Senaste kommentarerna i forumet

Förstår att du längtar efter ett glas kallt vitt. Men, för mig kan det innebära att det inte stannar vid ett glas utan att jag fortsätter... blir trött, ofokuserad och kan inte riktigt njuta av allt annat. Och då är det ju mindre roligt?.

Låter i alla fall underbart härligt med en resa- precis vad jag önskar mig just nu!

Ha en bra dag!?

Förstår att du längtar efter ett glas kallt vitt. Men, för mig kan det innebära att det inte stannar vid ett glas utan att jag fortsätter... blir trött, ofokuserad och kan inte riktigt njuta av allt annat. Och då är det ju mindre roligt?.

Låter i alla fall underbart härligt med en resa- precis vad jag önskar mig just nu!

Ha en bra dag!?

Du skrev om SSRI i min andra tråd och har sett det i andra trådar.. Jag provade en antidepressiv medicin för två år sedan i samband med en kris (inte SSRI...), men blev helt utslagen. Efter det har inte läkarna jag träffat bedömt att jag behöver mediciner... Är också rädd för biverkningar som viktuppgång, minskad sexlust etc... Så skönt att höra att det hjälper för dig i alla fall! ?❤️

Den där rosa flaskan har jag sett men inte provat, men ska självklart göra det nu när finsmakaren har godkänt den??.

Hoppas som sagt att det blir många bullar idag- det är du värd efter alla vita dagar och peppande inlägg till oss andra!

... idag. En dag i taget...

Ha en fin dag! Kram

Tack alla ni! För värme, klokhet och fantastiska bemötande. Jag är fortfarande så totalt nere för räkning. Mår inte bra alls......men, är nykter idag också! Jag ska träffa min drogterapeut på hemmaplan och det kommer att bli ett "talk of shame" för min räkning. Men, så mycket jag kan så ska jag lägga fram hela den fula verkligheten på bordet. Imorgon ska jag träffa min kontaktperson på kommunens missbruksenhet, för att se om jag kan få åka iväg och fortsätta min behandling. Det är inte behandlingshemmets normala praxis att jobba med återfallsfall, vilket jag visste innan. Jag har lärt mig så otroligt mycket under månaderna där och skäms så otroligt över mig själv och min oförmåga att klara att förvalta chansen som gavs mig. Jag ska ta kontakt med min yngsta idag, 16 år och fruktansvärt besviken på mig. Jag hoppas att hon ska vilja komma till mig, men hon tycker att det känns som om hon isåfall "går med på" att det inte var så hemskt att jag tog ett återfall. Hon värnar om sin rätt att få känna sig viktigast. Jag förstår henne så väl, men har inga ord att förmedla hur mycket hon betyder som kan tala högre än mina handlingar. Långt inlägg, detta...Det känns vingligt, oerhört skrämmande att inte veta hur det ska bli med något. Tack till den som orkade läsa, jag behövde verkligen sätta mina funderingar på pränt och få tacka för stödet. Ni är en krycka för mig just nul Tack!

Jag har försökt Googla efter svar, men jag hittar inga. Det får mig att känna mig ännu mer ensam i allt detta. Och efter att jag har Googlat mår jag ännu sämre. Att Googla på straff/grov rattfylla/smitning väcker bara fler frågor och får mig att måla upp ännu mörkare scenarier i mitt huvud.

På fredag ska jag till vuxenpsykiatrin. Jag hoppas att de kan hjälpa mig att "lätta på trycket" för jag blir snart galen!
Jag är förvånad över att tiden bara går utan att någonting händer... Soc var dock både snälla och snabba. Utredningen gick fort, och jag blev (tack och lov) inte underkänd som mamma! Transportstyrelsen var också snabba. Men i tre månader har jag kämpat och försökt hålla ihop. Jag vågar som sagt inte ens svara i telefonen och i början vågade jag inte ens gå till affären av rädsla för att någon skulle känna igen mig och konfrontera mig. Jag är egentligen ingen dålig människa. Jag försöker så jävla gott jag kan, ändå blev det helt fel!

Tack för din omtanke ?. Det är precis som du beskriver det- dödstrött på em, klarar kvällen med vin, dricker mer för att somna och vaknar ännu tröttare... Dricker kaffe för att hålla mig vaken, dödstrött igen på em, osv... Jag har inte sovit en hel natt på säkert ett år.. och det oavsett om jag dricker eller inte. Har även provat olika sömntabletter, men de enda som fungerar är beroendeframkallande, vilket inte känns så bra..

Vet du hur lång tid det tog för dig att känna dig lite piggare? Alltså hur många vita dagar innan sömnen blev bättre?

Ha en fin dag och tack för all inspiration här!!!

