Senaste kommentarerna i forumet

Jag finns här!
Blir också rädd av tanken att inte få dricka igen..men min 5 åring förtjänar en mamma som inte ber henne hämta öl från kylen när hon går dit för att ta ett äpple...patetisk. så dag 2 här...aldrig hållt upp längre än 4 dagar och har använt alkoholen som ett sätt att hantera min ångest och hjälpa mig att sova. Så när jag inte dricker är min ångest skyhög och nattsömn är inte att tala om...måste vända denna spiral om jag vill kunna leva...men är rädd ändå...

Tack för uppmuntrande ord och du, Mary, jag blir så glad över att du funderar när jag inte varit aktiv. ♡

Är trött, lite deppig och har känt av min panikångest. Håller på att trappa ner på jobbet, men tror att det hektiska tempot hunnit ifatt mig.

Eftersom jag vill finnas för andra tycker jag att det är jobbigt att gå in här och läsa när jag inte orkar kommentera i andras trådar. Vet förstås att jag inte behöver det, men misstänker att en del av er vet hur det är... Omhändertagande i alla lägen.

Nu försöker jag ta hand om mig själv i första hand. Svårt att försöka vara ego, men jobbar på det.

Håller nykterheten riktigt bra. Är så tacksam för det, nu när livet känns ganska jobbigt och ångesten knackar på.

Vill bara berätta att jag är ok. ♡ Skulle gärna läsa och kommentera mera, men det får bli senare. Tittade in snabbt hos er, Mary, Mirabelle och er andra som jag följt lite extra. Ser att ni kämpar vidare. Härligt! Det här blir mitt gemensamma hejarop till alla: Nu håller vi i! ♡ Kram

Förstår dig..dag 2 nykter idag. Under mina 2 år med missbruk så har jag bara klarat 4 dagar..sen är jag tillbaka på mina 6 starköl samt några glas vin VARJE dag.
Har en sambo som druckit lika mycket och vi har 2 barn att tänka på.
Så nu har vi bestämt att stötta varann och bli nyktra. Jag är också orolig för vad det gjort med insidan av min kropp..vad den gjort på utsidan har jag ju sett +15 kg...
Hejar på dig och hoppas vi kan stötta varann då vi sitter i samma läckande båt.

Jag tycker gott du kan säga det högt att du går och lägger dig för att du inte vill se honom dricka! Men ja ibland orkar man bara inte ta diskussionen. Sätt ditt eget mående nu i första rummet och vila och gör det du behöver för dig själv!

Känner så igen detdär, jag går också och lägger mig tidigt när han druckit och säger bara jag är trött. Orkar inte alltid ta diskussionen. Eller monologen som det brukar bli hos oss. Jag häver ur mig allt som tynger och får jag alls något svar slutar det alltid ändå med att jag mår ännu värre. Han har en förmåga att trycka ner en. Och gör så även nykter. Någon kärleksbubbla är det inte tal om hos oss för att han varit odrucken en månad för jag vet det bara är tillfälligt. Jag mår lika eländigt ändå men visst är det skönt att få pusta lite utan fyllorna.

Det gör du rätt i, träna lugnt och bara vara.
Jag har alltid tyckt att meditation är flum men har just fått lära mig att det hela handlar om neuroner och synapser vilket gör det lite mer konkret och logiskt. Hjärnan växer, detta är alltså vetenskapligt bevisat tydligen, av meditation. Så fokusera i nuet på träningen och i bastun. Men lyssna på din kropp så du inte åker på en dunderförkylning!☺️
Angående KBT finns mycket på nätet, googla loss allt du kan! Och hade jag bott i närheten av Stockholm hade jag besökt Riddargatan, vet ju inte var du bor men har du möjlighet tror jag att du skulle få stor hjälp därifrån. Vad jag hört och läst finns så mycket klokskap och stöd där!
Och vad gäller rädslan, den är svår att komma ifrån, jag vet men jag var väldigt ofta förbannad faktiskt. Vilket hjälpte mig att inte ta det där glaset. Jag var förbannad över att ”någon” försökte kontrollera mina tankar och mina handlingar, tillåt det inte. Den där lömska tanken att ”ett glas kan jag väl ta” är ju så falsk, rannsaka dig själv där och då: är det verkligen bara ETT glas du vill ha? Nej det är ju för lite, det vet vi ju så den tanken är ju bara en illusion. Jag har i de lägena blivit hjälpt av att veta att det inte är en tanke utan snarare en kemisk reaktion på att vår kropp vill ha något den blivit van vid.
Har ingen aning om du förstår vad jag menar, jag får inte riktigt ordning på orden känner jag....
Hursomhelst, fortsätt kämpa fast du är trött. Tröttheten är bara ett kvitto på att din kropp försöker läka. Energin kommer men tyvärr tar det tid... Jag var förlamande trött i två månader innan det vände. Vänta ut det, ha tålamod, du kämpar för ditt liv faktiskt och det är ett helvete. Men så länge du inte tar det där första glaset kommer du närmre vändpunkten. Det är det enda i det här kaoset som verkligen betyder något:
Ta inte det första glaset. Då klarar du det, det vet jag!
Många kramar❤️??‍♀️

