Senaste kommentarerna i forumet

Den är du värd!

Vad innebär det för dig att känna så?
När du känner dig ledsen, vad behöver du då?
Hur har du fått det behovet uppfyllt?
Och trötthet, vad säger du till dig själv om du känner dig trött?
Vad har du tidigare fått för gensvar från omgivningen om du uttryckt behov av t ex tröst, omsorg och vila?
Jag tror att svaren på de frågorna kan hjälpa dig att se mönster och triggers.
Om alkohol har varit ett sätt att få tröst och vila behöver du försöka hitta andra vägar att få det.
Även om det säkert finna många andra triggers och anledningar till att dricka är känslor du har här och nu en bra början. Och även om du inte druckit för att döva skadar det inte att utforska det som dyker upp i nykterheten.
Man känner sig inte alltid bättre när man slutat med alkohol, snarare tvärtom, eftersom hjärnan behöver reparera sig och balansen i signalsubstanser och hormoner återställas.
Precis som när det gäller depression är det lite lurigt att vänta på bättre mående. Risken finns att man utvärderar för ofta och blir uppgiven när den förväntade förändringen inte motsvarar det man hoppats.
Det du kan göra är att se vad du faktiskt gör. Dina handlingar kan du styra (med det är inte sagt att det är lätt) men känslor bara är.
Har du följt den uppgjorda planen, gått i den riktning du ville, är målet nått. Och när du tänker att du lyckats med dina föresatser hjälper tanken till att dra med sig känslorna, på längre sikt.
Kram

Kära LillaLovisa! Vill också säga grattis! Och var glad att du insett att du har en problematisk relation till alkohol. Ta all hjälp du kan få.
Från en mamma till en blivande mamma: Det du känner när du ser ditt barn för första gången går inte att förklara. Man tror inte det är möjligt att känna så mycket kärlek. Och det känns FULLSTÄNDIGT otänkbart att man någonsin skulle kunna skada detta lilla liv!
MEN. Det finns ett men. Har man ett alkoholberoende finns det ändå en risk att man gör det. Skadar sitt barn. Innan och efter det är fött. Och även om man aldrig får det konstaterat eller diagnostiserat ligger det där, i det innersta av ens själ som ett enormt mörker, ett svart hål som tillslut alltid slukar det lilla ljus man lyckas skrapa ihop.
För alltid.
När jag var 19 trodde jag att jag visste vad ångest var. Det visste jag inte. Jag var inte ens i närheten.
Jag vill ABSOLUT inte få dig att må sämre än vad du redan gör och jag tror du förstår allvaret men jag vill ändå markera att det är oerhört viktigt för dig och ditt barn att du tar tag i detta nu. Resten av ditt och ditt barns liv hänger på det.
Vad gäller din pojkvän vill jag inte råda men jag lever med mitt eget alkoholberoende och även min mans. Det är inte lätt och det gör ont.
Många Styrkekramar till dig och bebisen❤️ Vi vill alla hjälpa dig så fortsätt skriv och läs om du känner dig hjälpt av det! Det har hjälpt mig till 3 månaders nykterhet?
Kram Amanda

Tack! Och du har rätt... det här skulle gjorts för längesen, så klart.

Konstigt att många av oss är så fega, fast problemet är så vanligt.Var 7.e person har problem med alkohol sa min förra chef som är missbrukshandläggare. Ändå drar man sig för att söka hjälp..Hoppas det går bra för dig, Kallo.Jag håller tummarna..

Tuff dag idag, känt mig ledsen och trött. Vet inte om det är värre för att jag inte dövar med alkoholen eller vad det beror på. Känner mig känsligare än vanligt och motgångar är svårare att ta. Väntar på att det ska börja vända, att livet utan alkohol visar sig vara bättre än med..
Men inte druckit idag i alla fall vilket jag är stolt över!

Tack alla för era kommentarer. Jag vände mig till primärvården idag och tror att jag får ett bra stöd där.

God kväller allihop.

