Senaste kommentarerna i forumet

Så var det fredag och helg. Jag ska jobba i helgen men det känns bra. Min man är bortrest över helgen. Det är alltid tomt när han är borta men vi har umgåtts mycket på sistone så det är lite skönt med egentid. Katterna är fint sällskap. Jag ligger på soffan och ser på tv, trött. Det har varit en bra och energifylld dag idag. Det blir ingen alkohol den här helgen heller, skönt. För tre veckor sedan drack jag två glas under en middag. Sedan rullar det på utan något större sug. Träffade en kompis häromkvällen över en kopp te och jag pratade igen om hur skönt det är att ha slutat festa. Jag tänker att om jag pratar om det med vänner så etablerar jag den nya versionen av mig själv, jag gör den verklig för mig själv och för andra nära vänner.
Ha en fin helg alla på forumet! Gör inget överilat. Ta hand om livet.

... även om vi är bortresta och ska på fest imorgon (vitt och fräscht för mig såklart ☺). Skönt och viktigt att vara igång med träningen igen. Trevlig helg!

Ta små steg, väsentligheter som närvaro, närhet till de som betyder något.

... och din stabilitet, är du sååå värd. Kram och skön helg ☺!

Vill inte ens dricka längre. Återfallshelgerna känns flera månader bort tots att det faktiskt knappt var tre veckor sedan.
Idag sa jag till exmannen - som dessvärre börjar få problem med alkoholen - att jag just nu skulle kunna lova livslång nykterhet, utifrån hur det känns. Men gör aldrig det. Väljer att säga att nykterheten just nu är stabil och att jag gör vad jag kan för att den så ska förbli.
Efter tre år i egenterapi, hundratals böcker, massor av vidareutbildningar och sexton år som socionom har jag äntligen börjat kunna tillämpa självmedkänsla för egen del...?

Var tillsammans med barnen, sambon. Tanka närhet. Bara så.

Vilken bra beskrivning av alkoholberoende.
Och just därför behöver du inte slå på dig själv för att du inte fattar.
Beroendet fungerar så. Vi människor fungerar så när vi är besatta/beroende.
Jag känner igen mig i att inte vilja bli styrd, göra vad jag vill...
Det har ofta varit en ursäkt för att dricka. Men, om det nu är så att jag inte VILL dricka, inte vill vara styrd av besattheten? Då kan den tanken användas för att vara nykter.
Den skamsna hunden vill säkert bort från skammen, vill förmodligen dricka bort den.
Men om man inte behöver skämmas?
Om man är värd självrespekt och ro i själen?
Hoppa upp på dina höga hästar igen, Klanten! Där har du bättre utsikt❤️

Verkar som du hittade ett guldkorn i vården där. Ta hand om dig❤️

Exet ville höra det från sonen som talade om det för honom.Vet inte vad det är med folk...Respektera ungarna oavsett ålder.Sonen är 14.Han som många andra ser när föräldrar skärper sig med alkohol när en ny partner kommer in i bilden, vilket är bra för pojken.Problemet är att man inte kan ha för bråttom med presentation.Jag struntar i om exet har 100 käringar, bara ungarna inte blir involverade mot sin vilja.Allt har sin tid...Bästa medicinen om jag känner mig hämndlysten eller arg är att försöka må bra själv läste jag...Ska försöka med det..Att må bra för oss som lämnat aktiva suputer, bedrövad sambo är att göra saker vi mår bra av..Umgås med vänner och barn, och unna oss vad vi tycker om...Kram❤

Hej hopp vännen,

är här inne idag och kollar läget. Hur har du det?

Kram på dig och trevlig fredag

Att det går bättre med att minska på drickandet ? och att du kämpar på. Jag tycker också det är modigt av dej att säja upp dej. Nu öppnas nya dörrar, när en annan stängts. Förstår att det är mycket som händer i ditt liv nu, men du verkar positiv. Lycka till och Styrkekram ?

Skönt att du fick lite mer andrum. Men att det ska vara så svårt att få hjälp när man inte mår bra. Det är nästan som jag hörde någon säj för länge sen; ”Man får inte vara för sjuk, för att vara sjuk”.
Gott att du verkar ha fått en bra kontakt med läkare i alla fall. Hoppas det vänder nu, du kan visst må bra ? Styrkekram ❤️

Hej!
Jag kämpar mot tårarna när jag läser dina ord.
Jag tycker det låter som om du/ni befinner er i en absolut krissituation nu. Se nu till att vara om dig och kring dig, samla bevis. Spela in honom när han är packad, så att både han och andra får se/höra det du får. Min svägerska är jurist, och det du beskriver är tillräckligt för att din man inte ska få träffa barnen.

