Senaste kommentarerna i forumet

Jo det gör jag nog Jasmine☺️ Men såklart tar det ju alltid emot att ge sig själv en klapp på axeln...?Att vi människor alltid är så förbaskat pigga på att förringa alternativt förakta oss själva, medfödd egenskap eller bara Luther som sitter där och härjar på vår axel?
Just nu känns det som om jag befinner mig inågon slags limbo, jag vet inte var vi kommer bo efter nyår, kommer jag in på utbildningarna jag sökt? Kommer barnen trivas och få vänner? Kommer vi klara oss ekonomiskt? Svaret blir att jag vet inte men det känns ändå ok, konstigt nog.
För det känns som om att när jag lyfter blicken, slutar stirra mig blind på alkoholens vara eller icke vara, inser jag att jag spelar en större roll i mitt eget liv än vad jag trott. Allt jag gör betyder ju något och har jag bara energi och är klar i knoppen behöver problemen vare sig bli för stora eller hopa sig... Vad jag vill säga är att det är fascinerande att se hur livet går att levas när man inte är konstant bakis....
Kram på er??❤️??

och trött.
Och ingenting att skriva om.
Äntligen är det stilla i huvud och själ,om än lite oroligt vissa tider på dygnet.
Men sover som en stock och känner ro och arbetsglädje stora delar av dagen.

För att däremellan drabbas av tvivel och en del ångest.
Är jag på rätt väg?
Är dessa nya vägar som jag lyckats slå in på rätt för mig?
Jag har brutit med så mycket.
Så många vanor och miljöer som är bytta mot helt nya.
Jag håller på att landa i det,men det är bitvis svårt att tro att det ska hålla.

Ibland vill jag bara fly tillbaka till det gamla,där allt bara rullade på.
Eller,det var ju det som inte var sanning längre.
Det yttre rullade visserligen på,men allt tyngre och sämre.

Jag lyckades sätta stopp för mig själv och mina allt högre ambitioner och drog ned på allt jag bara kunde.
Kraschen var ändå där och blev min verklighet.

I det fick jag leva medan jag rätt drastiskt gjorde en del yttre förändringar som var nödvändiga.
Och nu är jag här i detta nya,bitvis mycket lättare och skönare livet.

Men vågar inte tro att det ska bära alla gånger.
Men tillit till självet och jaget måste få finnas där.
Även när jag ibland tvivlar.

Jag tror inte det finns en exakt lösning, då vi alla är olika så tror jag att vi måste hitta den lösningen som passar en själv bäst. Att börja prata med folk om det va en vändning för mig. Det va skönt att höra att det fanns andra som hade samma sjukdom som en själv.

Jag har själv åkt på återfall, men nu har jag funnit min väg, och jag gör allt som står i min makt för att greja det. Ta det dag för dag, se inte hur livet ser ut om ett år. Se varje minut som en seger. Försök komma ihåg hur dåligt man mår när man vaknar upp med alla den ångesten och självkänslan är nere på botten. Va stolt över varje andetag du gör nykter. Det är väl det rådet jag kan ge dig.

Önskar dig alla lycka till. Det är ett helvete, men det går att tämja.

numera bara mina egna gränser! Min särbo (alkoholist) får sätta gränser för sig själv! Ofta väljer jag bort honom för hans gränser passar inte mina. Tidigare slet jag som ett djur för att han skulle sluta dricka, när han drack kände jag mig bortvald och lågprioriterad! Nu är det han som blir bortvald när han väljer att dricka! Lite annorlunda för dig eftersom ni bor under samma tak och har barn ihop men grundprincipen går ändå att tillämpa. Du sätter dina gränser och han sina. Kanske kan han då inte bo med er, passar inte in när det gäller hur du vill leva och hur du vill att ert barn skall växa upp! Hans val att anpassa sig eller inte! Ditt barn växer bara upp en gång och det går inte att göra om och göra rätt. Prioritera dig och ditt barn framför honom.

Dag tre blir till Dag fyra. Du klarar det! Noll tolerans är det jag tror på. Men det innebär att inget får finnas hemma. När man börjar ge sig själv ursäkter till att dricka är man på hal is. Aa kan ge dig stöd ❤

Du kommer dit du oxå. En dag i taget, sakta men säkert. Det blir lättare och lättare ju längre tiden går ❤❤

Det bästa är att du erkänt för dig själv att du är sjuk, tror det är bland det svåraste att göra med denna sjukdom. När man tagit det steget är det jag kan rekommendera att försöka prata med någon. Dom flesta här, om inte alla har vandrat den vägen som du gör nu. Se det som att varje minut är en seger. Ta en dag i sänder. Det är en svår resa att göra men kriga bara på.

