Senaste kommentarerna i forumet

Hej,
Vill skriva några ord till dig från en som tillhör den ”andra” sidan. Jag är i samma ålder som du men är alkoholisten i vår familj om fyra. Nu är jag nykter sedan 19 mån tillbaka vilket jag är oerhört tacksam för. Du har fått otroligt fina och kloka svar så det enda jag egentligen vill skriva är att du gör så rätt. Vi alkoholister behöver konsekvenser. Det måste kännas rejält för att vårt sjuka jag ska förstå. I min sjukdom var min man mitt största hot. Han blev min motståndare i allt. Så din sambos reaktion förvånar mig inte. Stänga av och stänga ut de som står oss närmast är tyvärr en vanlig reaktion. Det viktiga för dig i detta är just du själv. Du kan ta hand om dig själv och finnas för dina barn. Din sambo måste komma till insikt på egen hand. Sedan känner jag att det var oerhört viktigt för mig att omgivningen visste. Jag var väldigt arg när min man inte orkade hålla tyst längre utan började prata med våra vänner och familj. Men idag ser jag hur viktigt det var. Dels för honom och för barnen men också för min del. Det gick till slut inte att undvika sanningen längre, alla visste. Och inte förrän då trillade poletten ner ordentligt. Skammen i detta är enorm men den går att hantera med rätt hjälp.
Nämndemangården i Blentarp är ett fantastiskt ställe... där började jag min resa. Min man har fått göra sin resa som anhörig och den är nog så viktig.
Så ta hand om dig själv i detta, anhörigstöd låter klokt. Och du gör helt rätt som skyddar dina barn från detta. Jag har fått jobba mycket med mina efter att jag valt den nyktra vägen. Och idag är jag så tacksam för att mina barn hade sin pappa som tryggt stöd under dessa år. Den tacksamheten är enorm.
Stor kram
Ellan ❤️

Helt ok. Har bytt miljö igen. Ungefär som det brukar vara på den här breddgraden sån här års. Läste just vad du skrev. Du verkar vara mitt in en rejäl utvecklingsfas?! Låter bra, blir glad för din skull. Snart 4 år här nu. Känner mig allt mer tom när det gäller alkoholen. Ingen lust, ingen saknad, ingen bitterhet. Ja, det är liksom ingenting. Köpte dock med mig en del bra viner på väg hem. Mer för att det ändå måste finnas. Lite som att handla på extrapris, men inte till mig. Alkoholproblem är borta. Ja så är det. Jag har inget problem längre. Men jag lever ett liv färgat av det som var. Ok, då är det väl så, och kommer nog förbli på det viset.
Vill ta vara på livet, öppna upp för nya vägar, uppleva ny tillit till mig själv och andra. Tror det ligger bra saker och väntar. Måste bara ge mig ut och låta allt ske. Trevlig helg!
//PP

Ingen längan efter att döva. Vill bara vara.
Precis när jag tänkte skriva att jag inte hade någon alkohol hemma och heller inte sett det som en lockelse om det funnits kom jag på att sonen la en påse med ölburkar i kylen förra veckan och att den förmodligen ligger kvar.
Men jag skulle inte dricka dem även om han sa att jag fick ta. Inte ens om jag gillat öl.
Plötsligt känner jag bara avsmak. Spritflaskan jag hade kvar förut gav jag bort för ett par veckor sedan, men inte ens den hade varit intressant just nu.
Vill bara vara här och nu. Om jag känner obehag, längtan bort eller sorg eller något annat spelar ingen roll.
Sinnesro.

