Senaste kommentarerna i forumet

...att se att du fortfarande håller styrfarten i den riktning du vill! Grattis till det! Och till att du verkar ha hittat strategier för att hantera suget som kan dyka upp.

Önskar dig en fin helg!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Åh, gillade att läsa hur du skrev om havet och att inte kunna simma. Så fint formulerat.

Jag har undrat hur det går för dig? Varmt välkommen tillbaka..Jag tyckte alltid du skrev ärligt och intressant.Hoppas du tar hand om dig så bra du kan..En dag i taget...Kram❤

Hej, tack för din kommentar!

Mitt första steg har varit att prata med min pappa under en lång promenad där han delade med sig av den vardag de har hemma. Han visade mig alla hennes gömställen. Detta var i söndags. Jag har också pratat med min lillebror som bor hemma i detta kaos och han bekräftar mammas alkoholmissbruk. Jag känner mig jämt så osäker för att min mamma manipulerar mig och försvarar sig i alla situationer vilket gör att jag tillslut inte vet vem jag skall tro på.
I torsdags ringde hon mig och när hon sa "jag tänker snart gå i pension och då kan jag ha eran lille hela tiden". Då rann det över för mig och jag sa "egentligen har jag inte tänkt att ta detta på telefon men jag vet att du dricker mer alkohol än vad du borde göra och detta påverkar hela din omgivning. Min son som tidigare har älskat att vara hos mormor vill inte åka dit och inte heller gå in, det har du ju märkt själv? Jag och S har därför bestämt oss för att du inte kommer få träffa vår son innan du är helt nykter igen. Detta sårar mig så djupt men det är för vår sons skull för jag vill inte att han skall växa upp med dessa känslor som jag har fått göra, jag vill att han skall ha en bra relation med sin mormor så som det kan vara". Hon förnekade allt såklart och frågade "får jag inte lov att vara som jag är? Jag kan faktiskt hålla mig till ETT glas vin och det är jag stolt över" då svarade jag "det är just ETT glas vin också som är problemet, det raserar vårat förtroende som vi försökt bygga upp för dig och försätter oss i en situation där vi håller oss på vakt". Sedan ville hon avbryta samtalet, vilket hon aldrig annars gör. Igår när jag kom hem till mina föräldrar och ingen var hemma tittade jag på gömställena och alla halva vinflaskor var uppdruckna och en ny punchflaska som påbörjats drickas hade tillkommit. Då fick jag min oro bekräftad och jag känner nu att jag skall hålla hårt på mitt beslut även fast jag vet att mamma är ledsen. Jag pratade med pappa sedan när kan hom hem och han berättade att hon hade smått tagit upp mitt samtal som vi haft och undrat vad hon skulle ta sig till "skall jag lägga in mig?". Så här står vi nu. Jag har inte pratat med min mamma efter vårt samtal men jag har fått bekräftelse på det jag kännt på mig. Att det faktiskt handlar om alkoholproblem och inte att "hon är trött". Så nu är jag redo att hjälpa till, en sista gång. Sen är det faktiskt nog för mig och då kommer jag ta avstånd för min och min familjs skull.

Jag har växt upp med en far som var alkoholist och jag skulle aldrig bli som han....
Har man fel gener så är det lätt att trilla dit.
Men vad ska man säga till någon som är ung vet jag inte riktigt och som bär på fel gener.
Det är i alla fall ett helvete att sluta dricka när man har börjat tänja på gränsen och det börjar med varje helg.
Välj bra umgänge och intressen som gör att du inte festar varje helg är nog ett måste för att inte trilla dit.
Jag bar på ångest som jag älskade att festa bort och jag mådde som en prins dagen efter också. En ångest som förmodligen kommer från att ha växt upp med en alkoholiserad far.
Försök vara medveten om dina gener och ta till dig människor som gillar att vara nykter också. Det finns inget enklare än att lära känna människor som vill dricka alkohol med dig. Har man samma intressen så brukar man ty sig till varandra.
Ha det gott och sköt om dig.

Hej på er bästa forumvänner,
Jag är så tacksam för att jag kan ha förmånen att skriva av mig här och att det finns folk som verkligen förstår vad man går igenom. Många andra "normala" människor skulle kanske bara rycka på axlarna och mena att det är "för faan bara att ta tag i sig själv och rycka upp sig". Egentligen borde det vara så enkelt men när det gäller A verkar andra regler gälla.

