Senaste kommentarerna i forumet

Jo det är jag. Jag föll men är tillbaka.
Hur har det gått för dig? Har tänkt på dig och din flytt till Sverige (vad bor ni?) och relationen till din man som inte hänger med i din nykterhet? Läste senast att du hållit 85 dagar!? Hurra vad härligt! (Jag går in i din tråd o läser nu:)

Idag är min dag 4. Vinet kröp inpå mig igen. "Bara ett glas, igen, igen, igen.."

Jag är äcklad av alkohol och vad det gör med en människa.

Nu håller jag mig lugn. Så fort tanken på vin dyker upp kör jag mantrat "jag väljer att vara nykter". Stoppar argumentationen med mig själv.

Åå jag vill såå gärna förbli nykter! I Love it!❤️
Men behöver stöd!

Du har chansen att själv ta upp problemet med chefen som är skyldig att hjälpa till. I mitt fall tog dottern kontakt med min chef eftersom jag lovat att göra det men var för feg. Det blev ett mycket bra samtal och min chef diskuterade olika vägar att gå beroende på vad jag ville själv. Har hållt mig nykter som planerat och nöjd med det beslutet. Snart 2 år sedan..Lycka till..

Ja en sorgeprocess känns det som emellanåt, men å andra sidan en utveckling.. Det är ju så med allt. Man måste kunna sin historia för att inte göra samma misstag. Bearbeta jobbiga känslor. Jag skulle nog behöva gråta, Får väl titta på sorgliga filmer, för att kunna släppa fram gråten. Det är lättare att skratta och skoja, men gråten i kroppen måste ut för att kunna läka. Tror och hoppas att jag kommer stark ut ur detta till våren..,kram❤️

Det som gör att det är jobbigt för mig att avstå spriten när man är ute är att mina vänner pressar på. Och då vet dom att jag INTE tåler sprit.Inte varje gång men väldigt ofta att det är så att jag får sne fylla.Och dom gångerna har sprit varit med.När jag bara dricker vin så får jag aldrig mina snefyllor och har det bara roligt med dom jag är ute med.Jag är klar över att alkohol inte är bra för mig.

Utom dom dåliga..Det är väl dom flestas önskan som fått a-problem att kunna dricka några glas och må gott på det. Så ser ju verkligheten inte ut för många. I mitt fall har jag kunnat det ända tills för 5 år sedan kanske mer.. Steg för steg tog jag mig över gränser.. Tex att dricka 2 kvällar i rad. Dribblade länge med olika sätt att minska ner på konsumtionen. Upptäckte efter samtal med en förstående chef att sluta helt var det enklaste och enda sättet för mig.. Har aldrig ångrat en nykter dag.. Kram

Jadu Lim, nä, sanningen är väl den att jag fortfarande inte vill bestämma mig för att sluta helt. Fortfarande tror att jag kan dricka socialt ibland. Och det funkar, men sen börjar jag återigen medicinera stress med alkohol, ensam hemma ( eller i smyg hemma). Du har säkert rätt och att fortsätta dricka socialt och då och då återvända till ett osunt drickande det kanske inte är värt de kanske 2-3 glas vin då och då som ett socialtdrickande är för mig. Och just det som händer i kroppen..., att det ska vara så jäkla svårt. Känner mig lite som "träningstanten" just nu och fyller på med 0.or i loggan istället. Får se, det går i alla fall inte åt fel håll just nu, tvärtom.

lyssnat på min mamma. Hon hävdade alltid att man ska leta igenom fickorna på alla plagg innan man lägger dom i tvättmaskinen. Jag kan förstå resonemanget men har aldrig riktigt tagit det till mig fullt ut, förrän nu. När jag öppnade tvättmaskinen nu senast var den full av tobak, pappersbitar och cigarrettfilter. Tydligen har jag glömt kvar ett cigarrettpaket i en bröstficka på en skjorta under dess åktur i klädernas nöjespark. Så nu har jag ett trevligt pysslande framför mig, förhoppningsvis finns det åtminstone något slags filter gömt i maskinens innanmäte där tobaksresterna har samlats för en stunds samvaro. Jag vet inte riktigt varför jag förr har brytt mig om att dricka över huvud taget; jag har ju en utomordentlig förmåga att trassla till det för mig redan som spik nykter.

Jag tror förresten jag såg en äkta narcissist igår, på vägen hem. Jag flög via Frankfurt och vårt plan tilldelades ingen gate så vi parkerade ute i obygden någonstans och fick åka buss in till terminalen. En av passagerarna, en tysk med tillhörande hustru och litet barn, fick då för sig att han absolut måste ha sin bilbarnstol som han hade checkat innan avresan. Jag förstår inte riktigt varför personalen gick honom till mötes, men alla vi andra passagerare fick snällt sitta i bussen och vänta medans man rotade igenom planets innanmäte efter han dyrbara stol. När vi så kom till terminalen använde han den inte ens; han gick och bar den medans barnet satt i en sele på mammans mage. När jag någon gång får för mig att jag har sett allt dyker det alltid upp något som bevisar motsatsen.

