Senaste kommentarerna i forumet

Din nykterhet känns stabil ? Fortsätt så!

Otroligt starkt gjort av dig att bryta upp. Väldigt modigt. Slå inte på dig själv, tvärtom. Klappa dig själv på axeln och säg ”bra gjort”. Och ta ALDRIG tillbaka honom!

Släpp taget och ta dig så långt ifrån honom som du kan. Sorgligt och jobbigt, men nödvändigt. Tror jag om du ska må bra. Givetvis inte direkt, men på sikt.

Andra här räknar framåt och du räknar bakåt ?
Det verkar lite dubbelt för dig. Var det inte för att ”härda” ut som du satte en tidsgräns, för att det skulle kännas mer hanterbart?
Och nu verkar den gränsen där framme skrämma dig. Vad är det du befarar ska ske när de uppsatta dagarna passerat?
Kan du försöka vara bara idag, en dag i taget? En timme?
Jämför med hur vi brukar resonera i förhållande till nykterhet.
Sätt upp en fast tidsgräns och risken finns att man laddar inför den, för att sedan krascha direkt efter målgång. Eller att man inte bestämmer någon tidsgräns utan överväldigas av evigheten framför sig i föreställning om oändlig tid i kamp för att hålla sig nykter. Och därför ger upp direkt eftersom det ändå verkar så osannolikt att man ska kunna vara nykter i evighet...
Skälet till att det för många fungerar bättre att leva en nykter dag i taget.
En dag i taget oavsett mående. Oavsett tidigare mående. För att nästa dag är en ny dag och förväntan eller fruktan för den förhindrar oss ta emot nuet och livet så som det är.
Hjärnan är lat. Den drar slutsatser och följer upptrampade spår (KBT-varning här ?, men allt är inte förkastligt, precis som du skriver, vissa klokheter går att plocka ut).
När du vaknar på morgonen har du redan på dig dina depressionsglasögon, för det är så hjärnan funkar. Använder det som varit som referens. Vilket förhindrar nya intryck. Det som skulle kunna emotsäga föreställningen om hur en dag i samma anda som den förra kommer att upplevas studsar helt enkelt tillbaka, filtreras bort.
Din tillvaro innehåller en hel del påfrestningar som kanske kan påverkas (genom avlastning i ansvar mm) men säkert också sådant som du inte kan påverka. Börja sortera bland stressorerna och orostankarna. Lägg dem i två boxar. En för ”möjliga att påverka” och en för ”utanför min kontroll”. Boxen med allt ”utanför min kontroll” kommer kanske innehålla en del saker som ger frustration, sorg eller andra känslor. Validera dem (självmedkänsla)
Boxen med ”möjliga att påverka” kan delas upp i viktiga och mindre viktiga saker. Jag skulle lagt relationer och viktiga livsvärden i den första och resten i den senare.
Godnatt, och hoppas det inte blev svammel, lätt gjort när man egentligen borde sova?

Med W.A.S.P. Så är det!!!!!

jag får här är så mycket värd, tack bedrövad och adhd ❤️.
KBT i grupp är troligen inte bra för mig men jag tycker den är lite intressant i det att den kan göra mig så arg. Kanske är det det som är meningen. Om det är så enkelt som att jag helt enkelt tänker fel och att man genom enkla tankeexempel kan rätta till det är det ju fantastiskt. Jag har idag letat tankefällor hela dagen...
Jag kommer dock inte åt morgonstämningen med detta. Vanligtvis mår jag lite bättre senare på dagen när jag har tänkt fler tankar än på morgonen när jag vaknar och tänker ”idag är det bara 80 dagar kvar tills jag får ge upp”. Tryggt med 80 dagar, det blir mer sårbart när det är 2-3 dagar kvar.
Idag har jag inte orkat göra någon lista. Jag har varit på jobbet några timmar. Inte ätit lunch och havererat i soffan när jag kom hem. Maken hade förutsett detta och kom för ovanlighetens skull hem tidigt och kunde ta mat och aktivitetsskjutsning.
Lista för i morgon:
Jobb
Träna
Mat

Tack vinärgott, tack för hejarop! Dessvärre är jag binär och har svårt att fasa ut ngt successivt. Det är antingen eller för mig :) Har också konstaterat att man blir lika tjock av a-fri öl som man blir av starköl - dvs det är inte alkoholen i sig utan kolhydraterna (sockret) som gör att man får ölmage (det finns säkert olika läror i ämnet). Men med tanke på att vågen inte har rört sig en millimeter på snart två veckor trots att jag inte dricker alkohol, har det nog med ölen att göra (bättre att dricka vin än a-fri öl alltså - vad gäller vikten. Damn.). Nå, jag låter det vara ett tag och kommer förhoppningsvis in i min alkoholfria lunk, så får jag ta itu med ölen sen.

