Senaste kommentarerna i forumet

man kan bli lite nervös och osäker inför allt det nya som uppstår.... Fattar knappt att det är sant!!

Tack bredrövad sambo. Jag skrev ihop ett svar väldigt långt och väldigt ingående att jag tycker det är bra men har mina tvivel och kan tyvärr inte lita på henne då hon sagt detta flera gånger innan. Jag finns o stöttar men då måste hon visa att hon vill ha hjälp o låta mig vara delaktig..

Glad över att hon bestämt sig. Och att du hoppas att det funkar, men att det får tiden utvisa. Hon har en del att bevisa. Men det sker hela tiden, att folk verkligen lyckas bli nyktra.

Nykterheten medför ju en massa nya möjligheter. Alltid kunna köra, vara frisk nog att orka träna, mm
Nya sammanhang med nya mönniskor kanske kan skapa tillfällen du inte tänkt på. Massa snyggingar på gymmet...

Det är ju faktiskt där du är nu. Du har ju förändrat ditt drickande radikalt = slutat!
Fantastiskt bra gjort av dig. Du gav inte upp och nu kommer belöningen
Kram

Hoppas du gästspelar lite då och då trots att du numera är fri. Kanske behöver du inte oss lika mycket nu, men vi behöver dig!
Kram

När jag fick min diagnos tänkte jag faktiskt precis den tanken. Balansgången mellan använda diagnosen i syfte att förstå och öka sin självmedkänsla, men utan att för den skull skylla på diagnosen för att slippa jobba med sina svårigheter. Adhd medför vissa svårigheter, annars hade ju diagnosen inte varit nödvädig. När känslorna svänger fort och är överväldigande, eller när hjärnan är i kaos och rastlösheten härjar i kroppen, är diagnosen en hjälp att förstå. Förstå är en förutsättning för att kunna förebygga och hitta strategier. Jag har sedan jag fick diagnos och medicin i maj förra året varit helt nykter i ett år, samt senast i drygt sju månader.
Alkoholberoende är också en av mina diagnoser. Även om jag inte lyckats hålla mig nykter under två (och en halv) helger denna månaden har diagnosen bidragit till insikt om att jag riskerar hälsa och framtid om jag dricker.
Insikt räcker inte om den inte följs av handling. Men är en förutsättning för handling. Precis som symptomen på adhd kräver eget arbete för att hanteras kräver symptomen på alkoholberoende en egen insats. Och båda diagnoserna är kroniska och svåra att hantera, för de hänger ihop och adderar på varandra. Adhdsymptomen förvärras av missbruk och missbruk förvärras av adhd.
Jag försöker undvika att skylla på omständigheterna, det hoppas jag har varit tydligt i mina inlägg. Men för att orka och för att inte gå under av självanklagelser behöver vi alla som lider av sjukdomen alkoholism öka vår självmedkänsla. Vi kan avsky våra handlingar, men börjar vi avsky oss själva - mer än vi redan gör - är vi förlorade!
När jag dricker är det inte för att fira eller unna mig eller för att jag tycker att jag är värd en belöning. När jag dricker är det för att komma bort ifrån mig själv. Ju mer jag kan acceptera mig själv och känna att jag vill ge mig själv omsorg, desto mindre behov av att fly från mig själv...
Många uppfattade nog ditt inlägg som provocerande. Jag fick mig en tankeställare. Jag behöver tankeställare, så därför tackar jag dig även för den!
Kram

PP

Samma som för Mic99, och visst minns jag i alla fall dig! Skönt att du verkar vara i balans Berra. Även jag söker mig in till och från. Du vet, inte släppa minnet helt. Snart fyra år, mycket med hjälp av din inspiration, men det går ja ju redan berättat...
Lev väl!
//PP

... kanske, mitt inlägg. Min mening var inte att hänga ut dig. Jag skrev inte ditt nick, jag nämnde diagnosen adhd. Tycker det kan bli fel om man liksom skyller på sin diagnos, kan drabba andra med diagnos (har en själv) samt försvåra ens eget tillfrisknande. De jag ref till är ju inte bara från dig...att man va fin etc...kan man läsa o i många trådar (dock inte din) de där med "skäms" ångrar jag.
Tänkte kanske på min egen son och om jag skulle gjort så...
Ha d så bra du kan A*H* ! (Sorry ?)

Visst är det svårt å hålla fingrarna i styr, men har inte messat sen i måndags...hoppas ju ändå att hon hör av sig när hon kommit hem, och kanske insett att det var mig hon ville ha :) önske tänkande kanske men hon kan ju inte släppt mig helt kan jag tycka, men jag tror någonstans att stora orsaken är nog att hon ombedes att klippa alla ev gamla band, och där är väl jag inkluderad.

Idag fick jag svar utan att behöva jaga henne.
Hon sa att hon sökt hjälp via jobb där hon pratar med kurator och sköterska. Att hon vill ändra sig och inte mista oss. Jag känner mig kluven, vill ju tro henne men man har ju sina tvivel .. hur ska jag besvara henne? Vill ju inte hoppa på men kommer vara tydlig att hon har ju sagt detta innan så hon måste förstå min oro att hon bara slutar sådär..

