Senaste kommentarerna i forumet

Kul att det går så bra och grattis till dina 50, jag firar 90 dagar i morgon! :)

Asch, min snygga siffra ser inte lika snygg ut längre.
Igår drack jag ett halvt glas champagne som hälldes upp för ett firande på jobbet. Det var så lite att det känns extra trist att det blir en pinne i min statistik.
Dum grej: att ett halvt glas champagne ser lika illa ut som 1,5 flaskor vin.
Men jag tänker inte hålla på och försköna sanningen. Varje dag är en ny dag!

Idag har jag tex druckit mer än på ett tag.
GT först, sedan myskväll. Nu är jag svintrött.
Zzzzzzz!

Tråkigt att du känner dig nere. Lägg nu inte sten på bördan nu utan var lite snäll mot dig själv. Först och främst skulle jag vilja säga att folk har så fullt upp med sig själva att de sällan eller aldrig ser eller kommer ihåg var man har gjort. Tänk på hur du ser på andra. Kommer du ihåg alla detaljer från andras festkvällar? Och är man inte på det stora hela rätt tolerant? Visst kan något uppfattas som en kul grej, men det sjunker undan fort för folk har ett mycket större drama i sina liv, nämligen sig själva och hur de uppfattas.

Jag tror att ångest och oro för sådant man har gjort på fyllan osv är bra att prata om med någon riktigt bra vän eller kanske ännu hellre med någon som man har en neutral relation till, som har tystnadsplikt (som en kurator, psykolog, präst eller diakon). Genom att välja nån man inte känner personligen kan man prata fritt och känna sig trygg och inte behöva känna att relationen belastas av vad man berättat. Du kanske kan återuppta kontakten om du tyckte den fungerade?

Jag har tack och lov själv ingen ångest för vad jag hittat på på senare år när jag festat eftersom jag för det mesta druckit ensam, hemma. Jag har använt alkohol för att lugna mig, kunna sova, hantera stress mm. Men för ett antal år sedan gick jag igenom en kris och hade så mycket ångest att jag fick yrsel. Då kontaktade jag en kurator för att prata av mig 10 ggr och komma vidare i bearbetningen. Och det var det mest kraftfulla jag gjort för att komma vidare så jag rekommenderar det verkligen.

Sen kan man göra mycket själv, med hjälp av böcker, ljudböcker, papper och penna mm. Att spela in sig själv och sina tankar kan vara ett sätt: när man hör sig själv så kan man tycka att det inte låter värre än när man lyssnar på en kompis som har det lite tungt.

Sen finns det ett begrepp som heter självmedkänsla och böcker om det. Det handlar om att hitta ett sätt att hantera självkritiken, som faktiskt inte är verklig utan som är ett inre drama man spelar upp för sig själv gång på gång. Man kan arbeta med det och lära om sin hjärna på samma sätt som man behöver lära sin hjärna att sluta dricka.

Här är en bra länk

https://blimeradu.se/sjalvmedkansla-vara-din-egen-basta-van/

Hoppas något av detta kan vara en hjälp!

Ha en fin kväll!

Kollade Starwars med yngste sonen, som fick tanka närhet. Bara det gjorde nykterheten värdefull.
Extra värdefull eftersom jag fick göra några akut-utryckningar med bilen innan, bl a till ledsen liten dotter som blivit lämnad på fel ställe när hon skulle träna, av en pappa som sedan stängt av telefonen ?.
Fast jag kände mig nästan lite falsk när jag i de andra föräldrarnas uppfattning framstod som den ansvarsfulle som ordnar upp efter exmaken...

Alltid blir för full både hemma och på fester..
Som alltid somnar på soffan eller vid datorn..
Som sällan vill göra saker där inte alkohol finns med..
Som ibland grälar i fyllan, och man håller med för husfridens skull..
Man aldrig kan räkna med som chaufför helgmornar..
Som däckar av och luktar fylla i sängen..
Som vankar av och an innan det är "tillåtet för klockan"att dricka alkohol..
Där alkoholen lämnar spår i utseendet och psyket..
Som aldrig skrattar nykter..
En deprimerad och tystlåten pappa nykter, endast glad i fyllan..
Detta är inte en sådan partner jag vill ha, därför blev det separation.

