Senaste kommentarerna i forumet

Du börjar fatta det :) Äntligen.
Just nu har du träffat en av dina demoner, prestationsmissbruk. Vågat gjort.
Fortsätt (enligt mig ;)

Jag vaknade också hyfsat pigg och fräsh...lite oförskyllt måhända, men tackar mig själv för att åtminstone ha vett att stoppa tidigt..
Du är en tillgång här. Tack för att du delar med dig!
Kram

Du har druckit ofta och länge. Jätteklokt av dig att vilja sluta! Men om mängden du skriver om stämmer är det ingen fara alls att bara lägga av. Den eventuella abstinens du skulle känna är förmodligen psykisk, en vana som du bryter och som kan kräva en del vilja och energi. Men rent fysiskt är det ingen fara. Det krävs mycket större mängder alkohol än det du druckit för att få ex vis delirium.
Du kan ju starta varje dag nykter, dricker inte förrän på kvällen. Bara det är ett bevis på att kroppen inte reagerar på att vara utan alkohol. Efter två-tre glas vin borde det vara borta nästa morgon. Du har många timmar varje dag då kroppen är "promillefri".
Låt bli att dricka nu när du inte längre vill det och har motivation. Du behöver inte vara rädd för fysiska konsekvenser. Om du känner oro och ångest är det normalt. Antar att det fanns en anledning till att du drack, det är de känslorna som kommer upp när du slutar, och känslor är ofarliga även om de ibland kan vara väldigt obehagliga.
Lycka till!

Kanske inte?
Det frågade min medberoendeterapeut i ett känsligt skede.
Vill du bli frisk?

Och jag ville svara nej.
För de inskränkningar hon tyckte jag skulle göra var nästan omöjliga för mig att hålla.

du skriver att man är så glad när helgen inte blir förstörd av alkohol börjar störa mig (har det likadant)! Ska man behöva känna lättnad över något normalt? Dubbel effekt på sorg och vrede helgen efter när det sups! Min särbo försöker också lasta över beslutet ”att ta en öl eller inte ta en öl” på mig! EN öl är väl okej frågar han! Det bestämmer du säger jag! Och på nåt sätt blir det som jag accepterade och borde sagt ifrån! Underförstått mitt fel att han drack! Så är det inte! Jag är inte hans mamma/dadda och jag är ju inte alltid där heller och kan ”fatta det rätta beslutet” åt honom! Jag har bestämt min ”dead-line” när jag inte tolererar mer och då går jag! Har gjort det en gång förut men det här är hans absolut sista chans! Har inte bestämt något åt honom, bara åt mig själv!

Som ställer sig och blockerar den nya väg jag försöker ta.

När jag tycker mig ha fått rätt på rediga repstumpar att hålla i så släpper jag dom självmant.
Eller skräms att släppa dom.
Fast jag vet att de håller.

Tillit,till min egen förmåga och att jag vet vad som är bäst för mig.
Men så bryts länken och då känns det som att jag inte har något annat val än att följa den trygga beprövade gamla vägen.

Men för varje ny rädsla jag vågar spola ned,så vips fanns det plats för en ny och bättre känsla.

Tack Kanelbullen!
Jag ser inte alls antabus som någon slags lösning, framför allt inte mot ångest. Antabus ger mig bara en tidsfrist, att inte kunna dämpa min ångest med alkohol på ett tag. Ångesten måste jag jobba med hela tiden, men just nu riskerar jag inte att försöka dämpa den med alkohol och i förlängningen göra ångesten ännu värre.
Ta hand om dig, du också!

Det verkar som du hittade nåt, men det framgår inte vad...nyfiken!

Tänker du dricka upp whiskyn?
Gör inte det! Om du inte kan hälla ut den, ge bort den...

Sanningar rätt i magen!
Brutalt och mitt i prick.
Jag resonerar och analyserar. Ser mönster och har massor av insikt.
Men det räcker ju inte!
Alla ord är bara fluff och dimridåer.
Greenwashing kallas det när ett företag gör något litet som är bra för miljön och basunerar ut till omvärlden hur miljömedveten man är, medan verksamheten för övrigt fortsätter använda farliga kemikaler eller släppa ut lika mycket gift i luft och vatten som tidigare.
Det känns lite som jag ägnar mig åt "soberwashing" om man ska tillämpa ett liknande begrepp.
Eller att jag snackar och skriver runt problemet för att slippa ta itu med det på riktigt.
Analyserar processen, beskriver tankegångar, försöker hitta orsaker och samband.
Till vilken nytta, kan man undra, om det ändå bara leder till att jag skiter i konsekvenser, logik och förnuft.
Lite självironiskt har jag konstaterat att jag tror mig vara närmare ett tillfrisknande eftersom jag inte förnekar min sjukdom. Att insikten i sig skulle vara ett steg i rätt riktning.
Tyvärr är det så att insikt inte betyder ett skit. Jag är kvar på samma ställe. Den enda skillnaden mellan mig och någon som förnekar sitt problem är att jag egentligen måste vara ännu värre däran som ändå väljer att inte göra något åt det.
Jag är fast i mitt beteende. Vilse i labyrinten.
Om jag verkligen ville återgå till nykterheten skulle jag hälla ut vodkan som är kvar. Jag vet ju att den annars kommer att bli uppdrucken.
Och eftersom jag bestämt mig för att dricka den vill jag ju inte upp på det nyktra spåret. Än.
Jag skulle surt och bittert kunna skriva, ok, jag skiter i det här. Det hjälper inte. Jag bidrar bara till en massa negativa vibbar.
Men.
Jag ger fan inte upp!
Jag fortsätter. Skriva. Ge råd till andra i samma sits. Fast jag just nu är inne i labyrinten.
Tro inte att jag struntar i pepp och omsorg. Det hjälper. Om inte nu så på sikt. Tack vänner. Vi ger oss inte, eller hur

