Senaste kommentarerna i forumet

för en alkoholist är som att släcka en brand med bensin. Jag antar att du inte var ärlig inför din läkare om ditt missbruk ?

Bota abstinens ? Bästa sättet är ju självklart att inte dricka. Finns inget annat sätt mig veterligen.

Tänk vad skönt det är att vakna nykter, trots att man har varit full i drömmen. Kämpa på alla ni på Forumet som bestämt er för ett liv utan Alkohol.

blivit dålig på att ta hand om mig själv.
Det är en insikt som krupit på mig den senaste tiden och som jag inte gillar och försöker mota bort.
Det är en dålig idè att göra så, det vet jag ju av erfarenhet men av nån anledning vill jag inte se det nu ?

Under min aktiva tid som alkoholist så kom ju mitt mående låååångt efter behovet av alkohol. Dessutom var ju mitt självförakt nåt i hästväg (ja, ursäkta alla hästar...). Att slå på mig själv var ju en favoritsysselsättning. Självkänsla fanns inte i min värld då. Medan självsäkerheten ökade i takt med promillen.

Det tog lång tid att bygga upp min självkänsla och jag tog hjälp av den i mitt tycke (då!!) löjliga metoden att stå naken framför spegeln och titta (under visst inre tvång ja...) på min blekfeta kropp och säga : Jag duger som jag är, jag är värd att älskas för den jag är. Detta att upprepa att jag är bra precis som jag är sätter sig efter ett tag i hjärnan och sår det första fröet till min självkänsla. Jag är ju den person som jag ska leva hela livet med så att gå omkring och vara sur på den personen blir ju jobbigt i långa loppet. Bättre att sluta fred och älska den jag är.

Självkänslan, liksom nykterheten, är en färskvara som måste vårdas ömt och jag får inte glömma den viktiga biten i mitt liv.
Självkänslan kan ses som ett bankkonto, ett måbrakonto, där jag inte enbart kan ta ut medel, jag måste fylla på också. Och just det har jag slarvat med den sista tiden. Jag mår hyfsat bra, tekniskt sett, lite småskavanker som tillhör åldern och har pengar så jag klarar mig, tom ett litet överflöd så jag kan resa några år till innan jag verkligen måste rätta munnen efter matsäcken. Ibland kommer tanken att om jag istället för att supa upp groteska mängder pengar hade sparat dem till ålderdomen så.....Men gjort är gjort.

En sak är jag väldigt på det klara med : Hade jag fortsatt supa så hade jag inte levt idag. Hade jag inte varit riktigt egoistisk i början av min nyktra karriär (mitt 3e liv : före, under, efter) och sett om mitt mående så hade jag inte levt idag. Hade jag inte förstått det här med att älska mig själv och sätta mitt mående i första rummet så hade jag inte levt idag, i alla fall inte i ett sånt hyfsat gott liv som jag har idag.

Att göra bra saker för sin egen skull är så otroligt underskattat i dagens samhälle. Viktigt för alla men väldigt viktigt för mig som nykter alkoholist så jag slipper slåss med troll som jag en gång motat ut ur min hjärna.

Så ta en sväng med spegeln hörrni ! Så vet ni vem ni ska ge en extra varm kram den 14e februari ! Den kramen är ni värda !

https://www.youtube.com/watch?v=yoxAAcCPmIk

Man ska verkligen inte acceptera aggressivitet.
Du ska inte behöva fly ditt egna hem, men jag tycker du ska ta upp med din man som du känner.
Funkar inte prata kanske ett brev kan vara till hjälp för att få ut vad man känner.
Be om kanske samtalsterapi för drickandet? Framför att du inte må bra över hans drickande och situationen som orsakar hans aggressivitet.

Tack pi31415, miss lyckad och Mary ❤❤??

Jag köpte en liten flaska alkoholfritt bubbel. Pytteliten flaska. Det kändes festligt. Drack knappt halva under kvällen ? men det var ändå trevligt när jag öppnade den och kände bubblorna. Halva står i kylen nu och det sista i glaset hällde jag ut. Nu vet jag att jag inte behöver köpa en stor flaska nångång i alla fall ? Jag kan tycka att det är synd a-fritt är så dyrt.... jag tycker att det rimliga vore om det var billigast och att priset på alkohol kunde höjas istället.

Nåväl, det finns ju läsk också och det har nog blivit så att jag föredrar ett glas cola före en A-fri öl eller vin.

Då och då får jag en bild framför ögonen. Det är sommar och sol och jag sitter bredvid barnen som badar i poolen. Jag dricker iskaffe eller en läsk. Och solen värmer. Det är nämligen så att förut romantiserade jag en öl vid dessa stunder. Men nu verkligen känner jag suget... efter en läsk! ? Alltså en iskall cola ? såååå gott.

