Senaste kommentarerna i forumet

Det är hur jag skulle beskriva dig just nu. En paradox kanske, då du inte riktigt vet varför det hände. Du är så uppmärksam på orsakerna, men är du samtidigt väl hård mot dig själv? Du har klarat av flera månader mer eller mindre helnykter. Ett eller ett par felkliv är visserligen misslyckanden (förstår precis känslan) men... Wow, vad du har LYCKATS under samma period. I mitt arbete ingår att peppa andra och jag återkommer alltid till orden "Tänk på vad du åstadkommit istället för på det du inte lyckades fullt ut med." Tror på dig! Kram ♡

Det känns så mycket bättre nu!! Vet att jag måste hålla tungan rätt i mun och inte tänka "bara ett glas". Men suget blir mindre, inget sug alls idag, ångesten mindre, självförtroendet bättre. Nu ska jag lägga mig och läsa min bok innan jag somnar! Kram alla!!

Skönt att känna sig pigg och att du mår bra! Det är dagar som dessa som man får minnas, de gånger det inte riktigt känns så.

Du har kommit så långt! Hatten av! Starkt!

läsa din berättelse! Tycker helt enkelt du ska berätta hur du känner och vad du oroar dig för! Gör det hela lite högtidligt, be honom om ett möte (när han är nykter)! Var noga med att inte anklaga utan lägg fram precis så som du skriver här! Uttryck din oro, omtanke om både honom och din mamma mm! Fråga hur han känner inför det du tar upp! Kanske känner han likadant: oro för sig själv och din mamma! Han sörjer säkert din mammas sjukdom och oroar sig för framtiden! Vi har olika sätt att hantera sorger och bekymmer! En del väljer tyvärr den destruktiva vägen att ”dränka” sina sorger och bekymmer! Märks att du bryr dig mycket om dina föräldrar, sätt ord på det när du pratar med honom!

men blicka först bakåt och sedan framåt! Hur var din barndom? Tror du, liksom jag själv, har vant dig vid att vara ”kär” i någon vi måste ta hand om och terapia! Och framåt: föreställ dig att du bor i villa, har två barn med honom! Ni ska fostra barn tillsammans, gå på föräldramöten, skjutsa till fotbollsträning, barn i trotsåldern, barn i tonåren som ska hämtas mitt i natten! Funkar det? Kan du se detta tillsammans med honom? Verkligen försök se på er med någon annans ögon! Han verkar vara riktigt sjuk!

Tack för era svar. Det känns skönt att prata av sig lite med folk som har liknande erfarenheter :)

Jag håller med om att både drickandet och paranoian är hans eget problem. I stundens hetta blir det dock mitt problem också, då det blir jag som får lyssna på hans tankar och får ta emot hans kritik. Jag känner dock att oavsett vad jag svarar så är det troligtvis fel svar, då han vrider mina ord för att styrka sin ståndpunkt.

Jag står ut eftersom hans humör skiftar från dag till dag. Ibland kan det gå ett tag innan han tar upp sina vanföreställningar på nytt. Ibland är hans misstankar riktade mot någon person jag knappt känner, varav det är lättare att rycka på axlarna och bara passivt lyssna utan att varken bekräfta eller förneka hans misstankar.

Ibland har han dessutom stunder då han vaknar upp och verkar se klart igen. Då kan han vara ångerfull och be om ursäkt för all missriktad ilska och anklagelser han öst över mig. Det är tyvärr inte så vanligt, men det gör mig alltid lite hoppfull om att han en dag kanske slutar ta till flaskan. Under såna stunder kan han dessutom instämma om att han dricker för mycket och har tappat kontrollen. Tyvärr varar dessa stunder av insikt inte så länge, då hela hans liv kretsar kring öl.

Jag har ofta funderat på om jag ska stanna eller gå. Vi är båda unga och har varken barn eller bor ihop. Men kärleken gör en rätt irrationell och dum, så jag har valt att stanna med honom länge nu.

Ni som är lite äldre med mer erfarenheter i bagaget, har eran alkoholist blivit bättre eller sämre med åren?

Min största mardröm är att han i framtiden får någon snedfylla och blir aggressiv pga sina vanföreställningar.

I nuläget är han dock inte elak på fyllan; snarare blir han dum och stum, slöddrig och snubblig. Sjukt oattraktiv i sitt beteende, men aldrig våldsam eller liknande.

