Senaste kommentarerna i forumet

Hej!
Vet inte om du fortfarande går in på detta forum men skriver ändå. Jag har exakt samma problem som dig tror jag, är 21 år och blir vidrigt packad när jag väl dricker, forstätter att dricka även när autopiloten är igång (ser detta på kortet) och som pricket över i:et blir jag ofta personlighetsförändrad. Blir du också det? Jag har också två lobbar sen i somras, men vänta, kommer man aldrig få kunna ta körkort eller försvinner lobbarna efter ett tag? Du säger att du klarar av att dricka ibland, jag tycker att jag också kan det, men är det inte så att man oftast inte klarar av det? Jag håller ständigt tag i dom gångerna då jag faktiskt har klarat av att hantera alkoholen som bevis på att jag kan dricka, men då ser jag ju inte helheten egentligen. Jag dricker nog också av samma anledningar som dig, tristess, ångest, komma bort från sig själv och sin vardag. Det går verkligen att gräva långt in i varför man dricker, det finns massor med anledningar. Jag mådde verkligen allra bästa när jag inte drack, visst det var trist men det var så mycket bättre än att vakna upp på morgonen och inse att man måste rätta till all skit man har gjort på fyllan och att vissa saker inte kommer gå att rätta till. Är det så att ditt drickande inte har lett till några större konsekvenser i din vardag så är det as bra. Jag är jätte avundsjuk att du har blivit förskonad från det. Men det sker konsekvenser iallafall som påverkar hur du mår i din vardag eller?

När jag tar uppehåll och dricker för första gången så klarar jag alltid att bibehålla en perfekt berusning genom hela kvällen, dock fortsätter jag att dricka i flera veckor efter det så det är inte något att skryta om haha. Så ett tips är väl att dricka en gång i månaden och verkligen hålla sig till det. När det blir för ofta så är det nog svårare att inte bli för packad. Träna, ät nyttigt och drick så sällan du kan. Jag tänker inte säga att det är bäst att sluta för det vet du, dessutom känner jag mig som en hycklare för att jag själv inte kan sluta dricka just nu. Ha det fint! ?

Känns som om jag har spring i dem och det kommer alltid när jag ska sova. Irriterande. Får prova att andas och räkna.

PS. När jag slutade dricka så hade jag kärlekssorg. Det var en sorg. Jag trodde att livet förlorat sin mening och att ingenting gick att njuta av längre. En semester utan alkohol.. Vad fan är det liksom? Idag så inser jag att livet med alkohol var ingenting. Jag njöt aldrig, minns inget och tog dåliga beslut i ALLA situationer. Livet UTAN alkohol är livet. Jag är 34 år gammal men det känns som att mitt liv startade på riktigt för 3 år sedan. Hoppas du kommer dig igenom den här brokiga starten utan alkohol och snart får uppleva lyckan över att leva nykter. Ett liv med alkohol är inget liv. Trust me.

Hej W,

Du skriver här av en anledning. Du har insett att du har problem.
Du har med andra ord tagit det första steget i riktig rättning.

Just nu så sitter du säkert och diskuterar med dig själv om hur du ska hantera alla kommande händelser och events utan alkohol. Eller kanske du kan dricka alkohol? Kanske du bara överdriver det här? Kanske det faktiskt inte är sååå illa trots allt?
Det är din alkishjärna som snackar med dig när du tänker så. Slå dövörat till och var ärlig med dig själv. Genom att vara ärlig med dig själv så finner du också styrkan till att vara ärlig med din man.
Lägg korten på bordet. Berätta sanningen. Han kommer mest troligt att hälla ut sina whiskeyflaskor och viner på egen hand efter att ha fått höra hur du har haft det.

Jag gjorde det här med min man för 3 år sen. Jag berättade ALLT.
Nu är jag nykter sedan 3 år tillbaka. Vi har inte en droppe alkohol i huset och han har aldrig klagat över det.
Som han säger "Jag kommer aldrig göra något för att riskera din nykterhet. Att du blev nykter är det största som har hänt OSS".
(Han var 100% medberoende).

Lycka till!

Kram

Idag är min mentala styrka som bortblåst. Idag är jag en rakt igenom värdelös människa och allt kommer att gå åt helvete. Kan inte kontrollera mina tankar och den känslomässiga responsen. Jag klandrar helt klart alkoholen för den här vändningen. Något hände med den kemiska balansen i hjärnan... Det blir väldigt tydligt vad man gör mot sig själv när man häller i sig detta gift. Men jag är nykter. Den här funken går över. Nu ska jag minnas det här nästa gång jag naivt tror att jag ska ”njuta av livet”. Vin är inte njutning. Vin är mindfuck och själsplåga.

