Senaste kommentarerna i forumet

Du berättar om din närmaste vän/syster som nyligen flyttat tillbaka till Sverige. Hon har druckit problematiskt under en längre tid, höll upp en månad nu. Du hade hoppats på en förändring när det gäller hennes alkoholbeteende och är nu oroad över det du ser. Att vara nära någon man bryr sig mycket om som lever destruktivt gör ont. Du har vänt dig hit nu som ett steg i att ta stöd utifrån i vad du kan göra. Utöver detta forum finns flera möjligheter att prata med någon om det professionellt, eller testa gå till en grupp där flera med liknande erfarenheter eller situationer möts. Det som passar en som person. Vad tror du skulle passa dig?

Fortsätt skriv och berätta här om hur du tänker och känner, läs gärna runt hur andra gjort, det finn smycket kloka råd och tips här. Ibland tar det lite tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger.

Igen varmt välkommen hit!

Rosette
Anhörigstödet

Ska jag tänka!! Men jises vad de två dagarna är jobbiga!! Men fram tills de dagarna ska jag njuta nykter!! Två veckor kommer bli fyra så småningom om!
Tack❤️

Hej Bittebitt och tack för din kommentar. Det är väl så att det varierar hur mycket alkohol man tål. En kvinna bör inte dricka mer än 9 standardglas/vecka. En flaska per dagen överskrider gränsen med råge. Sedan har jag lärt mig att det inte är mängden utan konsekvenserna. Jag mår verkligen dåligt av mitt drickande, sover illa, blir bakis, trött, skäms, ångest, svettas osv. Tilläggas bör att jag är tvungen att äta antidepressiv medicin och vill gärna isolera mig när jag har druckit. Har svårt att träffa folk, jag skäms och jag har svårt att hålla vikten. Åldern kan ju också bidra, man klarar inte samma saker som i ungdomen. Jag vill verkligen dra ner på konsumtionen och hoppas att kunna ventilera mina tankar på detta forum. Hoppas också kunna dricka normala mängder och inte vara tvungen att sluta helt. Ha det så bra.

Jag har läst 12 steg för hopplösa. Köpte den direkt då den kom ut och läste den på egen hand och gjorde övningarna. Senare har jag också gått igenom Livsstegen i grupp som följer boken. Även min man har gjort det.
Läs den gärna och i så fall den nyare versionen som heter 'Livsstegen - 12 steg till inre hälsa'. Den verkar mer 'tillgänglig'. Ifall du bor i eller i närheten av Stockholm kan du gå till Katarina kyrka och delta i en öppen grupp för att se hur det är. Allt gott / mt

Kanske ska läsa och föra anteckningar och funderar på boken "12 steg för hopplösa". Nån som läst den?

Men tappar ju mer i vikt och sug finns inte på kartan med feber.

Vet inte om jag skriver på rätt ställe här nu?Är inte särskilt bra på datorer...Första gången jag skriver här.Har läst era inlägg tidigare, och tycker ni är så starka!! Just nu mår jag så himla dåligt!! Har sjukskrivit mej i 3 dagar för"förkylning".Sanningen är att jag drack mej redlös i lördags, halkade och slogs med min sambo.Har ett blåöga.Min son, som är 19 , är hemma och har ännu inte sett mitt öga, så nu kan jag dikta ihop nåt om att jag lekt med hunden!! Hur har det blivit såhär??? När barnen var små hade jag inga problem med a.Sen jag skilt mej och träffade min sambo så har det blivit mycket mer.Nu dricker vi varje helg, fredag eller lördag, och det blir ALLTID för mycket!! Kan inte dricka med måtta!! Vill vara vit nu, helst för evigt, men det känns svårt med tanke på att vi reser oftast 2 ggr/år , och hur lätt är det att avstå från a då?? Jag är 50 år och så jävla dum i huvudet att jag inte lär mej ett skit av mina misstag.Känner mej så falsk och misdlyckad! Om folk skulle veta hur jag egentligen är, skulle dom vända mej ryggen mesamma!!!

Precis sådär gör jag också.
Och som någon sorts inövad reflex så är jag där och tillfredsställer andras behov för att slippa känna mina egna.

