Senaste kommentarerna i forumet

Jag älskar min man ändå... det kanske är det som är så svårt... att man har en dröm om den andre och den inte kan uppfylla den...

Idag är det min fjärde förkylda dag. Jag jobbar ändå och det går bra men nu plötsligt blev jag helt slut. Var så dum att jag istället för att ta det lite lugnt ikväll började flytta möbler. Det tog flera timmar och nu när jag är klar så vet jag inte om det blev bra. Men jag orkar absolut inte återställa allt. Och jag har redan massa andra projekt att slutföra... men istället för att göra det så började jag med nåt helt annat. Nu känner jag mig irriterad på mig själv. Jag gör så att jag får så mycket extra jobb hela tiden. Och högen av ren tvätt jag måste vika är helt enorm!!! Och den viks inte om inte jag gör det för här hemma gör jag exakt allt i princip. Det är jag trött på. Ett liv har vi och mitt verkar handla till 80 procent om städning och att serva andra. Lite tråkigt att till och med slösa livstid på att städa åt en annan vuxen människa. Jag gör gärna allt och lite till för mina barns skull men att ta hand om en vuxen persons röra dag efter dag är inte kul tycker jag!!

Behövde klaga lite nu kände jag. Känner att livet rinner bort till så mycket skit. Tänker då på min mans drickande. I lördags sa jag (efter att han legat bakis hela dagen) att nu börjar jag tröttna. Han måste växa upp. Han sa att han ska ta en paus. Det trodde jag inte på förstås och sedan drack han på tisdagen och var bakis hela dagen igår. Han tog alltså paus i två dagar!!??

Nu börjar jag känna smått panik. Ska jag kasta bort mitt liv på det här? På nån som beter sig som en ungdom i en galen festperiod? Alltså jag måste säga det här till honom... att jag på allvar får panik över hur livet går och går och jag aldrig får känna ro. Pga honom!

Men samtidigt vet jag att jag inte kommer lämna honom. Jag kan inte. Inte om jag måste lämna barnen varannan vecka eller liknande. Jag måste lära mig att leva i det här till barnen är större. De far inte illa av hans drickande men om de gör det senare så ska jag såklart agera. Men just nu finns jag här 100 procent av tiden och när han ligger bakis så är jag med barnen och lever livet.

Han tycker han dricker ansvarsfullt eftersom att han inte blir tagen av polisen eller bråkar när han dricker längre, och visst, det är bättre än förr. Men det betyder inte att det är ansvarsfullt att vara full ibland flera gånger i veckan och sova bort hela dagar när man är förälder. Jag sover inte ens när jag är sjuk eller har feber. Jag sover aldrig längre än vad barnen gör utan kliver upp så fort den första vaknar. Tänk om jag gjorde som han? Han skulle lämnat mig för länge sedan och tagit barnen med sig. Han skulle inte stanna en månad ens.

Jag tror han kommer att ta en paus i drickandet förr eller senare. Men först kommer det nog ta många månader. Och han kommer försämra sin hälsa under tiden. Det gör mig ledsen. För jag vet att han kan vara motsatsen till det här. Innan sommaren var han ju det.

Häromdagen möttes vi oväntat på stan när han hade lunchrast. När jag såg honom tyckte jag att jag kunde se att han dricker ?? han ser bra ut min man egentligen men jag tycker han såg så grå ut i ansiktet. Nä nu rinner mina tårar. Jag blev så överrumplad av att jag faktiskt såg på honom att han förgiftar sin kropp.

Ibland tänker jag på honom och föreställer mig att han är en av mina söner och då vill jag bara gå sönder.

Hmm det är egentligen inte så konstigt att jag tycker det är lätt att vara nykter numera. Alkohol är ju det läskigaste och sorgligaste som finns ?

Nu har jag skrivit så personligt och funderar nästan på att radera allt. Men jag vet inte.... jag behöver få ut mig det också. Både glada och sorgsna saker pågår ju i våra liv dagligen. Det är ju som det är.