Hej,
Alkoholist, beroende eller inte spelar egentligen ingen roll just idag. Du får konsekvenser av ditt drickande och mår dåligt av det. Jag får känslan av att du vill ha en förändring men att du inte riktigt vet hur det ska gå till. Hur förändringen kan börja. Börja med dig själv här och nu. Ge dig själv en vit period och se vad som händer inom dig. Det kan låta omöjligt men det går att leva utan alkohol. Har man sett baksidan av alkoholen så är det möjligt. Se det som en möjlighet att utforska andra delar av livet. Alkoholen är ju egentligen ett gift som påverkar oss mer än bara berusningen. Du är ju inne på det själv, vem är jag utan alkoholen? Det kan kännas skrämmande men oxå oerhört spännande att lära känna sig själv på nytt. Ge dig själv chansen och den möjligheten. Du är ung och har alla möjligheter till att hitta en ny sundare identitet. Helt nykter eller inte låter jag vara osagt men prova. Det är du värd.
Stor kram
Ellan ❤️

Till den finns inget att tillägga.
Men, detta att man inte skulle kunna sluta dricka för någon annans skull är nog en sanning som faktiskt går att ifrågasätta.
Många gör faktiskt det. Och det finns till och med de som förmått sluta först sedan de blivit tvångsomhändertagna. För att sedan, när hjärnan avgiftats, förstå att det tidigare livet var destruktivt och då hitta motivationen till fortsatt nykterhet.
Visst är förutsättningarna bättre om valet kommer från en själv och man har motivation redan från början.
Chriztus, tänk så här: varför vill dina nära och kära att du slutar? Och vad händer med relationerna till dem om du väljer att fortsätta?
Då behöver du fråga dig själv vad som är viktigast, att fortsätta dricka eller att ha kvar dina relationer?
Om du även försöker ge dig själv svar på frågan om varför de vill att du slutar kan du kanske se ditt drickande i ett vidare perspektiv.
Kanske håller du inte alls med dina nära och kära. Försök då, först för dig själv, leka djävulens advokat en stund. Argumentera för din sak. Lyssna på vad du säger isåfall.
Därefter kan du avgöra om du vill fortsätta som förut eller göra någon form av förändring.
Kram

När du tänker tanken att du vill dricka, eller att det skulle vara gott med lite vin ikväll, osv..
Stanna upp precis där och då. Utforska.
Hur ser situationen ut?
Hur känns det i kroppen?
Vad hände precis innan du tänkte ”sug”-tanken? Och vad blev din respons i tanke och känsla?
För att uppgiften ska bli mer verklig kan du sedan skriva vad du upptäckte här.
Kram

Tack för att du delar med dig Adde. Jag kan känna igen din tanke... vad hände egentligen den där dagen när jag gav upp. Denna gång helt och hållet.
Kram
Ellan❤️

Tack Morgondag! Känner mig väldigt beslutsam men ändå kom tankarna på em om det är dumt att sluta... Men stannade hemma så har inget vin att dricka. Skönt att det är söndag i morgon och på mån jobbar jag kväll så kan inte köpa något. Hoppas att efter tre dagar ska det kännas mycket lättare än vad det gör just nu. Ska se till att ha koll på de basala sakerna, hoppas att mitt beslut hjälper min sömn också! I dag blir i alla fall dag 1 på min alkoholfria resa:)

... till att sluta är förmodligen det mest avgörande. Vad kommer du att vinna på att sluta dricka? Hur ser ditt liv ut om 1 år när du klarat detta? Vinsterna kommer redan efter någon vecka.
I övrigt: Ha koll på basala saker som att äta bra, sova bra och motionera. Trötthet och hunger har förstört för mig ett antal gånger.
Skriv upp alla negativa konsekvenser alkoholen ger dig, du kommer säkert på en hel del.
Undvika vissa miljöer och personer?

Du verkar beslutsam, det är sååå skönt att slippa förgifta sig ☺!