Återkommer och läser till och från. Lite även för att titta efter uppdateringar från gamla medkämpar, och kanske för att inte falla in i att glömma eländet. Iofs. Inget kul att hålla fast vid minnet, men samtidigt även viktigt relativt långt in i nykterheten, eftersom tankar på att vara "botad" annars riskerar att dyka upp. Snart fjärde året i nykterhet fullbordat...
//PP

Jag gillar det uttrycket, nystart! Ja, precis så. Fortsätta nykterheten och hitta sätt att stoppa impulsen att köpa hem. Ge inte upp!
Kram

Och på sätt och vis förstår jag din reaktion. I något av mina inlägg nämnde jag tveksamheten inför att skriva om hur jag valt att dricka trots allt det för med sig. Hur det skulle verka oseriöst att först skriva om hur allvarligt beroende man är och att aldrig kunna dricka utan att riskera katastrof, för att sedan ändå göra tvärt emot. Och även min oro för att kanske verka demoraliserande på er andra som kämpar på och håller er nyktra.
Men det är ju precis det som beroendet handlar om!
Det är ju precis det som gör att det är så in i helvete svårt att komma ur det.
Därför har jag valt att skriva allt. Hela den fula jävla nakna sanningen om hur det är, hur jag resonerar, hur jag tvärvänder mitt i ett klokt resonemang, hur jag medvetet går in i självdestruktiviteten med öppna ögon.
Förhoppningsvis för att själv vakna. Förhoppningsvis väcka någon annan.
Jag är inte stolt över mina handlingar. Jag är rädd och ledsen. Men mer skam behöver vi inte.

Precis Restart ! Och även idag vaknade man med hjärnan i behåll pga man inte bjöd in jävulen igår ??
Ska ha kalas med mamma idag så denna dagen kommer gå som en dans ? Att vakna utan ångest, sorgsenhet och med att alkoholen sipprar ut från varje por från kroppen är en av dom bästa känslorna!

Hur gå den med din egen nykterhet?

Tack och kram

Bara halva helgen kvar, hitta på nåt kul bara ?
Så går det som en lek och du vaknar pigg och glad på söndag och måndag

...är nog det sista vi kämpar behöver göra!!

till forumkollegor som kämpar tycker jag inte är lämpligt på något sätt, men det kanske du tycker. Lycka till med din resa!

Du får hitta något annat att riskera? Klättra i Mount Everest, etc? Rädda gatubarn? Slåss med nazisterna (brukar jag göra....)!

Starkt av dig att köpa hem afritt, keep it up!

Jaha, vad ska man säga. Det var väl i och för sig väntat, att ha en vinslatt kvar och inte dricka den var nog att förvänta sig lite för mycket. Nu är iallafall båda flaskorna slut och jag kan fortsätta nykterheten. Jag måste hitta en bättre försvarsmekanism framöver som stoppar impulsen att handla hem.

Hej Berra! Var väldigt längesen jag skrev här. Tror knappast du minns mig.. men alldeles oavsett så vill jag bara säga att även om jag inte skriver här längre så läser jag då och då och den första tråden jag letar efter är alltid din. Du har verkligen varit en stor inspirationskälla för mig och säkert för väldigt många fler här. Jag har tyvärr inte helt fixat att göra upp med alkoholdjävulen än men det är mycket bättre än det var för några år sen. Mitt mål är dock att likt dig bli helvit. Önskar att den dagen kommer när det verkligen blir så...Hursomhelst! Du har visat att det går! Jag är helt övertygad att dina rader här har hjälpt mig väldigt mycket på vägen dit! Blev lite orolig när du svajade lite, men du fixade även det. Livet går ju inte alltid som på räls men du har visat att det finns andra vägar än den quickfix vi ofta väljer. Varför jag skriver detta är mycket för att jag hoppas att du aldrig sluta skriva här, för vi är många som har väldigt stor glädje av dina rader. Så ett stort TACK Berra!

/Mic

Det finns olika anledningar till missbruk.... Min missbrukare kan mycket väl dricka för att straffa mig, verkar det som. Han vill kontrollera sitt liv och där ingår jag. Om han inte får sin vilja fram saboterar han mat, prylar, datorer,.... och om jag reagerar, blir han arg, känner, sig kränkt och ser ännu en anledning till att supa, vilket han vet att jag mår dåligt av... vilket han verkar finna utmärkt! Hur sjuk kan en människa bli?! (Skrivet i vemod och vredesmod.)

Vi gör alla hela tiden misstag och får plumpar i protokollet.

Men samtidigt så är det ju så du faktiskt känner.
Du vill ha henne tillbaka,du hoppas och älskar.

Jag har sett mina kontakter/manipulationer osv som återfall.
Dvs som att jag får mig en "sup" av den jag vill ha,min kärlek.

Då är jag nöjd ett litet tag och sen vill jag ha en sup till.
Kanske skickar ett nytt sms,ringer eller på något sätt försöker lura min hjärna att vi fortfarande är lite på.
Dvs att det är helt av,fullständigt kört är för tungt att ta till mig.
Därför har jag ibland inte klarat att hålla tillbaka impulserna att kontakta.

Men innerst inne vet jag ju att den rätta vägen är att avstå om den jag haft en relation med inte längre vill.