Jag antar att hon vill ha dig nykter.
Tala om hur viktigt det är för dig att då och då få skärma av. För ditt välbefinnande och för att du ska kunna fungera som pappa och make, utan att behöva alkohol. Jag tror (hoppas) hon skulle förstå.

Det funkar om du har familjen med på tåget och egen disciplin..
Stäng in dig i ett mörkt rum - jag la mig i sovrummet - säg till familjen att lämna dig ifred i tjugo minuter. Bestäm en lämplig tid varje dag, till att börja med, sedan kan du göra detta när du känner dig uppvarvad eller märker att du får sug (=för det mesta en signal på att du behöver stänga av)
Jag gjorde så efter middagen varje dag när jag kunde. Nu är jag ensam med barnen och har tyvärr aldrig ens fem minuter mellan uppgifterna, tyvärr, kanske en bidragande orsak till återfallet.
Ligg där i mörkret och blunda. Bara andas. Om du kan, försök följa andetagen och försök andas djupt, så du känner att lungorna blir å fyllda att magen höjer sig. Om du vandrar iväg i tankarna och märker det kan du försöka återgå till att följa andetagen. Jag som har ADHD klarar inte det, men gör en egen variant istället. Låter mig själv följa med i tankarna, tänka färdigt dem eller bara låta dem irra omkring i kaos som de oftast gör.
Det viktigaste är att du får tid att hinna ikapp dig själv och vara ifred med din hjärna, skärma av dig från intryck utifrån.
Det är inte alltid lätt att få avskildhet med barn som vill ha uppmärksamhet. Jag blev ofta avbruten med frågor som: är du klar snart? efter fem minuter. Började säga till barnen att varje gång jag blir avbruten börjar jag om på tjugo minuter igen.
Fan, nu när jag skriver detta inser jag hur mycket jag själv behöver återgå till de rutinerna.
Det har varit tillfällen då jag faktiskt avvärjt drickande med hjälp av att bara lägga mig och andas. Ibland med händerna tätt mot kroppen, som för att hålla ihop mig själv. Till synes lugn, men med en kamp på liv och död inombords.
HSP kan vara en förbannelse eller en gåva. Se det som en gåva med tillhörande svårigheter. Känslor är budbärare. Du har duktiga, lyhörda och högljudda budbärare. Lyssna på dem med selektion. Ibland skriker de av bara vana och ibland har de viktig information till dig.
Kram

Tack bedrövadsambo ❤ du har varit ett enormt stöd .. ja jag har nått gränsen där stopp är stopp där jag inte viker mig jag måste fokusera på vad som är bäst för mig o min familj oavsett om det är min mamma ! Låter hemskt men jag mår faktiskt bra när vi inte pratar och jag behöver lägga fokus på henne, o hon druckit, tolka sms mm..

Det var tråkigt att höra, jag funderar allvarligt på att fråga om jag kan få antabus och det får jag nog. Efter att läst och hört så verkar det vara lite olika på reaktionerna.
Medans jag nu skriver kommer något över mig, och det är ångest som spökar och har jag otur eller du så finns ångesten kvar i antabus behandlingen.
Jag bara spekulerar kring något som jag upptäckte när jag tog en annan tablett mot sug, jag mådde jättedåligt psykiskt. Som inte fanns med när jag prövade den dyra campralen som för övrigt inte hade någon effekt.
Därför tänkte jag be om antabus.

Jag vill avsluta med att be dig att arbeta med din ångest, jag är känslig för sånt här. Jag har känner den när jag skriver här nu.

Ta hand om dig!
Må ljuset leda dig!
⛪?

Hej Valeria! Tog ett tag att leta upp din tråd... ville bara höra hur du har det? Kram

Alla positiva erfarenheter och berättelser behövs verkligen på det här forumet. Keep up the good work!

