Senaste kommentarerna i forumet

Vi fick huset!!! Åh, jag är så glad. Det känns som en ny början, en nystart. Guuud, vad underligt det känns. Nu måste det packas och planeras och inredas och målas osv. Jag är glad att jag är nykter under denna process, vill och ska inte dricka.

men jag tror det var en normal reaktion på att min make inte verkar fatta att man kan se sig om i våningen och se att ahaaaaaa... det finns tvätt att vika.. disk att plocka undan.. det händer ju inte alltid av sig självt ;) ... Så ja.. jag vet inte om det var sug eller ren irritation som slog in.. men tanken på ett glas rött och en cigg kom som ett skott... men slog bort det.. nu är jag barnvakt åt min bästis goa unge.. TV spel med min man.. väldigt gulligt :). Själv sitter jag och börjar misstänka att jag inte fick jobbet jag så gärna vill ha :( .. har mejlat dem. vi får se.. inte ge upp.. hur som .. inget större sug.. men det lurar lite.. så jag ska måla igen nu.. aktivera mig! AKTIVERA MIG! det e enda lösningen.. för min del. .hoppas få sova gott inatt... Mirabelle det du skriver får mig att få hopp känslor.. att allt blir bättre.. tack för du finns min vän.. jag vet en sak.. IDAG är jag NYKTER. inte en chans att jag dricker idag. dag 3 snart klar :) imorgon dag 4... :) . Mitt DELmål nu är nykter till och med söndag. Vågar inte lova längre.. eller jag vågar inte lova nånting.. men jag ska ge det allt jag har :) .. kramar !

Middagen gick jättebra! inga konstigheter med att vara nykter :) de andra drack inte speciellt mkt heller utan 2 glas av något. Så jag sörjde det inte. Skönt var det att vakna upp dagen efter ?

Nu går veckan på men längtar till helg så man får sovmorgon ?

För egen del har jag tänkt som du, måste lära mig att dricka måttligt.. Tror inte det går. Har insett att det bara är en omskrivning för att få fortsätta dricka, för jag vill inte släppa taget om min bästa vän. Kram Skruttet.

Och tack för dina ord i min tråd!

Grymt imponerad över dig! Så glad också att du hittat en bra terapeut och att terapin hjälper dig så mycket!

Heja dig!

Tack för att du tänker på mig :) Det går bra! Var utomlands över Jul- och Nyår och hittade en supergod Ginger Beer som var a-fri. Så det blev lite festligt för mig med ;) Nu är det väl 11-12 veckor för mig. Jag brottas fortfarande med att jag kolkar i mig substitut - a-fri öl, ramlösa etc. Det är ingen som tycker det borde vara ett problem, det är ju ingen alkohol i det, men jag vet att det innebär att jag fortfarande har den där "adict"-hatten på. Jag måste ha trösten på något sätt. Då är det lättare att halka tillbaka till alkoholen som både ger trösten och dessutom lugnet. Så jag måste bli av med det också - det konstanta drickandet. Har inte hört att det är ngn annan som har motsvarande problem som jag här på forumet. Trots två år i terapi har jag inte lyckats bryta det.

Men, som sagt, det är ju inte alkohol. Så mycket är ju vunnet på det förstås. Men som sagt, jag känner mig inte helt lugn förrän jag kan helt släppa det orala behovet och fungera "normalt". Om inte annat för att det blir så galet mycket tomburkar, tomflaskor och petflaskor ;)

Hur går det för dig? Hoppas även du håller i det här och mår bra!

Sjuk, men ser det som en chans att samla fler vita och kanske få lite fler timmar sömn per natt. Handlade igår jättenära ett systembolag men fanns ingen magnetism att gå in :)

Det var rubriken på ett dum-dum-positivt mail från Hälsoliv som damp ner i min telefon nyss. Höll på att kasta fanskapet ut genom fönstret.

