Senaste kommentarerna i forumet

Om man egentligen älskar sitt yrke men arbetar i en dåligt fungerande organisation är det ett enormt arbete i sig att bryta upp. Om man vänt sig ut och in men inget blir bättre så kan det vara enda vägen för att må bra.
Utan vin blir det lättare att samla tankarna!
Ser fram emot att följa din resa!

Du tar detta på allvar! Som ni nu konstaterat i din tråd så börjar utmaningen när vinnarskallen fått sitt. Tredje veckan verkar vara en stor utmaning för många här på Forum så ta och läs i trådarna - det finns så mycket gott och bra att hitta här inne om man ger sig tiden! Håll i, håll ut!

i någon snödriva. Jag fortsätter tryggt framåt på den nyktra stigen utan att fastna i snödrivorna eller halka på isfläckar.

Till skillnad från den vita snön som är tillfällig och kan smältas bort av mildväder, så är min vita nykterhet bestående och inte utsatt för fasövergångar.

Nu för tiden behöver jag nästan inte ägna någon tid för, eller kraft till, att bevara nykterheten. Den är fortlöpande och självklar. Ja, självgenererande så till vida att en nykter dag lägger grunden för en ny dag med det bästa utgångsläget. En lugn och skön morgon. Som, om man nu inte sover bort dygnets bästa tid, ger en rofylld och harmonisk start på dagen.

Tack Jullan, RRR och Mirabelle för inlägg i min tråd! Skönt att ni finns och ger livstecken ifrån er!

Vaken 03:15 på natten. Det har delvis med klimakteriet att göra, delvis med mitt nya jobb att göra men till största delen med min nya nykterhet att göra. Allt hänger ju som bekant ihopa.

Åker iväg på Tjänsteresa 3 utan minibar. Kick-off under 2 dagar med 1 övernattning. Ja, skulle de flesta tänka, vad är det som är så jädra märkvärdigt med det. Ingenting för en människa med en normal inställning till vin. Men med min fixering vid rött vin så går jag rakt in i en utmaning som är min största i år. Bara att jag är uppe nu och skriver om det talar om att detta är något som stressar mig.

Jag kan inte ändra omvärlden, jag kan inte ändra den kultur vi byggt upp i företagsvärlden kring konferenser och internutbildning. Jag kan bara ändra på mina egna beteende. Det skulle vara väldigt lätt att göra ett ”undantag” ikväll och ta ETT glas vin till maten - ingen som vet, ingen som ser och alla andra kommer att ta ETT glas vin till maten. ETT som blir påfyllning som blir Minibar på rummet...

Jag ska lägga mig nu med mitt ”Sluta dricka alkohol”-avslappnings fil (vad säger man nu för tiden? Förr hette det avslappnings -skiva och innan det avslappningsband) och fokusera, befästa mitt Nej Tack. Det börjar synas att jag går ner i vikt så jag har bestämt mig för att det får bli förklaringen kort och gott. ”Nej tack, jag kämpar på med min viktminskning i några veckor till.” Så enkelt om jag bara kan intala mig själv att det är huvudanledningen ...

Jag borde inte känna det MEN jag känner mig löjlig som ens funderar på detta klockan 04 på morgonen OCH jag hoppas att ni där ute förstår vad jag menar och vet att jag känner mig ganska liten just nu.

Vad roligt att höra av dig Morgondag! Att allt går bra och -5 på vågen. Det säger ju allt om vad alkoholen ställer till med viktmässigt.

Tack MM för ditt fantastiska inlägg som kändes ungefär som en ordentlig käftsmäll som jag verkligen behöver! ??

Angående boxen som flera oroar sig för, jag börjar se den som en sporre... sjukt kanske. Men den kan få stå där oöppnad, det är nästan bättre än att det är tomt på vin hemma. Tror nästan jag fixar det bättre att den finns här, men jag rör den inte.... annars är risken större att jag liksom svänger förbi nåt system och då kommer jag dricka det jag köper. Kände känslan i dag när jag hämtade ett paket i tobaksbutiken bredvid systemet. Jag ger den ett försök, den känns som en trygghet just nu. Vi får väl se hur det går... trivs med mitt nyktra jag just nu (kväll 2) även om jag inte kan somna. Har dessutom bokat upp en massa aktiviteter i helgen som kräver absolut nykterhet. Känns otroligt bra... heja mig själv!