Känslor kan vara jobbiga och när man aldrig nånsin dövar dem så är de ibland överväldigande. Men när man känt klart hela känslan så kommer man ut på andra sidan lite starkare och lite klokare. Det är så här att vara människa. Obedövad och känslosam.
Man känner klart och kan vara glad efteråt. Med alkohol i blodet känner man inte klart och får istället dras med en jämn konstant låghet.

Nu postar jag detta och går och lägger mig. Godnatt alla fina där ute ?

Haha! Och skruv tog det?
Ja du... Har letat efter svaren på dessa frågor själv. Inte helt lätt att svara på ens som missbrukare. Tyvärr.

Hej,
Du sätter fingret på något som jag jobbade mycket med i början av min nykterhet. Varför fortsätter en alkoholist att dricka trots alla konsekvenser och all annan skit det drar med sig? Varför, varför, varför? Tills jag fick förståelse kring själva sjukdomen. Det finns ingen logik kopplat till detta. Ingen alls. Och jag hade bara titta på ”problemet” ur den logiska synvinkeln. Min pappa frågade mig; om du nu vet att det är fara för ditt liv, varför fortsatte du? Mitt spontana svar; Ja visst är det sjukt. Och det är exakt så det är. Det är så sjukt!!! Jag kan verkligen känna av den sjuka delen av mig som då tog över hela mig. Nu är den minimerad men den finns där och kommer alltid att göra. Det känns verkligen som att jag levde i en parallell värld. Och inget bet på mig. Tills jobbet blev inkopplat. Vilket oxå är sjukt. Att mina nära och kära bönat och bett, gråtit och skrikit har gått mig förbi, men när jobbet klev in då hände något.
En frisk hjärna har svårt att förstå en beroendehjärna och många gånger har vi själva problem med det. Alkoholisten klamrar sig krampaktigt fast vid flaskan som om det gällde livet. Och så känns det oxå, just där och då.
Att som anhörig stå bredvid måste vara fruktansvärt men för att inte bli lika sjuk som den beroende så gäller det att rikta fokus mot sig själv och sitt.
Styrkekram
Ellan

Och grattis till ett bra beslut. Jag är själv nynykter, och är ödmjuk inför resan, men fasiken va skönt det är! I takt med att drickandet minskar ökar självkänslan. Och det är fantastiskt. Ta tid för att ta hand om dig och tänk över vilken relation dig själv som du vill ha härifrån och framåt. Efter tre månaders nykterhet händer nåt, säger dom. En förändring och en insikt. Jag har satt mitt första mål där, och väntar med spänning! Testa du med!! Vi finns här för att stötta dig på vägen.

Imorgon har det gått 1 månad. En månad utan alkohol, har det varit jobbigt? Ja, ibland. Har även fått hjälp av psykologer och varit sjukskriven. Troligtvis begrundar sig alkoholkonsumtionen i en självmedicinering efter år av depression och ångest. Pågrund av detta kommer jag nog aldrig kunna ha ett normalt förhållandesätt till alkohol men vem vet. När demonerna är borta och det inte är en medicinering metod längre utan faktiskt ”ett glas till middagen”. Jag håller mg borta dock så länge som det behövs. Idag är en dålig dag, den första på väldigt länge. Men har å andra sidan haft 3 riktigt bra dagar, då jag känt mig som mitt vanliga jag, innan. En dag i taget, en timme i taget, en minut i taget.

Hej Vinäger!
Ja visst går det att dra paralleller med andra missbruk.
Men jag personligen anser att alkoholmissbruket är av något allvarligare karaktär än de exempel du räknar upp.
Alkoholen kan få en människa att helt ändra karaktär, att bli farlig inte bara för sig själv utan även utsätta andra för fara. Det är ett mångfacetterat missbruk med många bottnar.
Tack!

Hej träningstanten!
Tro mig, jag har varit snäll, arg, tyst, ännu snällare, ännu argare, ännu tystare...men det finns inget som biter. Jo, när den missbrukande hamnat i någon knipa och behöver hjälp, då kan det gå bra att prata och lova bot och bättring.
Tack!

