Senaste kommentarerna i forumet

Där befinner jag mig just nu. Håller - självklart - skenet uppe utåt. Söker t o m ett chefsjobb som innebär ännu mera ansvar än vad jag har nu. Känner mig dock som en bluff. Tänk om de visste... Vill helst bara försvinna ibland! Vet inte ens varför jag skriver här, kommer ju ingenstans på den väg jag vill gå.

Tack för era fina meddelanden. Nu skall spriten och vinet ut, skall lägga allt i en låda som skall förseglas. Mitt första beslut är att sluta dricka hemma. Har inte bestämt mig om hur det ska bli när jag är ute, men det får jag ta senare. Har tagit detta med frugan och sålt in det som ett hälsorace som inkluderar mycket träning. Kom igen nu och kämpa nystart.

Så bra att du berättar om det som är svårt. Sätter ord på det som så länge varit hemligt och skamfullt att prata om. För vi för gärna så - gömmer undan, förminskar och skyddar. Såväl den beroende som oss själva.

Men det går att förändra. Och att du sätter ord på det som hänt är ett första steg. För det låter som att du vill ha en förändring. För precis som du säger, men din man inte vill medge, har han problem med sitt drickande. Det ger konsekvenser som påverkar honom såväl som samtliga familjemedlemmar.

Fundera hur du vill leva ditt liv? Vad behöver du för att må bra? Du behöver inte lämna i dag. Sådana beslut tar tid. Men att prioritera dig själv och dina behov kan du börja med i dag.

Och dina barn påverkars såklart av hur ni har det nu. Och de lär sig också av de mönster som de växer upp i.

Försök att inte undvika dina grannar. Prata om det som är sjukt. Om du orkar.
Fortsätt i alla fall att skriva här om dina tankar.

Jag levde i över ett decennium i en destruktiv relation med en bipolär missbrukande man. Och jag har lämnat. Och jag vet att jag har gjort det som är rätt både för mig själv och mina barn. Men det var en lång väg dit.

Nu är marken täckt av snö och både jag och hunden är lika glada. Hunden upptäckte det innan mig; han brukar kolla ut genom fönstren på morgonen för att se om det är värt besväret att gå upp. Regnar det så brukar han låta mig sova tills jag vaknar på egen hand men idag försökte han få upp mig redan vid halv fyra. Glad som en speleman var han så jag anade ju vad som väntade där ute, men det tog ändå någon timme innan nyfikenheten tog överhand och jag masade mig upp ur sängvärmen. Vi var tidiga nog för att vara de första ute på skogsvägarna härikring, det är speciellt det där; att vara de första som sätter spår i den allra första snön denna vinter. Vi kände oss som pionjärer, som upptäcktsresande i den nya sköna värld som snön har skapat av vår gamla invanda natur. Tänk så lite det behövs för att få en bra start på dagen!

Ha en härlig söndag allihop!

Precis så är det. Tankar är bara tankar, inga sanningar. Fortsätt precis så!

när man hållit upp några månader men så är det ju inte går bra ett par gånger men sen går det överstyr Som du säger så får man påminna sig hela tiden om att man inte klarar av de Beroendehjärnhalvan tar över alla spärrar försvinner

lev ditt liv fullt ut även om du inte klarar av eller vill lämna honom! Man kommer aldrig först för en man som är alkoholist men man kan sätta sig själv högt! Blir ingen balans i tillvaron om man förväntar sig ett givande och ett tagande som det är i en ”vanlig” relation! Besvikelsen blir så tung att bära! Ger till mig själv nu istället och så får min särbo göra och vara som han vill! Så får jag se om han är en man jag vill vara tillsammans med!

Tack för inlägg och kloka ord, AlkoDHyperD. Jag sitter och tänker på vatten (och dricker vatten ;)). Mina tankar gick till ett litet kort med orden: ”Gör som havet - våga!”, jag har det sparat, uppsatt på en liten hylla. Jag ska kanske tänka; att vara som havet, och ”våga vara nykter”. Det är ett annat uttryck som jag hört förut. Jag ska storma mot demonerna när de sätter in och bilda krusningar när det fläktar. Våga låta bli att handla hem vin, att gå på fest nykter etc. Även våga riskera att bli rastlös och ha en tråkig lördagkväll ensam hemma (som ändå blev ganska trevlig, med bra film). Jag ska även försöka att inte oroa mej så mycket för framtiden. Måste våga tro på mej själv. ? Kram

Glad för din skull ?.

Nu vet inte jag om du kan svara men vad är skillnaden mellan länkarna o AA? Och på vilket sätt hjälper "länkarna" dig?

Ännu en gång glad för att allt får bra ?

