Senaste kommentarerna i forumet

Ett handarbete tror jag är helt super, har stora planer på att börja själv. Smart!

Hej Theman!
Kände exakt så för 12 dagar sen (inte många dagar men de är 11 dagar utan A!) Jag hade nått botten rejält! Nog fick vara nog! Du ska ha en klapp på ryggen att även om de känns som ett helvete just nu så hade du ändå orken att bli medlem här och vågade skriva och dela med dig. De är något nytt du har gjort och de ska du se som något positivt! ❤️

Lycka till och många kramar till dig ?

Jag kallar detta dag 1. Första dagen på 12 månader som jag har haft lugn och ro.

Hon pratade bort allting, vände på allt, börja skylla på alla andra. Tyvärr fick jag nog och sa att då kan du höra av dig när du är redo att söka hjälp.
Då får jag svaret att hon fick alltid skuld för allting oavsett vad hon försökte göra.
Ja sa jag men du har tyvärr valt spriten framför din familj i så många år därför måste du förstå att folk säger stopp! Vi har försökt hjälpa dig men du har trillat dit gång på gång.
Så till slut handlade allt om hur synd det var om henne, hur orättvisa alla var, att vad hon än gjorde så var allt fel..
Jag visste detta skulle komma men det känns skönt när jag satte ner foten.

Vad fort man kan tappa fotfästet. Jag är fast besluten om att inte dricka men ändå gör jag det. Öppnade och drack ur en fin flaska vin jag hade bestämt att spara och ge bort, samna sak med en riktigt dyr whiskey jag skulle spara men den öppnades också. Somnade i soffan och vaknade mitt i natten, whiskeyglaset var fortfarande fullt. Hällde iallafall tillbaks whiskeyn i flaskan istället för att dricka den.

Jag tror jag börjar förstå hur jag fungerar och troligen vad jag behöver göra. Jag återkommer med detta men nu ska det fanimej bli nyktert.

Igår kväll när jag satte mig i tv-soffan märkte jag för första gången att jag kände mig uttråkad och rastlös. Hade jobbat på dagen och var ändå trött i kroppen. Drack lättöl när mannen drack starköl. Då kom jag på att jag skulle ta fram min virkning som jag försökt lära mig av och till genom åren. Nu när man blir piggare så duger det visst inte att bara sitta och slappa längre..trevligt faktiskt..?

Hmm stolt och stolt har nog inte kommit över den tröskel för att känna så än. Men vare sig så märker jag att jag går och små ler då och då när jag tänker på att jag inte har druckit, liksom hånflinar mot A. Men jag ska nog passa mig så jag inte provocerar för mycket för A är en lurig jävulen ??. Men jag känner mig iallafall nöjd med mig själv ?

Usch ja dom där drömmarna. Även där hälsar jävulen på. För ett par dagar sen så drömde jag att någon gav mig en öl och bad mig att öppna den. Men istället för att jag öppnade den med handen så öppnade jag den med tänderna. Jag kände smaken av ölen, och sen vaknade jag helt plötsliga och va helt förvirrad men fattade efter några sek att de endast va en dröm! Men jag kände fortfarande smaken av ölen - Hjärnan är bra konstiga ?

Vill tack dig/er som har kommit längre i er nykterhet att ni stöttar och ger råd till oss som har precis börjat vår och som gör oss lite förvirrade av olika anledningar. Många av er går fortfarande in här har jag förstått för att påminna er om de livet med A som gjorde livet ett helvetet och som stärker er att hålla er nyktra. Men detta kunde ni bara har gjort och sen loggat ut. Men istället lägger ni er tid för att ge råd, stöttning, uppmuntran/pusha oss som är osäkra och förvirrade! De är så fint och osjälvisk! För ni hjälper faktiskt mycket! De har iallafall hjälpt mig, - Att några "få" ord kan göra så mycket ❤️

Kramar till er!

Nu gjorde du ullabullan glad :-)

Jag ska ut och cykla nu. Bara cykla. Inte prestera

Att jag känner igen mig.
Att som i mitt fall ha ett företag som föds som ett litet frö som bara ger glädje och engagemang.
Ger energi istället för att ta.

För att då så småningom växa till ett monster som jag hela tiden måste ge mat.
Mer framgång,fler ordrar.
Fler anställda,mer arbete större ansvar osv.

Större och större cirklar,men själva målet som jag hade där i början nådde jag aldrig mer.
När första stora slanten var intjänad,eller den eller den målstolpen var passerad.
Så satte jag bara en ny,ännu längre bort.
Och när jag nått även den så sattes en ny upp.
De var aldrig nog,aldrig klart.
Mission accomplished,nä tror inte det..

