Senaste kommentarerna i forumet

Vet själv att en stor källa till stress och upplevelser av otillräcklighet är när jag inte når fram till mina barn.
Då väcks det variga såret inom mig som viskar ”misslyckad, inte förstådd, inte lyssnad på, inte värdefull”.
Om jag kan stanna upp där och då, gå undan en stund, låta tänk-hjärnan komma ikapp, kan jag byta perspektiv och försöka sätta mig in i vad det egentligen handlar om.
Ibland är det något som hänt i skolan, eller något i relationen med någon annan, som gjort att barnet i fråga agerar ut sina känslor mot mig, eller inte kan lyssna för oron i kroppen tar all uppmärksamhet. Då behövs närhet och lugnande kroppskontakt.
Ibland kommer jag inte fram till vad det är, men är glad att jag lät tiden dämpa mina impulser.
Och tyvärr hinner jag ibland inte stanna upp utan blir tillrättavisande eller förbannad. Och då ökar viskningen om ”misslyckande, värdelös” till ett vrål. Det är då jag kan tippa över och tänka att det spelar ingen roll, skit i allt, jag super till...
Därav min tidigare kommentar.
Att det viktigaste kanske inte alltid är att man uppfostrar rätt, utan att man följer sitt hjärta och bara ger kärlek..för sin egen nykterhet.
Så ursäkta om jag missuppfattade förut och lät som om jag försökte ge lektioner i föräldraskap.
Vi är så sårbara när det kommer till vårt värde - framför allt när det gäller våra barn.
Good enough räcker.

...för att komma på vad det är för känslor man vill döva eller väcka är bra. Jobba på två fronter så att säga.
Både försöka förhindra problembeteendet och även försöka hitta problemet man försökt lösa genom problembeteendet...
Ha en god nykter kväll!

...om hemligheten avslöjades?
Skriv gärna här om dina farhågor. Måla upp dina katastroftankar hela vägen.
Det brukar vara bra att sätta ord på dem.
Börja så.

Och det är precis hit jag ville komma. Lägga ner kampen.
Vad jag önskar att detta är ett bestående tillstånd.
Till och med vetskapen om min egen osäkerhet och ombytlighet känns acceptabel på något sätt.
Så här är jag. Tvivlande på mig själv. Orolig mitt i lugnet. Och det är ok. ?

Jag önskar oss alla en harmonisk natt. Är lite rädd för ångest, svettningar och mardrömmar. Köpte lugnande Valeriana Forte på Apoteket. Hur brukar ni andra motverka ev ångest/sömnsvårigheter?

Ja, jag kämpar på! Tufft bara att man måste kämpa så in i norden... Skulle va så skynt att bara anmäla sig så blir man omhändertagen men så funkar det inte...???.

I jobbiga perioder i livet förträngs alla minnen väldigt snabbt. Det är ren överlevnadsinstinkt. Skriva dagbok då är bra. Eller så gör man som du gjort, tar en sak i taget, tar allt som det blir. Du klarar det här. Också. Kram ❤️

Vilket härligt pepp, underbart! Ger kraft och styrka och gör mig ännu mer beslutsam att jag ska klara det den här gången. Känns riktigt häftigt att dag 2 snart är slut och inte en droppe alkohol. Ska nog fundera lite över stress och vad som triggar igång alkoholsuget. Måste nog ta stressen på allvar och göra något åt den..

Ni!!❤️ Livet har plötsligt börjat räknas i två veckors perioder. Och det kommer utökas! Brokig väg detta. Men jag vill lyckas!!

D ja menar är att när ja säger något till dom så vet dom att ja menar allvar men ja är deras vän oxå men först o främst är ja deras pappa o d vet dom om. När deras mamma säger till dom typ kan du sitta odentligit på stolen när vi äter så skiter dom i d o då få ja alltid ingripa efter 3 gånger för då ta mitt tålamod slut . Säger varje dag till mina barn att ja är stolt över dom men tycker barn ska ha regler . Sen är ja deras (chef) o ja ska visa dom va ja tycker är rätt eller fel. Tycker ja iallafall. Sen tycker ja jag är väldigt kärleksfull förälder o försöker fråga barnen om dom vill hitta på något men ofta vill dom inte d. .

Tyvärr är det många som tror att vi vuxna behöver spela en roll av auktoritära uppfostrare och att respekt är samma som maktutövande och lydnad.
Man kanske tänker att det är det enda sättet att få ordning, eller att vänskap underminerar ledarskap.
Men, gå bara till dig själv. Vilken chef skulle du vara mest lojal mot: en som talar om för dig vad du ska göra, eller en som ser dig som jämlike trots att ni har olika kunskaper, roller och makt och som behandlar dig som en vän?
Barn vill alltid göra rätt. De vill se upp till sina föräldrar. De gör allt för att bli sedda och få närhet.
Kärlek är viktigast av allt. Relationer viktigast av allt. Resten löser sig av sig självt om dessa finns.
Satsa på att bli deras allra bästa vän, tycker jag. För din skull, och för deras! ❤️

Det finns alltid alkohol hemma då vi reser mycket och handlar på oss. Skulle det mot förmodan inte göra det är jag säker på att jag såg till att fixa det ändå.