Igår när jag hällde upp mitt bubbel kände jag för en nanosekund att det var lite sorgligt att jag inte kunde ha en halvflaska vanligt vin. Men så lutade jag mig tillbaka i soffan mellan mina barn och så landade den sista pusselbiten. Det är ALDRIG synd att jag inte kan dricka vanligt vin. Det är ett val jag gör som är det enda acceptabla om jag ska förtjäna mina barn. De är alltid här och varje litet val jag gör påverkar dem. Det är min skyldighet att vara nykter. Varelse det känns kul eller inte. Jag har ingen rätt att göra nåt som kan skada dem eller göra dem otrygga.

Igår åkte vi buss till stan. Vi passerade en lekpark som vi lekte vid i somras när jag hade min veckas extrema a-sug (som sedan gick över och jag kände mig så stark som klarat mig genom den hemska veckan). Då började jag fundera på varför jag drack förut? Och jag tro att det var för att jag ville ha en stund då jag inte bryr mig. Jag bryr mig om allt, tänker på allt. Jag kan vara två år framåt i tiden i min hjärna och bekymra mig över saker som inte hänt än och kanske aldrig kommer hända. Jag har som en hel värld i huvudet, i dåtid, nutid och framtid. Med alkohol kunde jag stanna i en tidszon ett tag och släppa allt annat. Ja, till en gräns alltså. Depressionen jag fick av a gjorde ju att jag inte ville leva nästan så det nuet blev ju en mardröm tillslut. Men jag antar att många som dricker gör samma sak.... försöker smalna av hjärnan lite så att det går att känna sig lugn.

Detta är något jag ska jobba på nu år 2 som nykter. Jag måste lära mig att vara i nuet och slappna av. Om livet blir en transportsträcka till framtiden som jag oroar mig för så kastar jag ju bort all chans till lycka. Och vem vet, jag kanske börjar dricka igen nångång om jag inte lär mig att samla tankarna och vara mer i nuet.

Känner mig hoppfull och glad idag.

Massa kramar!

Hej och tack för ert stöd! Dock höll det inte igår heller så fem i tre stod jag där igen utanför ”butiken” med flaskan i hand. Känns som att det skydd jag haft i tre år helt rämnat på två dar och hjärnan går på högvarv efter mer dricka.

Det är bland annat just du som gör mig stark. All respons där man kan känna igen sig i gör att man inte känner sig udda eller ensam. Just vetskapen om att jag inte är ensam. Som du skriver, Att glömma för en stund, inte känna sig ensam fast det är precis det man är och att känna sig lycklig. Jag lurar mig lite MEN jag känner mig starkare och jag känner att jag har rätt att ta plats. Det finns nog inga lyckliga medberoende. Vad ska vi göra när inte modet eller orken finns att bryta det. Man måste helt enkelt ta ett beslut, stanna eller gå. Jag stannar och säger till mig själv att jag gjort ett medvetet val. Det blir lättast så. Det jobbiga är att jag tycker inte jag har rätt att lämna. Han är inte elak är mitt försvar. Men han är inte heller någon som jag känner att jag delar livet med. Valet är tragiskt men känns lättast just nu. ?

Tack för era svar. Jag försöker också bli starkare som du Kampen. Jag lyckas ibland nästan glömma för en stund. Känna mig lycklig fast jag inte är det. Men måste försöka vara stark inte grubbla för mycket mår bättre då.Det känns som något måste hända om det ska bli någon förändring.Idag har han fyllt upp sina flaskor igen.( så han klarar dagen) Han har samma rutin varje dag. Går med hundarna på helgerna och sen lämna in Keno.( även spelare)Sen gör han oftast inget mer än tittar på tv eller lägger sig en stund.Han brukar också vilja planera maten. (Men ibland lagar vi olika när vi inte är överens.) Mina äldre barn o barnbarn kommer ofta på helgerna och hälsar på och jag bjuder på mat.Ibland är han med och kan vara trevlig men vissa gånger går han undan. Man vet aldrig riktig hur han är.I veckorna kan han inte dricka lika mycket. Då är han snäll men tyst och lägger sig ännu tidigare då.

Jag får också försöka. Det är jag själv som är mitt värsta hot ingen annan. Det är jag som köper hem vinet som jag dricker upp.
Denna vecka som kommer vill jag undvika vägen förbi systemet. Jag får försöka stå ut med känslan av panik då jag inte kan döva mina känslor med vin.

Efter att jag skrev inlägget igår stod jag en stund och tittade på slatten som var kvar i vindunken och på den oöppnade vinflaskan som stod bredvid i kylen. Och sen tömde jag dunken i slasken och stälde tillbaka flaskan i vinstället i vardasrummet. Och hälde upp ett stort glas cola zero i stället.

Så nu mår jag hyfsat bra. Sov uruselt som jag brukar göra när jag druckit men huvudet är helt ok. Och jag är nöjd över att jag kunde ta stopp på mig och inte fortsätta med en flaska till.