Instämmer , livsfarligt med bag in box ! Och jag måste inte ha vin hemma men det blir ju alltid att jag köper hem till helgen även fast jag verkligen bestämt mig för att ha en vit helg , tycker det är svårt att stå emot . Nu är det ju bara tisdag men jag SKA inte köpa hem nåt i helgen !

En psykisk underliggande sjukdom kan såklart triggas och förstärkas av droger och alkohol.
Din man är ju sjuk,vad som är hönan och ägget är svårt att veta.
Om han vill finns ju hjälp att få men det måste han själv förstå
Men hur står du ut ???!!
Nej önskar du dej en framtid så lämna honom.
För att du själv inte ska bli sjuk.
Lycka till

Hur mår du? Hur går det för dig? Skickar en tanke och en kram och undrar om du ska vara med på kaffekalas i morgon bitti? Och kanske även på torsdag? Och på fredag? :-)

Det var en fin tanke Ullabulla! Vad händer när vi vågar öppna oss, ta emot, ta in, acceptera och leva med en värld i ständig förändring men utan rädsla, utan försök att påverka eller göra om?

Tänk den som kunde vara så mottaglig och öppen, både mot världen och sig själv. Bara sluta vakta på det invanda, sluta kräva att världen gör som man vill, sluta analysera mänskor och händelser som går sin gilla gång oavsett vad vi tycker om det.

Att kunna leva så i samklang med sin omgivning skulle vara underbart! Att höra till istället för att krocka och dirigera, vilken skön tanke!

att bli gammal. Hade jag haft ett val så hade jag nog slutat åldras någonstans kring 40-strecket. Det var en rätt bra ålder tycker jag, jag hade börjat tjäna rimligt med pengar, jag hade ett jobb som kändes mer som en hobby än en plikt, ungarna beundrade mig fortfarande men var ganska självständiga och kvinnor drogs av någon anledning till mig. Annat är det nu; jag har noterat en hel del saker som jag måste föra upp på minuskontot. Till exempel verkar det vara så, att ju svårare man får att böja sig ned, desto oftare tappar man saker på golvet, ju svårare det blir att gå i trappor, desto oftare glömmer man kvar saker på övervåningen. Jag funderar bland annat på att montera en tvättsvamp på väggen i duschkabinen. Jag har svårt att nå hela ryggen, så med den kunde jag stå och skrubba min oåtkomliga baksida likt en björn som kliar sig mot en tall.

De kvinnor jag finner intessanta har inga som helst tankar på att trassla till det med en gubbe som de kommer att behöva byta blöjor på så småningom, så Eros får nog sikta i en annan riktning i fortsättningen. Dansa är inte att tänka på; spinkiga ben, ingen röv, stor mage och dålig balans skulle generera komik snarare än romantik. Kanske kunde jag gå med i den lokala bridgeklubben, det är ju ingen kontaktsport i alla fall. Eller kasta järnkulor i en sandlåda, det verkar vara populärt bland andra gamlingar. Fast då sträcker jag väl ryggen. Traska omkring på stan med skidstavar i nävarna känns lite löjligt och poker har jag inte råd med; inte som jag spelar i alla fall. Återstår att mata fåglarna, fast dom skrämmer ju hunden bort innan dom hinner fram. Håhå jaja, det är inget lätt liv att vara åldring.

Ha en fin dag!

Jag tror på dig!

vad ger er relation dig? Verkar fruktansvärt begränsande för dig att ha ett förhållande med denne man! Var rädd om dig själv så du inte tappar bort dig själv och dina vänner/nära och kära! Vänd fokus till dig själv! Har själv ett förhållande med en man med spritproblem (dock ej paranoida tankar)! De första åren tänkte jag otroligt mycket på varför han drack, varför han hade dåligt spritsinne, hur jag skulle få honom att sluta dricka mm! Nu fokuserar jag på mig själv istället och det handlar så klart inte om egoism! Utan mer hur vill jag ha det, hur vill jag leva mm! Passar min gubbe in i detta så gör han annars blir det hej då! Man kan inte göra om någon annan men man kan välja eller välja bort!

Låter som ett tåg som du bara kan bromsa om du ställer dig ivägen och blir överkörd ?

eller hur man ska uttrycka det! Du ska och kan inte göra något åt din kärestas paranoida idéer! Det är HAN som måste göra något åt det! Finns ju ingen fog för och sanning i hans tankar! Han är ju redan trygg med dig och vänner med flera! Bara han som ska inse och känna det också! Gör han nog lättast genom att ta bort det som framkallar paranoian: alkoholen!