Krishanteringen på jobbet funkade. Allt rullade, om än inte smärtfritt. Så börjar telefonen ringa... Kris på hemmaplan. Slutade med panikhämtning i skolan och halvt jobb halvt VAB om varannat. Och i eftermiddag har jag ett viktigt möte på habiliteringen gällande ett av mina barn. Har väntat i månader på att få in foten där. Jag MÅSTE dit, eller bli tillbakaputtad flera månader igen, och orsaken varför vi ska få behandling där är verkligen AKUT. Kan inte vänta. Och jag tror jag fått magsjukan som går på jobbet... Om jag bara kan hålla mig från att kräkas tills jag varit på det där mötet... Ska prova att äta något. Glömt det. Tror senaste gången jag stoppade i mig något var lunchen igår. Feberkänsla och illamående kanske beror på det. Men usch, jag vill verkligen inte ha något :( Jag vill gråta en skvätt och sova i 24 timmar.

Du är tillbaka på banan!!! Hejja jordgubben! Det där med offerkofta stör mig... Det är inte sant! Du äger ditt lidande. Du kämpar för att må bättre. Litet jävla stöd är fan inte för mycket begärt. Och, om man inte kan hjälpa så kan man i vanlig medmänsklig takt och ton iaf låta bli att stjälpa. Din man borde fundera ihärdigt på ifall han verkligen beter sig som den livskamrat han själv önskar sig, eller ännu hellre den sortens livskamrat han en dag önskar åt sina barn. De nöjer sig med det de själva bevittnat den dagen det är dags... Kram

Sömnbrist är tortyr! Jävla A, som ställt till det så... Låt kaffemaskinen gå varm och var extra snäll mot dig själv en dag som denna!

Om några veckor är det nog min tur att vara uppe mitt i natten och reda ut kick-off-utan-vin-tankarna... Inte gällande jobb. I mitt yrke har vi inte den kulturen. Men det ska bli kick off i hobby-sammanhang. Eller kanske litet semi-professionellt sådär egentligen. Jag hade ju bestämt mig för att köra på IBS diarré-varning.. Nu gruvar jag mig litet för det... Kanske skyller jag på mina oberäkneliga allergier istället. Eller skyller och skyller... Det är ju bara rödvin jag vill ha, och de flesta sorter ger mig jobbiga eksem. Så det är väl en rätt duglig anledning till att låta bli... Jag förstår iaf precis varför du funderar såhär på småtimmarna. Håller tummar och tår för dig!

Det låter betryggande, försöker mig på samma Stig som du. Men hos mig tenderar isfläckarna o snödrivorna hindra min framfart mellan varven. Ha en bästa dag.

Så är det nu. Jag sover som en död de flesta nätter, direkt när huvudet slår i kudden. Vaknar helt groggy. Kan inte få tillräckligt med sömn. Efter flera år med insomnia känns det väldigt ovant... Motivationen att hålla nykterheten är stark här med :) Motivation till annat söker jag efter med ljus och lykta i mitt inre... En dag i taget min vän. Kram

Vad fint du skriver, vad stark du är, att läsa din historia och andras är lärorikt men din är den som får mig att fundera på vad jag har framför mig och hur min framtid kommer att bli om jag väljer att gå tillbaka, som sagt har ju också lämnat min stora kärlek men han upptar mina tankar dag som natt. Tror som sagt att han kan förändra sig, är antagligen naiv och förstår inte A makt.

Så dumt, så dumt! Jag drack vin igår, inge bra, men jag tänker vara nykter idag iallafall. Nya tag!

Jag är ju en sån som mest dricker i smyg och gömmer. Dricker inte så mycket bland folk och så. Det som skrämmer mig är att jag några gånger även köpt gin + vin. Det blir alldeles för mycket när man ska dricka upp allt själv och inte kan sluta förrän allt är uppdrucket. Eller jag brukar spara så det finns dagen efter så det räcker att lindra bakfyllan. Usch, när jag ser det i skrift verkar det ju inte riktigt klokt. Och jag vet också att jag kan inte sluta efter ett eller två glas. Men när jag står på systemet så är jag rädd att det ska bli för lite så då handlar jag. Herregud så dumt. Tack för ditt inlägg morgondag
Jag vill verkligen komma ur detta smusslande. Det har bara gått drygt en vecka sen sista bedrövelsen men när jag läser vad alla skriver och jag känner igen mycket så blir man inspirerad att kämpa på. Alla skriver mycket om att spela hela filmen i huvudet och det ska jag göra när tanken kommer. Tänka på hur jag låg på golvet och "vilade" en stund innan jag kunde ta mig till sängen. inte mer gin det är då säkert.
Jag ska även tänka på HALT för det stämmer verkligen. Plus att jag är sur och irriterad på mig själv och andra just nu. Vet inte riktigt varför så jag drar mig undan för att få vara ifred med min alkoholism. Nu nykter alkoholism som jag inte kan lita på ett dugg än. Så fort jag blir lite lessen eller känner mig utnyttjad så vill jag ta ett glas och känna mig lite bättre. Bli gladare och trevligare. Men det är ju bara ett svepskäl för att få försvinna in i dimman och slippa tänka.