Och det är underbart att vara klar i huvudet och all energi som har återvänt! Fantastisk känsla!

Du förstår behöver du inte lämna.
Så länge du accepterar så behöver du inte heller lämna.
Så länge du älskar behöver du inte lämna osv.

Men frågan är vad behöver du för att vara lycklig?
Vad vill du ha för innehåll i ditt liv?

Försök vända fokus mot dig själv och kanske försöka förstå varför du vill vara i detta?

Var hem till honom en stund, golvet under vardagsrumsbordet var nedspytt. Han sa bara lite nonchalant att han inte mindes att han hade spytt i natt. Jag tänkte bara hur mycket kanguru rödvin har du druckit eftersom du inte minns att du har spytt. Men jag vågade inte säga det eftersom jag inte orkar med mer bråk.
Sen började han små hacka på mig som vanligt. Jag var tyst och bara tog i mot. Jag orkade inte tjafsa med honom. Efter en stund så ville han att jag skulle gå hem ,eftersom det är jobbigt att gå upp tidigt om mornarna. Jag hade god lust att säga åt honom att jag vet att du har varit hemma ifrån jobbet idag, men jag valde att tiga, inte av feghet utan att jag har lärt mig att välja mina strider. Nu vet jag att han har druckit och haft ett återfall. Det är konstigt nog skönt att ha det bekräftat.

Man är antingen absolutist eller nykterist.

Och det känns bra! Det känns som ett lugn. Men behöver hitta vad jag gillar att göra! Vad gör ni andra som ni tycker är kul??
Kram?

Själv är jag i en tuff period och har börjat med Antabus igen för att inte slinka dit.
Jag har dessutom hittat en alkoholterapeut som jag ska träffa nästa vecka.
Det är rörigt, jobbigt och jävligt motigt.

Imponerande resa!
Jag flyttar efter när jag känner mig lika säker.

Du gav mig dagens största flin?
Ser att du startat en egen tråd.
Välkommen ska du vara.

Man mår inte nödvändigtvis alltid bättre nykter.(mitt problem är inte alkoholen)
Men man försöker och hittar dit titt som tätt.
Till det där nya annorlunda livet som man ju vet eller hoppas ska finnas där.

Eller så slutar du dricka.
Tar tag i all din dynga och får ett bättre liv.
Välkommen hit?

robotsamhället detta i idag :)
jaa du har så jävla rätt gubbjävlar som flinar dem har man lust att mörda :)
skjuta ner dem bara
spränga bort dem jävla idioterna
hallelulja
puss på kinden stå på dig ulla bella

nu kom den där lille djävulen fram i huvet igen som vill sätta sig på närmsta bar efter en inarbetad behandling med antabus på tre veckor va fään är det inte meningen man ska få vara nykter för alltid varför kommer dem djävla tankarna på whiskey igen djävla sprit
jag måste ha en att snacka med så fort som möjligt kurator kanske var sjutton hittar jag en sådan som kan lyssna på all skit man bär på
funderar på att ta mig ett djävla rus men när ?sitter jag o tänker nu när det närmar sig jul o skit igen
en jul med alkohol antar jag att det blir utan jag vill jue för fään vara utan whiskey utan det där jävla blasket som kallas öl
blir en stressig jävla tid i december
pallar inte med skiten har börjat hata samhället mer o mer o folk som glor :) hatar jag ännu mera idag vill mörda hahahaha
vad fään vad är det som pågår i mitt huvud nu när jag är nykter
ska inte antabussen ta bort tankar på sprit o skit o musik
tjejen har gjort slut hon vill inte vara med mig mera för att jag tog ett satans jävla återfall för tre veckor sedan sedan dess har jag druckit antabus ist för alkohol :)
vill inte trilla dit igen till dem förbannade parkbänkarna o fyllorna
det är föressten skitskönt att vakna nykter
inga jävla bakfyllor o spya o skit längre
det är skönt men samtidigt har allt blivit så jävla tråkigt var hittar jag nya nykrta vänner tex ?
dem är föressten så jävla svensson aktiga o löjliga hahaha
hjälp mig för fään :)
hälsningar chrille

Har nu trillat ned.
Varför jag reagerade så starkt.
Jag känner mig som den lilla pojken i kejsarens nya kläder.
Som ser och vågar säga att kejsaren är naken.
Så kände och känner jag mig inför denna situation.