Åh tack snälla människor för alla peppande ord. Jag hade för en stund en tanke på att strunta i alltihop igen. Va fa... Idag är jag full igen. För att det var en speciell dag och för att vi drack för att fira den tillsammans och för att jag fortsatte och tog av mannens whisky när han lagt sig. Det är såklart så att det är problem både här och där men det ska sopas under mattan. Vi har haft alla möjliga samtal, bråk osv om det här. Ett tag låstes allt in men det togs inte på allvar eftersom han visade vart det fanns sen, som ett litet skämt. Det tas inte riktigt på allvar och ja, för att det finns rädsla, jag vet. Offerkofta är en vanlig benämning på mig här hemma. Jag tänker ofta att jag ska visa, jag ska ändra mig men så orkar jag inte fullt ut. Och det gör ju att det är sant, att jag är en offerkofta tänker jag, och skäms, och tycker jag är en förlorare igen och igen och igen...

Jag tar nya tag! Tack än en gång, ni kloka! Har jag klarat 18 dagar kan jag klara 19, eller fler!

Kramen... KRAM Odette <3

Känner så igen mej i det du skriver. Blir så arg av att någon kan göra så mot någon annan som han en gång älskade. Man måste ställa krav att han håller sej nykter. Om han vill leva med dej så måste han respektera dej och inte göra så att du mår dåligt. Lycka till.

Du får döpa om dig till jagäger

värd ett mycket bättre liv och det är dina barn också! Ekonomi löser sig särskilt när du har jobb! Om du känner att du inte vill leva på det sättet så gör inte det! Hemskt för dig att ha detta i ditt och barnens liv!

Har en fråga: jag läser om olika abstinens här på forumet.. och jag känner inte igen mig i så många.. svettningar hjärtklappning illamående osv.. jag har inget av det.. däremot kan jag bli konstigt kliande i kroppen.. rastlös i armar och ben .. och käkarna pressa ihop.. fattar ju att det e mina nerver som önskar att jag lugnar dem med A.. Hur som.. tacksam för er input. Ps.. dessa symtom kommer aldrig på morgonen. Utan eftermiddag/kväll och vid stress och sömnbrist.

Men det rullar så åt helsicke knackligt... Livet i allmänhet alltså. Denna jobbvecka blev till att handla om intet annat än samvetsstress, otillräcklighet och krishantering. Jag försöker stålsätta mig och hantera saker och ting utan att slå knut på mig själv enligt nya mantrat "Good enough". Men det känns allmänt meeehhhh... Idel krossade visioner och grusade planer. Sluta bry sig för att rädda hälsan. Vad gör jag enns där när det är omöjligt att utföra arbetet på ett samvetsgrant sätt? Jag antar att det är något jag måste ta ställning till så småningom. Inte idag. Men jag är ta mig fasen nykter!!!

Måste bara ge en eloge för ett fantastiskt inlägg. Naket. Brutalt. Innerligt. Ärligt. Det gick rakt in och landade med en ödesmättad duns i medvetandet. Jag skärmdumpar och läser igen de dagar när huvudet mitt leder in på tankespår som "Men det är väl inte så farligt... Jag inbillade mig nog bara..." Tack!

Måste bara ge en eloge för ett fantastiskt inlägg. Naket. Brutalt. Innerligt. Ärligt. Det gick rakt in och landade med en ödesmättad duns i medvetandet. Jag skärmdumpa och läsa igen de dagar när huvudet mitt leder in på tankespår som "Men det är väl inte så farligt... Jag inbillade mig nog bara..." Tack!

Hej och välkommen.

Jag heter MM och jag är passiv beroendeperson, eller nykter alkoholist.
Drack för sista gången i mitt liv för 1 år och 3 månader sedan.

Kort historia om mig. Nykter efter en LOB 2012, där Soc blev inblandad då jag hade underåriga barn i hemmet.
Tog ej hjälp men klarade mig bra i två år. Jag var livrädd. Klarade mig till sommaren 2014 då jag tog ett återfall.
Ett återfall som gick bra. Jag tog bara 2 öl och min hjärna trodde den var klar med sin rehabilitering. Det var den inte.

Jag fortsatte dricka. I ökad mängd. Aldrig med barn i hemmet.
Men när dottern lämnades hos sin pappa isolerade jag mig med min alkohol.
Att jag inte kunde dricka på krogen mer fattade jag.
Ett omhändertagande till skulle leda till att skola blev inblandat.