Det är nog bra att man åtminstone erkänner sitt problem och försöker göra det bästa man känner att man kan för stunden. Jag förstår ditt sätt också Sisyfos och det har funkat sådär för mig också förut. Men plötsligt tog det fel vändning alltihop och när jag väl börjat medicinera med alkohol så mådde jag psykiskt dåligt av små mängder i socialt drickande också. För jag fick sån ångest.

Jag känner mig faktiskt så stolt över mig själv. Den känslan hade jag absolut inte förut. Typ nånsin. Kanske korta stunder över någon prestation av nåt slag (A på en tenta exempelvis). Men jag skämdes nästan jämt över mig själv för att jag visste vad jag gjorde i hemlighet efter tentan.....

Nu känns det som att jag inte har några lik i garderoben och jag behöver inte oroa mig för om det plingar oväntat på dörren (vart ska jag gömma vinet? Är jag berusad?). Jag kan vara lugn hela tiden istället för att vara rädd som en liten kanin innanför dörren.

Jag känner som du miss lyckad, jag har aldrig ångrat en nykter dag. Däremot många onyktra. De har jag i princip alltid ångrat.

Vad fint det känns ändå att vi är så många som går den här nyktra vägen tillsammans från olika håll i Sverige (och andra länder) och så möts vi här och reflekterar kring våra nya liv ihop.

Kramar till er alla!

Det första steget till insikt är taget, du inser att du dricker för mycket och att det är ett problem. Här finns många som känner igen sig i din beskrivning: "Vill ju inte sluta dricka helt, då det är så skönt och avkopplande." Tror att det kan vara bra att lista för- och nackdelarna. När de sistnämnda tar över är det ofta lättare att inse att man bör ta åtminstone en paus från alkohol. Ge nykterheten en chans. Kanske stannar man kvar där. Lycka till!

AlkoDHyperD, hade jag gärna träffat då jag tidigare sökte hjälp för min panikångest. Är glad över att du kommenterar här i alla fall. ♡ Det verkar som om vi till viss del har (haft) liknande bakgrund. Känner att du verkligen förstår hur det är att vara en ensam, stolt och trött krigare, som i sin envishet utkämpar sina strider mot allt och alla - inte minst mot sig själv. Till slut töms man på energi, både kroppsligt och själsligt.

Från hjärtat, tack för ditt svar, ADHD! ♡ Dina ord både värmer och skrämmer. Ska försöka att ta dem till mig, vända och vrida på dem, analysera och till slut kanske fundera ett steg till.

Meeen... som den motsträviga kämpe jag är ska jag ännu en gång - den sista, förhoppningsvis - ge mig in i kampen mot alkoholen på egen hand. Försöka hitta alternativ till det avkopplande, onödiga och ibland slentrianmässiga smådrickandet på vardagar. Ensamdrickandet i smyg. Konstigt nog oroar jag mig betydligt mer för det än det accepterade och sociala intaget på helger och bland andra. Det sistnämnda känns inte hälften så jobbigt att avstå.

Kram till den som vill och behöver.

Ursäkta, jag blir bara lite full i skratt åt början av ditt inlägg... ungefär som att sluta dricka...

Låter klokt dock, det du lärt dig.

Du klarade det, "trådägare"! Har sett att du svarat i några trådar och nu har du en egen. Det låter som att du klarar mycket mer än att skapa en tråd. Roligt att du finner stöd här och att du kommer fortsätta dela me dig av din resa. Du har bestämt dig för att hitta din lust utan alkohol och redan börjat fundera på hur det eventuellt hänger ihop med din självkänsla. Reflektioner, bra grejer!

Nu har du tagit minst ett första steg.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Tack!
Ska försöka...??

Att vara mamma och sambo med en hund är alldeles gott nog och låter som en rätt bra tillvaro efter allt ?

Det finns en låt med en textrad: free your mind and the rest will follow!

Så sant så sant! Att tänka annorlunda är svårt och man låser sig, jag försöker också nu ta hjälp av allsköns litteratur och musik för att rensa hjärnan, försöka tänka ”vad om” istället ”nej men”. Tack MCR för dina alltid tankeväckande inlägg!