Jättebra att du har satt ner foten. Behåll den nu stadigt kvar i marken. Skylla ifrån sig är alkoholisternas bästa gren. De är otroligt duktiga på att sticka på sin offerkofta. Backa nu och ha inte mer än nödvändig kontakt med henne.

Välkommen hit! Berätta mer, här finns stöd! Kram ❤

Ja och en öppnad whiskeyflaska lär ju knappast gå att lämna orörd någon längre tid.

Mitt "problem" är att jag är HSP och därmed överkänslig. Jag behöver egentid och att få koppla ifrån, detta är i princip omöjligt att få med barn och en fru som jag skulle beskriva som hyperaktiv och ett kontrollfreak. Samma sak med jobbet, jag har alldeles för mycket sociala engagemang och efter en dag ute hos kund där jag varit i centrum hela dagen känns det som jag måste släcka alla känslor. Jag måste hitta en väg ut ur detta, en variant vore att separera och bo själv men jag vill inte lämna familjen då jag älskar den.

Sen jag skrev sist.
Det verkar gå i cyklar,mitt ordbajseri.
Tuggar om gamla och nya insikter och försöker pressa ned dom i samma mått.

Men då rinner det över.
Och ibland är det tyvärr den sist tillagda viktiga i grediensen som inte ryms.

Så i med soppsleven och veva runt.
Vips kommer något gammalt upp som jag inte längre behöver och kan kasta i vasken.

Nåja,Rom byggdes inte på en dag.

Åt andra hållet då.
Cykla långsammare och med eftertanke.

Om man inte vill åstadkomma en varaktig förändring så fortsätter man som förut.
Det kommer garanterat att bli ett liknande resultat ?

Igår hade jag och mannen en supermysig lördag när barnen somnat. Vi spelade spel, drack te och åt godis och bara mös. När jag stod och borstade tänderna på natten så insåg jag att jag inte någon gång under kvällen tänkt - nu skulle man haft ett glas vin. Visserligen brukade jag inte dricka på lördagar, bara på fredagen men ändå, jag känner mig fri! Just nu känns det inte så farligt om jag aldrig mer kommer dricka, jag lever ett komplett liv utan alkohol, vilket jag aldrig trodde jag skulle känna. Jag vet ju av andra historier här på forumet att det kan vända, helt plötsligt får jag för mig att jag ska prova dricka igen. Men inte idag. :)

Jag vet inte om jag är någon förebild Knaskatten och Jasmine, kan jag sluta med alkohol så kan ALLA. Just nu känner jag mig stark. Vägen hit har varit väldigt jobbigt men så värt det.

Ha en fin söndag! ❤️

Känner så väl igen det där med att dricka när det går bra som någon slags belöning. Till att börja med måste du inte vara perfekt! Det kan hända att du misslyckas med det du förutsatt dig men du kommer att lyckas fler gånger. Vi lär oss av misslyckanden även fast det inte känns så just när det händer. Jag tror att det finns mer bakom och jag skulle gå och prata med kurator eller psykolog. Inte för att du är " knäpp " utan för att lära dig mer om dig själv! Tror absolut att du kan förändra ditt liv! Och!! Du är ingen dålig människa! Lycka till!

Hejsan! Hoppas alla har en bra söndag.

Miss lyckad... De sålde faktiskt små flaskor julmust häromdagen. Det var gott ! Och lite mysigt.

Ja det är ju familjelivet som får sina törnar när prioriteringar och intressen skiljer sig så mkt. Och den som är bakis är ju som sjuk och kan ju inte ens försöka hänga på... men ärligt talat tror jag inte han skulle följa med så ofta ändå. Som med badhuset.... jag gör det ju för barnens skull. Själv fryser jag mest och är obekväm i omklädningsrummet. Men jag vill ändå göra det! För barnen. Samma sak om vi åker till ett lekland. Det är ju inte alls så kul för mig (rätt plågsamt rentav) men jag GÖR det eftersom att barnen tycker om att åka dit ibland.

En helg här framöver ska jag åka bort två dagar. Jag ska iväg på nåt väldigt kul men jag är ovan att lämna barnen så jag saknar dem redan i förskott. Helgerna blir så heliga när veckorna går till jobb och skola mest.

Om en stund ska jag ta en promenad har jag tänkt. Känner att jag behöver det. Irriterar mig på lite saker hemma... stöket och bristen på hjälp. Blä. Så ut och andas lite och lyssna på nån bra pod. Hjälper oftast.

Ha en fin dag allesamman! Kram!

Både för dig själv och oss andra. Det verkar som du, precis som jag själv, inte klarar av att ha en enda droppe alkohol hemma. Kanske kunde du det förr, det kunde jag också, men inte nu längre.
Men, det här var mina tankar. Dela med dig av dina!
Kram