Visst är det superjobbigt att ha den här hemligheten. Men jag vill verkligen inte berätta för någon. Duktig flicka-syndrom kanske. Har världens mest underbara man som jag vet skulle stötta mig till hundra procent, men känner mig så misslyckad att jag helst inte berättar hur illa det är.

...är taget. Härligt! Din insikt är ärlig och du har alla chanser att påverka ditt liv. Håller tummarna för dig!

Annars hade det ju varit toppen att bara slänga bort allt.

...håll i den. Du låter klok i ditt resonemang. I och för sig vet vi nog alla vad vi bör göra, men sedan gäller det att se till att hålla det. Lycka till!

Det låter som att du är fast besluten att klara de två veckorna. Gör du Det, kan du förhoppningsvis addera ytterligare två veckor. Lycka till!

Kanske jobbigare att ha hemligheten än att inte dricka? Jag läste Kjell-Olof Feldts bok där han för logga hur mycket han dricker, han har sett till att minska sitt drickande istället för att sluta helt. Jag tyckte det verkade så jobbigt att mäta enheter och blev alldeles matt av att läsa om det. Jag har iofs inte heller som mål att sluta helt utan att dra ner det till en bättre nivå.

Tack för peppen! Gick hyfsat, men känns som att jag är tillbaka på ruta ett igen nu efteråt. Vill bara säga att jag blev glad av att läsa dina ord. Nu tar vi nya tag!

Ja, det är hemma mina alkoholproblem tar över. Kan vara nykter på fester, erbjuder mig ofta att köra, men vill gärna (jättegärna) ta något när jag kommet hem. Dricker så gott som alltid något efter jobbet, inte nödvändigtvis vin, även om det inte kan bli så mycket att det märks. Detta är min stora hemlighet, ingen, jag betonar INGEN, vet vilken kamp jag utkämpar varje dag. Jag skäms och tror ärligt att jag kommer att klara av att sluta innan jag blir avslöjad. Som sagt, nu tar vi en dag i taget!

Nu tar vi en dag i taget. Är det hemma du har det största problemet med vin?

Och att du planerar två nyktra veckor.
Kram

Om det varit en destruktiv relation, hur skulle du resonerat med dig själv när du vacklat i beslutet och börjar känna dig lockad att ta upp kontakten?
Du skulle kunna prova att göra ett sk ambivalenskors för dig själv.
Rita upp ett kors, så det blir fyra rutor. Den översta vänstra rubricerar du positivt med att dricka/ha relationen, understa vänstra negativt med att dricka/ha relationen, underst högra negativt med att sluta dricka/avsluta relationen och överst till höger positivt med att sluta dricka/avsluta relationen.
Använd papper och penna, tänk efter noga och var ärlig mot dig själv. Ta med både känslomässiga och konkreta aspekter.
Det brukar vara bra att gå igenom ambivalens på det här sättet, för att få struktur på tankarna och även för att tydligare kunna se de olika alternativen.
Lycka till!

...men inte heller full. Så sammanfattar jag mitt tillstånd på festen jag var på. Blev inte det minsta packad, gjorde inte bort mig, utan jag uppförde mig mer som folk som kan dricka normalt och socialt. Problemet är bara att det blev som jag trodde att det skulle bli. Smygdricker när min man inte ser. Tar inte mer än att jag verkar nykter, men känner som vanligt hur fel det är och hur ångesten vässar sina klor i mig. I morgon hoppas jag att jag klarar av att vara nykter efter jobbet. Detta smygsupande tar knäcken på mig. Är så evinnerligt trött på mig själv. Bläää...

Vilken seger att du idag valde att låta bli trots att söndagar tidigare inneburit vin. Och att du förebyggt genom att boka in annat på kvällen.
Skriv mer om hur din situation ser ut, nästa gång suget kommer. Och fortsätt utforska lite till. Vilken känsla förknippar du t ex med stress inför jobbet?
You’ve got it! Bara fortsätt i den andan
Kram

Jag brukade nästan alltid dricka vin på söndagarna, det har varit lite som ett måste. Men de senaste söndagarna har jag inte druckit. Det blir ju bara mer ångest på måndagen och visst är det härligt att börja veckan ickebakis!!? Så att inte dricka vin på söndagarna har blivit mitt nya måste.