Sov två och en halv timme på en insomningstablett. Törstig och torr i mun om vart annat. Ytterligare en halv tablett gav ingen ytterligare effekt utan det har vänts många kuddar fram och tillbaka under de ensamma, mörka och ödsliga nattimmarna. Jag har svårt att varva ner hjärnan. Jag vet att det enda rätta är att "släppa taget" och "åka med". Att det borde kännas skönt att kanske äntligen få professionell hjälp och bara vara den som tar emot. Det är dit jag måste komma. Just nu känns det som det är någonting jag ska prestera när jag ska träffa läkaren och eventuell psykoterapeuten på tisdag. Det är jag som måste "skrapa på foten", göra ett gott intryck, vara hel och ren och inte vara till för mycket besvär. Inte ta upp för mycket av deras dyrbara tid. Se till att vara förberedd för att underlätta. Med andra ord försöker min hjärna förbereda mig som det vore ett stort projekt på jobbet där det är jag som själv måste prestera till 100%. Jobbigt, jobbigt....

Jag MÅSTE ändra strategi och tala mer ur hjärtat vad mina problem består av och hur pass allvarliga de är. Måste kunna förlita mig på andra...(har jag någonsin gjort det?) Jag har för några år sedan testat antabus under ett kort tag men fick svåra magproblem och hudproblem så jag slutade. Jag har ingen aning om vilken annan slags medicinering jag skulle kunna få initialt. Kanske något för min depressiva läggning. Jag skulle så gärna vilja se lite mer ljust på tillvaron och inte grotta mig ner i problemen, stora som små.

Idag snöar det från och till och är full vinter. Jag tvingar mig att äta lite men aptiten är fortsatt dålig. Bra bantningsmetod detta, men ingenting jag kan rekommendera. Ska ändå försöka att gå ut någon timme på eftermiddagen och få lite friskt syre.

Vi hörs och kram/Tjalle

...avspeglar sig det som Mirabelle säger och som jag själv alltid hävdat. Alla typer av människor behövs för att komplettera samvaron (därmed inte sagt att någon ska känna sig låst i ett fack). Tänk om alla skulle snacka och skämta hela tiden och ingen lyssna. Tycker detta återspeglar sig även i sociala medier. En del skriver och lämnar ut sig mer, andra inte alls, trots att de läser och kommenterar. Till och med här på forumet - trots att vi är anonyma - kan vi nog urskilja olika personlighetstyper. Generaliserande och lite fördomsfullt kanske, men lite tror jag det stämmer. Har jag fel gör det inget, jag är ju också anonym. ?

Lycka till! Nu håller vi i! ♡ Kram

.. Jag känner mig så nere.. egentligen pga min mans nedvärderande sätt emot mig. Han har trampat över mina gränser med ord i för många år och förstår inte skadan de gör. Han klankar ned på mig som människa och kvinna. Men tar inget ansvar för att han sårar mig, tycker att han "bara säger sin åsikt". Ingen empati. Jag känner mig så arg och frustrerad men får inget utlopp och ingen bekräftelse i det här. Vilket får mig att vilja dämpa den jobbiga stressen med a.
Jag har försökt prata lugnt och förklara hur jag mår men han har inte förmågan att förstå mig. Jag känner mig trängd i min situation. Finns inga snabba lösningar. Bara snabba lösningsmedel ?
Som trycker ner mig ännu mer. Jag ska stå ut en liten stund till. Jag är så arg så jag är kall och spänd och orolig i kroppen. Eller är det abstinens? Och olika argument för att "få" ta till a?
Idag känns det tungt.

Tack för en väldigt insiktsfull och inspirerande analys??
Jag är bara på dag 10 och behöver förbereda mig på alla känslor som kan tänkas komma.

Är fortfarande på banan och jobbar vidare med min nykterhet, jobbig reflektion är att sugen fortfarande finns kvar.
Upplever att det tog mig närmre 10 månaders total nykterhet förra gången innan dessa sug avtog.
I likhet med många andra här är helgerna ett problem, MEN just i dag tänker jag vara fortsatt nykter!

Även jag har ibland tittat på gamla foton på mig själv och tänkt ”vad hände”. Önskar inte att någon behövde vara slav under en fånig dryck ?

