Senaste kommentarerna i forumet

Jag kan riktigt se dig gå mellan varuhyllorna på Ica på jakt efter någon att ”omvända” ? Förlåt, men ibland måste man skratta åt eländet också! Vi är utpräglade vanemänniskor och vanor är svåra att bryta. Men du är på god väg tycker jag!

Målet var att gå dit. Och det gjorde du. Träffen du var på var på igår var nog åtminstone bättre än ingenting. För kötiden inom allmänvården vid psykisk ohälsa verkar enorm. Jag har tack och lov fått snabb hjälp via Företagshälsan, men alla har ju inte den möjligheten. Nu vet du i alla fall en sak: Grupp-KBT är ingenting för dig, du behöver enskilda samtal. Men det behöver inte betyda att det är dåligt, andra blir kanske oerhört hjälpta av att ingå i en grupp, känna samhörighet, få möjlighet att stöta och blöta. Vi är alla olika.

Och fortsätter hoppas att hon ska höra av sig.
Men det du gör just nu,återvänder så sakteliga till livet,det nya är det enda rätta.
Du kommer att se tillbaka på denna tid som en dyr lärpenning där ditt psyke fått ta en stor smäll.
Att gå in i relation med en missbrukare är väldigt krävande och man gör allt och lite till för att det ska fungera.

Grattis,till att det känns lite bättre.

Grattis till dina mer än 100 dagar. Vilken enorm bedrift! Jag hann ju känna känslan på mina tre veckor hur bra man mår utan alkohol. Hann ju även uppleva mindre positiva känslor som dom du beskrev ovan. Avundsjuka att inte kunna unna sig sånt som andra unnar sig. Det gäller väl alla dåliga vanor man bryter antar jag. Har stirrat avundsjukt på folk som rökt också.
Tänkte på något du skrev ovan om att du är rädd att du kanske vältrar dig för mycket i saker som hänt. Jag tror absolut på att det är bra att få ut allt. Jag tror på att prata om det tills man är trött på samtalsämnet. Har själv bearbetat en del skit från barndomen och för ett många år sen så tänkte jag just att jag kanske skulle göra allt värre om jag grävde för mycket i det. Men jag tyckte nog att friheten infann sig först när jag så att säga blev trött på att prata om det. Så ut med all skit bara. Kram

Ja visst är det kanske en utopi.
Och jag som medberoende klarar ju knappt att gå på Ica utan att försöka påverka någon annan kund att handla en bättre vara än de hade tänkt sig.

Så det är en sån stor tanke,stor omvälvning i ens inre innan man ens kan komma nära förmågan.
Men jag kämpar och ibland när jag lyckas.
När jag kommer utanför min egen cirkel av bekvämlighet och trygghet så utmanas jag.
Det blir ibland för stort och för svårt och jag rusar tillbaka.

Men ibland så vågar jag stå kvar.
Och de gångerna så blir jag visserligen lite rädd,för hur svårt och stort det känns.
Men samtidigt allt modigare när jag känner att jag fick mig en liten bit till i mitt livspussel.

Och på något nästan sjukt sätt konstaterar att jag verkar ha genomfört mitt första alkoholstopp för ett tag sen och nu min första botten efter det. Tankarna som far i mitt huvud nu är att jag hoppas att jag inte ska vara så velig resten av mitt liv.
Tack för att ni har skrivit och undrat. Är på semester i solen. Var orolig för alkoholen innan vi åkte och pratade med min man om det men så klart lyckades ingen av oss hålla det på en måttlig nivå. Den här gången blev det nog till och med så här för mig " men jag har ju bevisat att jag kan sluta, jag har ju kontroll " och så här djävulen flugit i mig och jag har blivit mer bakfull varje morgon än på länge. Maken blir ju som vanligt sällan bakfull. Det jag såg fram emot mest innan vi åkte var att sova ut. Vakna och känna mig bra och äta en god frukost men varje morgon har det blivit precis tvärt om. Vi har inte haft några fylleslag men vi dricker mer eller mindre konstant från tolv på dagen. Och som vanligt på semestern när vi dricker så har vi det så kul och mysigt. Det hade varit lite jobbigt innan vi åkte så det är nog en bidragande orsak till att vi släppt loss..
Vi har inte så mycket tid kvar på semestern men jag hoppas verkligen att jag kan hålla mig nu. Känner mig riktigt fysiskt nedsatt. Svag i händerna så jag har svårt att skriva. Ont i magen och illamående. Tack och lov ingen ångest. Bara så otroligt trött på mig själv och ändå som sagt på något sjukt sätt fascinerad av att det kan bli så här. Att man glömmer så fort det värsta är borta och att man kan göra detta mot sin kropp. Kram på er.