Hej Amanda!
Tack för ditt inlägg.
Ja du var lite taggig, men jag var också taggig i trådstarten, helt planerat från min sida. Lite provokativ och det tog skruv...
Jag är inte någon naiv medmänniska som tror att jag kan stoppa en missbrukare bara med mina ord. Men jag sökte svar på hur en missbrukare tänker, när de gör samma misstag gång på gång på gång....när ljugandet har blivit standard och saker som inte ansetts vara normala har blivit normaliserade. När allt har spårat ur och en fortsätter att dricka.
Jag önskar dig lycka till med ditt nyktra liv, hoppas du får sambon med på tåget också.

Tack Vinäger! Jo jag är 100% taggad på att vara utan a en längre tid, och vem vet, kanske det blir en livsstil?? Det skulle ju vara helt underbart!! Jag"lurar"mej själv lite med att inte säga för alltid, då det låter så stort och jag vet hur hemsk och misslyckad jag skulle känna mej om jag trillar dit igen.Jag tänkte likadant i tiderna då jag slutade röka, och det funkade !!! Ja man tar en helg i taget, för mej har det aldrig varit ett problem på vardagarna, och njuter av att vara pigg o utvilad, utan skamkänslor på måndag.Ha en skön helg alla!!! Jag ska försöka träna mycket, för då mår jag bra ?

Får påfyllning och fler tankar om drickandet och min ovilja att sluta helt och hållet. Vanan att ta ett glas till helgen, ensam och utan att nån ser hur dåliga vanor man har är stor. Känner att helgen blir en påfrestning och att jag behöver hitta stimulans. Jag är nog fixerad vid mina nollor och ska kanske börja tänka på vad det betyder för mig?
Det känns skönt med lite mer svar på tal och att öva på det!

Till 100 dagar! Stort!
Hur går det med chipsen?

Kram

Tom på ämnen att skriva om. Har tankarna kring a släppt nu? Tillfälligt eller för en längre tid?

Trista utan vin men har bestämt mig för att sätta nollor i min logga.

Men störst av allt är skammen och det är den som får dig att blåneka! Jag tror knappast att nån med alkoholproblem saknar insikt i sina problem. Det tar ibland tid att hitta rätt väg tillbaks till en fungerande tillvaro.
Vi är alla olika och anledningarna till att vi dricker för mycket skiftar nog från person till person. Den bästa hjälpen handlar nog om att få känna en genuin välvilja från den som vill hjälpa! Men ibland kan ett totalt stopp vara helt nödvändigt, jag vill inte träffa dig när du har druckit!
Testa

Jag har förändrat mitt drickande. For now... Känner att jag vill och behöver gå vidare, till det vidare livet men även anhörigsidan för det här kan liksom sluta hur som helst och jag behöver hjälp och råd eller åtminstone att någon lyssnar...
Kram på er❤️❤️❤️❤️

Jag är också rädd. Och sugen en stund varje dag fortfarande. A släpper inte taget och jag måste försvara min nykterhet varje eftermiddag, jag är trött....
Men fortsätt kämpa, det vänder, det måste det göra.
Styrkekramar till dig JoYo❤️??

Ser att du redan konfronterat det inlägg jag vill skriva, om än i mitt tycke något förenklat.

Varför fortsätter en storrökare att blossa, trots att hen vet att livet löper betydligt större risk att förkortas? En eventuell partner blir kanske ensam i förtid och barn och framför allt barnbarn riskerar att inte få uppleva en aktiv och pigg (i bästa fall) pensionär p g a just rökningen.

Varför tar inte en mycket överviktig person tag i sin nödvändiga viktnedgång? Alla vet ju att övervikten kan leda till (onödig) för tidig död - och ändå fortsätter personen att äta ohälsosamt. Även här riskerar en eventuell partner, barn och barnbarn att förlora sin make/maka, mamma/pappa, mor- eller farförälder onödigt tidigt.

