Senaste kommentarerna i forumet

Tack för era tankar!

Av ren irritation på mannen skulle jag hälla i mig den där ölen jag sett i källaren. Nu var den borta! Ååå frustration. Lättnad. Ilska. Lättnad. Faaan också. Vilken tur!
Jag har en sjukt jobbig dipp nu! ?

....mindre bra slut ...på hotell igen via jobb. En dödsfälla för mej. Men en ny dag imorgon då jag försöker igen.

Vi behöver varandra, nya som gamla vänner och forumet skänker mig en viss tröst. Jag fortsätter min kamp och har kommit till slutet av min alkoholkarriär! Jag har lärt mig att kör jag i diket så är det bara att ratta upp på vägen igen nästa dag! Det funkar gaska bra!

Hur har du det, Rosen?

Hej på er.
Nej, det är inte lätt. Själv är jag tillbaka på punkt noll efter drygt ett år på Antabus. Har funderat på en omgång till men...jag tror inte det. Förra gången körde jag med två veckor Sobril och sen ner på Vårdcentralen, Träffade en bra läkare och började med Antabus. Funkade bra, jag var nöjd och frun var jätteglad. Tänk att kunna köra bil när man vill. Inte behöva planera inköpen på bolaget. Massor av pengar till annat. Efter ett år slutade jag med Antabusen och två veckor senare var jag tillbaka på ruta ett....och där är jag nu (två år senare). Jag håller med dig Io, det kryper i kroppen de dagar som man inte dricker. Samtidigt undrar jag varför vi dricker. Vad är det som vi inte har som de andra har? Jag tror att nästa gång jag försöker får det bli utan piller men med terapi istället. Men hur som helst, jag hoppas att du lyckas. Jag tror att allt blir lättare i det långa loppet om vi ger fan i att dricka.

nog bara att börja någonstans utan att tänka för mycket! Ta sköna promenader, rensar hjärnan från stress och ”dåliga” tankar och gör kroppen gott! Så kommer du nog på vad som gör dig glad! Ofta är det små saker som gör dagen bra! Kände mig nere häromdagen och tog en promenad runt sjön! Helt plötsligt började solen skina, njöt av det! Småpratade med ett trevligt par som också var ute och gick! Ja, sen kände jag mig på lite bättre humör! Massage låter som en strålande idé! Va skönt att du har en dotter och barnbarn att både ge och få kärlek av! Som sagt håll dina föräldrars grava problem på STORT avstånd!

Antabus funkar bra, i alla fall funkade för mig. Jag höll mig nykter i mer än ett år....men sen slutade jag med Antabus....och nu funkar det väl inte så bra längre. Jag smygsuper också, sköter jobbet och som du säger är det väl bara min (i mitt fall) fru som märker något. Jag hoppas att det går bra för dig.... men jag tror egentligen att det behövs mer än bara Antabus för att det ska funka i det långa loppet. Terapi, någon att prata med. Försöka förstå varför man dricker. Ja, lätt är det inte. Jag håller tummarna för dig.

En mycket bra dag på jobbet, jag känner mig stark idag och glad.

Vi följs åt o stöttar varandra. Det är trevligt att få besök i min tråd.

Detta att din fru tog över var nog det bästa som kunde hända Tjalle.
Det här blir en ny början och du får hjälp. Jättebra!

Klarsynt Mirabelle! Javisst är det så att jag brottas med min egen bild av hur jag ska vara och bete mig. Måste lära mig att bara slappna av och sänka garden lite.

tror på dig Tjalle, ta upp antabus när du pratar med läkaren, då stängs dörrarna för spontana återfall. Kram

själv, kul att se dig i forumet. Ja, för min del är det antabus som gäller, kanske något för dig att köra ett tag. Tänkte också sista chansen när levervärdens stack iväg, och jag knappt orkade uppför trappan. Men redan känns det bättre, och det är så skönt att slippa dessa ändlösa dialoger med alkoholdjävulen.

Man ska ha lite tur ibland. ♡ Men inblandad är du nog allt, annars hade du fixat det på annat sätt. Eller hur?

Nu håller vi i! ♡ Kram

Varje dag är en kamp. Jag förstår inte varför det ska behöva vara så jobbigt nu efter så lång tid. Längtar så tills det känns enklare, tills nykterheten blir en naturlig del av min vardag. Hade i princip inget sug de första 50-60 dagarna. Sedan dess har det varit krig...

Kör mina strategier, de som jag tjatar om: Ingen tillgång till alkohol hemma, omväg runt Systemet, inbokade aktiviteter, förlängd arbetstid. Är helt enkelt tvungen. Men fy, vad less jag är ibland. Har dock känts lite lite lättare de senaste dagarna. Hoppas! Så, slutklagat för den här gången.

Uppdatering: Forumet, förstås, det är ju här jag hämtar min största motivation!

I dag är jag nykter! Nu håller vi i! ♡ Kram

Idag var sååå nära , men omständigheter gjorde att det inte blev nån färd till systemet. Tackar en högre makt eller slumpen att det inte blev av. Nu känns det bra. Men det var inte min förtjänst egentligen. Annat kom emellan. Puh vilken tur. En dag i taget var det.