Jag blev jättearg över gårdagens KBT och känner att jag behöver fundera lite runt varför.
Jag kände mig frustrerad av det enkla i det hela. Att man kan samla en grupp på 10 helt olika människor vars enda beröringspunkt är psykisk ohälsa och att vi alla ska med hjälp av en föreläsning om tankefällor bota oss själva. Jag kände mig frustrerad och rädd. Är hjälpen jag ska få inte mer specifik än den jag ska läsa mig till i en självhjälps bok? Då kommer jag ju inte bli bättre.
För att visa att jag lyssnade lite på gårdagens föreläsning så kan jag säga att detta är en katastroftanke. Denna katastroftanke lyckades sänka mig helt under gårdagen. För första gången på länge tänkte jag att en box vin och en påse chips kanske skulle hjälpa mer än mitt enträgna tragglande med listor.

Är det någon mening med KBT om det första jag kommer på att behandla är min ångest inför KBT och gruppbehandling.

Dagens lista
Jobba
Försöka äta lunch med kollegor
Jobba
Träffa kompis och träna

Grejen med listor är att

Jag blev jättearg över gårdagens KBT och känner att jag behöver fundera lite runt varför.
Jag kände mig frustrerad av det enkla i det hela. Att man kan samla en grupp på 10 helt olika människor vars enda beröringspunkt är psykisk ohälsa och att vi alla ska med hjälp av en föreläsning om tankefällor bota oss själva. Jag kände mig frustrerad och rädd. Är hjälpen jag ska få inte mer specifik än den jag ska läsa mig till i en självhjälps bok? Då kommer jag ju inte bli bättre.
För att visa att jag lyssnade lite på gårdagens föreläsning så kan jag säga att detta är en katastroftanke. Denna katastroftanke lyckades sänka mig helt under gårdagen. För första gången på länge tänkte jag att en box vin och en påse chips kanske skulle hjälpa mer än mitt enträgna tragglande med listor.

Är det någon mening med KBT om det första jag kommer på att behandla är min ångest inför KBT och gruppbehandling.

Dagens lista
Jobba
Försöka äta lunch med kollegor
Jobba
Träffa kompis och träna

Grejen med listor är att det får mig att hitta saker att vara nöjd med och genom att vara nöjd med detta behöver jag inte få panik över allt jag inte är så bra på just nu.
KBT punkten igår misslyckades jag med om inte målet bara var att gå dit...

Hur gamla är damerna du visar intresse för? Om de är hyfsat i din ålder borde ju även dom ha lite problem likt de du räknar upp och kanske överse lite med det? Och kanske ibland falla för din kluriga intelligens? Så som vi här på forumet gjort och gör.

Jag minns en del personalfester från 90-talet som var lite väl blöta. Pinsamt är bara förnamnet, för både egen del och andras. Ett tag slutade jag gå på personalfester eftersom jag mådde dåligt av att se förnedringen. Personalfester med måttligt drickande från alla inblandade är verkligen att föredra!

Är man nykterist dricker man ingen alkohol alls. Det du hänvisar till är att dricka måttligt.

Du är så duktig ??????

Alla människor har för- och nackdelar. Så länge fördelarna överväger kan man hålla ihop en relation. När nackdelarna överväger är det dags att bryta upp. Otroligt ledsamt och sorgligt, och det är verkligen svinjobbigt. Men det är det enda rätta. Sluta hoppas på att han ska förändra sig. Det sker aldrig, åtminstone inte på många, många år. Och det finns inga garantier för att det håller. Vill du leva ditt liv i ovisshet? Har du tid att vänta i många år på att kanske få uppleva familjeliv?