Jag var beredd på kritik i stil med ”som man bäddar..” och jag är ju fullt medveten om att allt detta är mitt eget fel. Det ekar i mitt huvud, om du inte hade..
Det är så jävla tungt. Det känns som att jag går omkring och leker ”normal vardag”. Jag försöker uppträda normalt fast sinnet är mörkt och jag har svårt att fokusera på mina arbetsuppgifter.
Tröttheten ligger som en tung filt över mig. Jag har oerhört svårt att motivera mig att stiga upp ur sängen varje morgon.
Vi har bokat en semesterresa i slutet av november, men jag vågar inte ens glädjas över det, eftersom jag inte vet när/hur mitt framtida öde kommer att avgöras.
Ska jag själv vända mig till en advokat/offentlig försvarare, eller ”får” jag en sådan. Ska jag betala advokat/rättegångskostnader?
Jag har så många frågor som surrar i mitt huvud, men ingen att fråga.

Ett av mina barn berättade i går att hen pratat med en kompis om hur sjuk pappa är, att han i princip kan dö när som.

Eftersom jag inte vet om det rör sig om en månad eller 3 år, har jag legat lågt med sådana spekulationer men hen hade ändå förstått.

Behandlingen för barnens pappa misslyckades, när han kom hem sa barnen " nu kanske vi kan träffa pappa!" Men pappa valde att supa sig redlös redan första dagen hemma. Eftersom han fått en behandling så avslutades han inom beroendevården, socialtjänsten hade gett avslag på uppföljande öppenvårdsbehandling. Så om han ska in i rullorna igen måste han själv söka hjälp, mycket konstiga rutiner för en som under flera år haft ett LVM hängande över sig men fick förklarat för mig att efter en så lång behandling så anses man vara frisk! Jippi, missbruksvården i ett nötskal!

Nu har han sjunkit så långt i allt kaos att han inte kan betala något underhåll till sina barn men han kan gå på krogen och dricka. Det är knappt vi klarar ekonomin men det går och nu har det jag fast för så länge hänt men vi står upp, bor kvar och snålar på allt vi kan, inte kul men det går, på något magiskt vis.

Maktösheten i ett nötskal, men glöm aldrig bort er själva, för ni är den viktigaste personen i era (och ev barns) liv!

Kram

Psykiskt dåligt, känns som ångest, tänkande, oro, övergivenhet mm jag beskrev så bra jag kunde för honom, att hon ploppar upp i mina tankar nästan varje minut, och att jag mår psykiskt dåligt för det. Jo jag nämnde psykolog, å han sa att det inte går på en dag, förstod det, men sen glömdes det av innan jag skulle gå. Och han nämnde hur man går tillväga med tabletterna + att jag har läst lite om dem nu också. Men jag är lite halv skraj för dom ändå...vet inte mina kompisar min syster och dom säger -du kommer må så mycket bättre, du kommer på andra tankar och du kan sova normalt...:)

Starkt jobbat! Visst är det märkligt hur vård/socialtjänst nästan tvingar anhöriga att ställa upp och som i både ditt o mitt fall är det ju X, enda anledningen till att man finns i deras liv fortfarande är ju att man måste för barnens skull och med en gång så ska vi ta ansvar o kontroll!

Vi som anhöriga kommer alltid att vara "skurkarna" åtminstone till de vi möter har en fullständig kunskap och insikt i missbruksproblematiken och dess följder. Min taktik har varit att säga så lite som möjligt, hålla mig neutral och inte själv ta upp missbruket om det inte varit fullständigt nödvändigt.

Man tycker det är en självklarhet att missbrukaren på något vis måste bevisa att hen är nykter och att hen klarar det innan barnen ska kunna vara där, det är ett barns trygghet och säkerhet vi pratar om, inte föräldrars "rätt" till sina barn, det är barnen som har rätt till sina föräldrar, inte tvärt om!

Hoppas du nu kan få lite lugn!

Kram

Fick du inga samtal, en lätt väg för läkare att gå, att skriva ut läkemedel. Har du en konstaterad depression? eller är du i sorg och kris? Dessa tillstånd ska behandlas olika.

De läkemedlen du fått är inga som är vanebildande, Citalopram är antidepressivt och Atarax lugnande att ta vid behov. Hoppas du fått en bra genomgång av läkemedlen, det är inte bara att stoppa i sig utan man behöver veta en hel del!

Hoppas du snart mår bättre!

Nu ska jag dricka gott kaffe! Jag tar en nykter dag i dag med eftersom det är så skönt att vakna utvilad (nåja) och dricka gott kaffe på morgonen och jag blir så mycket gladare och får mindre ångest! Kram och ha en fin onsdag alla!!

... som berättar att du behöver göra något annorlunda för att må bättre. Livsstilsförändra. Ta hjälp. Hitta nya sunda vanor. Vi ger inte upp hoppet, vi försöker och försöker tills vi har hittat balansen och vår väg ut!

Tror dom hjälper mig på fredag kväll när jag bjuder på tjejmiddag. Jag övervägde om jag kunde ta två små glas, Rioja men låter bli! Firar i stället vita veckan!

Orkar inte gå in på detaljer men föll i diket igen. Leder till dygnet runt påfyllning återställare etc och blir svårare och svårare att bromsa. Men på vägen idag igen och jag är rädd för alkomonstret, tror på ett bra sätt. Nu har jag en bild på min familj som jag ska titta på tills kommande sug försvinner. Man mår ju inte ens bra av vinet men ändå fyller man på? Vad är det för jävla fel på en?