Benso till en person som har ett missbruk?!?! Bland det värsta jag hört...
Själv har jag fått theralen och lergigan mot abstinens, det är ett bra alternativ. Inte beroendeframkallande och inte illa för kroppen. Om jag var du så skulle jag byta läkare omedelbart..

Hej!
Jag är i liknande situation som du, dock behöver jag inga återställare, dricker vin endast på kvällarna, tidigt på kvällen och begränsar mängden så jag kan köra bil på morgonen. Är ändå livrädd för abstinensbesvär om jag slutar tvärt.
Jag vill göra en nedtrappningsplan för att sedan sluta, skrev nyss en egen tråd här men ingen har svarat än.
Kanske det kan funka för dig också?
Den enda hjälp man kan få av vården är ju tabletter... jag känner att man faktiskt kan må dåligt av tabletter också, en del gör det, så jag tror hellre på nedtrappning.
Jag vet dock inte i vilken takt och under hur lång tid man ska göra det, hoppas på att få tips här i forumet ?

Ångest är inget att leka med. Du kanske behöver ta dig till en läkare som kan behandla den? Om du har självmedicinerat med alkohol så är det inte så konstigt om ångesten spinner ur kontroll nu... Önskar jag kunde vara till mer hjälp... Min erfarenhet, som närstående till flera personer med svår ångest-problematik är att medicinering är det enda som hjälper och gör livet hanterbart. Stor kram till dig!

Hur länge klarar jag av att må så här dåligt. Har varit helnykter ett tag nu,men mår bara sämre och sämre. Ångesten är konstant.

jag hade din styrka! I samma situation som du och tänker dagligen att nu räcker det! Jag håller tummarna för att det går vägen för dej , kram

Vi såg tredje 50 shades. Jag skulle inte kalla de här filmerna bra, men vi tycker det är en kul grej att gå och se dem ändå ?

Nu har jag varit och tränat. Känner mig fräsch igen ? Men noterar att alkohol även i måttlig mängd gör något med min hjärna, i efterhand. Tänkandet ändrar fokus och förvrängs liksom, när alkoholen lämnar kroppen. En film börjar spelas innanför pannbenet, och det går inte att stänga av fanskapet. Titel - ”Varje misstag jag någonsin gjort i mitt liv.” Många misstag att älta blir det på 40 år... Konstig konsekvens av vinlull. Kanske är det ett av A-hjärnans knep för att få mig att söka glömska i vinflaskan... Det är i varje fall inte aktuellt.

Var lite orolig när jag började ha daglig kontakt med mannen som bor långt bort, att jag skulle bli svajig i mina känslor..Det enda som hänt är att jag har varit glad och uppåt mestadels, ska testa på nytt jobb, känt besvikelse ett tag när det tog slut..Men jag har sett och lärt mig en massa..Jag måste lita mer på min intuition, jag har haft massor av känslor och tankar om detta verkligen varit en sund relation..Tror inte man ens ska behöva fundera på det om det är en frisk människa man träffar..Undrar hur många på forumet som har flera beroenden..Tar man inte tag i alla beroenden, blir det så småningom att vi tar återfall eller annat beroende i stället..I framtiden ska jag se till att jag verkligen hittar en frisk och stabil person att bli kär i, annars kan det kvitta..Ha en härlig nykter Söndag❤

Tack för ditt svar, vi är alla olika -som väl är - men med liknande erfarenheter vilket gör att vi i mångt och mycket förstår varandra ja. Jag vill verkligen INTE att någon ska tycka synd om mig och är inte heller lagd åt självömkan. Däremot ser jag det som positivt att dela med mig av erfarenheter både för att få perspektiv och ta del av andras erfarenheter - kan det vara till nytta för någon annan är det ett extra plus.
Ha det bra
M

Benso är perfekt att trappa ut på, men att ersätta alkohol på sikt med benso är än värre dock. Men benso i fem dagar typ är nog bästa lösningen om du vill lägga ner drickandet.

Just gått en promenad på min speciella ”bakfyllerunda” (där man inte möter så många människor), men utan att vara bakis. Känns helt underbart att må bra och vara utan huvudvärk, skam och ågren. Jag ska fortsätta på den vägen.
Ha en fin fortsatt söndag, alla ni som kämpar därute! ?