Men det viktigaste av allt är att jag fått tag på barndomens och det tappra lilla barnet som försökte förmå resten av familjen att se det jag såg.

Min mamma var psykiskt sjuk,styrde familjen med järnhand med sitt kontrollbehov och tvingade oss alla att lyda som marionetter.

Jag kämpade som ett djur för att få resten av familjen att se och reagera,Men ack nej.
Ensam fick jag föra min kamp som jag ständigt förlorade eftersom jag var ett barn.

Och ingen såg det jag såg,som var så uppenbart synligt.
Så tack burleskdansare som tvingade och väckte detta gamla sår till liv.
Nu ska jag se och bekräfta den lilla modiga flickans kamp.

För även om hon förlorade varje gång, så gav hon aldrig upp.
Bra kämpat! Som Gunde svan säger☺

Ja, fokuserar mkt på den stora förändring jag gjort och det är superbra men man blir lite skärrad när snedstegen känns så radiostyrda.

Men man lär sig av misstagen också. Känns fortsatt bra.

Definitivt inte den typen av KBT som bara talar om för folk hur de ska tänka...
Du behöver framför allt träffa någon trygg och kunnig terapeut som ser dig. Och som kan ge dig så mycket förståelse och värme att du kan ge dig själv samma sak. Först trygghet och värme, alltså. Förståelse och validering av dina känslor. Kärlek.
Det jag önskar dig just nu är kraft och mod och ännu lite mer energi till att fortsätta söka den hjälp du blir hjälpt av.
Många av mina patienter behöver först ”avgiftas” från de tidigare behandlarna innan vi kan börja jobba. Få veta att de inte är hopplösa eller oförmögna till förändring på grund av att det tidigare inte hjälpt. Det är inte patienten (om denne verkligen vill bli hjälpt vill säga) det är fel på när man inte blir hjälpt, det är hjälparen som inte varit tillräckligt intresserad av att förstå och hitta ett sätt att förstå patientens behov. Vi är alla olika och det finns ingen mall. Jag förstår att du är arg och besviken. Vem såg dig i den gruppen? Vem såg dig när du sökte hjälp och blev hänvisad till grupp-KBT och en föreläsning?
Kanske kan du få lite skriftligt stöd här tills du hittar en bra samtalskontakt.
Jättekram

Tack själv för hälsning hörru! Alltid roligt att höra av dig. Gott att höra också att du har det bra och att det verkar rulla på som det ska. :-)

Njae, det har inte lugnat sig på jobbet. Snarare tvärtom. Den ena håller nog på och flippa ut totalt. På riktigt. Jag begriper inte hur hen orkar hålla på... Den andra sjunker djupare i alkodimmorna. Sorgligt, men inte min sak att lösa. Båda kämpar dock med näbbar och klor för att hålla mig kvar av olika skäl. Men det funkar inte längre!

Ta väl hand om dig! Bamsekram

Tack själv för hälsning hörru! Alltid roligt att höra av dig. Gott att höra också att du har det bra och att det verkar rulla på som det ska. :-)

Njae, det har inte lugnat sig på jobbet. Snarare tvärtom. Den ena håller nog på och flippa ut totalt. På riktigt. Jag begriper inte hur hen orkar hålla på... Den andra sjunker djupare i alkodimmorna. Sorgligt, men inte min sak att lösa. Båda kämpar dock med näbbar och klor för att hålla mig kvar av olika skäl. Men det funkar inte längre!

Ta väl hand om dig! Bamsekram

Nästan en månad till och det känns grymt bra.
Känner att blicken lyfts mer och mer om ni förstår vad jag menar.
Visst, ungarna gör mej irriterad men det känns som om vi blivit tajtare:-)
Blev bjuden på nyårsfest igår och tänkte direkt: hur ska det gå?
Men har redan bestämt mej för att köra.
Går lång tid mellan gångerna jag är inne på forumet men kämpa på alla härliga människor!!

Jag går hos en diakon. Hon är lätt att prata med men själva miljön gör mig lite nervös. Jag vet inte varför.
Jag har blivit nekad att få remiss till psykiatrin. Fast jag hade självmordstankar ett tag. Jag har en kompis som oxå är en alkolist. Som jag pratar med, fast hon har förnekat att han är det pga att han bara super på helgena. Men nu så har hon sagt att han har sprit problem och vi byter mycket tankar.

Jag vet inte vad jag ska skriva i ämnes raden, så det blir samma sak som vanligt.
Jag mår inte bra just nu. Jag vet nu att han är hemma och super.
Jag har accepterat att han är alkolist , men vetskapen att han dricker gör mig ledssen. Jag känner mig maktlös ...