är och funkar! Berätta om dig själv nu! Om du vill förstås! Hur var din uppväxt? Hur var dina föräldrar? Kan du se någon likhet mellan din särbo och din mamma eller pappa? Var du ett lyckligt barn som fick det du behövde? Och berätta om dina framtidsplaner! Vad gör du om tio år om du får drömma fritt?

känslorna svänger är ett friskhetstecken :-)) I början svajade det ordentligt för mig och jag upptäckte att jag helt plötsligt kunde gråta empatitårar för andra och inte bara "tyckasyndom"-tårar för min egen skull. Njut av att du är på rätt väg !

Jag flyttar. Det flyter på bra nu. Det är jag tacksam för.
Så nu tar jag min tråd och flyttar till Det vidare livet.
Kram på er. Kämpa på

När man inte dricker sig berusad och bara dricker ett glas på festen? Jag funderar på förändringar i vårt språk och i vår syn på alkohol. I dag är det inte längre okey att bli berusad vilket det var på 70-talets personalfester. Det var kanske pinsamt på måndagen men inget man gjorde något åt som arbetsgivare eller kollega. Och då var ordet nykterist suspekt åtminstone där jag jobbade.
Samhällets förändring har ju också inneburit en klappjakt på missbrukare och en intolerans som känns kvävande och inhuman. Trist!

Är det normalt att det svänger som fan? Alltså, jag känner mig lite galen. Ena timman är jag maniskt lycklig för att nästa gråta floder.
Hjälper kanske inte att jag går igenom ett uppbrott samtidigt och måste jobba 15h pass just denna vecka. Tröttheten är så enorm! Dock har jag ju typ aldrig vart mindre sugen på ett glas vin så det är ju positivt.

Grattis på födelsedagen:)

Hej, jag är med rätt ny här. Känner igen mig mkt i det du skriver. Inte allt för jag har aldrig gjort det till min hobby att blanda fin-drinkar men att ta ett glas vin en kväll o sen komma ut ur dimman gud-vet-när har också vart min melodi. Jag arbetar natt så jag har långa lediga perioder som först kändes lyxigt för jag kunde dricka hur jag ville. ”Ingen ska väl bry sig om att jag tar ett glas vin vid 12 på dagen, jag ska ingenstans. Inte förens jag slutade dricka nu för 6 dagar sen förstår jag vilken skada jag faktiskt åsamkat mig själv. Som du sa darrningar, ångest etc. hur kmr det sig att du kom till den här insikten nu? (Om du vill dela med dig). Jag är ungefär lika gammal som du och det är två sidor tycker jag, ena sidan av mig tycker att jag är för ung för att va alkoholist den andra tycker det är hemskt att jag slösat tio+ år på att dricka. Även jag bor med nån som dricker mkt och vi brukar dricka ihop varje dag. Har du stöttning från din sambo att du vill sluta? Och har du nån speciell plan hur det ska gå tillväga?
Många frågor jag vet men det kan va bra att bolla lite.
Jag är säker på att det går att sluta men också säker på att det inte är lätt. Skickar lite styrka åt ditt håll!

Tack för att ni tar upp det här med barn i framtiden! Det är något jag själv tycker är jobbigt att tänka på. Att skaffa familj är verkligen inget som är aktuellt just nu, men om några år kanske livet byter fokus.

Å ena sidan är han högfungerande i samhället. Han har ett fast jobb, en bostad, han har inga skulder, många vänner och är till synes skötsam. Å andra sidan kör han rattfull, ställer in planer för att "ta en öl med grabbarna först" (slutar alltid med att han häller i sig ett 24-pack och dyker upp som en full zombie vid min port), och alkoholen gör honom ju som sagt paranoid och väldigt dålig på att hantera relationer och konflikter överlag. Plus all den skada den orsakar hans kropp och mentala hälsa i det långa loppet.

Jag upplever dessutom att han maskerar sina alkoholproblem genom att ge intryck av att han är intresserad av "konsten" bakom öl. Han kan tjata hål i huvudet på vem som helst kring vilken IPA/lager/ale/starkbärs som är bäst, hur bryggningen går till och vilket hantverk en öl faktiskt är. Just nu har han startat upp ett eget bryggeriprojekt, och självklart är alla hans vänner och kollegor både imponerade och intresserade av det. Dessutom är alla hans vänner också alkoholister, då dom också dricker näst intill varje dag och i obscena mängder. Jag tror att han känner sig väldigt uppmuntrat till att dricka i det sammanhang vi lever i just nu.