Hej på er! Hur har ni sovit ? Jag vaknade för tidigt ( alltid haft sömnproblem ).. så lite grinig att jag inte e utsövd. Det är vanligtvis en stark trigger för mig.. ett glas sen stabiliseras tröttheten .. MEN.. det kommer inte ske idag! Idag är jag nykter. Dag tre som är HELT vit ( blev ju LITE i helgen även om jag inte var full). Känner mig lite... renare ... vill hålla i detta. Imorgon har vi middag. De andra får gott rött vin jag får alkoholfritt vitt vin! Jag tänker inte röra monstret imorgon heller. En dag i taget. Kramar till er!❤️

... Jag är glad att du hittat hit. Här kan du hitta stöd och styrka i att välja den väg du vill gå.

Kampen är lång och svår för många och att inse att en har ett alkoholproblem är inte så lätt. Dels är det fortfarande förenat med en enorm skam, att inte ha kontroll över sitt eget drickande. Dels är det allmänt accepterat att "dricka lite för mycket" då och då. Jag vet inte någon arbetsplats, inte något kompisgäng eller reklam som aldrig skojat om att vara bakis, lite trött eller liknande.. Och ingen vill ju ha problem.

Så trots alla hissade varningsflaggor, trots alla ilsket blinkande röda alarm är det ganska lätt att fortsätta lura sig själv och hitta på ursäkter..
Det tog mig nästan 25 år av misslyckade fyllor innan jag insåg att jag måste sluta. Och när jag väl bestämt mig var jag tvungen att inte bara kämpa för egen del, men också behöva försvara och förklara mitt beslut, till alla dem som tycker att jag överdriver. Det är så enormt tungt.

Jag förstår att det måste ha varit tufft för dig som medberoende. Jag önskar dig all lycka till i ett förhållande som är fritt från beroende och fullt av kärlek. Det är möjligt.
Kram

Jag har jobbat i flera dåligt fungerande organisationer... Samma överbeläggning och snålkörda bemanning överallt. Hela branschen är i kris. Det har larmats i media i åratal. Folk går in i väggen på löpande band. Det börjar kännas rätt hopplöst.

Miss Mary! Det känns oerhört skönt att få bekräftelse på att jag inte är ensam och det värmer att du läser mina spretiga rader.
Önskar dig en bra, nykter dag?

Det slår mig hur priviligierad jag varit, som typisk ensamdrickare. I de jobbsammanhang med restaurangbesök jag varit med om har jag oftast, långt innan jag valde bort alkohol på heltid, valt att dricka vatten eller annat alkoholfritt. Ingen har brytt sig. Fördelen med min låga status kanske? Eller, snarare - jag har varit för korkad för att bry mig om att de tar för givet att jag är alkis. Fast ibland drack jag något glas också. För som ensamdrickare var ju aldrig festen på lokal det forum där jag ägnade mig åt att dricka kopiöst.

Roligaste incidenten var för något år sedan i Frankfurt, då jag i stället för vatten bad om alkoholfritt öl och fick in en flaska (okänt märke) med matchande speciellt glas och texten 0.0% tryckt med stora, feta bokstäver! Typ - kolla här sitter någon som inte kan dricka RIKTIG öl! Ha! Det kan ju verka avskräckande på vem som helst!

