så jag har lite jag måste lösa rätt omgående. Jag försöker hitta nya vänner och upplevelser. Övar på att säga JA istället för NEJ när det dyker upp saker. Ska börja sjunga i kör nästa vecka t.ex. har varit ute på afterwork med helt nya människor och det är rätt spännande. Mina känslor är blandade, en stor rädsla över hur det ska bli med mitt liv, men även en väldig nyfikenhet på vad som finns där runt hörnet. När längtan slår till så försöker jag fokusera på vad jag slipper leva med nu, bl.a. genom att gå in här och läsa. Det är nyttigt att minnas vad som fick mig att må så dåligt i vår relation. Vi kommer att gå vidare både du och jag och många andra med oss. Det måste bara få ta den tid det tar att sörja det som inte blev. Ta hand om dig!

...när man var sååå nära att välja filen mot Systembolaget i den avgörande rondellen och händerna i princip själva rattade bilen mot närmaste väg hem. Den här gången var det med knappt en hårsmåns marginal. Men resultatet är tack och lov detsamma.

Fortfarande deppig och orkar inte engagera mig så mycket i andras trådar. Läser lite och hjärtgillar. ♡ Känner att det är jag som är liten och svag just nu - igen...

I dag är jag nykter, nu håller vi! ♡

Kura och känna lugnet...ne j jag känner mig bara ensam. Varje dag. Vaknar och saknar, eldar och äter gröt, åker och jobbar, åker och handlar, ensam, kommer hem till ett tomt hus, ingen som kommer hem och tjoar i hallen, eldar och känner mig desperat ensam, det var ju han som skulle sköta vedpannan.....försöker laga mat till en, äter ensam med klumpen av gråt i halsen, får tvinga mig att svälja. Glor på Netflix tills det äntligen är dags att sova, ensam. Det gnager hela tiden i mig och jag saknar honom varje minut. Men jag ska skicka in papprena vilken dag som helst, för han vill inte leva med mig och jag vill inte leva med en alkoholist. Men jag saknar honom så.....

Idag gick jag till ett AA-möte. Det var givande. Gruppen var liten så det var lättare för mig att berätta. Kände igen mig i andras delningar och fick stöd då de andra kände igen sig sjäva. Jag känner äckel för alkohol. Jag vill inte/kan inte dricka. Nu ber jag till högre makt att få behålla denna känsla. I fredags tog jag en fjärdedels tablett antabus "för säkerhets skull". Idag känns det som jag inte behöver antabus heller. Känslan av "nu räcker det" är stark. Men som sagt, jag ber om hjälp. Läste någonstans att nykterhet med medicin är dålig nykterhet men jag tror att all sorts nykterhet är bättre än att drick alkohol. Styrkekram till alla.

Grattis till 4 dagar !

//Emma

Just nu är jag fast besluten och tänker att det måste gå! Jag blev så glad när jag hittade den här sidan. Jag har lärt mig väldigt mycket genom att läs andras berättelser och är väldigt spänd på om jag kommer att märka av några positiva effekter. Just nu dras jag med en förkylning/influensa vilket gör att jag t ex inte kan ta tag i så många aktiviteter som jag vill. Om jag skippar att dricka på kvällarna kan jag få tid till att göra annat och dessutom bli lite piggare på jobbet. Det känns som om jag gått och väntat på att jag skulle inse detta men jag förstår inte att det skulle ta så lång tid. För ca 1 år sedan fick jag efter en hälsokontroll på företagshälsan rådet att söka hjälp. Jag fegade ur och sade till mig själv att det nog inte var så farligt och försökte att ta en vit månad. Det höll i två dagar. Den här gången är jag mer motiverad och har hittat hit!

4 dagar utan A.

Jag vet ju inte vilken "skönhetsfläck" som upptäckts hos barnet.
Om det är stort eller litet och hur det kan avhjälpas eller normaliseras med tiden.

Jag kan bara hoppas att de orkar ha vidvinkelperspektiv oavsett hur litet eller stort problemet är.
Jag valde att förneka i några år då sanningen var för brutal.

