Senaste kommentarerna i forumet

Jag tror vi är flera här som inte har själva drivet att bryta en dålig livssituation.
För min del känner jag att jag inte längre är ett offer. Jag har helt enkelt gjort ett tragiskt val men dock ett val.
Jag har valt att förändra mig själv och ta för mig av livet som jag vill leva. Det kan jag till 75% sedan finns det en bromskloss.
När jag började skriva här kände jag mig som ett offer till 75%,vilken skillnad.
Jag orkar helt enkelt inte såra, riva upp eller ta fullt ansvar.. min man stör mig inte så mycket längre, han låter mig leva mitt liv och han vill inte att vi ska separera.
Jag försöker att inte känna skuldkänslor eller att jag skulle vara falsk. Jag försöker bara vara JAG.
Jag säger inte att det är enkelt. Jag tycker det är skitjobbigt.
Jag vill ju något helt annat. Men just nu är mitt liv så bra jag tror det kan vara i denna stund. Jag har ju själv gjort valet.
Han dricker dagligen, ganska mycket men blir sällan dryg och otrevlig. Då hade valet varit enklare vill jag tro..
tack för ordet det känns bra att prata av sig.

Nej, det är sant. Just nu i denna stund kan du inte njuta av lördag med familjen. Du måste lyfta blicken. Bara några timmar framåt. Du kommer att må bättre mot eftermiddagen. Då kan du njuta av din lördag kväll, nykter med dina älskade. Och imorgon väntar en lång, härlig söndag, med Allt vad en nykter, icke bakfull söndag kan bjuda på... Som Sisyfos skriver. Igår var igår, och det var en engångsföreteelse. Res dig och gå vidare.

Kände som du för några år sedan, att jag inte visste om det skulle gå... men det gick. Svårt som fn utan hjälp, men rensa ut all alkohol hemma så är du en bit på väg. Sen gäller det att se över sina fällor. HALT och gärna hitta nåt annat som ersätter t.ex. Avslappningen. Kan du börja träna? Gå och prata med nån? Jag lyckades lägga av där när det kändes nästan omöjligt, men började så smått igen efter nästan ett års uppehåll. Oerhört onödigt! Inte tillbaka på ruta 1dock. Det är relativt kontrollerat. Mina råd.. kör på med nyktra dagar, om du faller, upp igen och som sagt hitta alternativa avslsppnibgsmetoder. Livet är mycket bättre utan. Ta hjälp av mannen kanske?

i frihet utan alkohol Lim!

Precis som du skriver så är det viktigt att sluta på riktigt med alkoholen. Inte hålla på med några halvhjärtade försök, eller bara göra uppehåll. Enda sättet att besegra alkoholen på om man utvecklat ett beroende, det är att sluta på riktigt, helt och hållet. Och därmed ta tillbaka makten över sig själv och sitt liv.

Tack också för alla dina läsvärda texter som du delat med dig av.

Bra jobbat! Och tänk din lista... bedrövligt egentligen att nånsin välja a, för min lista är exakt likadan. Och om man bara får bort den där lilla, lilla känslan av att vilja välja avslappning. Då får man hela den andra långa listan.

God morgon denna speciella lördag. Idag har jag varit nykter i ett år! ????? ETT ÅR! 1 ÅR! 12 MÅNADER. 365 DAGAR. 365 NÄTTER. 52 VECKOR.

Vilken inre resa det har varit! Jag har lärt känna mig själv på nytt. Det har varit jobbigt och känslosamt och fantastiskt på samma gång. Livet fortsätter och problem som hör till finns med men det är så mycket lättare att hantera dem!

Jag har klarat av så mkt detta år som jag inte hade klarat om jag drack. Det är nästan skrämmande att tänka på den parallella verkligheten där jag fortsatt dricka. Vart hade jag varit nu om jag inte slutat?? Mina barn hade absolut fattat vad jag höll på med, de har vuxit så mycket det här året.

Vad hade jag ställt till med ihop med min man som fortfarande dricker? Hur hade ekonomin sett ut? Hur hade min självkänsla varit? Jag ser en parallell verklighet av ren och skär katastrof.