Och tack för raderna ”hos mig” ?

...en dag är till ända och det har varit en ok dag. Tröttheten förlamande, nästan sjuklig, men det är ok det med, för jag har inte druckit, inte velat dricka, genomfört vad jag planerat, tänkt mycket på alkohol, men det har inte varit jobbigt.

Jag kryper ned nu, avslutar denna dag, då skillnaden inträffat, allt är annorlunda och därför blir annorlunda, blir bra!

God natt

Jag förstår ditt dilemma lim..Allt har sin tid som vi brukar säga..Ibland ska man försöka se något år framåt.Vad har hänt er familj om han fortsätter dricka?Hur är möjligheten att han ska sluta dricka..Det finns frågetecken som ligger utanför dina möjligheter att välja..Det enda du kan göra är dina egna val, och dom gör du jättebra❤

Är själv periodare men nu har jag lagt ner. Innan har jag gett mig fan i att kontrollera drickandet. Vet inte om jag kommer lyckas. Känns dock positivt. Har inget sug fysiskt och sällan mentalt men ibland vill man varva ner huvudet. Men bara rycka på axlarna, sen ändras känslan med tiden.

Vad gör att du åker och handlar? Är det mest ett kämpande mot alkoholen? Nu när jag slutade så kände jag "jag vill inte mer, trött på det, det ger mig inget positivt". Väldig skillnad mot min uppehåll tidigare! Då var det mer "kan inte, får inte, mår inte bra av det, ska inte". Sen glömmer jag, förtränger och tänker "det ska nog fungera" men en halvtimmes må bra, det är inte värt det.

Gäller att påminna sig om det. AA hjälper mig på det sättet. Annars kan jag nog avstå ändå men där får jag ett annat pespektiv och kan reflektera på allt.

Så kämpa på!

Hittade en gammal tråd som jag skrev i 2013 och tänkte börja skriva igen Är periodare kan vara nykter i ett par månader sen får jag återfall super hejdlöst i en vecka i princip dygnet runt får tre fyra såna race per år Börjar känna att kroppen tar stryk Var på behandlingshem 2012 då var jag nykter i ett halvår-Är pensionärbor ensam ut i skogen med några hundar så jag har 20 mil till närmste AA så det är inte att tänka på.Läser ofta här på forumet men skriver inte skall bli ändring på de så kanske jag kan hålla mig från giftet Har det annars jäkligt bra ett hus som jag älskar 50 meter från en sjö jakt o fiske mitt stora intresse god ekonomi trots låg pension men jag måste komma ifrån A innan den tar kål på mej. Hoppas att skrivandet hjälper mig på traven.
Är i vart fall nykter nu efter sista racet förra veckan.
Ha en bra helg all kämpar

Förstår verkligen att det känns som att sitta fast i en omöjlig sits. Stanna i något som bryter ner eller välja att kasta sig ut i ovissheten.
Känslomässig frikoppling för att få utrymme att tänka kanske?
Nu lever du ju redan ensam med barnen, om man ser till det praktiska i vardagen. Kanske även känslomässigt.
Om du varit ensam, om ni hade separerat, hur skulle du fyllt på dig själv då?
Kan du skapa utrymme för dina behov genom vänner, egna intressen och aktiviteter med eller utan barnen?
Man kan i tanken förbereda sig för en separation också för att det då blir ett psykologiskt ”ess i ärmen” när det känns hopplöst.
Man skapar en fiktiv plan B. Jag gjorde så. På något sätt gav det inre styrka.
Kram

Då kraschar du aldrig. Du nöter helt enkelt bara ner klippan när du slår i den. Formar dig efter vädret. Bildar vågor när det stormar och krusningar när det fläktar.
Det räcker att du är nöjd och nykter just nu. Ingen vet hur vädret är imorgon. Det värsta som kan hända om man låter bli att oroa sig är att man känt sig bekymmerslös i onödan...

Bara låt det finnas. Känn hur det känns i kroppen. Låt suget rinna genom dig.
Jag har legat i soffan, bokstavligt talat på mina händer, och bara hållit mig kvar där. Andats. Bestämt mig för fem minuter i taget.
Jag har tagit timslånga promenader. Stuckit till skogs (bor i skogen så det är ganska lätt ?). Ringt någon kompis.
Förebyggande strategier har varit att boka in aktiviteter som inte går ihop med alkohol vid de tillfällen jag anat kunnat vara riskfulla.
Involvera någon du litar på, kan hjälpa att ha ett vittne till sin framgång när det går bra och ett stöd när det är svårt.
Till en början är det kanske en kamp och man kan behöva olika sätt att hantera situationer som triggar.
I det långa loppet kan det vara värt att se inåt. Förstå hur det hänger ihop och förändra det som egentligen skapar behovet att döva eller fly.
Kram

Varför vill du egentligen inte dricka? Blir lite nyfiken!