Hoppas du slutar tävla med dig själv och målet om att bli någon du kanske inte längre är?
Om jag läste rätt så närmar du dig 50 och förmodligen så kommer prestationerna att minska nu framöver.
Målen som du haft kommer kanske inte längre att överträffas,så skönt ;-)

Kanske omdefiniera vem du är och var du är på väg och vad som driver dig och vad som inte borde driva dig.
Dvs personlig inventering.

Ges i både AA och Alanon som jag föreslagit tidigare.
Mycket jobbigt och mycket nyttigt.
Men allt i en kärleksfull miljö och med bra uppbackning av människor som förstår.

Nåja,sluttjatat för idag.
Håller med alla andra som skriver uppmuntrande rader till dig.
Hoppas du hittar rätt väg för att må bra och slippa tävla och kontrollera dig själv.
Det måste vara väldigt ansträngande.

är en konstig diagnos. Att sjukförklara den som lever med en missbrukare tycker jag är fel. Alla relationer är komplicerade på olika vis. Den ena är inte sjukare än den andra.

Håll fast iden idag! Som proffsen skriver här, det räcker med att vara nykter idag. I morgon är ett nytt beslut.

Jag ser det ju själv. Precis samma jävla mönster - fast jag kan också se att det är värre.
Förra gången började det mycket försiktigare.
Jag ställer samma fråga som du. Vad fan ska jag göra för att inte köra rätt ner i stupet? Ser det komma rakt emot mig och jag hittar inte bromsen!
Svaret är enkelt. Täppa till alla möjligheter och helt enkelt inte dricka mer. Punkt.
Och så gör jag så i en vecka. Sedan drar det igång, suget, tvånget.
Igår var mr Hyde lite orolig. Hen märker motstånd hos mig. Vill inte att jag ska hitta bromsen. Så den jäveln tog redan på hur man neutraliserar antabus...
Hyde vet redan hur man undviker baksmälla och hur mna dricker på concerta utan att få de obehagliga biverkningar som brukar följa på kombinationen.
Möjligen AA.
Kanske även antabus ändå.
Och nu skriver jag om att vilja bromsa, ändå häller jag inte ut den slatten som finns kvar! Skyller på snålhet. Eller nån slags vriden logik, kommer ändå köpa mer snart igen så varför inte behålla det tills dess så kan jag köpa lite mindre. Och köper jag en halvflaska nästa gång har jag ju "minskat"...
Fattar inte att ni orkar med mig, jag gör inte det själv

Jag tappade sikte på målet. För jag har haft fel mål hela tiden.
Nu när jag satt ute på trappan och rökte en cigarett slog mig tanken - jag har hållit mig nykter och hållit mig ifrån nikotin av fel anledning tidigare. En sårbar anledning. Aldrig av anledningen att jag vill må bra eller att jag vill ha hälsan i behåll för mig egen skull. Utan för att jag haft ett prestationsmissbruk som varit starkare än de andra missbruken.
När fokus legat på nästa tävling eller på att jaga personliga rekord i olika grenar har jag avstått från sådant som sänker konditionen enbart för att det gått emot ett högre mål.
Alla mina återfall, även i nikotin, har föregåtts av en skada eller något annat som raserat uppsatta tävlings- och träningsmål.
Och när jag ändå inte kunnat nå dem har jag tänkt "då kan jag lika gärna passa på, för det är ändå kört..."
Och om det finns annat att skylla den sämre prestationsförmågan - en skada t ex - förminskar jag för mig själv konsekvenserna av både alkohol och nikotin.
Långsiktig hälsa? Relationer? Ekonomi? Tids- och energislukare? Nä, inte tillräckliga skäl att vara nykter. Däremot kan ett inplanerat träningspass tidigt på morgonen styra mig ifrån att dricka oavsett tillgång och möjlighet.
Varje graviditet har jag känt en lättnad i den legitima anledningen att inte prestera, bara träna och röra på mig för att det känns bra. Tankar på alkohol har inte funnits, så även där ett lugn. Ingen ambivalens. För barnets skull, aldrig för min egen.
Nu är jag satt och rökte tänkte jag på hur jag saboterade min kondition och hur svårt det skulle bli att hänga med på olika träningspass senare i vinter. Kondition, inte hälsa, var det ord som dök upp först. Prestera före må bra.
Jag har fått frågan från många håll, om hur det skulle bli om jag av någon anledning inte kunde träna. Jag har svaret nu. Redan när jag skrevs ut från sjukhuset i början på augusti befarade jag att en långvarig tvångsvila skulle vara förödande för min då sju månader långa nykterhet. Jag var väldigt nära att dricka trots att det skulle kunna medföra hjärtstopp eller arytmier. Då var det uppenbar livsfara, och jag kunde övertala mig själv. Men sedan, när den värsta faran var över, hade jag inte längre träningen som livlina och det brast. Det kunde blivit mycket värre, många gånger den senaste månaden.
Livlinor i form av självmedkänsla och relationer byggs sakta in i skyddsnätet. Men jag har glömt många viktiga värden. Värden som skulle kunna göra skyddsnäten mindre nödvändiga.
Att vilja leva nykter och fri från mina beroenden bara för att livet är så mycket bättre och lättare utan. Bara för att livet är till för att levas.