Hade jag fortsatt dricka hade jag ju knappast druckit mindre än innan utan mer! Min tolerans hade ju ökat och konsekvenserna blivit ännu värre.

Det känns som att jag stoppade i rättan tid. Det var väl det jag kände när jag slutade.... att det var på allvar något jag var tvungen att göra direkt. Det går inte att sluta dricka och börja dricka och sluta dricka och börja dricka igen år efter år efter år. Nångång måste man sluta på riktigt om man vill förändra sitt liv på allvar. Livet är mkt svårare när man håller på som jag gjorde förr.... med långa nyktra perioder som slutar i att man dricker igen. Den bergodalbanan tär på hela ens jag.

Resan fortsätter och jag vet att jag behöver göra aktiva val varje dag för resten av mitt liv för att fortsätta såhär. Att skriva i det här forumet har hjälpt mig massor med att befästa mina egna val och tankar. Det blir som att jag uttalar det när jag skriver det och det blir lättare att hålla fast vid. Jag vet inte om jag hade klarat det så bra utan detta forum och ni som svarat mig här ❤ Jag tror inte det.

Tack snälla MM för din gratulation ❤❤ Den betyder mycket ❤ Ja, jag är stolt. Precis som du ska vara också över dig ?

Önskar alla som önskar ett nyktert liv får komma till den punkt då det känns lätt och rätt. Ge inte upp. ❤

Ha en underbar lördag allihop. Kramar!

God morgon! Jag är likadan, när livet bjuder på fest tackade jag inte nej, allt var en anledning till att dricka... Hade aldrig kommit på tanken att gå på fest utan alkohol och vissa av mina vänner känner jag att jag nu måste hitta ett annat sätt att umgås med.
Hittills har jag sagt som det är till alla jag mött där frågan om alkohol dykt upp och har endbart mötts av visst mått beundran men mest stor förståelse. Kanske har jag bara haft tur men jag tror det finns en kunskap bland människor idag att alkohol ställer till det för många på alla samhällsnivåer och det är inte längre lika skamfyllt att ha alkoholproblem. Dock accepterat till en viss gräns... Är man som du och jag (jag gör ett antagande att ditt missbruk inte uppfattas av andra) och kanske tillhör medel- eller övre medelklassen är vi priviligierade. Jag har upplevt att människor beundrar mig för min styrka att bryta ett mönster INNAN det i deras ögon gått för långt. Innan jag supit bort min klasstillhörighet, familj och ekonomi.
Jag har sagt: Nej tack, jag dricker inte alkohol längre. Ibland frågar de varför och då svarar jag att alkohol bara får mig att må dåligt numera och att jag inte tyckte jag kunde kontrollera drickandet längre.
"Åhhh vad du är stark/duktig och insiktsfull"... Jag har haft tur och är priviligierad, jag vet, men när det gäller nära vänner tror jag inte man ska vara så orolig. Jag har även märkt att fler än man tror har erfarenhet av alkoholberoende på ett eller annat vis och de har större förståelse än man kan tro.
Vad jag menar är: Sträck på dig hur liten du än känner dig, varje stund du inte dricker kan du vara stolt över. Och om det besvärar dig hur din omgivning kanske kommer reagera; var situationens regissör, även om du inte känner dig stolt och insiktsfull kan du agera så. Vissa kanske motsätter sig tanken på att spela en roll, att det ger en känsla av falskhet men jag ser det som att för oss blir det en nödvändig rustning. Det är ju ganska svårt att kritisera någons livsval om personen i fråga visar glädje och stolthet över sitt beslut, eller hur?
Och vad tror du möts av mest förakt: nykterhet pga att man insett att man har ett problem eller att man dricker för mycket och alla andra inser att man har problem?
Vad gäller din bäst vän, börja med att prata med henne. Vem vet hon kanske också känner ångest över sin konsumtion och ni kan hjälpa varandra?
Min bästa vän och jag har typ alltid druckit när vi setts och när jag berättade för henne visste hon redan att jag satt i skiten... Efter det har vi nått en helt annan dimension i vår vänskap då hon har ett ganska allvarligt riskbruk själv som hon blev medveten om genom mig. Vi är bundna med ett osynligt band till varandra och vi litar på varandra på ett helt annat sätt nu.
Ta en dag i taget och ta en situation i taget.
Ikväll ska jag på fest med ett gäng glada drickare (inklusive min man som vet att han har ett beroende han med men som vägrar ta tag i det) och jag har ingen aning om hur det kommer gå men jag tänker ha kul, that´s it.
Var stolt, du är inte livegen och du har tagit upp en strid som du vet är svår. Det kräver mod och styrka, DET är beundransvärt.
Ett nyktert liv är dessutom så mycket bättre än man tror....
Kram på dig!!