Eller en gammal vimsig tant. Men har läst att äldre dricker mer än förr och det kan nog stämma men de kanske kan hålla det på den normal nivå. Det kan ju inte jag så det är bara att ge upp den tanken att sitta och mysa med ett glas vin åtminstone när jag är ensam hemma. Ute bland folk funkar det alltid för mig. Men hemma blir det oftast för många glas. Får aldrig glömma det..Aldrig ha nåt hemma .
Finns det någon i ungefär samma sits som jag. Nybliven pensionär som vill kämpa med mig, att sluta med smygdrickandet .? Och få självrespekten tillbaka. Just nu är jag sugen men har inget hemma så det känns så bra. Vet ju att det går över. Men ibland är det som att det byggs upp ett behov som inte går att stoppa . Det är då man blir rädd för sig själv. Och behöver stöd.

AA fungerar fint om du verkligen vill sluta. Men allt fungerar om du verkligen vill och gör något du tror på.

Känner igen mig, väl! Kanske inte konsumerat den mängden men mycket och många dagar i veckan. Och att komma från en fd somvar alkholist och blandnissbrukare till min nuvarande make som oxå har ett annat förhållande till alkohol än jag var van vid. För mig fanns ju inte att dricka på en söndag och absolut inte mitt i veckan som du skrev. Men så gjorde de, min fina make och hans föräldrar (kanske med måtta ibland något mer) mina föräldrar har ”supit” jag har sett dem fulla osv men -man dricker inte på söndag OCH absolut inte mitt i veckan!!!!
Min pappa har problem! Minmamma är lugnare nu... min morbror dog i sviterna av alkohol och tablettter. Vi gillar alkohol. Min make behöver jag inte ta hand om, han tar hand om sig själv och det är nog hans livsfilosofi -man sköter sig själv!
Svår känsla. Som du bedriver det. Min fd pappan till mitt barn honom försökte jag med allt jag hade att styra upp men jag höll på att gå under.
Så jag fick ensam vårdnad av min son för han har ”en pappa som är missbrukare och alkolist”.
Men vad är jag då?
Findrickare? En jävla lögnare..... som inte fixar att ta ETT glas på en måndag utan dricker 5 st i mitt fina hus med mina fina barn och fantastiska make!!! Ironi är bara förnamnet!!!
Jag finns här om du vill skriva!
Kämpa! Kram

"Sinnesro är grejen som ni i vet" underbar reflektion och bilden av att gå ut i skogen och bli en del av elementen, liksom svävande. Gav mig just, sinnesro. Tack och härligt jobbat med nykterheten!

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Känner mig orkeslös och energilös och trött på allt. Behöver träna lugnt ikväll trots förkylningskänsla i kroppen. Behöver positiv energi. Musik människor träning. Sen bastu.

Jag är inte religös... men när jag är som svagast ... i alla situationer i livet.. men mycket när A tar över.. så ber jag.. jag ber så det gör ont i knogarna.. till en högre kraft.. kraften som ska ge mig sinnesro och styrka att ta mig ur skiten som håller oss i ett hjärngrepp... " min GUD" hänger inte på ett kors.. och han finns inte i en bibel.. jag ber till min egen högre makt.. ibland upplever jag att det funkar.. bad senast för nån timme sen... slöt mina ögon och andades.. djupt... det hjälper vännen <3
Fina du.... jag blir väldigt orolig är jag läser dina rader.. jag lider med dig nått fruktansvärt och mest föra du verkar tro att det inte finns en väg ur detta... det finns en väg!!! men du måste våga ta första steget.. finns det någon chans att du kan " come clean" helt och hållet med din partner? Få ur dig hur du mår och hur läget är .. på riktigt... kanske får du den styrkan och stödet där som du behöver.. OM du orkar... så gör som MIrabelle föreslår.. och kontakta beroende mottagningen.. ta emot hjälp.. för den finns... DET FINNS INGEN SKAM i det du går igenom.. du är en fantastisk människa som förtjänar all lycka i världen.. men jag tror du verkligen behöver få prata med någon.. och få hjälp.. om inte annat en krycka.. vi finns här för dig... vi är rädda om dig.. skriv mer här idag om du orkar.. viktigt att få ur sig sin ångest.. vi lyssnar <3

bra att Du pratar öppet om hans problem som blir ditt och ert problem! För din egen skull, skönt att inte va ensam, skönt att slippa ljuga, skönt att sätta sanna ord på saker och ting! Den dagen din man söker hjälp för att han VILL bli hjälpt kommer han inte utnyttja sin verbala förmåga och snacka omkull folk! Hoppas insikten och viljan kommer till honom!