Har funderat en del över utmaningarna som kommer att komma. Mitt första steg är att se till att hålla mig upptagen idag så att jag inte åker till bolaget. Har köpt en flaska alkoholfritt vin till ikväll. Så har garanterat två dagar utan alkohol. En bra början för mig då jag brukar dricka varje dag.... Risksituationer kommer att bli dagligen, är alltid sugen på em och vill ha vin på kvällen. Känner redan en viss stress över att inte ha ngt hemma, känner mig lättirriterad och då har jag inte ens börjat ännu med det hela så oroar mig lite för det. Jag vet att jag kan hålla upp 1-3 dagar men sen tycker jag alltid att jag klarar mig bra och tänker att det var nog inte så farligt. Det längsta jag hållit upp var 3 veckor för ett tag sedan och då var jag helsäker på att jag skulle klara minst en månad... Jag har nu fått på papper att jag lider av stress och sömnsvårigheter och att alkohol bidrar till detta så har högre motivationsfaktor denna gång. Ska försöka hitta på saker att göra på kvällarna nästa vecka som inte har ngt med alkohol att göra. Läkaren tycker att jag ska gå på yoga så ska ge det en chans. Men vet inte riktigt vilka andra verktyg jag har att ta till, kanske därför jag skriver här, då blir det på riktigt på något vis. Känner starkt sug idag men har bara en halvtimme kvar att stå ut så sitter med en kopp kaffe i handen och skriver här! Ska klara detta denna gång! Finns det någon "lista" på bra idéer för hur man klarar att sluta såhär i början?

och kram till dej? / mt

Hej Christuz!
Nej, jag tror inte det går att sluta om man inte mår dåligt av sitt drickande. Dvs mår dåligt på ett medvetet plan, kroppen mår dåligt av alkohol men det märker man inte alltid. Jag kan bara tala utifrån egen erfarenhet men under många år klarade jag inte av att sluta TROTS att jag mådde fruktansvärt dåligt, konstant ångest och fysisk påverkan såsom kraschad mage, ful hy och extra kilon jag inte ville ha. Så enligt mig blir svaret nej på din första fråga men jag kan så klart ha fel. På begäran av nära och kära fungerar kanske korta perioder men i långa loppet måste man själv verkligen vilja, annars är det kört.
Vad gäller fråga 2... är du säker på att det inte finns några negativa känslor? Du är ju här? Jag tycker det känns som om att det någonstans ändå finns ett tvivel i din fråga, att du tvivlar på om alkoholbruket verkligen är så okomplicerat och utan konsekvenser ändå.. Jag har inte helt klart för mig om det gäller din egen konsumtion eller någon annans men en sak vill jag berätta: Alkohol ger sig inte, nöjer sig inte. När den väl fått grepp om dig, eskalerar användandet. Tar plats i din hjärna och breder ut sig sakta sakta, utan att du märker det. Det kan gå många många år innan du inser vad som hänt. Gränserna flyttas fram, sånt du aldrig skulle tagit dig för tidigare är plötsligt helt normalt för dig. Tex dricka dagtid, innan du kör bil, innan föräldramöte, på jobbet osv osv mm mm.
Många tror att deras sanna jag kommer fram när de dricker, de blyga blir ohämmade, de lugna och snälla blir vilda och tuffa etc. Så är det inte. Jag är inget undantag, jag tyckte jag blev smartare och modigare. Det blev jag naturligtvis inte men min alkoholhjärna intalade mig det, tills den dag kom då jag inte längre tyckte om mig själv berusad. Undrade vem monstret jag förvandlades till var. Vem är denna patetiska människa som medvetet skadar sig själv och sin familj? Jag nådde min botten i en bil, på en motorväg någonstans i Europa och där jag var en hårsmån från att bajsa på mig.... (sorry, äckligt jag vet men jag är bara ärlig) Den lilla delen av min hjärna som fortfarande var frisk gjorde uppror. Kampen mellan David och Goliat började och håller fortfarande på.
Det jag vill säga till dig är: var vaksam. Alkohol diskriminerar ingen, alkoholism drabbar inte bara bräckliga, karaktärslösa och ”misslyckade” representanter för människosläktet. Som många intalar sig.
Jag är 38 år, mycket bra på mitt jobb, smal, vacker, vältalig och charmig tvåbarnsmor med ett välstädat och vackert inrett hem. Ändå är jag alkoholist. Sorgen och misären blir inte mindre bara för att den inte syns. Inom mig är den bottenlös och inför döden har vi bara vårt innanmäte kvar. Våra tankar och känslor är det enda vi tar med oss. Jag arbetar för att jag den sista stunden i mitt liv ska kunna känna stolthet för den jag är och att jag får ta med mig kärlek jag fått av mina barn, familj och vänner. Det är det enda jag behöver men ett fortsatt missbruk av alkohol hade berövat mig allt det.
Var vaksam och ju mer du lär dig om hur missbruk och beroende fungerar, ju enklare kommer du ha att identifiera riskbruk och missbruk. Lycka till och gör dig själv en tjänst: Låt dig inte manipuleras av Alkoholdraken, det är en slug jävel...
Mvh,
Amanda

Vilka verktyg har du? Utmaningar/risksituationer, och hur hantera?