Förstår din känsla, men samtidigt använder du nu detta som en anledning till att få dricka. Det känns farligt. Nästa gång är något annat orsaken till att "unna" sig vin.. Hoppas på det bästa för dig iaf, om du orkar så häll ut vinet! Det gör ingenting bättre att dricka det!! Lycka till, kämpa på!

Men allvarligt, det handlar väl inte om nya tag... just nu handlar det väl om att se återfallet som en engångsföreteelse? Du kan stå emot. Gå ur det här med huvudet högt, lär dig något om varför du drack igår, res dig och gå vidare. Du måste verkligen inte fortsätta nu även om det känns som att du behöver döva ångesten. Ta hjälp av frun (eller familjen) och låt det vara just en engångsföreteelse. Det är verkligen ännu värre att fortsätta...

Det hörs så tydligt vad det smärtar dig att ni gått tillbaka till den tillvaro du trodde ni var förbi! Fruktansvärt vad fort han verkar återfallit i gamla mönster och jag tror tyvärr han dricker mer än han berättar åt dig som du själv misstänkt. Det var detdär jäkla garaget som du och jag gemensamt svor förbannelser över för ett år sen!

Det är lustigt för min man har idag varit utan alkohol i en månad och under den tiden har han inte satt sin fot i garaget, som han tidigare spenderade massor med tid i flera dagar i veckan. Så på nåt sätt verkar åtminstone hos oss platsen garaget vara förknippad med dricka och läs avkoppling för dem. Min man har inte lovat låta bli att dricka så kan inte säga jag har förhoppningar om att han slutat för jag märker hur han vissa dagar på nåt sätt går runt och spänner sig för att han helt synbart egentligen skulle vilja dricka för att slappna av.

Alkoholen har säkert för många som både din och min man blivit enda sättet att koppla av och så går det överstyr. Tycker bara din man som ändå var utan helt i 9 månader redan skulle lärt sig andra sätt att koppla av men det är väl reptilhjärnan som hela tiden viskar om att det finns en snabbare fix till avkoppling och att han minsann är värd att njuta lite oavsett vad du säger.

Sänder dig en stor styrkekram!

Igår åkte vi iväg på semester, flera timmar på flygplats och flygplan. Nykter? Jajamensan. Sugen? Inte ett dugg. Känns nästan overkligt. Ska bli härligt med hotellfrukost med familjen utan att vara bakis.

Nu har han lagt sig...sa att han fick sova i sonens rum och strax därefter hör jag de djupa snarkningar och jag känner hur mina tårar rinner ner för kinderna...jag vill inte ha d såhär!!! Jag vill vrida tillbaka tiden till innan nyår när jag hade en glad sambo som iallafall utåt sett verkade må så otroligt bra utan denna jkla A, som jag kunde slappna med, sova med och njuta av vår familj på d sätt man ska dvs tillsammans. Jag var lycklig o stolt under den tiden men nu har allt krossats som ett glas som faller till marken och det verkar lönlöst att ens försöka fixa skärvorna!
Jag vet inte vad jag ska göra!! :’( just nu när jag ligger här i mörkret hatar jag mig själv för att tillåta att gå tillbaka till det här livet när jag insett vad lycka betyder och innebär! Jag hatar honom för att gett mig en glimt av ett liv med honom jag troligtvis aldrig mer kommer få uppleva för att vissa saker trots allt är viktigare oavsett vad han säger....han är en lögnare och jag vet det nu mer uppenbart än någonsin och det gör så in i h-vete ont i mig!