Har du sagt på jobbet vad det handlar om? Jag pratade med min chef i veckan och du ska veta vilket stöd jag genast kände, det finns inget värre för en arbetsgivare än alkoholproblem. Hen borde stötta till 100 %. Om inte, gå till HR-avdelningen. Jag vet att du går på knäna, men du måste kämpa än hårdare nu. Du SKA ha hjälp!
Kan du prata med någon/några av barnens vänners föräldrar? Kan de hjälpa till att hämta/lämna lite mer under en period? Jag upplever något magiskt när jag öppnar mig; ALLA har egna erfarenheter av alkoholism, mer eller mindre nära, och alla vill hjälpa. Ta all möjlig hjälp!
Kan du beställa hem mat via nätet? Kan du betala en granntonåring för lite städhjälp hemma? Finns det någon du kan ringa som kan komma över, om du känner dig otrygg med honom hemma?
Och en annan sak. Min kompis påminde mig om en sak som aldrig slagit mig. Om mannen är packad och högljudd, så kan man ringa polisen.

Helvete, du har ett liv att leva! Han kan väl supa ihjäl sig om han vägrar ta hjälp, men f-n inte framför dig och barnen!

Hur gammal är sonen? Kan han säga till sin pappa att han inte vill komma dit om den nya kvinnan kommer dit? Det är nog bättre än att du säger det.

Hej Dottermamma! Vad bra att du har hittat hit och vad starkt av dig att söka stöd gällande din mammas situation. Det finns några trådar i forumet som nämner läkemedelsberoende, oftast i kombination då med alkoholproblematik.
Ett tips som kanske kan vara till hjälp för dig är att ta kontakt med TUB-mottagningen http://www.beroendecentrum.se/vard-hos-oss/lakemedel/ som arbetar med just läkemedelsberoende. Kanske kan de ge dig vidare tips på hur du kan göra i din situation?

Hoppas du hittar det du söker!

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Sjukskriven några dagar till och ska försöka hitta runt i kaoset. Ny läkarkontakt, hen fick bli människan med varsamma händer som försäkrade att att kommer att bli bra igen.
Ny medicin som man inte ska dricka alkohol med. Läkaren tänke att det kunde vara bra eftersom det gör att jag helt enkelt inte kan dricka.
Psykologkontakt dröjer om det ens blir någon sådan. Ville inte hamna här men nu är jag här iallafall. Dax att kämpa mig upp till ytan. Jag kan må bra.

Hej InteMera!
Som tidigare skribenter skrivit så verkar du ha en väldigt tung period och försöker hålla ihop alla bitarna i vardagen. Det tar på krafterna. Jag är ändå glad att du hittar små stunder där du kan skriva här för att få stöd.
Kan tänka mig att det är svårt att hitta samtalsstöd fast behovet verkar stort. En lätt tillgänglig kan vara att du ringer Alkohollinjen 020-84 44 48. Dit kan anhöriga också ringa för att få stöd.

Med hopp om att du får en fin dag!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Så lyser livslågan just nu.
Det har nu gått ett år sedan jag upplevde att jag ramlade ner i kris av det svartare slaget.
Snön har fallit utanför fönstret,Men jag ser fram emot sista arbetsdagen för veckan och kanske lite trevligheter under helgen.

Såhär lugn och harmonisk har jag inte varit på mycket länge.
Lycka till alla ni som kämpar härinne
Både med abstinens,själsliga våndor och anhörigproblematik.

Till slut vänder det ?

Dag 5! Ångesten har börjat lägga sig som en mörk dimma över min kropp, men den mullrar och stormar inte över som tidigare dagar. Nu har tankarna om att det faktiskt kan gå att må bra igen komma, bara att vänta ett litet tag så blir denna fyllan också vatten under broarna.

Det är då tankarna kommer, och min kompis a poppar upp igen. Vi kanske ändå kan ha en vänskapsrelation vi två? Ta det lite lugnt, inte släppa dig så nära att du förstör mitt liv och tar all min energi? Jag minns de trevliga stunderna, att dricka lite vin till maten. Att sitta på krogen tillsammans, skratta och prata över ett par glas i goda vänners lag. Kanske vi kan funka igen, du och jag? Vi hade det ju rätt bra ett tag. Vi kanske kan hitta tillbaka till varandra..?

Sedan slår ångesten till, för jag tvingar fram minnesbilder från det som hänt. Slår lite på mig själv för att jag aldrig fattar. Jävla idiot!