Har förstås full förståelse för att de sammanhang du rör dig i genom arbetet är något helt annat än det jag har varit med om, och att det krävs en annan strategi. Annars tror jag många stressar upp sig i onödan över vad andra ska tycka och säga om vad man dricker. Vad man dricker till maten är väl egentligen en struntsak, kan man tycka. Numera tänker jag också att de kan finnas andra i sällskapet som skulle behöva avstå men inte vågar, och då kan det vara bra med sådana som jag som ogenerat väljer bort vinet och ölen utan närmare förklaring. Finns ju tusen anledningar till att man inte vill dricka alkohol i ett enskilt sammanhang, men bara en som är väsentlig: man vill inte. Punkt.

Fy fan rent ut sagt! Kunde inte somna, låg vaken svettig av ångest... somna efter 3, vakna flera gånger och nu när jag ska gå upp så är bakis-känslan påtaglig även denna morgon. Det gör att jag känner mig ännu mer motiverad att fortsätta på inslagen bana... att vara nykter. Idag får kaffemaskinen jobba för jag är trött och nykter. Önskar er alla en fantastisk tisdag! ??☕️

Ironiskt nog blev det inte mycket firande.
Jag åkte på .magsjuka och tillbringade natten med att hänga över toastolen och kräkas som en tok.

Då har dag tre kommit. Och den börjar tidigt. Vaknade kl 03.30 och insåg att jag inte kommer att kunna somna om så har nu pallrat mig upp tillsammans med hunden som gör mig sällskap.
Har tänkt mycket. Rannsakar mig själv. När började det? Har alltid haft en skev relation till A. Allt eskalerade i samband med min skilsmässa från min man, barnens pappa. Kunde då i mindre utsträckning kontrollera mitt intag av A. Hamnade i situationer som ännu idag är ångestframkallande.
Sen lugnade det ner sig i och med att exmaken och jag skulle göra ett nytt försök att lappa ihop relationen. Det gick ju inte så bra. Ny separation. Nya fyllor.
Träffar efter några år en ny man. Han ser hur det är ställt och ställer krav på mig att sluta dricka på det sättet jag gör. Blir av egen maskin nykter och det varar i tre år. Vi flyttar ihop efter ett par år. Sen kommer en tid med många livsavgörande händelser.
Efter ett och ett halvt år som sambo bryter vi upp. Ny flytt. Ingen alkohol. Får nytt jobb som jag skall börja på i maj, men innan jag hinner börja så dör båda mina föräldrar under ett smärtsamt dygn. Hemsk tid följer, men ingen alkohol. Sjukskriven under en period. Börjar jobba alldeles för tidigt. Inte hunnit med sorgen. Men fortfarande ingen alkohol.
A kommer in i mitt liv igen när jag träffar en ny väninna. Vi dricker inga enorma mängder, men det räcker för att A skall få mig i sitt grepp igen.
Lyckas hålla konsumtionen på en "normal" nivå. Inleder en relation med en man som själv har ett svårt missbruk, men håller mig fortfarande på en nivå som är ok.
Träffar min nuvarande man som jag känt i många år genom jobbet. Blir himlastormande kär. Vi bestämmer oss raskt för att vi hör ihop. Vi förlovar oss och flyttar ihop.
Han har också en fallenhet för att dricka mer än vad han bör. Vi triggar varann. Den ena börjar och den andra hakar på.
Jag dricker inte så att jag gör bort mig i sociala sammanhang. När vi är bortbjudna eller har gäster funkar det alltid. Det är när vi är ensamma som jag inte kan hantera A.
Det som min man upplever är att jag blir mer aggressiv nu när jag dricker. Det stämmer nog. Inte varje gång, men oftare och oftare. Sen upplever jag själv att mitt beteende är förändrat. Jag fyller på glaset i smyg. Har jag aldrig gjort tidigare. Detta har trappats upp och jag kan inte styra det. Jag bara MÅSTE dricka mer. Hinna få i mig mer innan vi skall gå och lägga oss.
Jag somnar inte på toaletten. Ringer inga märkliga samtal. Gör inte bort mig på krogen eller inför vänner. Däremot har barnen påpekat att jag emellanåt häller i mig för mycket A och de tycker inte om det. Där kan jag känna ett självförakt. Att inte kunna avstå när jag har barnen nära.
Om någon har haft ork att lyssna, tackar jag för uppmärksamheten. Det är ganska skönt att lämna ut sig här där jag kan känna att många delar erfarenheter.
Tack, för den här stunden.