Hur stark är din vilja att vara nykter? Och varför vill du vara nykter?
Hur stark är din tilltro till att du kan vara nykter?
Vad talar för och emot?

Undvikande av känslor. Kontroll av känslor. Att försätta sig själv i ett annat känslotillstånd.
En del känslor är så tidigt i livet förknippade med obehag eller fara (ett litet barn överlever inte ensam, så de känslor som ledde till avvisande eller bestraffning var tvugna att släckas ut eller anpassas) att de ”försvann” redan innan barnet blev medveten om sig själv. Eller omvandlades till att kännas eller visas på det sätt som accepterades av omsorgspersonerna.
Därför kan det verka som att man är radiostyrd, eller att man plötsligt bara gjorde något utan att fatta hur det gick till.
Det går att lista ut känslan och vilket behov den ville berätta om genom att gå igenom situationen noga, som en utomstående skulle sett på det. Fundera sedan på vad ditt omedelbara svar till dig själv skulle blivit om du uttryckt känslan. Förakt? Anklagelse? Uppgivenhet? Ilska? För det du automatiskt tänker till dig själv är ofta det du tidigare mött. Kan ge bättre förståelse för dig själv.
Bra att du klivit tillbaka på det nyktra spåret igen!

Då har jag klarat 2 månader utan ens en folköl. (62 dagar)! Det känns som att jag åker på en stor jättevåg, hoppas bara att det inte slutar med en rejäl krasch ”mot stranden”. Nej jag ska försöka landa med stil (har dock svårt att se mej själv på en surf-bräda ;)..
Tankar på alkohol börjar dock komma alltmer, ju mer jul och alla dess jul, glögg och beska- fester börjar komma på tal. Jag tycker att allt tjat om julen börjar allt tidigare, det är faktiskt bara mitten på november än så länge. Men jag ska bita ihop, jag vet ju att suget går över. Jag ska komma ihåg alla bakis-fria mornar jag haft nu, sover mycket bättre och ja, hela livet känns enklare utan alkohol,
Jag är sjukskriven en längre tid nu, för en fysisk åkomma. Så risken att falla kan kanske tyvärr komma, men jag ska försöka stå emot. Jag vill bli frisk (och alkohol kan bromsa det). Tyvärr hör jag nog inte till den skaran, som klarar att dricka måttligt. Kanske kommer jag att försöka nån gång (måttligt). Men inte i dag. Ikväll blir det ännu en nykter lördag och imorgon ska det bli ännu en skön och bakisfri söndag ?
Trevlig fortsatt helg alla ni som kämpar därute! ?

Ett råd kan lätt bli en pekpinne om man redan sagt samma sak till sig själv. Jag skulle vilja skriva något som är till hjälp utan att lägga sten på börda. Så klart att du vill annat än det som är nu, annars hade du ju inte reflekterat och skrivit.
Skulle det vara till hjälp att skriva ner tankekedjan och de känslor som leder till beslutet att dricka?
Beroende handlar inte om karaktärsstyrka. Kunde man bestämma sig, eller ”rycka upp sig” skulle man självklart gjort det för länge sedan. Ingen väljer att må dåligt. Ingen bestämmer sig för att få problem. Är det svårt behöver man helt enkelt mer stöd, inifrån och utifrån.
Kram

Ja, det är ibland en omöjlig ekvation att samtidigt båda anpassa sig och leva i enlighet med sina egna värden.
Kanske kan det hjälpa att tänka så här: utgå inifrån, vem är jag, vad känner jag? Därefter observera situationen, är detta i enlighet med mina värden? Om inte, är det viktigt, enligt mina värden, att försöka påverka eller kan jag släppa detta utan att göra våld på mina egna gränser?
I situationen med stripteasen tänker jag att ditt val att gå därifrån var solklart. Att inte delta i något som man anser gå helt emot sina värden.
Och att inte agera på de starka känslorna utan välja att titta inåt, vad de egentligen kom ifrån, hjälpte dig dessutom till självmedkänsla med den lilla Ullabullan. Situationen kunde därmed bli ett tillfälle för insikt och läkning.
Vad strippan hade för egna skäl till sitt val vet vi ju inte, inte heller människorna som tittade på. Men jag kan gott förstå din reaktion när det gäller tanken om att man bara hängde med strömmen utan att reflektera.
Det behöver inte heller vara fel att ställa sig på barrikaderna och skrika, om man tycker att det är värt besväret ?

.

Grymt, Sannah?