Denna vilja att höra till,bli sedd och lyssnad till.
Att få höra till.
Så gemensamt grundläggande behov för alla människor och som tar sig olika uttryck.
Som ung har man vissa uttryckssätt eller kanaler för att få det man behöver.

Som äldre och vuxen andra och kanske mer finstilta sätt.

Men behovet kvarstår.
Vi vill alla räknas, ha en självklar plats och vara accepterade och respekterade.

Men vill vi mötas?
Eller vill vi bara ha vår egen livsväg som kantas av oss själv, våra egna värderingar och egna ideal.
Orkar vi med att mötas av andra uttryckssätt, religioner seder osv.
Eller väljer vi bara en krets av de som liknar oss för att slippa konfronteras med oss själv och våra egna rädslor?

Är det att vi värnar så hårt om vårt sätt att leva för det har tagit oss sån tid att komma dit.
Till någon sorts livsväg som vi valt och som vi inte vill omrevidera.

Men vad händer om vi gör det?
Vad händer om vi vågar öppna upp för de människor vi möter?
Vågar lyssna utan att känna att grunden under oss rubbas.
Våga bejaka att livet och världen hela tiden är i förändring vare sig vi vill det eller inte.

Jag är inte den som vågar orkar och kan speciellt mycket.
Men jag bara undrar..

Idag är väl dag 5 i min nykterhet kan man säga..jag upplever ett uppsving. Börjar känna mig stark och inte bara som en blöt fläck. Jag har sovit nästan 12h inatt. Svettats ut ca 12 liter vätska med men det är bara att vända på täcket då och då..jag tänker att det är gifterna som sipprar ut ur mina porer och lämnar mig till nåt nytt.
Min chef ringde och bad mig komma in o titta på grej på dagen idag (jag arbetar annars natt) och jag kunde glatt säga ja! Känns så bra, jag är inte bakis, orolig att jag ska lukta..att de ska se att jag är svullen och rödögd. Jag är även klar i huvudet så jag kmr FATTA vad det är hon vill att jag ska göra..inte bara låtsat fatta o hoppas att jag löser det sen!

Som sagt, ordet för dagen är stark men det svänger fort det är jag medveten om. Om några dagar kmr min roomate hem från sin semester...vi dricker vanligtvis ihop så mkt som varje dag..hur kmr det bli när hon sitter i soffan o vinar bredvid mig? Kmr jag tycka att lugn och styrka är lika mkt värt då? Hoppas!
Ha en fin dag alla, hade kanske inte klarat mig om jag inte hittat hit! <3

Jo,håller väl på att landa.
Funderar ibland på att flytta in i en stubbe i skogen och bara ha mina djur med mig.
Som jag har kontroll på och som lyder mig..

Att så många kontakter man har genom dagen och livet påverkar en åt alla möjliga håll.
Man försöker hitta sin egen sanning och hålla fast vid den.
Så träffar man en ny människa och tvingas revidera den.
En oförutsedd händelse,en annan människas vånda problem eller olycka.
Saker ställs på sin spets och man är tvungen att lägga till det till det redan lagda och omrevidera.

Tungt och svårt och nödvändigt.
Om man ska vilja fortsätta leva i möte med andra människor och inte bara låta dem passera förbi i utkanten.

Jag tror att jag måste välja vilka strider jag ska ta med mig själv och vad jag ska låta vara.

Att låta så stor del av dagen gå åt till att bli vuxen på nytt är omvälvande och energrikrävande.
Allt som jag tidigare trott och haft som ankare flyter nu sakta iväg från mig och jag får liksom simma efter.
Tänk om jag haft fel ett helt liv?

Tänk om jag egentligen tycker något annat och har hållit fast vid något gammalt för att jag inte orkat med denna revison?
att som en tonåring söka sanningen med nya ögon och inte veta är påfrestande på alla plan.

Men det är väl det som kallas att bli nykter?
Att våga se alla aspekter,hela vyn och inte bara leva med skygglapparna på.

Ja precis så menar jag. Tack för dina ord. Jag tror att det här är det bästa tillfället i mitt liv att sluta dricka alkohol, för med två så små barn har man inget socialt liv, man har svårt att få barnvakt och man sover dåligt. Bara det att jag "slipper" tänka när jag ska dricka alkohol igen är superskönt, för det kommer jag ju inte göra, det liksom som en sten trillat ner från magen, svårt att beskriva. Men ändå tusen tack!