Den som kör för fort - vad är det för fel på denne? Det är ju allmänt känt att risken för dödlighet ökar med hastigheten. Inte bara för fortköraren utan även för medpassagerare och alla andra ute i trafiken. Förhoppningsvis är denne fortkörare nykter, men väljer ändå detta riskabla körsätt. Inte lätt att förstå...

Alla som är stressade av för mycket arbete. Varför lär de sig aldrig att slå av på takten? Herregud, ligga och jobbfundera när det är dags att sova... Det skapar ju verkligen stress i onödan, vilket vi vet leder till ett mycket ohälsosamt tillstånd, ibland med alkoholen som tröst...

Behöver nog inte räkna upp flera exempel, tror att du förstått min poäng. Och då är ändå alkoholism en sjukdom, till skillnad från många andra saker vi håller på med som inte är bra, varken för oss eller andra

Förstår din förtvivlan och frustration, men tycker att du har fått många ärliga svar via ovanstående inlägg, så vill inte lägga sten på börda. Önskar dig stort lycka till i framtiden. Ta åt dig av råd från andra medberoende, de har i mitt tycke gett mycket givande svar. Kram till dig

Japp.

utan alkohol.
100 dagar av fullstängog närvaro.
100 dagar utan ångest.

Hej igen!
Mitt första (och andra) inlägg var lite taggiga. Men jag ansåg att du förenklade en problematik du saknar kunskap om. Det anser jag fortfarande men därför är det bra att du är här och ställer frågor.
Jag förstod naturligtvis även att du är här för du behöver hjälp. Och styrka. Jag blev bara lite sur...
Hursomhelst vill jag ändå ge dig lite av mina tankar med förhoppning att de kan komma till användning för dig.
Du talar om val tex. Jag har gjort många destruktiva val, medvetet. Det har jag gjort ända sedan jag var barn och har ingen aning om varför. Det skulle kanske en psykolog kunna berätta för mig eller kanske inte. Jag är ibland destruktiv och ibland inte. Har ingen förklaring till det egentligen. Jag är väl helt enkelt inte alltid en så bra människa. Alkohol eller inte.
Jag tror att alkoholister måste nå sin botten för att det ska vända och kanske "din" alkoholist ännu är för långt ifrån den. Hur obegripligt det än kan verka för dig som betraktare. Jag är tacksam över att jag nådde en botten när jag gjorde, för 3 månader sedan, som ProViva beskriver det: en liten frisk hjärncell gjorde revolt. Men jag skriver EN botten för jag vet att jag kan falla igen. Även om jag gör allt i min makt för att förhindra det.
Så jag är nykter idag men min man är det inte. Han är lika mycket alkholberoende som jag men lever i total förnekelse. Jag har försökt prata med honom men når inte fram. Jag vet hur maktlös och frustrerad du känner dig. Jag överväger att låta min man lösa detta på helt egen hand. Just nu behöver jag arbeta med mig själv annars har jag en känsla av att allt går åt skogen...
Du kan nog inte argumentera med en alkoholist om du inte är VÄLDIGT påläst så mitt råd är att söka information, fakta men var försiktig. Låt inte det ta över ditt liv, ett beroende kan se ut på många olika sätt och oftast smyger det sig på en. Ta hand om dig själv, du kanske måste vända ryggen till för att rädda dig själv tillslut. Kanske det inte finns någon bra lösning. Du har garanterat ingen skuld i hens alkoholism så det är inte heller givet att du någonsin kommer kunna få hen att sluta dricka. Tyvärr kan man ibland inte rädda ens de man älskar men du kan rädda dig själv.
Lycka till! Och det menar jag verkligen.
Styrka till dig!

Först ett tack till Miss Lyckad för vad du skrev till mig! Läser din tråd men är nog dålig på att skriva till dig. Skärpning!