Men lät det sakta sippra in i min verklighet.
Om det är ett svårt handikapp så kommer det att vara en lång väg de har framför sig.

Men resan är deras.
Jag minns hur en släkting milt försökte få mig att se och hur jag vände mig från denna släkting då jag inte ville kännas vid det hon sa.
Så var försiktig och finns där som ett stöd och bollplank och var så neutral som du bara förmår.
Det är det bästa du kan göra,både för dig själv och dom.

Det är så skönt att skriva av sig sina jobbiga trassliga tankar, och underbart att få en objektiv bild på härvan utifrån. Det är klart så att jag måste ändra inställning. Det förväntas förvisso av mig uppifrån att jag ska slå knut på mig baklänges och stånga mig blodig... Men jag behöver ju inte basunera ut mitt förändrade förhållningssätt. Det kan vara min egen lilla hemlighet att jag räknar med litet svinn och skiter i de där hopplösa 10%. Mitt bry kan vara på låtsas. Hålla god min i elakt spel, tror jag metoden kallas.

Jag är snart på väg till mitt fjärde möte. Ser fram emot varje gång gänget ska träffas. Även om ämnet är allvarsamt så har vi jäkligt roligt också.
Dock känner jag mig lite stressad med 2 möten i veckan och 3 tim varje gång. Plus att jag måste hinna med ett AA-möte i veckan. Jag har ju familj med yngre barn och jobbar heltid, är gift med en egenföretagare som behöver jobba lite mer än 40 tim/veckan. Ibland väldigt stressad och trött, men ska inte klaga. Ha det fint alla ?

Hade min man frågat så hade jag definitivt svarat "Absolut!" på två röda, och sedan ångrat mig bittert. Tur att han inte frågar :) Bra gjort av dig att stå emot frestelsen. Respekt!

Och för mig är just kombinationen av forumet, Alanon i riktiga livet och sen mitt alldeles egna reflekterande med mig själv utan ord så värdefulla byggstenar i mitt fortsatta liv.
Jag läste just Ikaros inlägg om hans mediokra dag och en önskan att den ska lyfta lite.

Just det har nog varit det svåraste även för mig.Så mycket kaos förtvivlan hopp och glädje så att jag aldrig hunnit eller kunnat landa i nuet med allt det vardagliga det innebär.
Och när jag gjorde det.

Stannade och saktade farten så kraschade jag ganska rejält.
Och nu när jag vågar leva mitt eget nya liv de flesta dagar så känns det ändå så hoppfullt.
Så möjligt att förändra sitt liv som Mulletant ofta skriver om.

Det är nog precis det jag har gjort.
Bytt skepnad till något annat.
Visserligen med samma ullabullakärna,men mer sann mot mig själv och det jag önskar vill och klarar.

Hoppas det får fortsätta så.
Och jag hoppas också att jag inte blir rädd och stannar på steget utan sakta vågar min väg fortsatt framåt och vidare med mig själv.

Min man ska laga middag, textar o frågar om han ska köpa vin.

“Nej tack” skriver jag “ eller köp du om du vill ha men jag ska ju inte dricka på ett tag, har du glömt det?”

Det hade han tydligen, eller inte lagt så stor vikt vid det, för även om vi känner varandra väl så har han ju aldrig varit I min hjärna.

Leker med tanken att ta ett glas vin, fy fan vad gott det skulle vara. Som en lång utandning.

Men nej. Inte idag ?

Jag tror att jag vet varifrån mina A-drömmar kommer ifrån.
Jag har nämligen en mental storstädning just nu.
Sådana petitesser som att betala elen orkade jag inte ta tag i när jag drack dygnet runt.
Jag orkade ju inte ens leva.
Resultatet är givetvis avslagen el och en sumoräkning för att få den påslagen.
Är det besvärligt? Som fan.
Är det drygt när vattnet fryser? Hell yes!

Så jag städar upp mitt eget stök, nykter.
Min hjärna tycker såklart att jag kan mysa till det med lite A.
Jag håller inte med.
Hejdå A. Du är en värdelös polare!