I hans ångerfulla stunder när han själv säger att han borde sluta dricka så mycket får jag ett vagt hopp om att han kanske en dag växer upp och inser att livet måste ha mer att erbjuda än vad han har och gör just nu. Han är själv missnöjd med mycket och mår synbart dåligt över och av sin livsstil. Samtidigt skulle han aldrig förmå sig att använda ordet "alkoholist" för att beskriva sig själv, och har rent av sagt idiotiska saker så som att han ALLTID kommer börja sin morgon med en öl; livet ut; för det är det bästa han vet.

Jag har länge förstått och accepterat att han älskar öl mer än mig. Att han är maktlös inför alkoholen är ett faktum. Men jag tror att han har ett äckligt dåligt samvete hela tiden över att han inte kan kontrollera sig själv. Jag tror att han känner att han sviker sig själv och andra hela tiden med sitt supande; men hans lösning på det är att supa ännu mer tills det känns som att livet är en berusad fest igen. Och när han "festar" så är samvetet avstängt varav han istället gladeligen kan fokusera på det "positiva" i sin livsstil; Det stora hantverket bakom ölen, och vilken gastronomisk lycka det är att få dricka den. Samt att sitta på after work med sina lika fulla kompisar och gapa om vilken ölsort som är dagens favorit.

Jag vet ju att han i dagsläget absolut inte är lämpad för en familjefar eller för något livslångt engagemang. Men helvete vad svårt det är att vara cynisk, när man sedan ligger i hans famn vissa kvällar och känner sig uppslukad av lyckan i att vara med den man är kär i.

Lim .. Blir glad att mina rader kan vara till hjälp och stöd för dig .. och även om det går bra för mig så behöver jag själv påminna mig om faror som lurar därute, den ständiga stressen , jakten på det perfekta livet .. fick mig att fly in i alkoholens värld ... Ja , det är lätt att glömma .. Att läsa här och ibland skriva är ett bra sätt för mig att påminnas ... Kram till dig .. och du ska vara riktigt stolt över dina 9 månader ?

Igen! det har nu gått 2 veckor sen hon skrev till mig att hon har träffat någon ny, var vet jag inte men med tanke på att hon har en halv månad kvar på behandlings hemmet så troligtvis där kanske...vad tror ni om situationen? Jag är på väg å gå vidare, men tankarna kommer ändå i mellanåt. Kram

Med självinsikt och stark vilja psykiatrisk hjälp kan han bli bättre, ibland.
Men en trygg man att bilda familj med eller bara i ett parförhållnde kommer inte hända. Han kärlek till alkoholen är större.än allt.
Unga hjärnor tar större stryk. av alkohol och droger. De inre organen också..
Nej ta ditt förnuft tillfånga för din egen skull. Har du tid över så skaffa ett husdjur att pyssla om promenera med.
Livet med den här mannen bådar inte gottg för dej. Djur är lojala.
Din man kommer att vara lojal mot ölen.Tänk om du blir gravid är han en bra pappa /förälder. Tror han kommer att vara ditt störst barn hela tiden med tanke på hur du beskriver honom. Nej ta inte på.dej det. Man tror som ung och kär , jag ska få honom att fatta min lärlek ska rädda honom.
Men det blir aldrig så för han älskar alkoholen du har inget att sätt emot där.
Den kärleken han känner till alkoholen är ju också kemisk kroppen behöer den för att fungera.
Så som Nordäng säjer brutalt ärligt han är inget för dej att ha
Det blir smärta bråk sorg elände
Ja vi är lite äldre med mer erfarenhet det är alltid bra att lyssna till. Bestämmer gör du själv.r

Besvärligt att bli gammal.
Ingmar Bergman sade i en intervju att ingen jävel talat om för honom hur jobbigt det är att bli gammal. Att inte kunna knäppa skjortknapparna själv ens.
Men, bridge är kul! En social samvaro där alla är nyktra! Ganska ovanligt.Dessutom får man hjärngympa. Känner förresten flera som träffats o blivit ett par via bridgen så det kan hända.
Tango är också bra för gamla gubbar o tanter. Balansen blir bättre.