som han är, helheten, ett slags paket med olika innehåll! Det är vad du får! Jag har hoppats och drömt så mycket om den nyktre mannen som mitt ex är emellanåt! Smulor som man slukar och ska leva på i månader eller år innan han kommer tillbaka! En sak som jag insett nu i efterhand är: hur kunde dessa nyktra perioder bli så himla underbara? Du sa ordet kärleksbubbla, så bra ord! Man svävade på rosa moln och var så lycklig! För vad? För att han var nykter, inget dåligt spritsinne, kunde prata redigt även fredagar och lördagar, gubbe utan ångest, orkade göra saker! Och det svävade jag för ....men det är ju bara normalt liksom! Sen kraschlandar man när supandet (”ska bli normaldrickare nu”) sätter igång! För varje kraschlandning sänkte jag mina krav (omedvetet)! Det tar på ens självkänsla och självrespekt! Har funderat mycket på den kvinnan mitt ex har barn ihop med! Hon går från den ena relationen till nästa, söker desperat efter något verkar det som! Det gör att alla pratar om HENNE! Inte om hans supande! Tror hon fick sin självkänsla totaldemolerad under deras 15 år tillsammans! Vill inte hamna där, håller mig borta trots många stunder av tvivel! Se till ditt eget bästa nu och dina barn!

Har läst din tråd och jag startade oxå nyktert efter nyår, höll i 12 dagar, sen höll jag det måttligt och sällan men så som för alla andra eskalerade det fort.. har varit på beroendemottagning och fått campral och ska gå på ett antal samtal.
Idag är det dag 3 för mig så nu kör vi!!!
KÄMPA!!

Jag är med utan att dricka. Har kul ibland och det är skitjobbigt ibland. Säger om någon frågar att jag dricker inte längre för att det fick mig att må dåligt och börjar jag dricka slutar jag inte. Följdfrågorna uteblir eller så har jag mötts av beundran.
Men jag är stolt över min nykterhet och därför bemöts jag nog på detta sätt.
Jag har dock inte alltid varit stolt och självsäker i min nykterhet. Det tar tid, du måste jobba med det. Länge undvek jag tillfällen där min nykterhet skulle ifrågasättas, umgås på andra sätt med dina vänner. Den dag du är trygg i ditt beslut och verkligen vet varför du inte dricker är det inte så svårt längre.
Ta en dag i taget så kommer du dit så småningom. Det är kanske en klyscha men sann ändå. Det finns tyvärr ingen quick fix när det gäller alkoholberoende. Bara lägg så många nyktra dagar bakom dig som du kan.
Skriv och läs här. Kunskap om vad alkoholen gör med oss är nödvändig för att vi ska kunna tackla svårigheterna med den...
Styrkekram och här är du inte ensam!

Så fint <3

Hej alla fina <3 Jag har en fråga kring värk. Har ni upplevt att ni fått värk i lederna när ni dricker för mycket? Jag har vid ett flertal tillfällen ( för ett tag sen då det ju var på tok för mkt alkohol.. bättre nu ) .. fått väldigt ont i lederna och när jag vaknat på morgonen så har jag varit väldigt stel.. och i vissa fall haft svårt att knyta händerna pga värk. Sen allteftersom kroppen värmts upp så har värken minskat.. men jag tar tacksamt emot era erfarenheter kring detta. I övrigt så kämpar jag på.. ibland lätt ibland svårt.. jag vet att min nyckel sitter i att jag måste förändra vissa andra saker i livet för att alkoholen ska bli överflödig.. men jag är påväg.. det är tunga och långa steg.. men det ska gå :) .

Återfall drabbar ju de flesta av oss. Döm inte dej själv så hårt, försök att lära dej något av det istället. Du har ju klarat en lång period utan alkohol tidigare, tänk på hur bra du mådde då. Så ge inte upp! ? Kram

I går föll jag för skiten. Idag skäms jag. Efter allt fint som ni skrivit. Men jag vill verkligen förändra detta. Så mkt självförakt idag.