Hade detta resonemang : - Åh denna vecka får jag vara ensam med min alkohol.
Jag får dricka ifred. Superskönt att ingen alkoholpolis kollar vad jag gör.
Förresten ska andra fullkomligen skita i vad jag gör när inte barnen är här. Det är mitt liv.
Jag erkänner att jag kände frihet i att barn inte fanns i hemmet så jag kunde dricka hur mycket jag ville.

Den 12/10 2017 var jag så nere under isen av alkohol, ingen visste något om mitt "bakom-gardinen-drickande"
Jag liksom du, manager, fint hem, fin fasad utåt.
Det ingen visste var att jag stod kl 10.00 på morgonen utanför SB för att köpa sprit.

Den 12/10 vände jag mitt liv. Det var dramatiskt. Det var kaos.
Det var ett "efter bomben landskap". Det var skilsmässa på gång.
Från en vän jag har tagit till för att orka, för att jag var värd det, för att jag hade skavsår,
för att jag hade jobbat mycket, för att jag hade ont i ryggen, för att .....
kan hitta så många "för att". Till slut drack jag för minsta lilla, kunde hitta
alla dess vinklar som skulle ge mig en anledning att supa mig full.

När våra oskyldiga barn drabbas måste man dra i handbromsen fort.
Om dina barn hittar dig på golvet kraftigt berusad så låter det för mig
som om du måste vända skeppet omgående.

Alkoholism funkar så att när det brakar så brakar det åt helvetet fort.
När det brakat så går man fort nedåt i spiralen.
Om du nu kan dra i bromsen i tid, gör det.

Du kan vända ditt liv, men bara du kan göra det.
Några viktiga saker man kan ha med sig på vägen..

Var inte rädd att söka hjälp, det finns AA, läkare, beroendemottagningar, alkoholhjälpen.
Det finns hjälp att få. Medicin man kan ta för att inte kunna dricka, inte vilja dricka.
Jag har varit inskriven på beroendeklinik sen oktober 17 och har inte ångrat mitt beslut att söka hjälp.
Människorna jag har mött är fantastiska. Ingen dömer.

Har du en gång klivit över till missbruk, finns det ingen återvändo.
En människa med missbruk kan aldrig mer dricka. Låter kanske hårt men thats the fact.
Många har försökt men man hamnar på ruta ett igen.

En rökare kan inte ta en halv cigg.
En narkoman kan inte ta en halv sil.
En alkoholist kan inte ta ett halvt glas vin.

Har man bestämt sig för att lämna fotbojan (alkoholen) bakom sig och leva nyktert kommer
det i de flesta fall inte fungera att ha en dunk vin i hemmet. A-djävulen kommer att övertala
dig att du kan minsann ta ett (1) glas. Det kan vi inte.

I början måste man se sina egna fallgropar, att stå utanför ett SB är en sådan.
Gå en omväg. Om hjärnan börjar dra åt att vilja dricka ändå - ta en time out - resonera med dig själv.
Ett sug håller sällan i sig mer än 30 minuter. Spela hela filmen. Vad händer om jag tar ett glas vin? Konsekvenserna.

Alkoholism är en sjukdom, den är förrädisk, den är kronisk och den är progressiv.
Det är också en sjukdom som går utmärkt att leva med. Förutsatt att man inte använder alkohol.
Det går att leva utan alkohol :)

Förstå att du inte ska vara nykter för andras skull, det är ditt liv du super bort. Ingen annans.
Du tar ansvar för ditt eget liv. När du mår bra mår de i din omgivning bra. Det får man på köpet.

Visualisera dig själv som nykter. Jag har programmerat om min egen hjärna till att se mig
själv som en nykter person, en person som inte kan dricka. Andra kan men jag kan inte.
Om jag dricker så får det helvetiska konsekvenser.

När suget kommer: Tänk - jag gör bara ett bra val till. Ett till. Ett till klarar jag att göra.

Det går att vända men det krävs mer än 100% viljestyrka. Man får gå på knän och knogar innan det släpper.
Men det kommer att släppa. Och när det släpper så kan man känna frihet i att slippa leva utan ett missbruk.
Friheten blir ibland euforisk.

Gör denna resa för din egen skull.

Kram
MM, fri och lycklig, nykter beroendemänniska.