Det här med att vara tonårsförälder... Vi har varit förskonade från oron med sena kvällar osv. De äldsta har inte haft något intresse av att vara ute och ränna om kvällarna. Fast just ikväll verkar en av dem (18 år) ha ändrat uppfattning. Hen har hamnat på andra sidan stan med kompisar som bor där... och nu är hen i färd med att ta sig hem. Mina arma nerver! Vi har kontakt via telefon, och jag hämtar med bil vid pendeltåget strax efter midnatt. Men jösses vad plågsamt detta är. Jag har redan fantiserat ihop allehanda otäcka scenarion, som alla slutar med ond bråd död. Men tonåringen i fråga är glad och obekymrad. Och jag försöker att inte smitta med min oro, för jag har önskat i flera år att hen ska vilja ge sig utanför dörren och göra något alls med kompisar. Positiv. Måste vara positiv. Gud hjälpe mig om ungen gör detta nattåkandet till en helgvana... Då får jag nog gå till läkaren och skaffa nån pillerburk för nerverna i alla fall...

Sambon inser inte sitt problem så att han skulle flytta är helt otänkbart och skulle jag d så skulle jag inte få komma tillbaka enligt honom...
Åhhh den vaccinsprutan hade ju varit helt perfekt....så kunde man gett den i sömnen så de inte märkt nåt!
Visst är d sjukt att d ska vara på f sättet när man faktiskt kan få njuta av livet utan

Precis min tanke också och jag har sagt till honom att det finns andra sätt att slappna av. Fel av mig kanske att referera till mig själv då jag slutat dricka (inte bara för graviditeten) utan för att han dricker. Han smygdricker ute igaraget så han kan absolut dricka mkt mer än han säger då han ibland även börjat att ha släckt därute dvs att han står och dricker i mörkret....vilket är helt sjukt tycker jag.
Han har ingen insikt alls i det han gör. Anledningen till uppehållet va att han åkte dit för rattfylla vid den här tiden förra året och blev skrämd av promille-halten, vilket ledde till Antabus i 9 mån och för honom är han sååååå duktig så nu är han värd att dricka igen. Ikväll är han fullare än andra dagar så han knappt kan stå på benen...skillnaden (än så länge) är att han inte gapar och skriker när han blir full. Just nu väntar jag att han ska återinföra ”nubben” till de där ölen.
Oj, skulle jag ta nåt så skulle han snarare tycka d va kul att han fick nån att dricka med....

Precis min tanke också och jag har sagt till honom att det finns andra sätt att slappna av. Fel av mig kanske att referera till mig själv då jag slutat dricka (inte bara för graviditeten) utan för att han dricker. Han smygdricker ute igaraget så han kan absolut dricka mkt mer än han säger då han ibland även börjat att ha släckt därute dvs att han står och dricker i mörkret....vilket är helt sjukt tycker jag.
Han har ingen insikt alls i det han gör. Anledningen till uppehållet va att han åkte dit för rattfylla vid den här tiden förra året och blev skrämd av promille-halten, vilket ledde till Antabus i 9 mån och för honom är han sååååå duktig så nu är han värd att dricka igen. Ikväll är han fullare än andra dagar så han knappt kan stå på benen...skillnaden (än så länge) är att han inte gapar och skriker när han blir full. Just nu väntar jag att han ska återinföra ”nubben” till de där ölen.
Oj, skulle jag ta nåt så skulle han snarare tycka d va kul att han fick nån att dricka med....

Vad ska man tror.Nu är det snart 2 vecka sedan det händer. Jag ringde ambulans efter jag skrev här. Han hamnade på intensiven 3 nätter låg han där. Nu är han hemma igen. Sjukhuset anmälde oss till socialen efter som vi har barn . Nu efter möte med soc tackar han ja till behandling och soc kommer följa hans behandling. Det känns skönt men kan inte lita på honom till 100%. Jag kommer inte stanna kvar. Fågade soc om de kan hjälpa mig med lägenhet men fick svar nej.? Nu sitter jag här och vet inte om jag kommer någonstans.?

Nu blev jag påmind. Jag måste ju slappa med gott te! Jag har varit så upptagen med att sura att jag glömde fredagsritualen. Nu blev man ju litet gladare iaf :) Oavsett allt, så är det fredag kväll. Hela helgen ligger framför oss :) Hoppeligen idel ljuv, idiotfri återhämtning :) Kram!

