Senaste kommentarerna i forumet

Skickar en kram till dig! Kämpa vidare, låter som du kommit en bit på väg. Jag kämpar också på så gott det går. Jag äter ju dessa Naltrexon som för mig iaf gör att jag uppenbarligen inte "måste ha mer så fort jag börjat". Utan jag dels ( hittills) klarar att sluta innan det blir för mycket, men framförallt slipper suget. Just varit på en charterresa och hade 2 helt vita dagar, de andra mycket sparsamma. Så tänker på dig, Emma som ju vill minska (inte sluta helt) att varför inte testa dessa piller? Ta dig en allvarlig funderare på det. Stor kram till dig!❤️

Elias ..Hoppas att allt är bra med dig ..
Även om jag har " Flyttat hemifrån " så saknar jag dig och dina inlägg ,
men det blir väl så när man är på rätt sida om Korken ..
Min Vita Verklighet fortsätter ..
Du vet var jag finns .. Miss U .. Kramar Ler

Då var det dags igen för utvecklingssamtal ..
Ja , ni som har följt min resa vet ju ur det gick sist ..
fick lovord av chefen över att det gick mycket bra ..
slappnade av för en minut .. och A slog till direkt ..
Katastrofen var ett faktum ..
Men även starten/början på ett ett nytt liv ..
A måste bort .. fanns inget annat val ..
Kamp och envishet ..
Hur det gick den här gången .. ?
Positiv feedback från chefen ..
- Ler fortsätt så här så blir det bra ..
Mycket Stort Tack vare alla er här på Forumet ..
Hur jag valde att fira den här gången .. Ja , inte var det en Box med vin ..
utan med Livet .. gymmet , ungarna , middag o disk .. Lycka !!
Tack Ikaros för uttrycket ..
Att sträva efter perfektion är som att försöka ta ned månen , det är helt enkelt omöjligt ..
Jag har hittat min egen måne .. Kram Alla som Kämpar

Lite i taget blir det bättre. Men visst blir man aldrig riktigt av med varandra om man har barn ihop. Men man slipper slitningarna i vardagen 24/7 åtminstone, och det är värt mycket.

Läser det du skriver.. och lider med dig .. det är din mans val att välja ..
Välja att dricka eller att inte dricka .. och som du säger så finns det ingen tidsmaskin
att spola tillbaka på det som man har missat ..
Som jag önskat att jag gjort mitt val Mycket Tidigare ..det var jag som valde att gå ..
Nu ..Väljer jag Livet och Mina Barn .. Och att inte dricka .. Lim .. Kämpa på ..
Kramar Lerigen

Vissa dagar känns skit. Bara att acceptera. Sen går vi framåt. Känslorna försvinner, det är viktigt att veta när eet känns jobbigt. Var tacksam för de bra dagarna.

Jag menade ovan att knapra t ex benso istället för att dricka så spelar det ju mindre roll. Ersätta alkoholen med annat skit är inte en långsiktig lösning...

Det är just det med att man kan välja, att bara lyssna eller prata, som tilltalar mig. Sen tycker jag att alla sätt är ju bra utom de dåliga... vad man tror på är upp till var och en så länge det hjälper en att bli en så bra människa man vill vara...
Jag vill gärna vara en människa som kan umgås med mina barn och få dem att må bra, vill också kunna vara någon som kan stå ut med sig själv... Men den dagen väntar jag fortfarande på.
Idag har varit en farlig dag. Något har svävat runt mig, fladdrat. Jag har varit ofokuserad, rädd och skakig... Har svårt att förklara det även för mig själv men det har varit en dag då jag borde bara stannat hemma...
Så många gånger jag tänkt att bara jag slutar dricka kommer jag att bli bra, göra rätt, vara perfekt. Och jag har verkligen trott på det! Men en dag som denna, en dag då tankarna skenar vilt och gör mig fladdrig och ouppmärksam, blir jag smärtsamt medveten om min egen otillräcklighet.
Fast det är väl så vi människor är, otillräckliga ibland, fantastiska ibland...
Idag var jag dock inte så fantastiskt. Vem fan lyckas skrapa och buckla en lånad lastbil två gånger på samma dag???? I nyktert tillstånd...
Låter nog så trivialt, ingen kom ju till skada men det bakis-liknande tillståndet jag befunnit mig i idag skrämmer mig. Vem vet vad som händer nästa gång jag tappar koncentrationen, fokus?
Känslan av att inte kunna lita på mig själv hänger kvar.
Det enda jag kan göra är att inte dricka. Och det tänker jag inte heller.
Det här är ju livet som det är på riktigt utan bedövning. Kanske är det inte så konstigt att vi människor alltid försöker hitta sätt att undkomma....