Är den 10 november. Fick fundera lite.
Hade en räknare på förra mobilen, men den försvann i havet för något år sen. Kanske lika bra så. Men nu har det blivit ganska många dagar. Räknar inte längre...

Är ju där jag med. En ickefråga med alkoholen, men samtidigt kan jag inte vare sig förmå mig, eller vill släppa uppdateringen av nykterheten. Allt för många exempel på var det riskerar att landa då. Är inne i en fas av förändringar och kommande utmaningar. Känns spännande och bra. Är redo att ta tag i nästa livsavsnitt, och ser faktiskt ganska positivt på det.
Hoppas du har en skön söndag.
Storkramen!
//PP

Ska vi titta på när du kör rakt ner i fördärvet tycker du? Bara för att du så klokt resonerar om att du är nöjd att det blev kontrollerat?Läste din trådinledning och du beskriver själv att dina återfall börjar exakt så här... drickande, uppehåll, kontrollerat drickande och sen rakt in i kaklet. Du måste säga stopp. Ta en annan väg. Du är ju en av de som är klokast, mest insiktsfull och bäst påläst här på forumet. snälla hitta en annan väg den här gången. Vad får du ut av alkohol? Det vet jag inte riktigt om du har skrivit om. Vi har ju olika kapacitet du och jag.. inland blir jag trött bara av att läsa om ditt liv. Du letar luckor för att dricka. Jag letar luckor för att vila, hittar jag inga luckor dricker jag. Antabus är en god idé tror jag. Du måste sätta stopp nu. Du vet inte hur det slutar om du dricker nu.
All min respekt till dig, men jag vägrar att titta på när Du resonerar dig till ett återfall här och får det att verka planerat och klokt.

Ja nu är det morgon och jag är super motiverad att ikväll ska jag träna ist och inte dricka vin. Men denna motivation brukar avta framåt eftermiddagen. Vill inget annat än att sluta med A. Men det är helt sjukt svårt. A har blivit min bästa vän och löser alla mina problem (tillfälligt).
Kram till er alla som är så duktiga och starka

För matkagningvin ur kaffekopp i smyg, det är självmedicinering det. Är annars helt frisk, tar inga mediciner utöver p-piller (som en bekant skriver ut). Går i princip aldrig till någon doktor, minns inte senaste gången.

Varför dricker jag? Det är det jag funderar kring. Stress i vardagen, det har alla, jag måste hitta min Maximala stressnivå där jag fungerar utan vin. Självkänsla, kanske är det mitt bekymmer, behöver arbeta med den. Att leva i nuet och vara nöjd med den jag är, lättare sagt än gjort. Mitt liv är fint egentligen. Mitt vindrickande och ångest problem syns inte på utsidan, men de finns på insidan. Tack alla ni som svarar och hjälper mig framåt i tankar och handling! ?

Jag tror du hade fixat festen också, men det låter klokt att avstå om du kände dig osäker. Och att träffa kompisen på tu man hand låter mycket mer givande för er båda än att sitta bland en massa folk och oväsen...
Ha det fortsatt gott!

Våra liv och historier ser olika ut, med ett gemensamt problem - alkohol. På grund av den fuckar vi upp saker och sänker vår livslust.
Man kan använda forumet som en dagbok för sig själv eller ett sätt att få tips, svar på frågor eller få andra perspektiv på sina tankar. Och, det allra viktigaste, upptäcka att man inte är ensam. Skriv gärna mer om dig själv.

Den var bra! Jag är i överlevnadsfas nu, men hoppas att det blir bättre...

Önskar dig en fin söndag❤️

Har inte så mycket klokt att säga annat än att jag förstår hur du känner det... För mig är det än så länge en kamp mot a varje dag....

Kram❤️

Vad glad jag blev av att läsa ditt inlägg ❤️

Håller helt med Knaskatten- vilken förebild!!!

Jag längtar tills den dag det känns bättre för mig.... om det nu är alkoholen som är mitt problem;)

Kram och ha en fin söndag!!