Senaste kommentarerna i forumet

Vilja bli frisk, men inte göra vad om krävs för att bli det.
Vägra acceptera verkligheten.
Hitta på egna recept.
Välja själv......Vill välja själv - inte låta alkojäveln välja åt mig!
Tassar runt problemet på mitt eget sätt. Bygger relationer och nätverk. Bäddar för förändring.
Det sista steget, det som var självklart för en månad sedan, att bara låta bli, att stänga dörren helt, ännu så svårt. Som en blyklump fastklistrad på foten...
Mentala pauser på dagen i all ära (ska försöka få till dem igen) Nu blir det god natt

Jag var exakt som du förut. Så fruktansvärt mycket (onödig) oro och ångest. Som jag dövade med vin.
Tillslut tvingade min man iväg mig till husläkaren och jag fick SSRI utskrivet.
Vilken BEFRIELSE. Jag tar en liten tablett varje morgon och hela livet känns mycket lättare. Istället för att jag oroar mig över saker som känns obehagliga tycker jag att de är spännande. Jag mår så oerhört mycket bättre och njuter av livet istället för mår dåligt.
Kanske värt att prova?
Känner så många som har fått hjälp av det.

Tyvärr har mitt vinsug inte försvunnit som genom ett mirakel, men efter tabletterna har jag inte behövt dricka för att dämpa ångesten längre. Jag har mer fortsatt på inslagen linje och druckit för att jag har tyckt synd om mig själv av någon anledning, firat, varit trött eller bara per automatik.
Det är det jag tar tag i nu, alkoholen. Ångesten är tack och lov helt borta.
Kram!

Först: tack för supporten! Trots att jag drack igår.
Morgondag, jag tror att du har rätt i att det är väldigt svårt att lyckas gå från överkonsumtion till normalförhållande. Det kanske inte ens är möjligt. Jag tänker försöka gå från överkonsumtion till pyttekonsumtion. På det stora hela vara vit och undvika dricka så mycket som möjligt, men ibland välja att "unna" mig, och då i små mängder.
Vet fortfarande inte om det går, men tror att det hjälper att skriva här och verkligen ha koll på drickandet. Jag lovar att vara helt och hållet ärlig - både mot mig själv och er. Jag hoppas att mitt löfte att rapportera allt kommer hjälpa mig att inte få så mycket att rapportera.

I dag har jag haft en bra dag. Vaknade tidigt och åkte med min dotter på match och var utomhus. Sedan hem till svärföräldrarna på äppelpaj och så storhandling och springtur.
Och inget vin eller ens något sug, trots att vi åt en god fiskgryta till middag som säkert hade passat rätt bra till något glas vitt. Men det är en vanlig söndag, så det blev Ramlösa. Gott det också!

En vanlig man, det är bara att kämpa på. Tror att en vit period ger så mycket insikter - speciellt när man är inne här och läser och skriver. Vi lär oss så mycket av varandra. 24 timmar i taget. 24 timmar i taget. 24 timmar i taget.

Kram till er alla

det var snällt sagt :) ja jag vet, men fortfarande går ju tankarna på henne...svårt å fatta att detta är sant. Men ett liv med henne kanske aldrig blir av, alltså när hon kommer ut? Ja det ska bli skönt å gå och prata!

Du är inte ful och gammal! Förstår din längtan efter familj, men det är inte försent. Och ju snabbare du kommer över henne så är ju chansen större att du träffar någon annan, frisk och härlig kvinna att förverkliga dina drömmar med. Bra idé att kontakta psykolog, då får du de rätta verktygen! Lycka till, kram

Att se dig här, har saknat dig och dina kloka ord.
Härligt att livet är bra för dig.
Livet går rätt bra för mig med just nu.
Helt nykter sen två månader tillbaka. AA blev mitt alternativ till tillfrisknande.
En fin höst önskar jag dig.
Kram ❤️❤️

Ska kontakta en psykolog imorgon för jag känner att jag måste prata och tömma allt jag har....råkade skriva igår att jag saknade henne och jag önskade att hon var här i min famn!? :( förväntade väl mig inget svar...å det fick jag inte heller. Känns så jobbigt dela detta och sen springer livet iväg så jädra fort också, man vill ju ha en fin familj någon gång, 42 år och känner mig ful, äcklig och gammal...

Nyckelpigan, såg dig här igen idag. Hoppas allt är bra och att du har fått din vila. Tror som du att ventilen måste bort. Man måste ta de där känslorna, inte dränka dem med alkohol

Bättre att du hänger här istället! Nu ser vi fram emot en ny fräsch vecka utan ångest och bakfylla. Kaffet kommer smaka gott imorgon ? Kram ?

Vad härligt att du verkar vara på rätt väg. Plocka svamp är ju jättemysigt, men inte lika mysigt om man är lite bakis, jag riktigt ser hur du strålar! Fortsätt så! Kram

Jag tänkte jag kan ju bara titta in här lite snabbt, men sen så tänkte jag lite längre än näsan räcker. Ångest, visst har jag det idag, men dricker jag i dag så kommer jag ha ännu mer ångest i morgon. Det ska bi skönt att starta veckan ickebakis och nykter!

Hej! Jag tycker att du ska prova med att byta till en annan vårdcentral, som kanske har mer kompetens och resurser. Tycker det verkar konstigt att du ska behöva kontakta socialtjänsten först! Men det var modigt av dej att söka hjälp, hoppas du inte ger upp!
Att du börjat läsa och skriva här på forumet är också en bra början. Här finns mycket hjälp, stöd och många kloka människor.
Lycka till och skriv gärna mer om hur det går för dej.