Jag har haft fullt upp och inte hunnit vara här inne på ett par dagar. Jag har haft lite annat att fixa med och tänka på. Det positiva är ju att jag inte har haft tid att sakna vin något speciellt heller. Förrutom idag, idag saknar jag vin. Jättemycket. Mannen är inte hemma, barnen sover och jag känner mig ledsen och ensam. Jag vet att lite vin ( eller mycket vin ) gör att jag mår bättre för stunden och idag för första gången sedan jag slutade så vill jag ha vin. ? Jag vill domna bort lite, det har varit en riktig jobbig vecka på många olika vis. Men jag har inget vin hemma, och även om jag hade haft det så hade jag inte druckit även om jag gärna hade velat. Jag hoppas det blir bättre imorgon.

Nu har allt lugnat ner sig något.

Det är märkligt - eller förresten inte - men samma relationsproblem mellan X o mig måste vi fortf brottas med, i vår kontakt med varandra.

I detta livet går ej att fly...?

Man får lov, tvingas, jobba vidare med svårigheter man kanske vill slippa, verkar det som.

Nu menar jag de problem som finns även i det nyktra, i det onyktra är alla försök meningslösa.

Jag förstår PRECIS. Och tycker att du är så cool och stark som har klarat det så bra hittills. Att hela tiden vara sugen men ändå låta bli - vilken jäkla bedrift!
Att få hjärnan att tänka långsiktigt istället för kortsiktigt är inte lätt alls.
❤️

Tycker att det är superstarkt att ta medicin för att sluta dricka. Mycket starkare än att fortsätta dricka!
Du klarar det! ❤️

Japp, jag drack i kväll också. Dock bara ett glas vin till maten. Men jag måste ju rapportera!
Vaknade lite tung i huvudet och med huvudvärk i morse. Drack en drink och 3 glas vin igår, och det var alldeles för mycket. Kände i morse att jag verkligen inte tycker om känslan dagen efter alkohol. Även om jag inte var "bakis" kände jag att jag hade druckit. Så ovärt.
Nu blir det inget vin förrän tidigast fredag igen.

Jag har inte skrivit här hos dig innan men jag har läst. Vilket gör att jag har lite svårt att gå med på att du kallar dig själv medioker. Dina ord är ju dina, oavsett hur lång tid det tar för dig att formulera dem så kommer de ifrån dig. Och jag tycker om att läsa det du skriver för en av de saker jag uppskattar här i livet är en välskriven text. Ord som bygger meningar som faktiskt betyder något, förmedlar något. Det gör dina inlägg, jag har både skrattat och känt hugg i hjärtat.
Och det min vän, gör dig inte speciellt medioker.
Jag brukar tänka att jag är många saker men tråkig är inte en av dem och jag har en bestämd känsla av att detsamma gäller dig...
Ha en fin kväll, förhoppningsvis även väldoftande?
Kram, Amanda

Hej Buzz. Så kul att höra ett livstecken från dig. Jag minns dig "från förr". Tråkigt naturligtvis att du kanske inte heller lyckats fullt ut men det är precis som du säger; slutar man försöka så blir resultatet garanterat katastrofalt. Vecka 3 är ändå inte så illa. Då bör du ju ha klarat av den akuta ångesten och kanske tom mår hyggligt fysiskt.

Sköt om dig/Tjalle

Ta till det som fungerar. Medicin, träning, andra människor, vad som helst som kan hjälpa en att låta bli alkoholen (förutom illegala droger då). Självklart är det bättre att ta antabus, om det funkar, än att gång på gång misslyckas.
Det är inte fusk att använda kryckor om man brutit benet, gladögon om man ser dåligt eller kläder om man fryser!
och, paradisbruden, om du läst här ett tag ser du att du inte är den enda som inte "är stark nog"
Nog fan är vi starka. Dessvärre är beroende det också

Vad bra att du kan kartlägga riskdagarna. Förbered dig redan nu på nästa fredag/helg. Och innan du gör det, fråga dig själv hur mycket du vill att nästa helg ska vara nykter, och varför. Eller, hur stor del av dig som vill dricka, vad den isåfall har för argument.
Om du kommer fram till att du verkligen vill låta bli blir det lättare att täppa till alla om och men.
Jag har själv samma mönster under dryckesperioderna - i början, sedan kör jag bara på och skapar tillfällen hela tiden.
Om du involverar någon annan blir tätningarna av dessa luckor säkrare. Hängslen och livremmar.
Och det ör aldrig kört. Inte så länge du fortfarande försöker.
Jag tror de flesta av oss har känt hopplöshet och sett berget framför oss. Men ingen tar mer än ett steg i taget oavsett hur högt man föreställer sig att berget är.
Det är ju inte en tävling i längden på vår nykterhet, även om det alltid känns lite skamligt att falla.
För att understryka hur benägna vi kan vara att anklaga oss själva kan jag säga att jag till andra skriver ordet falla, medan jag för mig själv tänker: andra kämpar och råkar falla, men inte jag, jag slänger mig frivilligt...kämpar inte ens emot, vilket jävla pucko jag är...
Kram

Svårt att säga men personligen tycker jag mediciner är "fusk" även om de kan vara bra akut ibland.