Så rätt, så skönt att läsa dina ord... Och så många minnen från de senaste fem åren som väller fram.
Känns bra att det är oktober 2017
Jag känner glädje för dig och mannen och alla som hittar tillbaka till livet.
Kram fina Mulletant ?
Tilde

Är särbo med en man som är som din, sköter sitt jobb mm men dricker på fritiden! Under de första åren vi var ihop så var mitt fokus att få honom sluta dricka. Jag satte med andra ord upp gränser för honom! Han passerade de gränser jag satt upp för honom om och om igen och han drack nästan mer än tidigare! Numera har jag flyttat fokus till mig själv och sätter enbart gränser runt mig själv i stort och smått: vad kan jag tolerera, hur vill jag ha det mm! Och mina egna gränser är lättare att skydda än vad det är att kontrollera hans gränser! Detta har gjort att HAN får ta konsekvenser av sitt drickande istället för att jag gör det! Förra helgen fick han sitta ensam eftersom han drack. Det passade inte in i hur jag ville ha min helg utan jag gjorde annat! Vi hade inget gräl om det (som vi hade i början)! Han får välja själv om han vill dricka, bestämmer inte jag! MEN jag har också rätt ett göra ett val! Lite annorlunda för dig eftersom ni bor ihop och har ett litet barn att ansvara för! Men principen är densamma! Du kan inte ansvara för att han är en bra pappa, låter bli att dricka mm! Det måste han ansvara för! Däremot kan du bestämma hur du vill ha det, vad du kan tolerera mm! Prata med honom om hur han tycker att ert barn ska växa upp, vad är bra och inte bra för ett barn! Sätt upp gemensamma mål och gränser för det! Men fortfarande hans ansvar att leva upp till sin del!

Vi är på väg in i pensionärslivet på riktigt nu. När jag började skriva här för snart sju år sedan funderade jag mycket över min arbetssituation eftersom jag hade lite olika valmöjligheter. Nu händer det att jag ser tillbaka, minns och "utvärderar". Just idag hände det sig att vi kollade funktioner på den nya TV:n. Det var bara att uttala sitt önskemål och simsalabim kom det önskade i rutan! Jag såg Miss Li flimra förbi i blommig klänning och påmindes om alla år jag levde i vankelmod och ångest över hur jag skulle välja mitt framtida liv. Hur jag skulle kunna göra mig fri? Var jag skulle bo och hur? Hur skulle min ekonomi se ut? Vad skulle jag säga åt barn och barnbarn? Åren tidigare hade jag funderat över vad jag skulle säga åt min mamma som tyckte så mycket om mannen. Oändligt många frågor som vältrade sig inom mig och växte mig över huvudet. Sen kom vändpunkten, abrupt när jag blev överväldigad av insikt och gick. Rakt ut i snön med en mycket liten packning, rakt ut i ovissheten. Kapabel yrkeskvinna med "fin" titel och hjälplös i sitt eget liv.

Efter återvändandet - efter mannens förtvivlan - under ett par år av osäkert skapande av en annan slags tillvaro vägleddes jag och fick styrka av kloka mänskor här på forum och av Carinas blogg, särskilt inlägget om vad jag har makt över - och inte. http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfullb.html. Allt eftersom blev marken under fötterna tryggare och mina steg allt säkrare.

