Senaste kommentarerna i forumet

Jag har ju alla grundläggande behov tillfredsställda. Jag har bostad,jobb och mat osv. I-landsproblem lider jag av. Känsla av meningslöshet och brist på ett vettigt sammanhang. Läste en forskningsrapport vilken menar att människan minns och hakar fast vid negativa tankar och känslor mer än positiva. Detta ska undanhålla oss från faror. Det är ju ett primitivt sätt för hjärnan att fungera som inte alltid är så bra i det moderna samhället. Stora variationer i detta är det mellan olika individer.

Det gör ont att läsa om din dag. Vill bara berätta att jag tänker på dig och önskar att du snart får känna att det börjar vända. Kommer inte på något bra råd - förutom att inte ge upp, förstås. Kram ♡

Vilken inspiration jag får av ditt senaste inlägg. Tack! Jag närmar mig 100 dagar, men har fått kämpa enormt mycket den senaste tiden. I början flöt allt på, så jag var nog inte beredd på svårigheterna.

Lycka till! Nu håller vi! ♡

Som sagt, här om någonstans finns förståelse. Även om vi kallar orsaken sug, avkoppling, medicinering, substitut, you name it, så blir effekten till slut densamma. Beroendet tar över. Så tänker jag iaf när jag läser om oss alla här som kämpar. Vi är så olika, har olika bakgrund, dricker av olika orsaker och så är vi ändå helt förenade här. Vilken makt alkoholen har och tar!

Tror på dig! Nu håller vi! ♡

Jag förstår precis vad du menar. Den där rastlösheten och känslan av att allt är tråkigt är ju så typiskt.
Fattar inte vad som händer i hjärnan när en samtidigt har insikten om att inte dricka men ändå kör iväg till systemet. Men nu är jag också beslutsam som du, och det hjälper att läsa alla andra trådar som peppar en????

Tackar också forumet för en stor del i min process att bli nykter- men försöker att inte glömma min egen insats. Bra jobbat!

Välkommen hit! Nu håller vi! ♡

Åh, vad jag blir glad för din skull. Säkert väl investerade pengar. Det låter ju kanon att mannen blir involverad i processen. Håller alla tummar för dig. Nu kan det bara bli bättre. ♡ Kram

Jobb, bostad, mat, sjukvård, fred och en känsla av sammanhang. Vilken grundtrygghet saknar Du?

En toppen dag. Nykter. Ingen önskan om vin.
Önskar jag hade massor med pengar...då skulle jag "lägga in " mej på ett hälsohem i två månader. Oj så skönt det vore.

Någon som har erfarenhet av att någon som slutat dricka blir helt deprimerad, typ sängliggandes och orkeslös? ”Jag är bara så trött” ”jag kunde inte sova inatt, måste sova nu”... sen vaken hela kvällen och halva natten. Han har legat i sängen från typ åtta i morsen när vi lämnat barnen och ligger där än. Har själv haft hemmastudier men börjar funderar på om han är sjuk. Men nej, bara trött.

Det låter ju kanon!
Du får titta efter mitt alias under ” förändra sitt drickande”

Nu har jag signat upp mig för ett behandlingsprogram som även innehåller KBT, kommer kosta skjortan, håller på i 1,5 år och är förhoppningsvis starten på ett nytt liv.
Maken kommer att gå på anhörigträff där han ska få ett och annat förklarat för sig ???

Tack snälla dionysa, tilde för kommentar. Om ni visste vad det värmer att veta att man inte är ensam och osedd. Att folk faktiskt bryr sig fast man inte har förtjänat det. Går fram och tillbaka och nöter golv. Tre dygn avklarade kl 8 ikväll. En av de värre gångerna. Inte så värst mycket darrningar, bara en otrolig ångest som inte ger mer sig det mesta.

Min stackars fru kommer hem alldeles strax. Jag vet inte vad jag ska säga till henne längre. Både hon och jag som tyckte att det gick så bra och så detta praktbakslag som en blixt från klar himmel.....................

Jag måste komma i någon form av balans innan jag tar nästa pyttesteg framåt. Får inte i mig någonting att äta. En halv tallrik gröt, en liten banan och två glas mjölk. Är väl bättre än ingenting antar jag. En sak jag i alla fall har bestämt mig för, oavsett hur framtiden blir, är att skriva här mer regelbundet. Det är oftast en lisa för själen och det känns så skönt efteråt. Det är väl bara det att man stundtals känner sig tjatig och inte tycker att man har något att säga....