Med ångest! Som om helgens bravader inte släpper sitt grepp om mig! Känslan av vad är fel??! Dagarna flyter på, är jag lycklig? Har jag gett upp hoppet om att jag klarar det? Mitt inre skriker och förnuftet tar över och lugnar.
Tid jag behöver tiden.

Hur kunde det bli så här?! Frågor som blir många! Jag kan verkligen förstå! Detta hade kunnat vara jag!
Vi vet så här skulle det inte bli! Ordentliga och jobbat livet ur sig! Någonstans innerst inne visste vi att vi behövde hjälp men inte en aning om hur??
Detta blev din vändning och jag önskar du får rätt hjälp nu! Samtalsstöd, verktyg mot stress och självkärlek❤️

Kram till dig!!

Mötet på soc gick helt okej men som väntat blev jag tvungen att ta fram det skriftliga material jag hade med mig, lagparagrafer och deras egna verksamhetsanvisningar flr att kunna kräva dom gör åtminstone juridiskt korrekt. Dom tittade förvånat på varann när en klient kommer klampande med mera info än dom själv hade, dom ville gärna behålla mina papper och kolla vidare för dom tyckte det jag hittat var intressant. Men hur som helst så får sonen nu vägra umgänge och dom kommer även berätta det till pappan att sonen inte kan tvingas till honom. Puust vilken lättnad! Och ifall sonen vill träffa pappan försöker det ordnas hos farmor några timmar i taget bara, så pappan inte är ensam med honom. Puust en till lättnad. Sen kommer pappan bli galen över detta, möjligen hotfull och behöva sökas besöksförbud mot igen men det blir en senare fråga. Tar en dag i taget, just nu känns det pyttelite bättre i alla fall för stunden.

Tack för att ni finns Bedrövadsambo och MCR, jag blir så glad över era peppande kommentarer då det nog i mångt och mycket är det enda stöd jag har just nu som bevis på att jag inte är galen att känna som jag gör. Hoppas ni får en bra dag ❤️

Åh vilken hemsk situation. Du ska ha rätt till en adviokat om det blir rättegång. Eftersom jag själv "snedtänt" på liknande sätt en gång kan jag förstå din ångest. I ungefär samma livssituation. Tack o lov åkte jAg inte fast. Dock på samma sätt helt fixerad vid "att göra listan".Otroligt läskigt så här i efterhand.
Har du en historia av offentligt fylleri? Annars kanske du faktisk kan förklara hur Gbg op fungerar och vilka effekter den får bl a på att tåla alkohol. Det finns vård som straff också annars är det kanske fängelse, men jag tycker att det borde finnas så många faktorer hos dig som borde vara förmildrande.
Du borde kanske ta kontakt med en jurist redan nu.
Du måste ta hand om dig! Fortsätt skriv härinne.

idag och han skrev ut citalopram och atarax någon som har någon erfarenhet av det?? Är ju lite mot tabletter så sätt, lite nojjig.

Har letat och kollat socker och provat. Hittills är den bästa en superful flaska rosa bubbel som heter typ God dryck eller något annat konstigt.
Men jag är som sagt kräsen. Var/är det med vanligt vin också. Det är inte bara alkoholen som är grejen, jag gillar riktigt bra viner som smakar fantastiskt.
Men det är tårta! I dag är det vardag.
(Om man ska vara petig är det faktiskt inte vanlig vardag, utan kanelbulleafton! I morgon kanelbullens dag och dagen efter det annandag kanelbulle. Tål att firas! Med bullar, inte vin.)

Just så är det ADHD att känna är viktigt och inte farligt, det för en framåt även om det gör ont.
Det känns alltid lättare när skrivit av sig och det kommer ut i ljuset.
Att sätta ord på det man känner är viktigt det lättar och man ser klarare på situationen.
Jag mår bättre nu, efter lite vattengympa och efter det ,AA möte.
Men sen jag slutade dricka så har humöret åkt berg och dalbana. Otroligt ledsen ena timmen så mera neutral efter en stund. Sen eländet igen. Det måste vara så här just nu förstår jag, förut dövade jag med alkoholen nu finns inte det.
Så det är bara att hänga med i svängarna och förhoppnings släpper det med tiden.
Jag har ju mina vänner i AA som stöttar och ni här det är trygghet för mig
Även om jag inte har längan efter alkohol så finn ju det kvar som påverkade mig att dricka det försvinner ju inte av att a är borta, tvärt om då kommer ju allt upp i drager och man behöver ta itu med problemen.
Tack att ni alla finns ??

När du kom till behandlingshemmet var det kanske dag 1. Nu har du 5 mån nykterhet i bagaget när du börjar. Du har också ett återfall som du lärt dig något av, så sluta skämmas, du är mänsklig, fortsätt att försöka. Du klarar det, för dig och dina barn. Och jag menar det... tror knappast nån härinne har klarat det helt utan återfall. Skillnaden mellan att lyckas o att misslyckas är kanske inställningen till återfall... helt kört, eller kör på direkt igen...