Det verkar finnas en form av folkrörelse, en mycket stark vilja och åsikt som framställs som om den var lika viktig som kampen för demokrati och lika värde för alla.... Nu när jag klivit ut ur min lilla bubbla och träffar människor igen hör jag hur oerhört viktigt detta är och jag förstår inte riktigt: ”Jag är som jag är och min mänskliga rättighet är att skita i vad folk tycker!”
Självklart ska man bejaka sig själv men vad har hänt med respekten för andra? Varför har vissa rätt att få vara sig själv till varje pris? Hur är det med min rätt att slippa deras åsikter upptryckta i ansiktet? Inte sällan är det samma personer som glatt dömer andra och ifrågasätter andras sätt att vara.
Och det här med att skita i vad andra tycker, sen när blev det en dygd? Vad händer när vi alla lallar omkring och skiter i varandras åsikter och tycker att individualismen är det viktigaste i världen?
Nej, det är inte svart eller vitt. Bara för att man inte låter andra diktera reglerna för hur man ska vara och leva betyder det inte att man måste köra över människorna runtomkring. Men det är den ursäkten jag hör: ”Ja, hen blev ledsen men jag var tvungen att säga vad jag tyckte, jag är ju som jag är!”
Wtf???
Samma mentalitet återfinns i många andra situationer, den mänskliga rättigheten att göra vad man vill. Det var tydligen ett stort problem för väldigt många att tentamen alltid ligger på en måndag. Detta innebar tydligen att mina klasskamrater inte fick ha helg utan var tvungen att plugga... En helg i månaden var de tvungna att lägga tid på sin framtid istället för... ja vaddå? Detta var tydligen förskräckligt. Ärligt talat förstår jag ingenting.
Och samma typ av resonemang ser jag när alkohol kommer på tal. Jag har själv beklagat mig över det orättvisa i att jag inte kan dricka vin så i det ögonblicket var jag inte så mycket bättre men när jag släppte taget och faktiskt slutade tycka synd om mig själv blev det fan så mycket lättare.
Det är ingen mänsklig rättighet att ha kul när det sker på bekostnad av andra och din egen hälsa och framtid. Varför tror människor plötsligt att vi enbart har rättigheter men att alla skyldigheter är av ondo?? Vad hände med att bry sig om gruppen och samhället? Någon sa ”Varför ska jag bry mig om samhället när samhället skiter i mig?” Newsflash: Vi är en DEL av samhället, det är ingen ondskefull organism som är ute efter att förgöra oss....
Lite lagom surt här en fredagsmorgon...??‍♀️

Att jag kommer från anhörigsidan.
Så är jag en beroendepersonlighet.
Känner igen mig i dina våndor,ångest,tomhetskänslor mm.

Vad tror du om att inte ta något alls?
Kanske börja möta ditt inre jag som säkert vill komma fram och prata med dig.

Ångesten kanske blir monumental.
Eller inte?

Att ersätta en substans med en annan brukar inte vara till så stor hjälp.
Att försöka kontrollera intåg av alkohol tabletter eller tom sitt eget känsloliv brukar sällan gå så bra.

Att kanske bara låta denna första helg bli ett ordentligt avstamp till noll tröst i form av stötämpare.

För mig har forumet varit en guldgruva i snart 4 år.
Mitt mående har svajat både upp och ner.

Men när jag lyckas avstå beteende och handlande som i längden skadar mig så här jag bit för bit återerövra mitt eget jag.

Hur du än väljer så håller jag tummarna för dig och din sambo denna helg.

Hoppas det känns bättre idag! Jag tänker att dipparna vi får är inte nykterhetens fel, det är alkoholens... Nånstans måste vi sluta förknippa alkohol med avslappning och glädje, många frågar sig hur de ska kunna ha roligt och slappna av igen utan alkohol. Är det så viktigt egentligen, frågar jag mig? När jag slutade kände jag nog att det just då var viktigare för mig att överleva. Ha roligt och slappna av lade jag på is helt enkelt, det finns faktiskt saker som måste gå före ibland. Men med tiden kom det av sig själv. Utan att jag planerat det upptäckte jag att jag ibland hade askul! Och på kvällarna när jag tack vare min nykterhet klarat av alla så kallade ”måsten” kom avslappningen av sig själv. Att inte kunna slappna av beror ju ofta på att man inte kan släppa vissa saker. För mig var det så att jag tidigare stressade över min alkoholkonsumtion men för varje dag jag inte drack blev ju det orosmolnet mindre. Idag är det obefintligt. Visst finns det andra saker som kan stressa mig och få mig att må skit men jag är helt klart bättre rustad att deala med dessa saker UTAN alkohol i systemet. Framförallt tar jag bättre beslut.
Jag har mött en del motstånd när jag hävdat att man kan strunta i avslappning men det jag menar är att när man slutar jaga det kommer det av sig själv. Så var det iaf för mig och jag tror inte jag är unik på nåt sätt. Jag är bara människa och det är jag glad för❤️

Vet att det är många som kämpar, men tycker att det borde lätta lite snart. Beroendet, ja... Djupt förankrat på många sätt. Mary, du har varit helt otrolig som lyckats trots allt som hänt runt dig. ♡ Vi får klura vidare.