Sköt nu om er mina vänner så fortsätter dagen för en helt utkört Tjalle.

Hej! Jag har aldrig skrivit här tidigare. Är alkoholist och ska in på behandlingshem på nämndemansgården. Är det nån som har erfarenhet av det. Kram s

En annan bra sak är också att fundera över varflör man dricker och i vilka sammanhang, vilka behov drickandet fyller och vad man kan göra istället.
Några här får en väldigt positiv kick av alkohol och har svårt att sluta. Dit hör t.ex. Inte jag. Jag hör till de som medicinerar. Medicinerar för att få bort oron i kroppen, Tysta tankar, få sova.
Funkar väldigt dåliigt på alla plan såklart. Men det är viktigt att få klart för sig varför man dricker tror jag och arbeta utifrån det. Oro i kroppen kan botas med träning, oro i själen med yoga. Man måste få sina endorfinkickar på nåt sätt också. Hitta det som är roligt, som man mår bra av utan alkohol.
Du har alla möjligheter att stoppa din negativa spiral i tid nu bara du bestämmer dig och reder lite i varför du håller på som du gör. Önskar att jag tänkt efter tidigare.

Och tack för "de små hörnen" i tillvaron... så klokt, så tänkvärt och så mitt i prick!

Jag kommer ihåg dig väl och jag har följt dig genom åren, vi har varit här till och från länge både du o jag. Men som Dionysa här ovanför skriver, nu gäller det att ta sig själv på allvar och respektera sig själv. Så får det bli Tjalle!

Jag jämför lite med hur det var då för sex år sedan och kommer fram till att jag känner mig annorlunda överlag.
Jag är stabilare och mindre stressad.
Lugnare och bättre självkänsla.
Endel oro finns kvar.
Glädje?
Jag har blivit sex år äldre och känner mig för tillfället mera ensam eftersom jag inte lever ihop med någon.
Jag har trott att jag inte led av att jag är mera ensam.
Men att jag började med vinduttandet hör kanske ihop med ensamheten? Det är ensamma kvällar som jag börjat dricka vin igen. Ofta två kvällar efter varandra. Eller tre nu senast, vilket blev till ett stort rödljus för mig. Stopp!
Jag märker tydligt att jag blir dyster o trött på dagen efter jag druckit vin.

Då jag inte dricker vin mår jag bra på dagarna. Kvällarna kan någongång infinna sig en oro, ibland inte alls men ibland mer.
Just idag är jag genomtrött på mig själv, men väldigt beslutsam.

Nästan sex år sedan jag gjorde min första forumtråd. Jag tänker på hur gamla vanor sitter som gjutna...
Idag känner jag mig mycket beslutsam och trots en skopa skamkänslor att vara tillbaka så känns det ändå bra. Jag vet ju att här inne, om någonstans förstår vi varandra.
Jag kommer skriva "av mig" här, jag tror jag behöver det.

...du är en pärla! Jag läser dig innan jag läser morgontidningen! Snart har du det där med a-missbruk bakom dig, och det är en värdefull del av din historia. Att ha gått igenom det helvetet ger många bra insikter och värdefulla relationer. Visst är det så? Det verkar finnas en mening med allt.

så bra du beskriver det där helvetet som a ger! Där är vi lika, hur olika vi än är för övrigt.
Och när man blivit kvitt a så finns det en uppsjö andra problem att ta itu med, – för en del av oss. Det finns ju orsaker till att man valt att fly in i spriten. Nu gäller det att ta sig själv på allvar, respektera och värna sig själv. Jag kommer nog att skriva mer om just det i min tråd framöver.

Inte sovit många minuter inatt. Tankarna mal ständigt i huvudet men inget vettigt kommer ut av det i mitt tillstånd. Trots en insomningstablett eller två får jag inte den ro jag behöver. Allting känns groteskt stort och omöjligt att hantera. Idag är det två och ett halvt dygn sedan sista!! glaset men ingen direkt förbättring än. Noll aptit, vill bara försöka sova bort alltihopa. Jag vill fly som en liten barnunge. Fly från allt som är stort, jobbigt och obehagligt. Det har jag kanske gjort, mer eller mindre, i hela livet.