Fast är det en övermäktig utmaning att bara gå dit, sitta där och observera och lyssna? Jag tror inte det. Jag tror att du brottas med en inre bild av "hur man ska vara". Utåtriktad, pratsam, lagom öppen, bekväm med en central roll... Det är nog det som är utmaningen, att släppa den där bilden, så att du går dit och "bara är". Jag lovar, det funkar strålande att bara sitta med. Det finns alltid gott om folk som vill vara center of attention, och roar alla närvarande, inklusive dig :) Ofta är det någon av de där socialt skickliga "center of attention personerna" som lockar en ur sitt skal. Så småningom känns det helt naturligt för dig också att ta litet plats. Det är en rätt fantastisk process.

Tack för fint och hoppfullt inlägg!

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Så klok du är som inser riskerna med även mindre mängder alkohol. Att du bromsar i tid. Mycket bra!

Det gör ont att läsa om dina föräldrar, jag kan ju bara ana hur din uppväxt har varit. Otroligt starkt av dig att kliva åt sidan och försöka leva DITT liv. Av det som går att utläsa här ovan verkar det som att det gått för långt vad gäller dina föräldrar. I alla fall för att du ska kunna förändra deras liv. Det är lätt att det uppstår skuldkänslor - försök mota bort dem. Det är deras liv, deras ansvar!

Fortsätt att ta hand om dig, lägg all fokus på det. Önskar dig allt gott! ♡ Kram

Jag ska ta den sista chansen, även om det kommer att göra väldigt ont under resans gång. Så mycket skit som samlats i ladorna under alla år. Jag som alltid haft väldigt hög integritet och mån om att aldrig släppa in någon i mitt "privata". Det kommer att bli en utmaning som heter duga. Nästa tisdag eftermiddag vet jag lite mer. Först träffa läkaren och se hur vi går vidare. Att det blir samtalsterapi är jag 100% säker på men jag vet ju inte om det ska kombineras med någon form av medicinering.

Idag på eftermiddagen släpade jag mig runt en mycket kort runda på snöiga småvägar. Denna runda tar mig normalt en halvtimme att gå men idag tog det över timmen och då var jag helt slut.

Plus- och minuslistan får bli mitt helgprojekt. Jag har redan nu en viss aning att plussidan med att låta bli A kommer att bli förkrossande övervägande.
Så glad för era inlägg och tack vinäger för att du tror på mig och följer min mödosamma resa mot ett värdigare liv.
Kram/Tjalle

Förstår att du inser att det kanske är sista chansen. Ta den, ge allt. All in! Vad har du att förlora? Om du gör det kontra inte gör det. Den klassiska listan med plus och minus kanske kan vara till hjälp. Ibland är det lättare att ta till sig när det faktiskt står där - och det är man själv som skrivit allt. Ingen annan kan ju ta beslutet, bara du.

Tror på dig och kommer att följa din resa. Lycka till! ♡ Kram

Påminnas... Hm, mest kommer man ju ihåg hur härligt det är när berusningen kickar in. Svårare att minnas följderna, måste tvinga hjärnan att göra det.

Jag är tvungen att ha en massa strategier hela tiden. Saker inbokade varje dag - småsaker, behöver inte alls vara avancerade, bara de är ett hinder. Absolut inte ha tillgång till en droppe alkohol hemma, inte ens en folköl. Åka omvägar för att inte passera Systemet. Sitta på händerna ibland. Vad som helst som gör att jag inte kan ta det där första glaset. För då är det kört.

Att acceptera att vi inte kan hantera alkoholen. Speciellt om vi trillar dit om och om igen. Kanske Antabus är ett alternativ?

Välkommen hit, ett första steg. Och forumet är ju ett otroligt bra stöd. Lycka till! ♡

Jag kan tänka mig en alkoholfri öl till sommaren när det är varmt men skulle inte våga nu.
Försöker tänka tvärtom hela tiden, jag avstår inget utan vinner något om jag inte dricker. Jag lyckades sluta röka för några år sedan efter många, många försök. Hade läst Allen Carrs bok "Äntligen rökfri" tidigare och försöker nu applicera samma sätt och tänka...
Det funkar bra än så länge??

Så roligt att se en gammal bekanting titta in på forumet. Du har väl sett var jag befinner mig just nu, någonstans på ravinens botten. Inte roligt kan jag säga. Kul dock att höra att du verkar vara på gång. Någon gång ska det väl funka för någon av oss "seniorer". Jag hänger på (som vanligt) i nykterhetens tecken. Dock med betydligt högre insats, från min sida, än någonsin tidigare. Sista chansen har jag väl sagt förut men ingenting kunde vara mer sant som det ser ut just nu för mig.
Sköt om dig Fenix
Tjalle

Vet att en del inte törs utmana med dessa, men jag tycker att de är ett hyfsat substitut. A-fri öl i de rätta ölglasen eller 0%-igt vin i finaste glasen. Äta gott och på sikt låta sig övertygas om att det faktiskt är festligt även utan alkohol. Tror att vi har lätt att inte göra skillnad på vardag och helg bara för att vi inte får vårt efterlängtade rus. Men, som sagt, inga a-fria alternativ till den som tror att det blir en trigger.

Kom igen, nu håller vi i! ♡

Min granne har nu varit helnykter i två veckor och 5 dagar :)
Mha antabus, visserligen. Men poletten har ramlat ner!!
Och han är lugn i humöret, stabil och trevlig.
Inte alls svartsjuk eller misstänksam utan alkoholen.
Han har nog fattat vart problemet låg- hos Alkoholen.
Och jag är lycklig och hoppfull...