Ha en fin dag alla!

Socialen blir enbart inblandad om du skulle fortsätta missbruka under din graviditet. Inte bara för att du berättar om tidigare problem och nuvarande kamp för ett nyktert liv. Man kan faktiskt inte ens tvångsvårda en gravid och missbrukande kvinna där det föreligger fara för det ofödda barnets liv och utveckling. Barn är nämligen inte juridiska personer förrän den dag de föds.

Ja, ta kontakt med ungdomsmottagningen så fort som möjligt. Du behöver ta hand om dig och sluta med alkoholen om du bestämmer dig för att behålla barnet. Och då behöver du nog stöd, det räcker kanske inte helt med stödet du får här. Det är svårt att sluta och ännu svårare när man har en partner som fortsätter. Var ärlig så får du den bästa hjälpen tror jag. Lycka till med allt!

Jag sitter ju själv i samma båt, blir dock inte otrevlig, men du skriver att du inte är alkoholist, men varför är det då svårt att avstå för dig? Jag vet lite varför det är svårt för mig att avstå, men mitt drickande har inte fått så svåra konsekvenser. Ditt drickande får konsekvenser, det sker sällan, men som jag förstår det i princip varje gång du dricker. Funkar vin? Problemet är ju att man förlorar omdömet när man börjar dricka, så även om du bestämmer dig för att inte gå loss på sprit så hinner man ju ändra sig. Skulle det funka med systembolagets app promillekoll tror du? Den bästa lösningen är givetvis att bita i det sura äpplet och inse att alkohol är fel för dig, men om du måste fortsätta, håll koll på promillen o drick varannan vatten.

och det känns som evigheter.... Går bättre än förväntat men tror det mest har att göra med att jag håller mig upptagen så jag inte hinner åka förbi bolaget. Blev så rastlös i dag efter jobbet och tokstädade! Ville bara slappna av med ett glas vin... men vet ju att det inte blir ett. Så tog mig samman och åkte och tränade på kvällen. Började redan dividera med mig själv att jag klarat det så bra så att jag nog kan hålla mig till att dricka ett par ggr i veckan och inte så mycket och då är det bara dag 4. Så nej tack alkohol, jag vill ha ett långt uppehåll från dig även om du drar i mig en hel del. Men vi ska inte ses på väldigt länge!

Alla vi med någon form av alkoholproblem är ju alkoholist på något sätt enligt mig. Jag har varit på en del AA-möten och det finns alla former av förlustkontroll.

Oftast börjar det ju någorlunda som du beskriver det men det blir ofta värre med tiden. Jag blev allt som oftast dyngrak men drack aldrig två dagar i rad. När jag var 32 så gick något helt galet och krökade hårt i fyra dagar. Sen har det gått i vågor. Vid 36 söp jag så jag var livrädd.

Vips blev det fler och fler dygnsfyllor. Men redan när jag var 20 så borde jag fattat att alkohol inte var för mig. Men nästa gång skulle det bli bättre. Oftast funkar det för mig men vips går det åt helvete.

Så, tänk noga över hur du vill ha det framöver. Vi är många som är i liknande sits!

Jag känner så mycket igen mig i din situation och din uppgivenhet. Med familj långt borta och en situation som känns omöjlig att förändra när all kraft redan är slut. Hur ska saker kunna vara annorlunda?

Men det går!
Och du kommer att må bättre!
Jag vet det!

Små förändringar ger ringar på vattnet. Och din gräns är passerad. Så jag tror det kommer bli förändring nu.

Jag hoppas så att du tagit någon form av samtalskontakt! Över telefon är kanske en bra lösning.

Jag tänker på dig!

Hur känns det i dag, efter mäklarbesöket?

Jag hoppas du fortsätter att skriva och prata med människor runt omkring dig. Och att du tillåter dig att känna sorg, eller vilka känslor som nu tar plats i dig. För du har rätt till alla möjliga känslor mitt i allt det här.

Jag vill också önska dig och barnen en skön semester!

I helgen var jag på ett mycket bra möte. Många reflektioner om mitt eget sätt att vara. Och vad det leder till. Det är ibland så svårt att se min egen roll. För det är så lätt att lägga skuld på någon annan.

I veckan har jag lyssnat på en föreläsning om hjärnan. Och hur våra förväntningar styr våra upplevelser.

I dag blev allt så tydligt.
Mitt framför mig.