Jag kör på samma stil som dig, inget vin idag! Ångesten blir bara värre. Ska bli skönt att vakna upp i morgon utan ångest och dricka mitt goda kaffe.

Hmm, låter riktigt rätt för mig! Ska börja med det! Tack! Jag har så oändligt mycket att vara tacksam för.

Jag avskyr också söndagar och löser det med vin. Kan du köpa något annat gott. Godis, chips, eller annat plock och se en fil istället? Det är min förstads dag på länge jag inte dricker vin. Är inte ens sugen. Men håller mig ute och shoppar ist för att inte få sug... kram

jag funderar på att dricka lite vin. Söndagar har alltid varit ångest och då lindrar jag det med vin. Men jag tänkte att jag går in och hänger här istället. Jag ska nog vara nykter ändå :-)

Jag har klarat att vara helt utan alkohol i två veckor nu. Klarade även denna helg, fast det var med en hel del tankar på alkohol. I går tackade jag nej till en dagsresa till vårt grannland, som är starkt förknippat med pilsner och "en lille en". Jag velade först men insåg att jag skulle ha svårt att stå emot ölen. Det var dessutom tillsammans med gamla kompisar som jag festat mycket med förr. De hade inga andra förslag på aktiviteter att komma med. Jag börjar undra om vi egentligen har så mycket mer gemensamt längre (än att dricka). Det var kanske lite fegt av mej, men jag orkar inte utsätta mej för förstora risker just nu. Jag åkte ut en sväng till skogen och plockade lite svamp (vågade inte gå så långt själv ;)) istället. Sen en skön hemmakväll framför tv med godis och två alkoholfria, ekologiska Carlsberg (riktigt goda, tycker jag).
Idag har jag mått så bra och orkat vara igång hela dan bl a joggat, träffat (och busat med) mina brorsbarn. Nu väntar en ny vecka med nya utmaningar eller rättare sagt; positiva upplevelser, hoppas jag. Kram ?

... och skriver tror jag vi är på väg framåt, även om ni just nu inte är där ni vill vara. Men hav förtröstan som det så fint heter, men ngt behöver göras annorlunda, frågan är vad?
För mig är forumet jätteviktigt, lär mig varje dag och blir ju en livsviktig påminnelse.

Jag är så glad för din skull!

I perioder när det känns lite tungt och jobbigt brukar jag göra en tacksamhetsövning. Innan jag ska sova tänker jag på tre saker som jag är nöjd och tacksam över med dagen. Det kan vara allt möjlig: extra trevligt surr på kafferasten, konstruktivt möte med kollega, slutfört en viss arbetsuppgift, köpt en ny fin jacka, haft en mysstund med barnen, extra god mat till middag, skön promenad i höstsolen, träningspass etc. I början får man tänka så det knakar för att komma på tre saker. Vissa dagar är ribban väldigt lågt satt. Men efter lite träning räcker det inte med tre saker, det blir lätt fem-sex saker. Prova!

Ja, att fortsätta dricka är förstås inte ett dugg klokt. Eller begripligt. Men det är mycket som inte är begripligt, trots att man har kunskap och insikt och fakta att analysera. Däremot är det väldigt klokt att du fortsätter skriva. Dels funkar skrivandet som självterapi, och sen får du mothugg som du måste reflektera över. Jag tror att du ska fundera mer över rådet du gav Nystart, att ge dig själv mentala pauser i vardagen. 30 min på sängen i ett mörkt sovrum - varje dag helst.

Låter tvärtom väldigt sunt. Var och en ansvarar för sitt liv, och sina barns liv så länge de bor hemma.

För mig är inte medberoende en sjukdom, utan mer ett beteende man har förvärvat. Ett beteende som leder till sämre självkänsla bland annat, vilket gör det svårt att bryta upp. Hur ska man klara av det? Och just därför behöver man hjälp, både mentalt och praktiskt. Medberoende kan också leda till svår ångest och depression, och då är det inte lätt att känna lust och hopp och ”satsa” på sig själv. Tvärtom. Men om man inte känner på ett visst sätt så kan det hjälpa att ändå göra, liksom att försöka sluta tänka negativt och ta ut oron i förskott. Om man jobbar stenhårt på att ”göra roliga saker” och försöka bryta negativa tankar med åtminstone neutrala tankar, så kan känslorna komma ikapp så småningom. Men det är ingen quick-fix tyvärr. Det där med tankar är svårt. Ofta så tänker man ”Det kommer att gå åt helvete, jag känner det på mig” och då reagerar kroppen därefter med magont och ångest. Om man istället tvingar sig att tänka ”Jag har ingen aning om hur det kommer att gå så det är ingen mening att tänka på det just nu. Jag utgår från att det går bra. Gör det inte det så får jag hantera det då.” De första gångerna känns det svinsvårt att tänka så, precis som man inte tar varken sin oro eller situationen på allvar. Men det går lättare och lättare efterhand, och till slut går det nästan automatiskt. Tankens kraft är stark!

Att ställa ultimatum gör man mest för sig själv. Tomma hot gör ingen som helst verkan i längden.

Hon anser inte att jag har problem med drickat, hennes pappa var alkoholist och mitt drickande överstiger inte vad han drack. Jag tror faktist inte jag får med henne på att stötta då det alltid blir ett d-a liv när jag försöker vila eller bara vara för mig själv. Så länge det ser ut som jag är sysselsatt med något som anses vara ett viktigt jobb så brukar jag bli lämnad ifred, att göra detta mitt i allt annat betyder kaos i hjärnan om jag inte kan släcka elden med alkohol.