Fick själv ett återfall för ett par dagar sedan efter en längre tid av nykterhet.Testade att dricka kontrollerat och det gick till en början men det gick bara längre och längre till att jag söp ner mig totalt en dag. Ångesten är total och besvikelsen på mig själv likaså. Men det va också ett uppvaknande, och jag känner mer än någonsin att jag vill aldrig dricka en droppe till. A är inte för alla, vi som har sjukdomen måste hitta vägar runt suget.

Skriv ner det du känner just nu och bär det med dig. Och varje gång suget kommer så läs/tänk det, för skiten som kommer efter är inte värt det.

All lycka till och kriga på.

Det är hårt! Men du kan inget göra för att han ska sluta, den kampen är hans, bara hans. Du har redan gjort mer än vad man kan begära för honom.

Det är helt rätt att din terapeut sätter dig och ditt mående i fokus! Ta chansen, för går ni båda under, vad händer då med er dotter? Att leva med en missbrukare tar som du redan vet, mycket på krafterna och man blir förändrad, oavsett om man vill eller ej. Barn påverkas alltid, även mycket små barn märker skillnad, sen kan de små barnen inte sätta ord på det de upplever men de känner en osäkerhet och eftersom barn har fokus på sig själv och tror allt cirkulerar kring dem, så tror de också att det är deras fel att en förälder blir "konstig". Detta skriver jag helt generellt eftersom jag inte har en aning om hur gammal er dotter är!

Utan att veta och efter att ha läst det du skriver så tror jag att din sambo duperar sin terapeut. En del tror på kontrollerat drickande men många forskare tror inte att det går, en gång missbrukare, alltid missbrukare. Underliggande psykiatriska diagnoser brukar man inte utreda fören missbrukaren har varit nykter någon månad, först då vet man om tex. en depression kommer av drickande eller om det kan vara så att det finns en depression som kanske varit en anledning till missbruket.

Det är en hård sanning att inte kunna hjälpa den man älskar men missbrukaren fungerar inte som andra, han kommer att utnyttja din välvilja och kärlek och han kommer alltid att prioritera sitt missbruk.

Hoppas du kan hitta stöd här! Det bästa du kan göra är att fokusera på dig och dotterns välmående och låta din sambo sköta sin kamp. Vara tydlig mot honom, vad är acceptabelt och vad är det inte? Att sätta gränser kan göra det tydligt för er båda och gör inte avkall på de gränser du satt!

Mycket styrka!!!

Kan bara säga, riktigt bra jobbat. Längtar själv till den dagen jag kan säga att man varit fri från skiten i ett år.

Riktigt starkt!

Mycket bra jobbat och en riktigt bra belöning. Jag hade en liknande historia för många år sedan, jag drack inte lika mycket då som när det var som värst men upp till en flaska vin varje kväll varje kväll. Av någon anledning drack jag inte en kväll, enda kvällen på lång tid - sent under kvällen blev ett av barnen akut sjuk och jag körde till akuten och satt där hela natten, jag funderade då om jag på något undermedvetet vis visste att detta skulle ske?

Har upptäckt exakt samma sak.
Just viljan att rusa vidare framåt och bara köra vart man nu än är på väg.
Rakt fram,pang på och vidare igenom om något skulle stå i vägen.
Att stanna och vila blir helt enkelt omöjligt.
Och då menar jag helt enkelt omöjligt.

Impulsen att fortsätta framåt,och på vilket sätt man gör är ju förstås individuellt är så stark så det finns helt enkelt inget alternativ.

Att lära sig hitta triggers,undvika dom.
Att hitta små enkla knep i vardagen där man faktiskt på riktigt hinner ikapp sig själv är mitt mål och jag lyckas bitvis.

Men det är fruktansvärt tungt,tråkigt och tidsödande.
Jag skulle mycket hellre vilja vara kvar högst uppe på surfvågen och slippa ned i dalen.
Lycka till alko och så roligt att du kunde finnas där för din dotter.

Bedrövadsambo, jag har förstått detta och har börjat prioritera mig själv. Nyckeln är att kunna göra detta utan att få dåligt samvete. Men, det fungerar inte längre sätta jobb, fru och barn först hela tiden. Jobbet har jag redan påbörjat en förändring av - har slutat jaga varje fakturerbar timme och har under sista tiden nästan gått ner på halvtid, jag funderar dock på om jag skulle byta bransch helt men det är ett stort steg. Jag tror inte jag blir en bra man och pappa om jag är slutkörd hela tiden och även om inte märkbart berusad frånvarande. Att gå ner i tid på jobbet har hjälp enormt, men jag behöver mer. Nu är jag inbokad på pilates 2 kvällar i veckan, detta är riktigt balsam för kropp och själ. Jag försöker dessutom gymma några kvällar i veckan, det blir dock inte lika avslappnande med tv-skärmar överallt och hög musik.