Som precis som du beskriver varit tomma och innehållslösa och jag har inte fått fatt i dom.
Och när och om jag känt dom och vågar be utan att få gehör så är skammen så total.

Men grejen är nog att våga ge sig själv belöningen.
Utan att den är i så konstruerad form som hoppa hopprep eller dricka eller ha sex eller..
Just närheten,tilliten.
Till sig själv och i förlängningen en annan människa.
Med någon sorts vetskap i att någon finns där i andra ändan tillitsrepet.

Så ja.
Ställ dig framför spegeln och var glad åt kvinnan du ser.

Hon har nog massor att ge dig?

till en nykter morgon?

Huuuuu som jag svettades inatt! Vaknade blöt och kall och varm om vartannat. Fick duscha och slänga allt i tvätten. Hoppas det värsta är över - brukar vara första natten. Jag har 30 dagar som mål.
Har massa psykiska och fysiska biverkningar av A. Dags att faktiskt ta det här på allvar! Jag ser fram emot att bli klar i huvud och själ! Känner mig sliten. Målet är att träna, kropp o själ. Bli mig själv igen! Saknar den pigga glada känslan! Rensa rensa rensa! Detox!

Lite omvänt. Låt livet flyta på de här två veckorn. Sedan, när den svåra helgen kommer, den som du brukar dricka, är det två eller tre dagar som du behöver lägga extra kraft på för att komma över.
Rak väg....vägbula...rak väg.
Om du då kan låta bli den korta tiden är du i hamn för ytterligare raksträcka i två veckor.
Då måste du ju inte tänka att det är den kamp i en hel månad, utan bara i ett par dagar.
Kanske funkar det att tänka så.
Men vänta med drt tills du är vid vägbulan. Njut av nykterheten tills dess!
Kram

Känslorna som jag vill döva genom att dricka - eller egentligen avsaknaden av känslorna som jag tror att jag kanske skulle behöva känna - den avsaknaden och tomheten är bördan.
Hur kan ingenting väga så mycket?
Och nu försöker jag leva i tilliten istället. Till att jag inte behöver känna eller vara på något särskilt sätt.
Tids nog kanske sorgen vågar titta fram och då upptäcker jag nog att den är där.
Jag tror att jag varit steget före i hela mitt liv. Blockerat känslor innan de hunnit kännas.
Därför har det varit svårt att förstå. Varför döva när det inte finns något att döva?
Varför skapa problem när jag inte har några?
För det har ju aldrig funnits någon anledning att känna sorg...inplanterade budskap sedan före språket om att jag inte känner det jag känner och inte menar det jag menar.

Desorganiserad anknytning genom förvrängda speglingar.
Längtan efter närhet.
Den farliga närheten som blir till skam och rädsla.
Om jag skrämmer den andre, för hon ser ju rädd ut och säger att jag menar något annat än jag trodde, måste jag ju vara farlig och fel.
För att skydda andra har jag blockerat behovet av närhet. Och för att skydda mig själv från skammen.

Ju mer jag förstår desto mer vågar jag.
Ögonkontakt. Fick lära mig sent i livet. Men bara när det inte finns känslor.
Vågar jag träna på ögonkontakt nu?

Så brukar jag kalla det. När förståelsen blir så stor att den förminskar min egen upplevelse.
Oj, säger jag till mog själv, nu hamnade jag i förståelseträsket.
Förståelse kan användas för att förklara någons beteende, men kanske inte alltid för att ursäkta det.
Fortsätt förstå, för att skapa mening för dig själv, men glöm inte att även förstå dig själv i hur du hamnar i förståelseträsket.
Kram

För när jag läser dina inlägg kan jag ana en viss fara relaterat till stress.
Även om nykterheten inte är hotad just nu kan stress försvåra känsloreglering och impulskontroll.
Alla människor få en ökad irritabilitet när vi är under press. Och då är chansen till att andra ger oss omsorg mindre, för deras försvarsmekanismer aktiveras.
Det verkar som mycket hänger på dig och att du tar mycket ansvar. Inget fel med det, vi kanske tar eller får roller som passar oss.
Men du behöver också få vila och bli omhändertagen. Hur kan du be omgivningen om detta?
Kram

Igår på mötet för vi var så många.
Men det gjorde inget.
Min delning låg där för mig själv att ta del av.

