Senaste kommentarerna i forumet

Bra att du söker stöd.
Hur vill du förändra drickandet? Ingenting alls eller försöka på andra sätt än du tidigare gjort att begränsa? Har du någon plan? Kartläggning av situationer kan vara en bra början.

Är inte så märkvärdigt, men ändring av inriktning kan man väl säga. Och det i samband med post-alkohol tiden jag är inne i blir ju liksom ett lite "nytt liv.
Allt med andra ord helt ok ?

Ska snart ut på en drömresa. En sådan där "en gång i livet" -resa. Lyx och flärd, frihet och äventyr, romantik och egentid, shopping, miljöer, mer frihet, kultur, mat, lyx och "ta dagen som den kommer" och ja.... vin! Suck, suck,suck.... kommer att ha en vit månad bakom mig när jag börjar min resa. Vitt kallt vin i solen på uteservering eller en kaffe? Nu står jag och väger från ena benet till det andra. Inget beslut är taget.

Har funderat kring dem. Jag är inte deprimerad, inte ledsen, sover bra, är hyfsat pigg etc. Kan bara ibland drabbas av fantasi-ångest attacker. Knasigt värre. Vet också att jag fantiserar! Jag får ta mig en funderare och samtala lite med min bekant som är doktor kanske. Vill helst slippa, men vet samtidigt att de gör underverk för väldigt många. Jag har kommit på en grej till om mitt drickande. Jag tror att jag trivs med att vara full, mår oförskämt bra efter några glas vin. Blir lite av en besserwisser superwomen, skönt avspänd, lite pirrig och härligt spontan. Blir extremt sällan bakfull eller illamående. Så alkohol är en fin drog för mig. Ja, ni hör vad jag säger... det blir garanterat inget vin denna måndagen för vin-alkoholisten Saga.

Åh..känner eg också för att dricka..för att dämpa min ångest. ? Den är vidrig. Jo, just det..lögnerna och smygandet. De måste ju märka. Min omgivning säger inget. Min man tycker att jag ska ta mig i kragen. Inte lätt..ja...hur ska man ta sig ur det? Jag behöver också hjälp. Funderar på om AA kan vara något. Jag skäms så fruktansvärt. Jag har gått med i det här forumet idag och hoppas på hjälp här. Kram på dig!

Hur går det för dig? Kram

Det går hyffsat om min man frågar men till er kan jag säga att jag nyss varit på systemet och köpt vin o dricker nu...
Börjar mer och mer gå upp för mig att jag fixar inte detta själv... men varför är de så lätt att ljuga om hur mycket man dricker? Kan de vara för att man är rädd att man blir utredd av soc eftersom man har barn eller att de på arbetet får veta att man har problem med A?! Är i vilket fall som helst less och vill bara komma ur detta ....

Hur går det för dig?Kram

Var hos toxssk i fredags och det gick bra!
Ska dit på fredag igen...
Tror inte att depplgheten beror på A då jag haft det från och till hela livet detta är något annat..slutkörd..men vet oxå att de hjälper inte med A .Ska försöka ta tag i detta nu nykter sen i fredags...

Starkt jobbat och klokt beslut av dig Manda att inte följa med på resan att du var hemma och plocka svamp istället för jag har ju tjatat på dig att ge dig ut i trollskogen och hitta skogens guld :) Förresten hittade du några kantareller eller trattisar? Det var inte alls fegt av dig att tacka nej utan tvärtom det visar bara att du har mod och vilja att inte utsätta dig för risker i onödan och sen om dom tycker du är tråkig osv det ska du inte bry dig om för var och en har ansvar för sitt eget liv och du tog ett klokt och bra beslut för dig själv och ditt mående:)

Ja godis har det blivit massor av dessa nyktra dagar så snart ser man väl ut som en michelingubbe med massa bilringar å allt ;) Men vad gör det desto mer finns det att älska av en själv ;)

Jag har klarat 23 vita dagar idag och det var varit kämpigt kan jag säga men jag hittills lyckats lura skjortan av den lille röde jävlen även att han höll på att lura mig i Lördags.

Massa positiv energi och styrkekramar till dig :)

Hallå där, oj! Det lät stort? Nästa livsavsnitt? Man blir ju lite nyfiken förstås...

Tack för era fina ord och stöttning det betyder mycket för mig :) Idag har jag inte tagit en droppe alkohol på 23 dagar inte ens en lätt öl eller vanlig cider :) Jag satte som mål att inte dricka något på 4 veckor och visst det har inte varit lätt alla dagar kan jag säga för mitt mående har gått upp å ner för vissa dagar har gått bra och jag har varit pigg och glad och haft energi och andra dagar har jag varit nedstämd och deppig och bara velat dra täcket över huvet och gå och lägga mig.