Idag, efter dryga fem års totalnyktert liv är vi så trygga att vi båda blottar och möter de djupa ravinerna inom oss själva. Det sägs, och jag tror på, att vi måste hitta vårt "jag" som kan möta "du" innan vi blir "vi". Just i skrivande stund känns det som om vi på nåt sätt gått en omväg. Vi har hållit ihop vårt sköra "vi" medan vi växt i oss själva. Nu är vi båda långt tydligare personer - och starkare "vi". Vilka skulle vi varit, jag och han, om jag lämnat... då när jag ständigt levde i de tankarna, i de möjligheter jag såg och valde emellan.

Vi genomlever fortfarande stunder i sorg och svärta, möter minnen som gör ont, drabbas av mörker och brister inom oss själva och varandra. För varje dipp blir vi starkare - det kan låta banalt men känslan är stark och ... jag tror den är sann.

Tack alla kära människor och forumvänner som funnits och finns här❤️ Jag skulle inte vara den jag är idag utan er. Även ni "nya" som kommit genom åren är fortfarande till stöd som tankeväckare och påminnare. Ni har hjälpt mig att ta makten i mitt eget liv!
Kom ihåg att det är möjligt❣️ Ta hand om er alla / mt

Och här är morgonens input, Winnerbäck och Miss Li https://www.youtube.com/watch?v=70J3Reo8M1g

kapitulera, ge upp, lämna över, be om hjälp.....det finns så många olika beskrivningar på samma sak och jag tycker fortfarande att det är svårt att förklara vad som hände med mig den allra första dagen som jag gav upp.

Jag hade ju den stora förmånen att själv kunna bestämma, och välja, att jag inte klarade att bli nykter på egen hand utan att jag behövde hjälp. Morgonen när jag svårt bakfull (onykter ?) körde till behandlingshemmet har jag än idag i färskt minne just på grund av att jag mådde så fruktansvärt illa. Jag hade bara en riktigt tanke i huvudet och det var att komma dit så fort det gick.

Resan hade föregåtts av en lång process som jag skrivit om ett antal gånger tidigare och nu var jag alltså på väg att nå målet. Alla som erkänt för en annan människa att man inte klarar alkoholen vet hur jävliga de orden är, de sitter liksom fast i halsen innan man får de ur sig, och att då bygga upp en spänning inombords är sjukt jobbigt.

När jag kom fram och blev emottagen på ett hjärtligt och faktiskt skämtsamt sätt kändes det som en helt otrolig upplevelse. Jag fick en sen lunch och visad till min säng i ett rum jag delade med 3 andra. Jag kände att alla mina spänningar släppte, liksom rann av mig, och blev så lugn och rofylld så som jag inte varit på åratal. Jag var förvirrad, känslor som rasade runt i mig, och helt öppen för alla intryck.

När det var läggdags för mig kände jag att jag äntligen hittat hem, jag hade tagit beslutet om att överlämna mig helt till andra personers omsorg och kände fullt förtroende för samtliga där, både personal och andra alkoholister. Jag hade ju aldrig litat på andra tidigare så bara det var ju en helt ny upplevelse och en underbar erfarenhet !

Men alltihopa byggde ju på min vilja till förändring och att jag ville lära mig av de som gått före mig in i det nya, nyktra, livet. Jag lärde mig snabbt att den enklaste vägen var att lyssna på "Di Gamle" och ta del av deras erfarenheter och misstag så slapp jag ju göra felen själv. Vi har alla samma symptom i vår sjukdom och gör samma tokigheter fast vi tror att vi är ensamma om dem innan vi får delningar från andra som gjort exakt samma grejer. Jag upptäckte ju rätt omgående att mitt smygande och gömmande var precis lika omfattande som andras och att det fanns de som var bra mycket mer uppfinningsrika än vad jag var !! Att få höra om likheterna var otroligt skönt för jag tyckte ju själv att jag var konstig som höll på med sånt.

Att känna den totala avslappningen när jag väl släppte in andra i mitt liv och bad om hjälp är en gåva som jag aldrig tidigare upplevt. Att känna tillit, förtröstan, på att jag klarar att leva ett nyktert liv, och det med sinnesro, och utan att behöva ljuga eller inte komma ihåg vad jag sagt är är en vinst jag aldrig trodde att jag skulle kunna vinna.