Jag ska ta hem kvarvarande vinflaskor till exet. Jag behöver ju åka hit några gånger till innan försäljningen och då vill jag inte att det ska finnas alkohol här.

Ja som sagt, vi är nog flera i denna tråkiga situation. Jag kan känna din tomhet och dina känslor. Jag känner så ibland också. MEN jag har valt att försöka tänka att jag är stark, jag gör medvetna val och jag har kontroll. Kanske lurar jag mig själv, vet inte. Men tankana gör mig stark. Jag behöver bli och vara stark. Dessa eviga flykt-tankar är så jobbiga. Jag tänker på att söka lägenhet och att känna sig lite rotlös i sitt eget hem. Min man dricker varje dag men går inte över (min) "gräns" Det gjorde han ofta förr. Kommer han att göra det då har jag bestämt mig för att lämna. I tankarna förbereder jag. Hoppas du får en fin söndag och förbered dig i tankarna på valen ditt liv det hjälper ?

Kära syster. Det är så sorgligt att vi ska känna igen oss i våra berättelser. Man kan inte riktigt tro det. Det ligger liksom så inpräntat i oss att........
Så levde de lyckliga i alla sina dagar.
Vänd på dina tankar och tänk att,
1. Du är en stark person
2. Du gör medvetna val.
3. Du har kontroll
Sedan vet vi ju att det är inte alldeles sant, men det hjälper.
Jag tänker som du, att han kanske blir sjuk och någon "annan" (läkaren) ska "ställa honom mot väggen", Jag kan också tänka att om han dör är det så klart tragiskt men mitt liv skulle troligtvis bli GLADARE och jag skulle klara mig. Det är dessa tankar som framkallar bland annat skuldkänslor.
Det är så förgiftade att höra detta att livet är Slut, det är A som tar bort lusten att leva och att bry sig om andra. Bry dig om dig själv, dina barn och ditt liv. Jag har så många gånger läst här på forumet att ingen utomstående kan göra något för någon med A-beroende, personen måste själv välja livet. Gör du det också, Välj Livet så mycket du orkar och skriv av dig här. Även om jag inte kommit så långt som man kanske tror så stärker jag successivt min självkänsla och forumet är som en terapeut för mig......Hoppas du får en fin söndag ?

Känner så väl igen mig i det ni skriver både Kampen och Missan! Dethär eviga velandet fram och tillbaka, att ena dagen när fyllorna är som värst vara tvärsäker man vill lämna till att någon dag senare undra om det är värt besväret att bryta upp för just i den stunden den dagen kan det kännas bra om han är nykter. Jag har letat boende i ett år nu, men haft enorm otur med de ställen jag tittat på där det endera vsat sig att stället är nästintill obeboeligt (chockerande vad många bostäder som stinker mögel och fuktskador, såpass att kläderna luktar ännu efteråt när mna kommit ut ur huset) eller så har priset varit för högt eller så har lägenheten getts till någon annan mitt framför ögonen på en och mäklare som inte ringer tillbaka. Skulle en enda av bostäderna jag tittat på varit beboeliga skulle jag nog redan flyttat. Men tidvis kan det kännas som att vad håller jag på med, varför i all sin dar skulle jag flytta? Vi har det väl ganska okej...ända till nästa fylla. Nu har hanhållit upp i en månad och jag blir osäker om jag vill dra barnen genom ett uppbrott. Men mer fylla orkar jag inte med så jag fortsätter hålla ett öga på bostadsmarknaden, skulle rätt bostad dyka upp måste jag bestämma mig. Bara att leva med obehaget att inte veta när det brakar nästa gång är nästan olidligt och jag vet inte om vi efter allt som hänt kan bli en glad familj igen även om hna skulle lsuta dricka helt. Han har inte lovat nåt, bara själv valt att hålla upp så det kan likaväl sluta med ännu mer fylla som ingen fylla alls i framtiden. Man väger för och emot, räknar på ekonomin, funderar hur livet skulle se ut om man bodde själv, inreder i drömmarna och längtar bort. Men detdär konkreta steget, attt packa ihop. Oj vad stort det känns!