Det gjorde du riktigt bra! Din plan för framtida turer ut dit låter hållbar. Fortsätt så :)

Är varken pigg eller sådär jätteglad idag, men det beror förstås på vad man jämför med. Hade jag druckit i fredags eller igår så hade detta tillstånd räknats som oootroligt pigg och vid gott humör. Hade jag druckit så hade jag legat däckad tills imorgon eller tisdag förmodligen.
Ingen alkohol denna helg, dag 9 utan. Känns fortfarande mycket bra och lovande!

Hej Matte65!
Vi är olika (jag är kvinna 39 år) men när jag läser det du skriver förstår jag ändå för jag känner igen mönstret hos mig själv. Passiviteten alkoholen skapar hos oss försätter oss ofta i panikartade situationer då vi inte alltid gör bra val trots att vi är bra människor. Det är nog mest det som gör mig så ledsen när jag tänker på alkoholberoende. Andra missbruk också naturligtvis men jag kan bara relatera till alkohol och med tanke på att dricka alkohol inte är i sig en olaglig handling känner jag att det hamnar i ett fack för sig, skilt från narkotika.
Jag sitter som sagt inte lika illa till som du men principen är densamma på något vis, de skulder jag har dragit på mig och min familj har med förlorat omdöme att göra, något jag har svårt att se att jag skulle hamnat i om inte alkohol varit en betydande variabel....
Hursomhelst, det jag vill säga och är att vi finns vi som förstår. Vi tycker inte synd om, det är inte det, men vi förstår helt enkelt.
Jag önskar och hoppas att du inte är ensam i det här kaoset du befinner dig. Men även om du känner att du är det så kanske du genom att läsa och skriva här ändå får en känsla av gemenskap.
Det är vad detta forum gett mig och det är ovärderligt att känna samhörighet med andra människor.
All lycka till och håll ihop dig nu, enda vägen upp och ur detta är en väg utan alkohol men det tror jag du vet redan.
Kram Amanda

Wow, så duktigt!! Blir riktigt glad av att läsa dina inlägg, otroligt starkt av dig! Både imponerande och inspirerande, fortsätt så ?

Japp, vuxentid var just vad vi hade igår kväll. Maken och jag åkte till stan för att gå på bio. Jag hade redan bestämt mig innan att unna mig att dricka vin. Ett glas på ett trevligt hak innan bion. Det var mysigt, men faktiskt inte speciellt gott. Efter bion gick vi vidare och tog ett glas till. Det var inte heller gott. Och stället var fullt med högljudda jobbiga människor. Sedan gick vi vilse. Kusinerna från landet... Vi hittade ett trevligt ställe medan vi irrade runt. Där tog vi en IPA. Sen mådde jag illa. Vi letade upp en T-bana och drog oss hemåt. Fruktansvärt kissnödig var jag hela vägen hem, sådär så man kallsvettas och ser gula u-båtar. Illamående. Kissnödig. Alkoholens effekter. Idag baksmälla. Fortfarande illamående. Näe... verkligen inte värt. Jag längtar inte efter att dricka vin igen. Jag kanske inte är någon "riktig" alkoholist, men att jag inte mår bra av alkohol är klart som korvspad.

jag började skriva här på Forumet! Mycket finns att sammanfatta och jag får väl börja här. Fick just en påminnelse från KI och deras forskningsprojekt jag deltar i, om hur de är att vara anhörig till en beroende; dom vill ha en utvärdering. Tjaa, svarar jag. För mig har det ju gått bra, för honom – tveksamt. Å andra sidan är det ju hans liv, – inte mitt.Samtidigt som det påverkar, minst sagt: Är han påverkad blir jag påverkad, om än på ett annorlunda sätt!
Undran: hur vanligt är det att missbruk går hand-i-hand med störningar som narcissism, (psykopati!), neuropsykiatriska syndrom som autism och ADHD? Dags att fråga forskarna om det! Som privatperson känner jag mig rätt hjälplös inför de stormar min man är inne i! Jag försöker förstå utan att stämpla. Och: fr.a ordna mitt eget inre och yttr kaos! Jag är ju normalt en rätt förnuftig och inkännande person, men med honom...! Samtidigt kan man ju undra varför jag valt? att leva med en sådan person! Säkerligen finns det någon frågeställning där i mitt problemhuvud som jag måste avtäcka!

Tack för svar!