Gå på AA, så har du lite socialt samt massa erfarenhet att lyssna på.

Konditionsträning är bästa medicinen mot det mesta, åtminstone nedstämdhet och liknande.

Får du en tanke, reflektera över den - sen tar du ett beslut. Följ inte bara impulsen för då har man redan varit på bolaget etc...

Det är ju en hel evighet!!!!
Idag har jag lekt med barnen, tränat, varit på Bibblan, käkat pizza och kollat film. Jag längtar efter vin hela tiden..
Och tiden går så låååångsaaamt...

Som du kämpar! För ditt barn, hans rätt och trygghet. Och du kämpar så hårt för att umgänget ska fungera. Jag blir så ledsen och frustrerad över hur du och sonen blir behandlad i allt detta.

Styrka och kraft till dig!

Jag brukar kunna ana det omedvetna tillsammans med det medvetna.
När det finns en risk att jag går emot min medvetna vilja trots olika strategier kan jag på ett plan vara vagt medveten om det.
Ibland kan jag hålla mig till planen, men känner mig inte säker på mig själv. Söker jag då hjälp kan jag ta emot den eller strunta i den.
Just nu känns det bra. Mindset är i synk. Jag känner mig mer säker än på länge.
Idag hade jag möjlighet att dricka. Ingen som skulle köras. Sprit hemma (vet, dumt, men vill inte hälla ut så mycket och har inte haft någon att ge den till. Ska göra det under veckan och nu är faran över för denna helgen)
Och valde att vara nykter. Ville vara nykter.
Ingen ambivalens. Vill inte mer.
Berusar mig på vila, musik och läsning ☺️

Materiell trygghet kan aldrig mäta sig mot att ha makten över sitt eget liv och att ge sina barn trygghet och glädje i sitt eget hem.

Och det är som du säger - att våra barn gör som vi gör. Vilken styrka att inspireras av i dig!

Innan man blir stabil säger länkarna. Jag tror det stämmer bra och klarar en kortare period. Jobbar på nya intressen det har hjälpt och tänker inte bli deppig om det blir ett glas på vägen. Heja dig

Det är lördag och min dag har förgyllts av teater och utan vin!

Jag gick in på toaletten och grät lite så att barnen inte skulle se. Ringde min man också och sa att jag undrar var han är och så. Känns bättre nu. Fortfarande inte okej men nu är ångesten som rasade i bröstet nästan borta. Nyss var nästan en panikattack på väg kändes det som. Min tröskel är så låg när det kommer till min man och drickandet. Jag kastas in i ångesten direkt. Men det är inte konstigt.

Tänker på alla barn som upplever sina föräldrars drickande. Hur de hoppas att föräldrarna nångång ska bry sig tillräckligt för att sluta dricka. Menar inte att skuldbelägga de som försöker sluta för både sin skull och anhörigas... utan de som faktiskt inte ens försöker fast de vet vad mycket skada de gör. Om min man åtminstone försökte men då och då föll.... då hade det inte gjort såhär ont tror jag. Han visar ingen ånger alls.

Undrar om han tror att jag kommer att stanna med honom för resten av mitt liv om han fortsätter dricka? Kan han ens tro nåt sånt? För det kommer jag absolut inte att göra. Tänk sedan när barnen är stora och det blir han och jag här hemma. Ska då jag sitta där bredvid honom när han dricker? Vänta på honom att vakna ur bakruset? Sitta ensam hemma när han är ute och dricker? Det är ju en ren omöjlighet.

Det känns lite bittert att jag vet att vi kan ha det bra ihop men att han väljer att leva med alkoholdjävulen som närmsta allierad. All tid han missar med oss.... en dag kommer han nog att ångra sig men inse att det inte finns nån tidsmaskin att sätta sig i för att åka tillbaka och ställa allt till rätta.

Nu när min ångest lagt sig så känner jag mig tacksam igen. Så tacksam för att jag inte sitter här med ett glas vin bredvid barnen. De har en helt klartänkt och närvarande mamma med sig dygnet runt oavsett veckodag.

Imorgon är en ny dag. Helgen är så kort och jag blir ledsen då när den enda lediga tiden solkas ner av nån annans val.

Men allt har ett slut...

Kram till er alla ❤