Jag har alltid ridit högt på min empati och förståelse.
Tagit in till fullo varför andra människor beter sig irrationellt och dumt.
Iom det hävt mig lite ovanför dom och varit "Lite bättre"

Det har också lett till att jag kunnat acceptera alldeles för mycket felbehandlingar av min egen person.
Inte satt gränser och markerat.
Utan liksom i mitt upphöjda tillstånd av förståelse accepterat deras litenhet och ansett mig själv osårbar.

Det jag inte har sett är att det gjort mig till offer.
Ett förstående offer dessutom.

Jag har smitit undan konsekvenserna av andras agerande mot mig och liksom fäktat undan det som hänt med min förståelse och förlåtelse.
Så fegt av mig.

Jag har liksom lurat mig själv och skadat min innersta kärna istället för att skydda mig själv från dumheter.

Det får vara slut med det nu.

Kanske..
Det tillstånd man försöker uppnå med de 12 stegen.
Försöka lägga bördan av att hålla sig nykter på någon annan.
Ett bättre jag,aa-gruppen eller en gudskraft
Grattis!
Nu har du hittat dit.
Hoppas du får vara i känslan tillräckligt ofta för att våga tro på den.
Vill också ge dig eloge för den insikt och det stöd du visar andra (och mig) i andra trådar.

Du har ett stort hjärta,stor medkänsla och mycket sunt förnuft.
En gåva och en stor tillgång här på forumet.

Vanligt för mig är att han inte dricker sig stupfull, och jag vet att det kan bli ett bakslag. Det kan det alltid bli. Men nu tänker jag njuta av det vanliga livet ett tag tills det brakar ihop .

I helgen var vi och fiskade ädel fisk. Det var svin kallt men som tur var så kunde vi elda. Denna helg har varit en toppen helg. Sova i vindskydd är trevligt , fast jag skulle hellre ha gjort det när det var varmare. Nu idag ska han troligtvis ut och fiska ett par timmar medan jag ska iväg och jobba.
Vi har pratat om vårt förhållande och det känns skönt. Nu har han inte druckit nån folk öl heller på en vecka.
Just nu så känns det bara bra.

Vad många bördor som ska lassas på samma person! Att ha en alkoholist i familjen är jobbigt nog, att vara sjuk eller rädslan för att bli det igen är otroligt jobbigt. För vem skulle ta hand om våra älskade barn om inte vi själva?

Det kommer säkert gå bra, ett återbesök för kontroll ska ju förhoppningsvis bara vara just det - en kontroll att du fortfarande är frisk. Styrkekramar i massor till dig!

Är i och för sig ett svårt beroende. Och ger många symtom abstbens och problem vid överdosering. Ett djävla rävgift.
Så inget att nonchalera
Kram

Är i och för sig ett svårt beroende. Och ger många symtom abstbens och problem vid överdosering. Ett djävla rävgift.
Så inget att nonchalera
Kram

Kan möta ditt beroende
Bara du kan bestämma hur mycket eller lite du dricker.
Bara du inga andra makter.
Ta avstånd från häxdoktorer och den typ makter.
Stilnoct är bra i korta perioder men kan vara livsfarlig i kombination med alkohohol man kan bli helt cocobello.
1 flaska vin per dag i tre veckor får inga klockor varesej att stanna eller slå.
Sov på saken och grunna igen över vad ditt problem är och beror på.
Kanske ska du vara här på sidan för att få stöd och hjälp.
Hitta vägledning. Men det du kort beskriv er inte ett alkoholproblem.
Sov gott lycka till

...känns tråkigt, om man nu inte har fyllt den med något väsentligt att lägga på minnet, man har fyllt den med något.
Inte bara en tid som förlupit förbi, försöker säkra några intryck som faktiskt också gav intryck.
Tja min arbetsvecka var helt fördjävlig, stressat så man nästan har varit kräkfärdig, sovit så fort man har kunnat.
I helgen blev det tolv timmar i två pass, och fortfarande sleten.
Kroppen håller på att säga ifrån, har ont överallt och är lika fräsch som en åttioåring.
Jo vi har tagit det hyfsat lugnt i helgen, har haft tid för varandra och har kunnat disponerat tiden väl.