Det är när jag är ensam med mig själv som jag oftast blir sugen på ett glas vin (som ju då blir 1 till 1och halv flaska ). Är mycket ensam men lever med en rullstolsburen man. Han har ofta mycket smärta och sover ganska mycket åtminstone nu under vintern. Då är det så lätt att koppla av med vinet. Men nu har jag bestämt att det ska vara slut med det. Ska försöka hitta andra vägar till avkoppling och egentid.

Du har så rätt i allt du skriver Sisyfos. Visst är det lättare att tycka om en människa som vågar visa sina svagheter. I verkliga livet är det för mycket polerad yta som du skriver Sisyfos. Tackar för berömmet om den analytiska förmågan som du tycker dej se hos mej. Ibland kan jag tycka det är en förbannelse med tänkandet och analyserandet. Vad hjälper det att hitta möjliga orsaker till sin psykiska ohälsa,när man inte kan hitta verktyg att bli bättre. Hur ser man på sej själv med snällare ögon? Terapi? Någon som testat?

Vänta inte på en ny dag. Som Ellan skriver, är varje dag den bästa. Till och med varje stund är den bästa. Justvden stunden när du finner en gnista hopp och framtidstro. Grip den. Skynda dig att hälla ut vad som finns i huset. Ring beroendemottagning. Grip den stunden och krama ut allt du kan av den. Du kan göra det. För att få leva. Livet blir inte långt om du fortsätter så här. Ditt barn önskar sig inget värdefullare än att hans mamma ska leva tills han är vuxen åtminstone. Grip stunden. Kram

God morgon,
Din situation väcker extremt starka känslor inom mig. Jag får tillbaka minnen av att sitta fast i det mörka och inte veta hur i h-te jag ska ta mig ur det. Det visste jag inte heller. Ångesten var för stark och det spelade ingen roll vilka strategier jag satte för mig själv. De höll aldrig.
Det finns liksom ingen bra dag att sluta dricka eller egentligen är alla dagar den bästa. Det är inte enkelt men det är fullt möjligt. Ta hjälp, är den tanke och även känsla jag får när jag läser dina inlägg. Ta hjälp för din egen skull men oxå för din son. Jag har oxå barn och är gift och en sak vet jag, de hade lämnat mig om jag fortsatt.
Min drivkraft i nykterheten har varit mina barn men jag gav mig oxå ett löfte om att det var dags att må bra. Det var på tiden att den lilla tjejen inom mig fick allt fokus och fick må bra för sin egen skull.
Det är du oxå värd!❤️
Kram
Ellan

Det har gått sådär! Ett kort möte för några veckor sedan raserade min styrka som jag byggt upp! Han fortsätter köra sin verbala ”övertalningskampanj”! Jag har stått emot och låtit bli att träffa honom nåt mer! Och jag fortsätter jobba med mig själv men tvivlar mycket! På honom och på mig! Börjar nog skaffa mig normala referensramar i alla fall! Jag har värsta influensan nu och är helt däckad men inte att han frågar om jag behöver hjälp med något! En skitsak på det stora hela men en skitsak som säger ganska mycket om vårt förhållande! Jag reagerar mot detta, bra! Hade jag inte gjort innan! Jag börjar sätta mina egna behov i fokus, bra! Tack för att du bryr dig Foppalop, betyder mycket❤️ Hur går det för dig?

Tack alla ni som tog er tid att läsa, och svara. Ni är helt otroliga!

Jag är inte in a good place, om man säger så. Har nu druckit 3 1/2 flaska vin (!!!). För några år sedan hade jag inte trott att det var möjligt ens...inte utan att tuppa av och bli magpumpad. Men uppenbarligen ÄR det möjligt. Och inte ens känna sig full... Visst jag är lite lullig, men jag lovar, INGEN skulle tro att jag druckit så mycket. Nu sitter jag här och mår riktigt dåligt. Börjar bli trött. Min son är sjuk och hemma från dagis. Han kommer vakna snart. Hur ska jag klara att vara upp med honom om en timme? Hans pappa har möjlighet att stanna hemma idag i värsta fall, men det är ju verkligen inte rätt att han ska behöva göra det för att jag supit skallen av mig och därför inte kan ta hand om vår son. Jag börjar bli trött. Skulle behöva sova. Mycket mer än någon timma. Jag är så besviken på mig själv. Det där med "Jag behöver några dagar på mig men på måndag..." funkade ju inte alls. Och det är inte första gången. Nu hör jag att min son börjar vakna... Vad ska jag göra????