Tack för att du bryr dig, jag känner att det går åt rätt håll.

Att greja 5 månader nykter är ju helt otroligt starkt bara det. Men att falla tillbaka någon gång tror jag tyvärr händer dom flesta, även mig själv. Men försök ta lärdom om hur det gick till när du "föll tillbaka". Och se det inte som ett misslyckande, se det som ännu en vändpunkt i ditt liv. Det är en hemsk sjukdom detta och att tämja den är otroligt svårt som dom flesta vet.

Och jag kan verkligen relatera till ångesten och besvikelsen man känner att man "misslyckades". Hemsk känsla. Men ta till alla medel som krävs för att bli fri alkoholen, som du känner är rätt. Det finns ingen fel väg att gå bara man har strävan att bli fri från skiten.

"So many times it's hopeless dark and grey. And other times it's hope that saves the day."

Jag har själv varit i exakt samma situation. Det bästa tips jag kan ge är att börja söka hjälp eller liknande, berätta för någon. Jag gjorde inte det, jag körde tills det i princip gick åt helvete med allt, familj, jobb, självkänsla mm. Och sen kom det där samtalet "Folk har sett att du har varit redlöst full på jobbet". Den skammen går inte att beskriva. Så lös det innan det är försent är det jag kan råda till, för alkoholen är en listig jävel. Vi som har det i oss kan tyvärr inte kontrollera den.

Men det första steget är ju att erkänna för sig själv att man har ett problem man inte kan rå över. Men vet bara att du är inte ensam där ute.

All lycka till!

Mensblött i 2 veckor, ofantligt trött i kroppen, ont överallt.
Vad händer med mig?

Tack Elochai för ditt svar!

Läste en artikel om sug och svårigheter att stå emot impulser. Forskare har upptäckt ett enzym i hjärnan som minskar när man dricker tillräckligt länge och mycket, och speciellt om man dricker i perioder. Brist på detta enzym leder till minskad impulskontroll särskilt vid stress. Föga förvånande men ytterligare vetenskapliga bevis på att hur viktigt det är att hitta strategier för att kartlägga stressorer och skapa rutiner för återhämtning.
Jag har i samtal med min terapeut redan tidigare sagt att det jag behöver i risksituationer är tid. Både innan - för att förebygga och öka marginalerna till stresstaket - och i stunden, genom time-out.
Andas och räkna till tio. Inte bara för att skjuta upp, utan för att hjärnan ska hinna med.
Men allt detta visste vi ju redan, eller hur ?

Som en erfaren alkoholist sedan ett par år tillbaka (eller mer säkert), tror även jag mer på "dag för dagmetoden", Insåg själv att jag hade tappat kontrollen helt för ett år sedan och började gå på AA-möten etc. Det funkade bra ett tag till jag började tänka i dom banor som att: Detta går ju bra du kommer ju kunna dricka normalt i framtiden, en långsiktig syn. Det började med folköl lite då och då för att sedan gå över till starköl senare till vin etc... Sen nu för ett par dagar sedan va jag tillbaka längst ner i skiten igen. Söp ner mig totalt. Kom då mer till insikt att detta långsiktiga inte va riktigt för mig. Varje minut nykter är en seger.

Jag vet inte om det hjälper, men att skriva dagbok om hur väldigt dåligt man mår efter en fylla och sedan läsa det när man känner suget som mest.

Så kämpa på bara, man är inte ensam om det här. Jag kan själv relatera till varje tråd här i princip.

Och sök det stöd som känns rätt för dig. Det finns inga fel vägar att gå så länge DU känner att du är på rätt väg. Jag kan minnas dom dagarna man lyckades hålla sig nykter när suget va som värst för att sedan vakna upp nästa morgon och känna en väldig styrka och tacksamhet mot sig själv.

Du måste hitta andra sätt än alkohol för att få nödvändig återhämtning. Ensamma promenader i skogen? Ett varmt bad, med STÄNGD dörr och ingen som bankar på? Efter min utmattning förstod jag vikten av att få vila en stund från intryck och ljud, varje dag. Efter maten la jag mig på sängen, blundade och djupandades. En halvtimme som var bara min. Barnen fick veta att den halvtimmen fick de absolut inte störa. Jag behövde den halvtimmen för att orka. Nu, tio år senare, upptar jag den vanan vid behov endast, när hjulen snurrar på lite väl snabbt. Den funkar klockrent direkt!