Tack så väldigt alla ni som orkar dela med er och stötta! Det är helt ovärderligt❤️

Och ja kan man tänka sig: min gräns är passerad. Jag har kontaktat en jurist och börjat klura på det praktiska. Har hittat någon jag kan prata med. Har bestämt mig för att sluta vara utmattad, uppgiven och orkeslös. Har nånstans i djupet av mig själv hittat en dos kraft, mycket tack vare mina kloka barn, och nu har jag bestämt mig för att vara arg och handlingskraftig. Slut på ältande och att ta skit.

Så bra sagt ovan: jag har för h...te ett liv att leva ?❤️

Med Roxette, som spelades tokmycket när vi blev ihop, spelade jag på repeat ?

När jag separerade plågade jag mig själv genom att spela låtar från den första fina tiden vi hade ihop. Shit, jag grät så det värkte i bröstet. Och det behövde jag. Kram ❤️

Man måste göra annorlunda för att det ska bli annorlunda. Men processen fram dit, då tankarna susar som getingar hit och dit i skallen, är också viktig och nödvändig. När jag separerade tog det 1,5 mån från ord till handling - från att vi började prata om det på allvar tills jag flyttade. Men vi hade tänkt och processat beslutet på varsitt håll i säkert 4-5 år.

Beställde jag hem revia från ett online apotek (redigerat av admi) så fick jag det perfekta läkemedlet just för min kille .

... beror det ju på vilken typ av hjälp man vill ha och behöver.

Vårdcentralen/husläkare kan vara en bra start.

Kommunens beroendemottagning kan vara en annan.

För många (inkl. mig själv) var arbetsgivaren den absolut sista utvägen. Tyvärr kan man säga, för det var då jag fick den hjälp jag behövde.

Tror inte det finns ett ställe som är bäst för alla men det viktigaste är att man vill förändra. Och sen att man tar hjälp.

Toppen att du är här! Här finns många som kan ge dig stöd och råd.

Jo det är jag. Jag föll men är tillbaka.
Hur har det gått för dig? Har tänkt på dig och din flytt till Sverige (vad bor ni?) och relationen till din man som inte hänger med i din nykterhet? Läste senast att du hållit 85 dagar!? Hurra vad härligt! (Jag går in i din tråd o läser nu:)

Idag är min dag 4. Vinet kröp inpå mig igen. "Bara ett glas, igen, igen, igen.."

Jag är äcklad av alkohol och vad det gör med en människa.

Nu håller jag mig lugn. Så fort tanken på vin dyker upp kör jag mantrat "jag väljer att vara nykter". Stoppar argumentationen med mig själv.

Åå jag vill såå gärna förbli nykter! I Love it!❤️
Men behöver stöd!

Du har chansen att själv ta upp problemet med chefen som är skyldig att hjälpa till. I mitt fall tog dottern kontakt med min chef eftersom jag lovat att göra det men var för feg. Det blev ett mycket bra samtal och min chef diskuterade olika vägar att gå beroende på vad jag ville själv. Har hållt mig nykter som planerat och nöjd med det beslutet. Snart 2 år sedan..Lycka till..

Ja en sorgeprocess känns det som emellanåt, men å andra sidan en utveckling.. Det är ju så med allt. Man måste kunna sin historia för att inte göra samma misstag. Bearbeta jobbiga känslor. Jag skulle nog behöva gråta, Får väl titta på sorgliga filmer, för att kunna släppa fram gråten. Det är lättare att skratta och skoja, men gråten i kroppen måste ut för att kunna läka. Tror och hoppas att jag kommer stark ut ur detta till våren..,kram❤️

Det som gör att det är jobbigt för mig att avstå spriten när man är ute är att mina vänner pressar på. Och då vet dom att jag INTE tåler sprit.Inte varje gång men väldigt ofta att det är så att jag får sne fylla.Och dom gångerna har sprit varit med.När jag bara dricker vin så får jag aldrig mina snefyllor och har det bara roligt med dom jag är ute med.Jag är klar över att alkohol inte är bra för mig.