Ledig och dagens projekt är att fixa ljusslingorna i trädgården. Mm! Inte helt lätt när allt ska fastna och trassla in sig. Knutor även på förlängningssladdarna plus att ett av Fräsen ska "hjälpa till" genom att leka med eländet. Rotat runt i buskar efter kontakter till andra slingor som varit kvar över sommaren. Vått, löv, skit hit och dit plus rester av en död fågel. Kul! Not! Tycker inte om att sticka in huvudet i buskar som är våta så det rinner ner i nacken plus alla äckliga småkryp som fortfarande är vakna. Men, men, av någon konstig anledning brukar det bli bra i slutändan. Mycket spott och fräs och svärande innan jag kommer i mål.

Jag har slutat räkna mina nyktra dagar, men det börjar bli en "snygg" hög av dem. Poängen är att vakna nykter utan baksmälla och kunna njuta av en skön morgon.

Min följeslagare och "min andra skugga" är hela tiden hack i häl och lockar med sin famn. Stundtals känns det som att jag aldrig kommer till att bli av med fanskapet. Jag har lärt mig att hur många nyktra dagar jag än har i mitt bagage så är jag fortfarande och kommer alltid till att vara i farozonen och på minerad mark. Det är ett livslångt krig som jag själv har försatt mig i. Så, därför är jag rustad för krig! Tänker under inga omständigheter ge mig i första taget. Självklart kommer jag till att bli sårad i strid på vägen, men min förhoppning är att skadorna kommer att läka och hur jag än gör så kommer ärren att finnas kvar.

Det gäller att inte glömma.......

Den senaste tiden så har jag mått bra och mår bra trots allt "holabandola" runt omkring. Det känns bra att ha varit ute i trädgården hela dagen trots dessa (svordom) ljusslingorna mm mm.

Från västfronten, intet nytt

Attack!

Idag är jag nöjd med mig själv. Jag har klarat en massa saker som är bra för mig. Jag börjar så smått tro att jag kan ro det här iland. Faktiskt väldigt skönt att äta medicin som inte bör kombineras med alkohol.

...över din kommentar Mammy B! Jag mår verkligen toppen. Numera hjälper jag andra människor att nyktra till. Alltså, inte hela tiden. Jag jobbar på ett "vanligt" jobb och tar hand om mina barn, men utöver det hjälper jag andra och det känns fantastiskt. Alla ni som kämpar, det finns en lösning jag lovar!

Det trygga invanda sättet gäller även medberoende.
Du som står vid sidan om och gör allt för att övertala, förmå din alkoholist att vilja förändring. Stångar pannan blodig. Men du når inte fram. I frustrationen förloras kontakten med den logiska hjärnan.
Det blir svårt att tänka annorlunda och problemet angrips på samma sätt, hårdare och hårdare, men på samma sätt.
Det är inte för att du är dum, eller vill för lite. Det är så vi fungerar.
Det är så alkoholisten fungerar.
Känslomässiga problem, eller helt enkelt en vana som blivit beroende, försöker alkoholisten lösa på det sätt hen kan. Genom att dricka. Döva ångesten, abstinensen, skammen, verkligheten som är för svår att inse...problemet är lösningen som är att dricka.
Du behöver få distans till dina känslor i detta. Därför är det jättebra att du skriver om det. Därefter kan kontakten med tänk-hjärnan hjälpa dig att hitta andra lösningar för egen del.
Vad är det som gör det omöjligt att gå ifrån?
Är det rädsla för vad hen kommer att göra mot sig själv? Mot dig? Egna skuldkänslor?
Kärlek kan vara att ställa ett ultimatum. Att våga följa sin egen röst. Att våga vägra se på när någon sakta tar livet av sig.
Jag har supit inför blinda ögon och stumma läppar. Kanske av omgivningens rädsla eller uppgivenhet. Innerst inne har det gjort ont att vara så oviktig och osedd. Beroendedelen har varit nöjd med att få köra på.
Jag har nog verkat okänslig för påtryckningar i många avseenden. Förnekelsen har inte varit ett hinder för min nykterhet eftersom jag alltid insett problemet. Men det behövdes även något mer. Att bli sedd och förstådd. Och den viktigaste biten, förstå vad jag riskerade att förlora om jag valde spriten.