det har jag också gjort. När jag läser din tråd rinner tårarna nerför mina kinder. Känner så väl igen mig själv i dig. Jag har inte heller vågat lämna. Är så rädd att bli ensam och behöva lämna hus och allt som det medför. Har därför valt att stanna kvar. Jag har gått och pratat med kurator det senaste året men känner att det inte ger mig något mer. Det var skönt att prata ut men jag kommer inte vidare nu.Jag försöker som du leva mitt eget liv. Är en positiv och glad person som älskar att leva.Försöker att inte grubbla så mycket mår bättre då.Men blir ofta sittande sent som nu..Min man säger att han tycker livet är slut. Han vill aldrig göra något. Jag säger att det är alkoholen som gör honom sån ( deprimerad ) Men det tror han inte...Ibland tänker jag att han kanske blir sjuk till slut eller att det händer något. Han kan säga att han snart ska dö osv Han dricker varje dag men sköter ditt jobb. På helgerna börjar han tidigt på morgonen sen minskar det på eftermiddag.(Han går ut i boden och dricker i smyg))Kvällen kan han hälla upp ett glas läsk.Sedan går han och lägger sig kl.21 och då sitter jag ensam( om inte dottern är hemma)

då jag hållit nollan.
Läser och funderar. Många slutar med a för att sedan ramla dit igen för att sedan sluta för att sedan ramla dit igen osv. ett evigt ekorrhjul.
Jag undrar om jag kommer att göra samma...full möjligt då jag inte känner mej så motiverad alla dagar. Fast idag har det gått bra.

Ville bara kika in och berätta att nu har jag sett Yes Man. Den gav en hel del att fundera över... Det hade jag aldrig trott om en Jim Carrey film. Utan ditt tips hade jag nog aldrig gett den en chans. Så tack för det :)

Nydag - du har så klart rätt att jag borde hälla ut vinet men jag fixar inte det nu. Jag kan inte sörja här. Jag borde kanske åkt hem direkt när jag insåg hur jobbigt det var. Men jag tror inte undanflykterna behöver bli många. Just nu är jag i kris, rejält. Det här är verkligen en livsdröm som falerar.

Så jag kommer lulla bort den här kvällen. Åka hem i morgon. Borra ned näsan i katternas päls och kanske gråta över det som inte blir. Och jag kommer att vara nykter nästa vecka. Det lovar jag mig själv.

En dag som denna då sorgen och saknaden värker som ett spår i själen. Ser på FB att han är full som vanligt. Han Lägger ut korkade inlägg, olyckliga inlägg. Vill sträcka ut en hand, vill skicka ett meddelande (som han ändå inte svarar på) vill veta varför det är så svårt att inte välja mig? Att välja ett liv fyllt med rödvin och dagar som försvinner i ett töcken, hur kan det vara ett 1a handsval? Korkade dumma jag, varför är det så svårt att förstå.

Stefan Einhorn, konsten att vara snäll och Kay Pollak att välja glädje.

Du är så fantastiskt duktig!.Ha en riktigt fin dag, och fira med något gott och härligt, som du tycker om..Varm fin Grattiskram❤

...kan jag bocka av 200 nyktra dagar.
Det känns bra.
Och inte så himla märkvärdigt.
Det flyter liksom bara på.
Jag är stolt.
Och ödmjuk inför att det känns så förhållandevis enkelt.
Jag är tacksam för att jag bestämde mig att vara nykter.

Ditt inlägg träffar rakt i hjärtat. Jag vill hålla om dig, ingjuta litet lugn och mod. Det kommer att bli bra. Du är här. Du är på väg. Livet, så som du vill leva det väntar. När som helst kan du säga "Nej. Min historia slutar inte så här." Och skriva om handlingen. Sedan måste du andas, och skjuta bort alla tankar på aldrig igen, för alltid, evigheten... Ta en dag i taget. En timme i taget. Kram

Mycket sådant har jag dämpat med vin... Det är väldigt lätt hänt att det bara rullar på. Du kommer att sörja ditt paradis länge. Även efter att du åkt hem. Var beredd på det, att sorg och förlust kommer ikapp och drabbar dig gång på gång på gång. Särskilt om du dämpat med alkohol. På något vis så "räknas inte" bearbetningen när man tagit alkohol till hjälp. Man fastnar i processen. Du kommer bli tvungen att möta förlusten nykter, många gånger, innan smärtan släpper sitt grepp om själen. Just nu vågar du inte. Du behöver bädda in själen i vin-lullull och skjuta uppgörelsen framåt. Fint så. Men du kommer att bli tvungen. Kram

Stort grattis till din 1års dag! Stora applåder till dig ?? inspiration till oss andra ?

Så bra att du har hittat hit! Jag har svårt att ge råd, då fester inte varit min grej på många år, ja egentligen sedan jag i yngre 20-års-åldern insåg att fester bara spårar ur för mig. Om jag måste gå på fest undviker jag drickat, eller lägger hela mitt fokus på att kontrollera hur mycket jag dricker. Fest är skittrist. Det är hemma i soffan jag dricker vin, för att varva ner. Och det är det jag insett att jag måste sluta med. Men inte en människa kan fatta varför jag som redan är så måttlig och puritansk valt att sluta helt. Det är bara jag som vet hur A-hjärnan kontrollerar mig. Även jag tillhör den priviligierade medelklassen med utbildning, familj, bra boende, ansvarsfullt jobb. Life in order.