Just nu är det som 2 person i mig. Den ena säga att jag behöver inte har det så och värt ett bättre liv och den andra säga ge han en chans till. Som jag känner nu 95% av hela mitt hjärta jag vill inte leva så här mer. Det äta upp mig själv. Jag mår dåligt. Nej Jag har ingen som kan stötta mig. Jag har fast jobb på 100% men är rädd att det ska inte räcka till.

inte dömer dig! Man kan inte råda någon annan tyvärr! Du måste känna efter och fatta ditt eget beslut! Men tycker att du verkar ha det helt förfärligt! Inte okej att va full och kräkas, särskilt inte när man har barn hemma! Vet inte om du har människor som kan stötta dig men var inte rädd för att be om hjälp utifrån! Detta är ohållbart för dig! Lider med dig!

Tack, Manda, Jullan, Odette och alla andra! Jag vet, måste slänga ut den där stenhårda inre domaren. Som säkert framgått är det inte bara i just de här sammanhangen jag är så himla dömande. Dömer sällan andra, tillämpar helt andra spelregler och straffskalor när det gäller mig själv.

Men jag fick faktiskt en ögon-öppnare nu efter alla kommentarer. Är lite snällare mot mig själv. Har sagt det många gånger, forumet är fantastiskt! ♡

Inget särskilt sug i dag, efter de två senaste veckorna är det en riktig befrielse. Klumpen i magen, stenen på axlarna, känslan att vara utan/utom kontroll - allt det är borta. Jag vet inte, men det är som att jag tagit ytterligare ett steg i rätt riktning. I vilket fall som, det känns otroligt skönt, vilket är huvudsaken.

Jag är nykter. Dag 64 (förutom den där lilla minusettan dårå...) Nu håller vi i det här! ♡

Nu tittar vi framåt . Jag har också duktiga flickan syndromet så förstår dig så väl.. men nu försöker vi! Kram ❤️

Hoppas att du också fick en fin dag. Ser fram emot att höra mera om vad som är på gå gång.

...att du får ordning på sömnen. Även om det är många gånger bättre att vara nykter är det jobbigt i längden om sömnen inte funkar. Själv sover jag mycket bättre nu, men det tog några veckor som vit att förstå att jag faktiskt kunde sova hyfsat utan vare sig alkohol eller insomningstablett.

Men det är ett bra beroende :) ( OM jag bara kunde sluta salta så förbaskat ;)).. Skämt åsido. Ville bara kika in Mirabelle och säga hej och kram! Hoppas allt e ok.

Hej jag är ny här och är så glad att jag hitta hit. Jag är en 32år tjej som är gift med en 68 år. Snälla inte dömma mig nu.Vi har 2 barn tillsammans och har bott ihop i 13 år.
Jag vet inte var jag ska börja. Sedan jag blev ihop med honom vet jag redan från början att han har problem med alkohol. Han dricker dagligen men sköta sitt jobb. Till jag blev gravid har han lugnat ner sig och gick från sprit till öl.Men jag har en stor förväntan av honom.Trodde att han kommer sluta dricka.Men nej. När han har druckit blev han som en stor 6 årig som bara bråka och vill ha uppmärksamhet. Han kan inte umgås med andra människor utan alkohol inblandad. När han blev ful ramlade han alltid. Efter han har pensionerad sig blev han hel tid alkoholist. Han är inte delaktig i barnens eller nånting. Han dricka 1 låda 5,9% öl per dag. Sist hade han druckit och ramlat spydde och låg på sin spyr. Jag städade efter honom och bad han gå och duscha men det gjorde han inte. Jag blev arg känner mig äcklad av honom. Jag sover inte med honom på 3 år tillbaka pga lukten.
Jag har nu bestämt mig att lämna honom. Jag orkar inte mer. Jag vill inte mina barn ska ser allt sköt mer. Han är jätte snäll pappa men brist på ansvar. Han kan dricka 4-5 öl och köra bil för att lämna hämta barnen. För 4 dagar sedan tog jag upp att jag vill skilja och prata ut allting som jag känner och vad jag vill. Det är klart jag har gjort det förr också. Men varje gång han ber om ny chans så fallit jag för det. Men denna gång känner jag att jag har fått nog. Han grät och sa att om jag lämna honom kommer han att ta livet av sig som han säger varje gång jag sa att jag ska lämna honom.Han sa att jag fördärva barnen om jag lämna honom. Jag är så rädd att barnen kommer hata mig.De är 7 och snart 10 år. Snälla råder mig.Bekräfta att jag inte ta fel beslut.

Hm, att förlåta och sänka kraven på sig själv... Undrar om det är någon mera som behöver tänka på det. ?

Nu ältar vi inte gammal skit längre, utan blickar framåt. Nu håller vi i det här! ♡