I fredags var jag helt själv, alla andra var ute och festa, dottern hade en kompis ifrån utlandet här och de körde hårt.
Så pass väl att jag fick hämta dem innan de ens kom ut till lokal, halv två på natten.
Kompisen satt i baksätet och kräktes i en plastkasse hela vägen hem, ja faktiskt i ett helt dygn efter.
Frugan hämtade jag efter att ha lämnat dem hemma, kom i säng 21 timmar efter det att jag hade klivit upp på morgonen.
Grabben tog en en taxi hem klockan fem på morgonen, där fick han ingen skjuts, det finns gränser även för mig.
Så lördagen var lite avslagen för resten av familjen, persiennerna åkte inte upp förrän på eftermiddagen.
Men jag var rätt okey, men fortfarande sleten, glad att jag inte var en av dem i alla fall.

Det finns inget kvar som lockar mig med alkoholen när man ser hur de andra har det, fyllan, raglandet, kräkandet, sovandet och den helt förstörda dagen, dagen efter.
Det är tråkigt att vara nykter men också väldigt befriande, jobbigt att man allltid får vara den som kör fylltaxi bara.
Jag brukar numera fräsa ifrån när det finns andra som är körbara i familjen, och då tycker de att jag har blivit tjurig.
En nattkörning borde ju vara två dag eller kvällskörningar om man räknar in OB'n.

Hursomhelst så har jag väl nog fått lite vila i helgen och kunnat återhämta mig, något.
Det svider i magen och jag tror mina tarmfickor är på gång igen, matintagen har varit allt förutom nyttiga och med jämna intervaller.
Kroppen börjar säga ifrån när huvudet inte fungerar, en risk som ökar med stigande ålder.
En sak som inte betydde något när man var yngre och kunde bränna ljuset i båda ändar utan att det hände grejer.
Så är det inte nu och den ständiga huvudvärken kanske har sin förklaring, varva ner nu, eller ta konsekvenserna.

Önskar att jag kunde varva ner med något annat än alkoholen, den var synnerligen effektiv men förödande.
Sömnen räcker inte till och den är inte av någon högre kvalitet, drömmer mycket konstiga saker.

Det är jobbigt att vara nykter, men det har sina fördelar, försöker hela tiden tänka på dem.
Faller de i glömska så raserar jag allt som har byggts upp under min nyktra tid, att hålla berusningen stången på en armlängd.
För längre är det inte att förstöra min nykterhet, det är inte längre till glaset med alkohol nu som då.
Det är bara tankarna på erfarenheterna med den som håller mig borta ifrån den.
Komma ihåg, analysera, förstå och dra slutsatser, varför just alkoholen inte är något för mig.
Styrkan sitter i viljan att inte utforska om jag kan hantera alkoholen bättre idag än för åtta år sedan.
Jag vet, eller borde veta så länge kampen forsätter i mitt huvud så är det ett medvetet vägval.
Den dagen jag ger upp har jag förlorat det största slaget och förnedringen jag kan möjligen utsätta mig för.
Förlorat hoppet inför mig själv, och det får aldrig hända.

I mina ögonvrår finns det en osynlig backspegel som får mig att se min historia...
Aldrig glömma, aldrig gömma tankarna på vad alkoholen kan förorsaka mig, så länge jag minns är jag okey.
Även om det ibland är väldigt kämpigt.

Berra

Jag blev medlem idag. Har kommit hem efter 3 veckors resa i sydliga nejder. Drack en flaska vin varje dag och mår inte bra nu. Ser trött och svullen ut i ansiktet, sover dåligt, svettas och har mardrömmar. Har fått Stillnoct utskrivet under några år. Är beroende av medicinen och försöker trappa ner även detta gift. Fick örtmediciner av någon sorts häxdoktor/homeopat och sov hyfsat under resan. Vill rensa kropp och själ, vill dricka måttligt, vill sluta helt; vill mycket, men har misslyckats så många gånger. Skäms för mitt beroende. Har dock börjat cykla igen och ska gå till gymet imorgon. Hoppas att en högre makt ingriper och hjälper mig och andra som kämpar med beroenden.

Och några timmar i lugn och ro innan läggdags...
Sov gott