I eftermiddag kommer min fru hem. Jag känner mig fullständigt panikslagen inför detta och allting bara snurrar runt. Jag är så trött på min förbannade ensamhet. Under stora delar av mitt liv har den varit självvald. Har alltid varit litet av en ensamvarg med dålig självkänsla och självförtroende. Nu har ensamheten blivit ett ok och den håller på att knäcka mig fullständigt.

Jag ska tvinga mig in i köket och göra några skedar gröt. Vill inte men måste, antar jag.
Kram på er/Tjalle

Alkohol är min värsta fiende.
Alkohol är ett gift som jag inte behöver. Jag är värd så mkt bättre.
Idag är en bra dag.?
Kallt som tusan. Mkt snö.
Solen skiner.

Läser gärna mer reflektioner kring ditt liv i andra länder och i Sverige med för den delen. Älskar dina beskrivningar av människor och miljöer.

Jag hade det som du kanske från att jag var 14-15. Pappa smygdrack när han trodde att vi sov. Eller smygdrack i förrådet, eller passade på när tillfälle gavs.

Min syster skvallrade för hans mamma, min mamma blev arg när hon märkte det, men de bråkade rätt mycket alltid så det blev ingen större skillnad. Jag ville ha kontroll över problemet som jag tyckte att det var. Kontrollerade flaskor, räknade, "störde" pappa så att han inte kunde smyga.
Nu smygdricker jag själv. Helt absurbt tyvärr. Jag gör det inte ofta, men det händer. Du skriver att det vore bättre att han drack öppet för då skulle du veta. Jag förstår din tanke, samtidigt kanske det är lite för din pappa som för mig (och hos min egen pappa för den delen). Jag använder alkohol som medicin, för att slappna av, för att sluta tänka . Jag vet att det är osunt och man mår bara sämre av det. Skulle jag dricka öppet, så skulle det lättare eskalera. Det är jag säker på. Nu sker det sällan.
Men åter till din pappas problem. Förstår att det känns svårt att prata med din pappa. Min pappa förnekade också jämnt när vi tog upp det. Han höll det på en mycket kontrollerad nivå och var sällan berusad så det märktes. Dock vet jag ett par gånger när han cyklade i diket eller högg sig i benet, troligtvis hade han druckit.
Tror att pappa, liksom jag själv, var oerhört medveten om problemet och det osunda i att dricka så. Han var heller inte kemiskt beroende, det var mer beteendestyrt tror jag. Jag själv får heller inte nån positiv effekt av alkoholen egentligen, utan det är själva smygandet och medicineffekten som jag vill åt. Jag pratar dock om det här med min sambo och dotter, samt försöker i möjligaste mån avstå.

Du måste nog prata med någon för din egen skull. Det var verkligen inte nyttigt i vår familj att vi inte kunde prata om det. Pappa blev arg, mamma blev ännu argare, syster var argast och jag ville ha kontroll och att alla skulle må bra. Det är ett beteende och ett ansvar som jag tar än idag. Trycker undan känslor, håller saker (och problem) inom mig och försöker få allt att fungera. Att försöka hålla koll och kontroll är oerhört arbetssamt och inget du bör ägna dig åt. Kan du bara säga till honom eller till din mamma att du vet? Säga åt din pappa att gå hit in och läsa -där folk försöker sluta dricka?
Bara din pappa kommer att kunna göra nåt åt det här. Han vet om problemet, så mycket är bra. Kan du fråga honom varför han dricker? Från det du skriver känns det som om ni har lite dålig gemenskap i familjen? Vad tycker din pappa om att göra? Om hans smygdrickande eskalerar så kommer du att märka det. Som det är nu verkar det vara kontrollerat. Osunt absolut, farligt att leka med, men också kontrollerat. Förstår såväl din oro och ditt behov av att veta och få besked, men du har mycket små (eller inga) möjligheter att ordna upp det här. Det är inte ditt ansvar. Du behöver inte skämmas för det här. Och du kan inte ordna upp det. Värna dig själv. Var 18-år och lev utan ansvar för dina föräldrar ett tag. Jag önskar att jag hade gjort just det. Tänkt mer på mig själv.