Vi får se, jag har en ganska klar syn på hur jag ska ta tag i detta. Om jag känner att jag behöver söka stöd framöver får det bli så. Tack för din omtanke iallafall.

Nu är jag tillbaka på banan iallafall och fast besluten om att lyckas med att inte bara sluta dricka utan att förändra mitt liv. Initial koncentrerar jag mig på att sluta dricka, men rutinerna skall bli annorlunda och jag måste sluta fly.

Tack snälla och goa Manda för dina ord ? Grattis till dina 18 dagar det är skitbra jobbat ? Det är samma med mig jag känner mig friskare och mer klar i huvet och jag orkar ta tag i olika saker nu men som du säger så finns det en trötthet i bakgrunden som kan vara jobbig ibland.
Ja älgflugor och fästingar är inte mina favoriter direkt ? och hade inte dom funnits så hade jag byggt mig en koja i skogen och plockat svamp och bär 24\7 haha ?

26 vita dagar idag och det känns toppen ?

Nä nu ska jag ta en kopp kaffe och mysa med min hårboll ?

Ha en underbar dag Manda och alla andra ?
Styrkekram!

En dag i taget ska jag tänka på. Det är inte så svårt att tänka att jag ska bara klara av den här dagen. En dag är väl inte så farligt. Det ska väl gå bra. Skönt att höra att motivationen ökar ju bättre man mår också!

En ny dag och en helt nykter sådan ska det bli. Jag har en längre tid gått omkring med ångest över att jag dricker för mycket vin. Därför känns det så bra att jag tagit det här beslutet. Det blir säkert inte en lätt resa, men det ska gå! Bara det att jag kommer att tycka bättre om mig själv är värt så mycket. Alkoholen är tidskrävande och destruktiv. Det finns två fallgropar för mig. Den första är vänner och bekanta där det alltid ska vara litet vin när man ses. Vad göra? Accepterar man inte att jag inte vill ha något vin så får jag väl byta vänner då. Det andra är min man. Ett något svårare problem. Han är den som handlar hem vinet och gärna vill ha sällskap att dricka det. Kanske litet svårare att byta ut honom sådär bara. Jag vill gärna ha med honom på resan mot nykterhet. Men nu måste jag ta hand om mig själv. Viljan att bli nykter måste komma inifrån.

Ha en bra dag önskar lilla Anna

är en rekommendation som jag kan tycka är passande. Försök ta en dag i taget, själv kontaktade jag AA och det kan rekommenderas starkt. Jag har nu varit nykter sen 11/8 och det är faktiskt inte ens svårt längre, jag är full av energi och livet känns mycket bättre. Motivationen ökar ju bättre man mår

Halleluja och evig lycka.. tja. Alltså ibland blir jag trott på mig själv.
Vanföreställningen om att allt précis allt kommer att bli batter bara jag slutar dricka.

Mina appar hjälper inte alltid heller, som berättar om allt fantastiskt som sker när kroppen inte förstörs av alkoholen.
En tanker bättre (blir alltså klokare och smartare) en blir smalare (ska gå ner I vikt utan alla tomma kalorier) en blir gladare (inte kemisk deppighet från skitdricka) och så vidare.. Det hella bygger på och till sist får jag för mig att allt kommer att bli så mycket bättre bara jag lägger av.

Mitt hår är fortfarande spretigt I topparna fast jag klippte mig nyss. Kunde det inte bli lite skillnad där med?
Jag har inte byggt några supermuskler eller blivit jättesmal.
Jag har inte blivit supersmart.
Jag är inte plötsligt älskad av alla I min omgivning och jag omges inte av en rosa aura.
Inte för att jag trodde det på riktigt men någonstans I bakhuvudet fans ändå en förhoppning om allt som skulle förändras.

Men vad har egentligen hänt?
Jag sover bättre, för det mesta. Fast det kan också bero på att våra husdjur har flyttat.
Jag har gått ner lite I vikt men å andra sidan äter jag mycket mer sötsaker. Vad ska det vara bra för?
Kanske är jag lite mer alert. Eller också tror jag det bara.

Det bästa är att mina barn sager att det är en tydlig skillnad från tidigare. Det räcker egentligen med det.
Jag kan strunta I alla andra positive bieffekter så länge det gör skillnad för mina barn.