Jag har varit superärlig inför min läkare ang alkoholen och mängden mm... fattar heller int benson, jobbar själv inom vården och kommer skarpt ifrågasätta honom imorgon. Han är en relativt ny ST och tyvärr har jag skitdåliga erfarenheter av läkare generellt, ställer bättre diagnoser själv.

Får läsa på mer ang benson inser jag... förstår självklart att nykterhet är det bästa botemedlet, men att gå från gravt drickande till 0 är ju farligt. Jag behöver fungera under övergången så att säga. Sjukskrivning och AA är uteslutet.

Det är inte riktigt så enkelt som att be mannen om stöd och hjälp. Jag har inte blivit konfronterad av honom egentligen, endast någon enstaka gång när jag inte smugit utan tagit ett glas (eller tre) vid fel tillfälle, typ vardag. Därför har jag ju alltid smugit och då har han inte sagt något. Antingen förstår han inte att jag dricker varje kväll eller så är han oerhört medberoende. Därmed har jag inte sagt att nu får det vara nog! Jag vill sköta detta själv, är rädd för att få hjärnblödning eller leverskador.
Att kasta ut hans Whiskey eller årgångsviner är inte aktuellt. Han kommer nog bara undra varför jag inte köper vin på fredag! Alla andra kartonger som jag bälgar i mig ser han ju aldrig. Och på onsdag är det alla hjärtans dag.... Middag och vin har vi alltid firat med...

Ja, hur ska det gå? En timme i taget...

Hej

Jag har tagit del av de misstankar som gäller bidragsfusk mot Försäkringskassan. Därför vill jag ge min förklaring till den uppkomna situationen.

Under det aktuella tidsspannet befann jag mig i en desperat situation ekonomiskt, socialt och hälsomässigt. Jag riskerade att mista min bostad sedan 21 år, sabba min betalning av skuldsanering som pågått i 3 år av 5 då jag inte hade någon inkomst från någon källa alls. Socialt var det katastrof då socialtjänsten skickat iväg mig till xxxx på så kallad behandling som visade sig vara förvaring och där jag inte kunde bli sjukskriven eller söka annat ekonomiskt bistånd.

Allt detta ledde till att min dokumenterade ångest samt bipolära sjukdom slog till med full kraft, samt att jag började missbruka alkohol och tabletter igen vilket nästan ledde till min död.
Jag var under denna period i ett psykotiskt tillstånd och har bara vaga minnesbilder av olika skeenden. Det var i samband med detta den olyckliga situationen med de felaktiga läkarintygen och utbetalningarna uppstod.

I samband med längre inläggning på missbruks/psykavdelning i mitten av november fick jag hjälp att ta mig ur detta tillstånd.

Därefter har jag varit nykter och tvingats söka ”socialbidrag”/ekonomiskt bistånd vilket innebär att jag i praktiken lever långt under existensminimum då jag även ska betala av på min skuldsanering (900sek/månad) i ett och ett halvt år till. Jag betalar nu även tillbaka till Försäkringskassan med 500sek/månad.

Jag vet att jag gjort fel när jag var inne i mitt missbruk och sjukdomstillstånd. Jag önskar att jag hade det ogjort då jag annars är laglydig och inte på minsta vis befattar mig med kriminalitet. Det enda positiva med denna situation är att det var en av dropparna som rann över och gjorde att jag bestämde mig för att en gång för alla bli nykter.

Jag är nu nykter och drogfri och följer en plan tillsammans med Socialtjänsten, Psykiatrin samt Beroendemottagningen. Jag är dagligen på Länkarna som en del i denna plan. Jag går i samtal och det väntar ett SIP-möte med bla Arbetsförmedlingen för att gå vidare ut i arbetslivet igen. Mitt liv är på väg att vända efter de senaste årens tunga missbruk och jag ska förbli nykter samt kunna bidra till samhället som en produktiv medborgare igen.

som din sambo! Vuxit upp med psykiskt sjuk mamma, får i mångt och mycket samma konsekvenser som att växa upp i beroende hem! Saker kommer ikapp en till slut och konstigt nog när man har det som bäst och mår som bäst här och nu så att säga! Så himla bra att din sambo är en medveten person som väljer att få/ta hjälp i terapi! Har jag också gjort till och från genom åren! Kolla upp KBT som terapiform! Där får man nämligen väldigt mycket konkreta verktyg att hantera känslor, händelser nu och då, beteenden man lagt sig till med/fostrats in i under barndomen! Går i KBT sedan ett halvår tillbaka och ger mig jättemycket! Skönt för honom att han har dig vid sin sida! Lycka till!