Fy sjutton vad nära det var att jag drack några öl nu i helgen för att fira att jag inte druckit något på länge. Jag åkte till bolaget i Lördags och köpte starköl och la in dom på kylning för jag skulle till min bror och vi skulle se på fotboll och ha trevligt. Jag kände att det var som ett krig inom mig för ena rösten sa drick och ha roligt och trevligt för det är du värd för nu har du varit duktig medans den andra rösten sa varför ska du dricka du har inte nått ditt mål på 4 veckor än och man kan faktiskt ha trevligt utan alkohol med och ska du svika dig själv.På något märkligt sätt så vaknade jag till och tog mitt förnuft till fånga och tog beslutet att inte dricka något och det är jag glad och stolt för att jag lyckades stå imot även att frestelsen var så nära till hands.

Allt i livet handlar om vilka val man väljer att göra och varje handling får konsekvenser positiva som negativa och nu valde jag att inte dricka och då slapp jag dåligt samvete och jag svek inte mig själv och ingen baksmälla utan jag vaknade glad , pigg och stolt istället :)

Jag fortsätter att kriga på även att en lille röde jävlen spelar mig ett spratt ibland och försöker sätta griller i huvet på mig så har jag ändå huvet på skaft någonstans ;)

Kämparkramar till er alla :)

Tack för vänlig pepp.

Jojo_ njä inte riktigt, jag tror ju någonstans att jag ska kunna dricka igen. Typ när jag är pensioner och när barnen inte längre tar illa vid sig. Tanken på aldrig, aldrig mer är för stor och jobbig för mig ('även om jag vet att det egentigen är så).

LottaJ, inte ska du behöva känna skuld eller skam. Det är så manga som är I denna sitsen och så manga som kämpar. Läser du här kommer du att märka att du inte är ensam, vi har alla våra grader I helvetet men manga upplevelser delar vi.
Det är lätt att saga att någon ska ta sig I kragen, men svårt att se verkligheten. Har du provat att verkligen sitta ner med honom, och prata lugnt och stilla en dag när du inte är bakis och inte lider av direct ångest? Kanske har han bara inte sett det som du ser det? Min man försökte trösta genom att saga att "det är ju inte så farligt" och manga vänner ha I efterhand sagt att de gjort likadant för de ville vara snälla. Men senare har de förstått att det verkligen var ett problem.
Det är bara du som kan bestämma hur du ska gå vidare. Det som är gjort är gjort, men du tar själv nästa steg, och här får du mycket stöd! Läs, skriv, reflektera! Du kan ventilera hur mycket du vill och det är skönt att ha en tråd som kan fungera som dagbok. Där kan också andra följa dig och peppa och stötta. Om du inte klara det på egen hand så fundera på var du kan få stöd. AA? Vårdcentralen? privat klinik? Via din arbetsgivare?

Jag har fått mycket hjälp av de 2 appar som jag laddat ner, men det funkar för mig, det betyder inte att det funkar för alla. Var och en hittar sina vägar.

Var rädd om dig idag, LottaJ och se detta som första steget. Du har hittat hit, och du har konstaterat att du behöver hjälp. Det är ett jättebra första steg!

Hej Sannah!
Jag är ny här och har läst din tråd. Anledningen till att jag är här är att jag dricker för mycket. Igår lagade jag älggryta och matlagningsvinet hamnade i min mage isf i grytan. Sedan fortsatte jag att dricka vin och kommer inte ihåg hur kvällen slutade. Jag har naturligtvis en rejäl ångest idag. Och är fruktansvärt bakis. Sa till min man att jag måste få hjälp och att jag är alkoholist. Han slog det ifrån sig. Du får ta dig i kragen och någon alkoholist är du inte. Nej, ser msn mig så är det inte det man tänker men problem har jag och jag hoppas att det här forumet kan vara till hjälp. Jag tycker du är duktig som kämpar på! Det är ingen enkel sak som man bara gör. Kram på dig!

Smart att du kollar läget med om det kan gå nu, för det kommer du ändå göra för eller senare om det finna tvivel.

Herregud! Du hade ju redan svarat! "Jag kör inte bil med alkohol i kroppen". Hur kan en kollega tvinga i dig öl då? Eller överhuvudtaget, varför förväntas vi dricka i jobbsammanhang?

Allt du skriver stämmer på pricken in! Tack för att du ger mer och djupare perspektiv!
???

Hej "Surkärring"!
Tror inte du är någon surkärring. ?
Har läst dina inlägg och undrar om du skulle kunna peppa mig? Jag dricker för mycket och måste sluta. Jag har gjort några halvhjärtade försök men ramlar alltid dit igen. Igår gjorde jag en älggryta och hinkade i mig allt matlagningsvin. Alltså ner i min mage isf ner i grytan. Sedan öppnade jag en flaska som skulle vara till grytan. Jag drack säkert ngt mer sedan. Kommer inte ihåg. Idag är jag bakis och har ångest. Sa till min man att jag behöver ha hjälp. Han tycker jag ska ta mig själv i kragen. Men jag fixar det inte själv. Jag behöver stöd och pepp. Jag behöver prata och ventilera. Jag har så mycket skuld och skamkänslor. Dessutom börjar jag få rejält ont i bukspottkörteln (tror jag iaf...vågar inte gå till läkaren och kolla upp det..?) Ja...vad gör man..slutar att dricka..och går ångesten till mötes..Varför ska det vara så svårt? Kram