Att komma ihåg var jag kommer ifrån, påminna mig om hur det en gång var, och veta att mitt återfall är en armlängd bort och att jag inte vill ta det första glaset ger mig förutsättningar till ett fortsatt nyktert liv.

Ibland känns det som om ingen lyssnar på vad man säger. Har man väl blivit placerad i alkisfacket så är man mindre viktig. Så har jag känt senaste tiden när jag försökt få hjälp.
Senaste läkaren var annorlunda. Hen frågade också om mitt nuvarande dryckesmönster men lyssnade när jag sa att jag har kontroll och ställde sedan andra viktigare frågor. Synd att hen bara vikarierar där jag går för jag kände att hen försöker hjälpa på riktigt.
För mig är det väldigt viktigt att bli sedd (det är det väl för alla)

Tack för dina kloka ord AlkoDHyperD. Det är sant, ”jag gör vad jag vill” blir ofta en ursäkt för att få dricka. Men saken är att det är svårare att motivera att vara nykter, det är liksom provocerande på nåt vis.. så många gånger gör jag nog inte vad jag vill, utan faller in i gamla mönster av gammal vana.

Men nu när jag börjar bli fri från den mest akuta ångesten så börjar jag känns att jag vacklar i vad jag vill. Om jag vill vara nykter eller om jag vill dricka. Jag hör och ser romantiska bilder av alkohol överallt! Slappna av hemma med ett glas rött, sitta på krogen och dricka ett par öl...

Då börjar jag vackla i vad det är jag vill.

Jag känner mej stark och glad med mitt alkoholfria beslut. Synd jag inte slutade lite tidigare, men bättre sent än aldrig och man ska bara titta framåt. Ikväll ska jag iväg på en tillställning och det är väldigt nytt för mej att gå ut nykter. Det kan sätta mej i situationer eftersom jag inte har lust att berätta för alla vilka problem jag har. Ska skriva lite imorgon efter jagvarit ute så får vi se hurdetta avlöper. Ett par alkoholfria öl ska iaf inhandlas under dagen :)

...som är själv grejen.
Om jag villkorar nykterheten med att jag förväntas må bättre, känna mig gladare, slippa obehagliga känslor när jag inte dricker...vad händer då om jag ändå skulle må dåligt?
Men, ok.
Belöningen skulle väl kunna vara att jag är närvarande i mig själv.
Arbetar om spåren i hjärnan; för varje nykter dag/helg/vecka kommer jag längre ifrån den breda motorväg som funnits sedan tonåren. Återfall fungerar som blinkande neonskyltar mot den vägen. Nu syns de inte längre.
Och förstås, vetskapen om att jag ger kroppen en belastning mindre.
De konkreta vinsterna känner vi ju alla till.

En svår känsla. Säkert en av de värsta. Att känna sig överflödig, oönskad, avvisad...
Om du kan försöka ha den känslan utan att dras in i den.
Förstå att det är tungt att känna så och att det känns så för att du längtar efter närhet till barnen, vara behövd och önskad.
Sedan, när känslan kan accepteras för att den är en naturlig reaktion på det du upplever,
Hur ska jag få det jag längtar efter?

beskriv belöningen när du kom iland, jämfört med tillfört berusningsmedel

Vilket lyckat alias du har förresten. Precis det vi längtar efter, en morgondag utan alkohol som stökar och stör! Har laddat upp med alkoholfritt hemma och fullt schema i helgen så kommer att göra mitt bästa för att lyckas. Tack för att du svarade så fort! Känns skönt att faktiskt skriva ned tankar på forumet också istället för att bara läsa även om läsandet nog har fått mig hit. Det ska nog gå bra det här bara om jag är förberedd på att det också blir en kamp ett tag framåt...

Du har tagit ett viktigt steg mot ett annat liv utan giftet. Fortsätt att läsa, här finns många kloka personer med bra tips och erfarenheter. Och skriv din egen berättelse, lycka till!