Just nu, i gränslandet mellan att må dåligt och bra, då går jag runt som ömsom en liten skamsen hund, ömsom en person som vägrar att bli styrd och vill göra vad hon vill. I dom stunderna behövs det bara en liten, liten puff över till fel sida för att jag ska skita i löftet till mig själv om nykterhet. Nån som säger ”äh, lägg av. Tycker du inte livet är för kort för att skuldbelägga dig?”, ”Slappna av. Jag tycker du kan ta ett par glas, du behöver ju bara inte bli så full?”, ”Du är ju inte direkt alkoholist, kom igen nu”. Kanske blir det ett par glas, den gången. Efter ett tag blir det 5, 7, minneslucka och svek. Men det tänker jag inte på där och då, jag minns det roliga och fina. Och jag är ju faktiskt inte alkoholist.

Jag mår dåligt av att dricka alkohol. Men när jag väl mår bra igen vill jag ha alkoholen tillbaka. Det är en destruktiv paradox.

Ni har så rätt, kag skulle behöva hjälp. På så många vis. Praktisk avlastning, samtalsstöd, juridisk hjälp mm.

Men vad gör man? Mina dagar är så fulla med jobb o barnens aktiviteter så nån tid att ordna samtalshjälp blir svår när det helt enkelt inte finns en enda timme i veckan att ta av. Alla anhöriga bor i andra änden av landet, som inflyttad har jag ingen närstående på orten. Vännerna har flytt för länge sen, ingen som orkar lyssna för situationen har ju mer eller mindre varigt knasig i 10 år snart. På jobbet har jag varit tydlig med hur trött jag är och bett om hjälp med arbetsuppgifter, bara för att mötas av kalla handen och surt gnäll att dom minsann inte hinner hjälpa mig.

Så ja, livet suger just nu. Försöker ta en dag i taget och skratta åt eländet, jag är byggd av segt virke så på nåt sätt ska man väl ta sig igenom dethär också. Försöker se framåt och tänka att knäcker inte dethär mig så kommer inget nånsin att göra det sen heller. En klen tröst i alla fall.

...vad det värmer att ni tar er tid att bry er om mig och skriva till mig! Det ger mig så mycket kraft!

Jag ska även kontakta en anhöriggrupp ”irl”.

Jag märker hur snabbt jag ramlar ner i tankar om att jag tycker synd om mig själv, nu är en tid jag trott jag skulle lägga på att planera min 40-årsdag i februari, istället vet jag inte om jag ens bor kvar i huset, eller om jag är sambo eller ensamstående då. (Mäklaren kommer på tisdag.) Samtidigt märker jag att det blir lättare och lättare att torka tårarna och ”gaska upp” mig och inse hur jäkla lyckligt lottad jag är med sådana som ni, vänner, familj och kollegor som vill stötta.

Idag ska jag boka en resa till Spanien åt barnen och mig en vecka i november, vi åker tillsammans med goda vänner. Det ska bli så skönt med ett riktigt miljöombyte! Och jag ser nästan lika mycket fram emot att få berätta det för barnen!

Tja, nu har jag varit där igen en längre period men nu slutat sedan ett par dagar. Bra att få höra att allt går att förändra!
Brukar tänka i svåra stunder att "Verkligheten kommer aldrig att bli så överjävlig som man föreställer sig den..." kanske låter hårt men de orden hjälper mig.
Har ännu kvar mitt fina sammanhang och det vore väl faan själv om jag inte fick behålla detta, nyktra liv!
Läst runt lite på forumet och jag blir glad när det talas så mycket om HOPP, utan att förden skull ej även våga släppa fram de svåra, ensamma och ledsna stunderna.
Tack för stöd o bra kämpat alla!

/Alkolisten

Praktikanten satt bakom mig och jag har ingen aning om vad hon tyckte. Men jag behöver jobba mycket mer på att stoppa direkt när jag känner att jag är med om saker som känns obehagliga och fel och att lyssna på intuitionen.

Sonen sa att hans pappa mitt ex alltså, skulle ta hem hans nya..Sonen ville inte träffa henne.Jag åkte till exet ganska irriterad.Sa att han måste respektera barnenAtt han kan träffa henne när sonen inte är hos honom.Ja ni förstår.Jag sa ett och annat när sonen var utom hörhåll.Hur svårt kan det vara att förstå att separationer är jobbiga för barn.Kanske respekt för barnens mående vore sunt..Skulle aldrig falla mig in att ta hem en"kompis" som exet uttryckt sig.Sa till exet att sonen förmodligen inte direkt välkomnar henne pga att han vet om deras mailande om "bortamatch" när jag fortfarande sov i samma säng som exet..En dag i taget gäller nu med..Just nu ångrar jag att jag inte lämnade förhållandet tidigare. Kram från en sömnlös ML

Ut med trollen i ljuset så spricker dom! Stämmer svinbra på det mesta.