Jag måste göra annorlunda för att det ska bli annorlunda.

Jag ska försöka gå från tanke till handling nu. Jag måste göra mer saker annorlunda. Något annat jag har lärt mig är att det är svårt att bara tänka sig till förändring. Omöjligt. Men en klok en sa till mig:

If your ass moves your mind will follow.

Ja, det är nog så. Att vi gör det vi kan och sorterar bort delar. För att överleva. Reda ut en sak i taget.
Dagbok är nog ett bra verktyg. Och just nu är det här jag får ner tankar och reflektioner från den tid jag är i nu. Ibland försöker jag även titta tillbaka. Och delar kommer tillbaka.

Ja. Visst kan det kännas så som att många bördor läggs på en. Och jag har varit mycket rädd för vad som skulle kunna hända om jag skulle bli riktigt sjuk. Till och med inte finnas. Men nu känner jag mig egentligen inte rädd.

Det kommer precis som ni säger att gå bra ❤

För mig är en alkoholist en som dricker varje dag och mycket. För mig handlar det om att när JAG får i mig sprit så blir jag dryg,otrevlig och skriker. Jag dricker en gång varannan mnd kanske om ens det.

... men långt ifrån lätt.

Tack för det du delar med dig av. Du ligger långt före mig på denna resa men vi går ändå på samma väg.

Varför är du ingen alkoholist då? Vad krävs för det epitetet?

Okej då förstår jag! Jag får se hur jag gör med mödravården... ska nog berätta för ungdomsmottagningen men jag vill inte att socialen och så ska bli inblandad. Vet inte hur det funkar... men ja.

Tack så jättemycket, det är det första grattis jag har fått :)

Å nej jag menar inte att du ska berätta att du har skrivit här. Jag menar att om du behöver stöd och hjälp så berätta hur du upplever ditt drickande och att du har svårt att inte dricka. Menar absolut inte att du ska berätta om att du skrivit i forumet, det är ju ingens ensak.

Sedan är du absolut inte tvungen att berätta om ditt drickande för någon heller. Du kanske klarar det jättebra på egen hand. Men skäms inte för att söka stöd och hjälp om du behöver det och om du känner att du behöver dricka fast du inte vill.

Du ska inte skämmas LillaLovisa. Du är långt ifrån ensam om dina problem.

Och grattis till graviditeten förresten ?

Jag är ny här inne och behöver hjälp!
Jag är absolut ingen alkolist men när jag dricker sprit,vin etc så blir jag så otroligt dryg och jävlig. Och det går ut över människor som jag älskar och vill ha i mitt liv.Kan liksom inte sluta dricka,det är som om min kropp inte har en spärr och säger någon till mig att jag ska sluta så blir jag bara vansinnig och skriker på dom. Senast i helgen hände detta,jag är sååå nära på att förlora en jätte nära vän till mig. I dagsläget så vill hon inte veta av mig. Jag blir aldrig våldsam, men jag skriker,blir otrevlig,dryg och hemsk mot folk. Jag har försökt att bara dricka vin och då blir jag den glada tjejen men så fort någon ger mig sprit så spårar jag it och kan inte sluta. Jag vill verkligen ha hjälp med detta. Kan vara lätt för folk och säga "men drick inte sprit då" men det är verkligen inte så lätt för mig. Varför vet jag inte!?! Men en sak är tydligt, jag kan INTE hantera alkohol.

Tack Sannah, Sisyfos och miss lyckad för era kommentarer!! Ni gjorde mig glad!!

Ja rastlösheten är nog faktiskt den känslan jag allra mest minns just nu. När jag drack var jag alltid rastlös. Förutom när jag drack. Tror nästan den känslan gjorde mig deprimerad för den var helt omöjlig att få bort nästan. Och den gjorde mig spänd, irriterad, ledsen, stressad och missnöjd. Alltså ger ju alkohol bara dåligheter. Visst, en timmes skön känsla i kroppen (eller? Det var också en stress att ha den känslan för man ville inte att den skulle ta slut). Men sedan kommer ju bara skit. Oj, alltså jag saknar det inte alls.

Bestämmer du dig någon gång för att sluta dricka helt Sisyfos? Du skulle slippa så mkt inre stress ?

Kram till er alla och glad Halloween! ?

Hej igen JoYo! Härligt att se dig här och att du fick en egen ny tråd tillslut! För det är väl du? Den JoYo som skrev i min tråd för nån månad sen?☺️
Ville bara säga att jag hejjar på dig och är glad att höra att du kämpar!!!
Kramar och på återseende?????
Amanda

Välkommen och grattis till ditt livs bästa beslut. Ge det tid och du kommer att må bra igen. Ta stöd av din bror som vet hur det är.