Jag rekommenderar verkligen Antabus, men det är ju så väldigt individuellt vad som funkar på den ena, funkar kanske inte på den andre. I mitt fall så räddade Antabus mitt liv/kram Leos matte

Jag vet att det vore bra att inte ha a hemma, men hur gör jag med det faktumet att jag kan köpa a inom 2 minuter från impuls? Jag måste gå djupare och verkligen övertyga mig själv att inte vilja dricka i alla lägen. Det är djävligt enkelt att inte dricka på morgonen eller fram till 4-5 på eftermiddagen. Men sen när baksmällan lagt sig och minnet från sista racet lagt sig åker all sans ut och det dricks igen. Ett stort problem för mig är att jag i dessa lägen anser mig värd att lyxa till det med dricka, jag dricker inte för att hantera ångest eller något annat, jag dricker för att fira, ha roligt och att mota tristess. Jag borde ju egentligen inte ha några problem att sluta, men efter några dagar nykter kommer autopiloten och anser att jag inte har några problem alls och så startar det om. Jag vill bort från detta, jag är trött på att leva så här.

Man kan tyvärr inte sjukskriva sig från sitt hemmaliv, men ibland tror jag att det hade behövts för att man ska läka. Synd att din man inte förstår att han måste ta mer ansvar hemma, för annars lär sjukskrivningen ta tid. Kanske något du ska ta upp på KBT. Hur får andra sina respektive att förstå allvaret? När jag var sjukskriven för utmattningsdepression kunde min man aldrig förstå hur jag mådde. Han var mest irriterad och arg över att jag bara låg som ett kolli i soffan. Att vi inte kunde mötas i det svåra blev början på slutet för vår relation.

kan man inte ändra. Så är det. Men det blir lättare med tiden. Tyvärr får man dras med sin egen skam och ånger ett tag. Men du vet mycket väl att en ny fylla inte hjälper. Det ger en tillfällig lättnad men sen kommer ångesten med förnyad kraft. Alkoholmonstret jobbar så där. Enda sättet är att lägga fler nyktra dar bakom sej. Det finns inget annat val. Det blir bättre. Känn styrkan av att du ser ditt problem och gör nåt åt det! Så bra att du gör det redan nu. Du har hela livet framför dej, ett liv där du själv väljer, inte alkoholmonstret.
Se dej själv i ögonen och var stolt över den du är idag!

Du har börjat ifrågasätta alkohol, och du tog ett beslut om att vara alkoholfri under en period. Precis som du säger så klarar de flesta att ta ett eller två glas vin och många vill inte ha mer. En annan erfarenhet du har är att vid ett visst antal glas så känner du av en kontrollförlust som oroar dig. Stpooet saknas och det får konsekvenser som inte alls passar med den du vill vara.

Tack för ditt inlägg, jag gissar att det är många som känner igen sig!

Nu står du inför att skapa nya rutiner för hur du dricker, speciellt i situationer och på platser där det finns en utpräglad alkoholkultur. Tufft. Jag hoppas att du får tips på påminnelser i andras trådar och att andra medlemmar svarar dig här.

Lek med tanken att du är ute en kväll och kör alkoholfritt, vad är det första du skulle känna och tänka då du vaknar dagen efter?

Lycka till och fortsätt gärna skriv här.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Det är ena dagen uppförsbacke nästa dag nerför..Mitt drickande kommer i skymundan..Tänker inte på alkohol här hemma..Här är vitt..Ska måla vita väggar också, men inväntar inspiration..Har fått problem med vattenläcka..Fick som från ovan en slant av förra ägaren, som tyckte det var tråkigt för mig❤Hade en mikroskopisk kort tanke på att ringa exet om råd, men avstod..Behöver inte hans taskiga energier här.Ut med det gamla in med det nya...Har kontakt med mannen från daitingsidan, som också är nykter..Kanske vi får till ett möte om en månad..Avståndet är långt som tur är..Annars är det svårt att låta bli att träffas..Jag börjar hitta lugnet igen..Det är en egenskap jag tycker om, men inte att det är slöhet, det är skillnad.Första julen separerad känns bara bra..Behöver inte tänka på om någon partner är sugen på alkohol eller ej.Mitt sug verkar ha försvunnit, härligt..Men alltid på sin vakt mot det inkapslade beroendet...Varm kram till alla som behöver..