Jag har inte så mycket pepp i mig ikväll, för jag är sur som ättika av en massa anledningar... Och just nu kan jag inte ens komma på varför jag själv slutade dricka vin... Men en god natts sömn gör nog susen, och sen så tittar jag in och peppar dig :) Ett bra beslut har du tagit. Håll i allt vad du kan!

Jag villb han lämnar förhållandet/han har tappat filtret å för två år sedan anmälde jag honom för misshsndel/ för att jag sa åt honom att sluta dricka/ därför har jag sagt åt honom nu om han inte sköter det snyggt drickandet så lämnar jsg orosanmälan på barnen själv å då hoppas jag att han måste lämna förhållandet/ mitt enda ess i ärmen/ vad säger ni som lever med alkoholister? Har han mån nån känsla kvar lever just nu i en bubbla han ska på hockey-VM åka till Spanien å Irland / han kommer ju ej dit?? Han kommer att förlora jobbet eller nåt annat när han lämnat mej men inte mitt problem då/ jag vill inte leva med honom mer barnen kommer först

Jag villb han lämnar förhållandet/han har tappat filtret å för två år sedan anmälde jag honom för misshsndel/ för att jag sa åt honom att sluta dricka/ därför har jag sagt åt honom nu om han inte sköter det snyggt drickandet så lämnar jsg orosanmälan på barnen själv å då hoppas jag att han måste lämna förhållandet/ mitt enda ess i ärmen/ vad säger ni som lever med alkoholister? Har han mån nån känsla kvar lever just nu i en bubbla han ska på hockey-VM åka till Spanien å Irland / han kommer ju ej dit?? Han kommer att förlora jobbet eller nåt annat när han lämnat mej men inte mitt problem då/ jag vill inte leva med honom mer barnen kommer först

Du slipper på sätt å vis hans alkoholism å all oro/förstår dej ändå jag har en separation med en tioåring hon var varför vi flyttar isär å tycker det blir skönt ser på mej att jsg blir sur å så hon tycker vi bråkar alltså hon skulle säga direkt om han var full då ger det sej med boende också?

Du slipper på sätt å vis hans alkoholism å all oro/förstår dej ändå jag har en separation med en tioåring hon var varför vi flyttar isär å tycker det blir skönt ser på mej att jsg blir sur å så hon tycker vi bråkar alltså hon skulle säga direkt om han var full då ger det sej med boende också?

Har ockdså likadant mannen i mitt liv sedan 13 år tillbaka hade fyra barn å han två och blev ett gemensamt/hans arbetsgivare tvingade honom på behandlingshem sedanefter det nolltolerans i hemmet för mej också/men nu har 16-åringen påtalat att det smygdricks när jag är på jobbet fan nu ska han ut ska till bsnken å se om jag kan behålla huset efter det så igår drack han öppet framför 16-åringen min syster ställde upp å hämtade henne/ han har inget filter kvar min älskade alkoholist är knappt brsviken längre jag orkar inte oroa mer mera/barnen ska inte dras in i hans spritproblem över min döda kropp

Jag är kvinnan i förhållandet hade fyra barn med mej och han två och vi fick ett gemensamt barn tilsammans/herregud för två år sedan satt hans arbetsgivare krav på nykterhet skickade honom på behandlingshem/ bor ihop/ vi har sju barn tillsammans varav fem har flyttat/ mitt agerande blev nolltolerans i hemmet mor all alkohol har väl gått bra men nu på slutet talar 16-åringen om att han sitter å dricker medan jag jobbar natt ett tiotal gånger/ nu till saken har sagt han får flytta om han dricker här nå mer/ då tog jag bort filtret på honom rasade rakt ned så att säga/ jag har älskat honom i nöd å lust men orkar ej mer igårkväll ddrack han sej fulltyp inför barnen/ min syste hämtade barn/ sagt igen du får flytta får du dricka vad du vill/ men innan han får lägenhet fyfan svårt att vara stenhård det är inte jag Gud måste detta få ett slut nångång...vägrar börja på öppenvård igen har lust att ringa till hans arbetsgivare en ny nu....