Har också funderat i de banorna, Mirabelle. Jag var så himla taggad i början, hundratio procent fokuserad, så jag hade inte tillåtit mig att misslyckas då. Har däremot aldrig tänkt ordet tristess, men det kanske är just det. Jag får nog fylla ut tiden ännu mer...

Tack alla för att ni finns och ger hopp. ♡

Ja, alla knep är bra och jag tycker ditt var extra bra?? Det ska jag också använda mig av?

Jag har många orosmoment runtom mig och som jag inte kan påverka. Det är människor i min närhet som mår dåligt. Jag är för empatisk många gånger och grubblar för mycket. Det är väl en av orsakerna till varför jag hamnat i alkohol beroendet från början.
Men just nu väntar jag på att kunna sova normalt, har ju varit tvungen att ta till sömnmedel vissa nätter. Men det blir en ju också beroende av?

Vad underbart det låter!! Precis såna saker vill jag höra som är på dag 10!
Tack snälla, du peppar mig till att längta efter en alkofri sommar?????

???? Skrattade rakt ut. Hoppas jag inte väckte de andra hotellgästerna. Sista meningen....? Galet kul o prick på. Tack att du gör min dag ett ton lättare att leva.

Vill börja med att tacka Vinäger för positiv feedback, TACK!

Igår kväll var det rörigt men jag klarade av att låta bli att döva mitt inre hål med A. Lyssnade på en meditationspodd och skönk in i dvala. Vaknade och gick upp och väckte maken som somnat i soffan. Där han somnat ifrån en halvdrycken öl. Blev irriterad och väckte honom lite brutalare än jag tänkt. Nu på morgonen hällde jag ut den snabbt, för även en avslagen öl är drickbar. Ja, min man tycker om öl, men han får ta tag i sitt liv själv. Vi har talat om båda våras alkoholvanor och det är inte laddat. Vi dricker på olika sätt. Jag dricker snabbt och på stress/ångest för att få hjärnan att sluta spinna. Maken dricker sakta och kan ha sin öl framme länge innan första klunken (då är jag oftast inne på min andra öl).

Jag har morgonpigga hundar så nu måste jag ut.

Nu har jag passerat 6 månader nykter! Det känns helt galet bra!! Jag har inte i mitt vuxna liv varit nykter så länge förutom när jag varit gravid. Jag är så glad att jag till slut fattade rätt beslut den där ångestmorgonen i slutet på förra sommaren, att sluta dricka helt. Jag mår så mycket bättre, orkar mer, är gladare och stabilare i humöret. Stolt över att jag orkade mig igenom de där första mardröms veckorna och månaderna. Jag var inte så säker på i början att jag skulle kunna leva ett fullt liv utan vin, att min liv skulle bli världens tristaste. Vilket det faktiskt inte alls blev. Jag sa att jag skulle hålla mig nykter ett halvår och sen kanske prova att börja dricka igen, men jag struntar i att börja dricka igen, jag har det väldigt bra där jag är nu. Jag önskar alla kämpat en härlig kväll och firar mig själv med ett glas bubbelvatten! ??

att du kan använda forumet när du inte kan sova. För några år sedan hade jag mycket problem med sömnlöshet o jag hade oro o ångest. Jag provade sömnkurs på nätet o självhypnos som är väldigt rogivande för mig fortfarande, som en slags meditation och den gör mig lugn. Numera har jag ganska sällan oro när jag ska sova o kommer oro försöker jag tänka att det inte är farligt iallafall. Kanske kan du ha nytta av något av detta. Hoppas du sover gott inatt.

Jag kände just det när jag skrev. Har formulerat mig många gånger och vet att det till slut skulle sabba allt om jag fortsätter dricka. Just nu är det enkelt, inte lockad alls men det kommer så klart ... då skall jag ta dina råd till mig!

Allt bra här!
Jag fann nyligen ett gammalt foto på mig själv som 7-åring där jag nöjd o med öppen blick tittar in i kameran. Jag skall precis börja skolan.Varje dag slänger jag ett öga på den där glada ungen som ju på sätt o vis finns inuti mig fortfarande , och så tänker jag att jag kan ju inte hälla sprit i henne.?. Låter kanske fånigt men det hjälper mig.
Alla knep är bra som får oss att låta bli alkoholen.

Jag tyckte också att det var mycket lättare i början... Efter en månad började nykterheten kännas som mehhh whotevvah... Jag känner mig själv och vet att allt som är en utmaning biter jag fast om som en pitbull. Kampar och vägrar släppa. Vinnarskallen går igång. Sen när det inte är någon utmaning längre tappar jag motivationen. Tristessen sätter in.