Vi är många som befinner oss på eller närmar oss ”döhalvan”. (Hur räknar man ut den? Närmar mig 50 och jag lär ju knappast bli 100 år?) Själv ser jag på mitt åldrande med respekt. Jag är klokare och tar ingen skit, gör som jag vill och tycker, bryr mig inte om vad andra tycker, och delar generöst med mig av mina erfarenheter vilket ger mig mkt kärlek tillbaka ❤️ (Inte bara här, även på jobbet och andra sociala forum.) För mig är det egenskaper förknippade med åldrande, och det är bara positivt. Brottas du av tankar som ”blev det inte mer än så här” så är det kanske läge att tänka nytt? Tillåt dig att dagdrömma - det kan vara ett embryo till något helt nytt. Trevlig helg!

Så glad för din skull ? Trevlig helg!

Du verkar vara en allt-eller-inget-personlighet. Känner igen sorten, är själv likadan och jobbar stenhårt på det. Löpning funkar inte, då köper du en mountainbike. Hur många timmar i dagsljus tror du att du får för just det den här årstiden? Vad är det för fel på raska promenader och lite styrketräning framför tv:n? Risken när man är en allt-eller-inget-person är att man förr eller senare alltid hamnar i ”jag skiter i vilket”.

1 1/2 månad har nu gått sedan senast jag drack.Känns .... skönt. Nöjd över mej själv. Kände inget direkt sug när jag var på bolaget och handlade vin till frugan.
Sover mindre och bättre. Vaknar pigg och utvilad. Har inte börjat äta anti depp. Känns inte nödvändigt just nu helt enkelt.
Hoppas ni får en bra helg allihopa!

Du har ”bara” varit nykter tre månader. Snart kopplar du av lika bra med en god kopp the, lyxig choklad, eller vad du nu hittar på. Alkohol har varit din avkoppling och ”guldkant” i många år, självklart krävs det mer än tre månader för att den sorgen ska blekna till hanterbar nivå. Tänk på att tankens kraft är stark. Tänker du ”tråkigt, sorgligt, jag vill ju dricka lite för det är så mysigt” så är det bara en tidsfråga. Tänker du istället ”ja, jag är sugen men det går över och jag vill inte dricka för det är inte värt det” så blir det istället en självuppfyllande profetia åt det positiva hållet. Styrkekram ❤️

Tack för vänliga svar.
Att hitta aktiviteter har jag inga problem med det är oftast fullt upp.
Jag har snarare problem att välja bort saker.
Och valet är ju enkelt det är klart att jag inte ska dricka. Jag ska inte göra mina barn besvikna. Jag tänker inte dricka alkohol.
Men det så tråååååkigt!
Jag saknar eftersmaken av ett gott vin till maten.
Eller en god drink före maten.
Det är inte samma sak med vatten eller läsk (bläh!) eller alkoholfritt vin.
Jag kan ju klara bara ett glas. Ibland. Och oftast inte. Och jag vill inte orsaka otryggheten hos mina barn att behöva undra hur det ska gå denna gången. Men jag tänker ofta att jag kan testa. I smyg.
Fast jag gör det inte.
Samtidigt som jag har en stark känsla av att jag missar något viktigt.

Härligt det låter med lunch ute på en bänk. Visst är det en date.
Önskar dej en härlig helg ❤️

Nej, så är det ju. Kalla fakta! Kan jag lugnt påstå... – vis av erfarenhet!

Du kan väl ta på dig din "spola-kröken" tröja nu då ?

Ja, jobbigt de dagar då man vaknar till och inser att det är svårt ibland! ? Bara kämpa... blir det bättre så blir det, annars kan man ju skita i allt förr eller senare!

Varför vara mainstream, liksom...
Klart du inte ska dricka vin?

Dricker inte idag. Trodde det skulle vara lätt, men plötsligt darrar händerna - måste ju vara psykisk abstinens eftersom jag inte druckit sedan i söndags - och planen på att åka i exil till den unge mannen grusades av att ett av de yngre barnen valde att vara hemma ikväll.
Nej, ambivalent är jag inte, för jag har redan bestämt mig. Kommer att vara nykter. Lite svårare än jag tänkt bara ?

....