Nu slipper du må så dåligt, bra jobbat! Jag känner ju längre jag är nykter destå mindre jobbigare blir det när jag tänker att jag aldrig mer ska dricka i framtiden. Är det samma för dig?

tillbaks till akutpsyk och fick tag i en bra där, hon ringde upp VC och ordnade en tid imorgon...bara sådär

Inga råd tyvärr. Är själv i samma situation. Det är väl järnvilja som krävs och att "ta sig i kragen" som min man säger till mig att jag ska göra. Verkligen inte lätt. Hur gör man? Kanske det här forumet kan hjälpa..jag hoppas det. Jag är ny här och är desperat. Jag vill inte dricka för att döva sorg, smärta och ångest. Tänker på dig. Kram

Du kanske driver dig själv för hårt i veckorna?
Kompenserar för dåligt samvete och sänkt självkänsla som följer drickandet.
Kompenserar i förväg för att det blir lättare att förklara/ursäkta det kommande fallet som beroendehjärnan redan blivit sugen på.
Kan du sänka kraven på dig själv när det gäller andra saker? Ge dig mer återhämtning och tillåtelse att bara vara tillräckligt duktig, tillräckligt bra på jobbet, tillräckligt snäll?
Får du erkännande för dina insatser eller skapas det en känsla inom dig om att du inte blir sedd och uppskattad? En sån känsla kan lämna fritt spelrum för självdestruktiviteten, iallafall för mig.
Visst är det svårt, detta, att ge sig själv respekt. Man tror att man gör det när tanken på att dricka omvandlas till "jag-gör-vad-jag-vill-och-nu-behöver-jag-det-här"
Kanske stämmer ingnting av detta på dig, kanske kan något vara til hjälp.
Fortsätt reflektera och skriva
Kram

Välbehövligt stöttning morgondag!
???

Hej och tack för ditt meddelande. En förändring är vad jag behöver, att "bara" sluta fungerar ju inte då det initiala problemet består vilket medför att utan förändring lär jag ju dricka igen förr eller senare. AA kommer jag dock inte gå till, kanske I framtiden om jag misslyckats med allt annat men inte nu.

som ställts om medberoende verkligen är en egen sjukdom.
Eller en samling symtom som uppkommer då man lever nära en beroendeperson.

För mig är det i alla fall sanning.
Kanske kombinerad med andra livskriser som liksom förstärker dessa symtom.
Men jag har också funderat över varför vissa slipper dessa symtom.

Och jag tänker att det precis som för den som tappar kontrollen över drickandet finns en ökad känslighet,eller ökad benägenhet att behöva döva sig,fly eller på annat sätt stärka upp ett mående som haltar.

På samma sätt gör jag.
Om jag svajar invärtes,eller på annat sätt tycker att livet är för tungt så går jag gärna in i medberoende.
Hittar någon förlorad själ som jag ska rädda.

Vips så är mitt eget liv genast lättare att leva,höjer några snäpp i kvalitet i jämförelse med den person jag försöker hålla under armarna.

Dessutom är jag lite brydd över delningarna i AA som ofta går ut på att hjälpa,stötta ge service och på olika sätt ge omsorg till den som behöver det.

Men det är liksom rena giftet för oss medberoende.
Vi bör och ska inte gå in i hjälparrollen eftersom vi så lätt tappar fotfästet.
Vi ska hålla tag i oss själva och liksom bara räcka ut ena handen,eller en bit av oss själva eller helst inte alls.
Då är vi riktigt duktiga och har gjort rätt.

Och det är ju det som är så knepigt.
Vi som är så duktiga på att ge omsorg,vård och stöd åt den som är trasig.
Får dom att känna sig sedda och bekräftade och kan ge hopp.

Men det ska vi då hålla oss ifrån,just för att vi förlorar oss själva.
Kliver ut ur vårt eget jag och kliver in i den andra personen och försöker bokstavligen leva den personens liv.
Glömmer vårt fokus,glömmer vårt jag i vår iver att vara behjälpliga.

En knepig nöt att knäcka.
Vara sann mot sig själv.
Hålla fokus mot det egna jaget.
Men ändå visa medmänsklighet och förståelse.
Utan att gå in och ta över.
Oiiii, jag har nog en bra bit kvar.

Hela dagen igår så gick jag in i två hjälparroller.
Om hur jag skulle kunna vara till stöd,kunna räta upp, kunna ställa tillrätta.
Och ändå har jag gång på gång kommit fram till samma resultat.

Personerna det handlar om måste båda hitta sina vägar.
Det är två unga människor som på olika sätt vinglat iväg från rätt spår och nu vimsar omkring.
Och så lätt det är att tycka en massa.
Ha en massa råd och förmaningar som vill hoppa ut ur munnen.
Också en massa praktisk hjälp att erbjuda.

Men jag ska och bör inte.
Personerna har redan stöd från delar av sin omgivning och måste framför allt hitta stöd i sig själv och i sjukvård.

Nåja,en dag i taget, en bit i taget återerövrar jag mig själv och kommer närmare någon sorts regler som håller för mig själv.
Om jag känner mig tveksam,backa
Fundera,kalibrera och agera först efter det om det fortfarande känns rätt.