Vissa dagar känns alltid enkla men det gäller att kunna hantera de tuffare dagarna. När man inte orkar bära världen vill jag ofta supa ner mig. De dagarna är jobbigast för mig. Viljan att be allt och alla fara åt helvete, sen sitter man där själv. Kämpa. Är själv på min 12 dag... inte sugen i grunden men orkar man? ?

Då är saken klar?! Du ska helt "enkelt" låta bli skiten och få få mer ork att börja intressera dig för annat?!

Jag förstår att det är jättesvårt att hantera som förälder. Att din oro är konstant och tung att bära. Att lämna och sätta gränser för att komma ifrån sitt medberoende är så mycket svårare då när det gäller ens barn. Har du något form av stöd i dag? Samtalsstöd, al-anon grupp eller anhöriggrupp på beroendecentrum? Jag tror det kan vara en god idé för dig att själv söka stöd för att få hjälp med hur du ska hantera denna oro. Jag har mött många föräldrar genom de olika stöd jag har tagit hjälp av. Föräldrar som innan känt att de själva aldrig kommer att kunna må bättre eftersom deras barn är aktiva i missbruk. Men vi kan alla få stöd och hjälp och må bättre.

Styrka till dig ❤

att läsa Tjalle, grattis till din framgång!

Hej på er systrar och bröder,

Jag har inte varit inloggad på länge men läser era inlägg, åtminstone en gång om dagen. Ibland känns det som jag är den ende som är riktigt "gammal i gården". Jag kan tycka det är lite pinsamt att jag fortfarande tragglar med mina besvär. Målar upp en bild framför mig att alla "de gamla" på forumet har fått rätsida på sina problem och jag står ensam kvar. Låter kanske som en släng av paranoia men det är många tankar som far runt.

Jag har varit nykter mer än tre månader vid ett antal tillfällen. Det som skiljer sig åt denna gången när suget kommer är att jag så snabbt tänker på alla outhärdliga situationer jag försatt mig i. När kommer då suget?? Sena eftermiddagar och tidiga kvällar kan det sätta in. Kanske efter en lång promenad, förväntningar på en god middag etc. Har jag dock "överlevt" middagen är det inga som helst problem.

På det hela taget mår jag bra. Magproblemen är ett minne blott. Min rygg och mina höfter får jag leva med men kan hålla det under kontroll genom regelbunden träning.

Det som är lite jobbigt är att handskas med de riktigt stora frågorna, som tidigare lindats in i bomull med hjälp av A. Att acceptera att jag nu befinner mig på "döhalvan". Att acceptera att det finns ett begränsat antal år framför mig. Tankar på mina döda föräldrar dyker upp, även i drömmarna stundtals. Tankar som, "blev det inte mer av mitt liv......."

Jag är medveten om att det låter väldigt mörkt men jag antar att det ändå är naturligt att dessa tankar poppar upp ju längre i nykterheten jag kommer.

Trots allt är det mesta positivt. Jag är starkare psykiskt och tankarna på A kommer mer sällan. Vissa dagar tänker jag inte på det alls. Sååå sköönt.

Ta hand om er alla och hoppas ni får en fin helg. Vädret ska ju tydligen bli bra.
Tjalle

Jag vill egentligen bara ge dig en klapp på axeln och en tummen upp för att du tagit kontakt med läkare och kommer få prata med psykolog. Mycket positivt steg i din riktning att må bättre!

Så klart kommer du känna skov av saknad och skov av andra känslor. Kom ihåg att de kommer och går. Det kan ibland vara till hjälp att tänka en accepterande tanke, ex: ”just nu känner jag (sätt ord på känslan). Känslorna kommer och går. Det är okej att känna så, känslorna går i vågor och just i denna stund känns det så här.”
Att tänka en accepterande tanke kan vara till hjälp för att få känslan att efter en stund flyga iväg. Om man stångas mot känslan så kan det ibland kännas som den blir envisare till att stanna kvar.

Du är på en bra väg nu Jimpa, att stärka dig själv och få hjälp för din skull.

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigforumet

Tänkte mest inflika med att i långa loppet spelar det inte så stor roll vad du egentligen skriver i ett sms. Det är inget taktiskt spel och även om du vinner ju den gången och får ett svar så hjälper det inte i framtiden ändå. Vad vill hon och det är det enda du kan förhålla dig till. Vet du inte så släpp och gå vidare. Vi blir lite vrickade genom att vi vill ha mer ju mindre vi verkar kunna få det!