Senaste kommentarerna i forumet

Hon har fått hjälp från någonstans vet inte riktigt var, typ en arbetsterapeut men det funkar inte. Inte att någon annan heller försöker, jag har försökt men nej. Hon är otroligt kreativ en konstnärs själ med många fina idéer. Hon skulle kunna leva på sin konst men hon kommer aldrig till skott. Otroligt synd men så är livet för henne.
Just nu umgås vi inte så mycket då hon tappar intresset för vänner också och byter, sen inte kunna ha mer än en åt gången är hennes dilemma.
hon har det tufft och man får finnas där om hon behöver mig.
⭐️⭐️?

..eller att få tanken att bara ta ett glas - och göra det - är förutom triggandet av sug, eventuell föreställning om att det skulle kunna gå bra att dricka ytterligare en gång, och en gång osv. Det är ju så vi ofta återfaller. Inte alltid bom pang fullt ös med en gång utan smygande och eskalerande.
Men även denna: tanken på att det är kört.
"Jag har misslyckats. Jag klarade inte av att hålla mig nykter. Jag bröt min långnykterhet. Jag måste börja om från början igen."
Fan, vad tungt det blir att tänka så.
Den fysiska och psykiska triggern av begäret är en sak. Det ÄR verkligen tungt. Återfall är ett steg tillbaka och det tar ett tag att återfå samma säkerhet som innan.
Men tanken på att det skulle vara kört, eller misslyckande...
Den är riktigt farlig.
Förra helgen tänkte jag så. Äh, fan, kan lika gärna lägga ner. Fixar ju ändå inte att hålla mig nykter på livstid. Kan lika gärna vara den jag är och periodsupa lite när det faller sig. Oj, oj, oj, vad dumt det skulle vara. Och fullt förståeligt.
När jag idag gick förbi systemet på väg från ett möte tänkte jag först - vågar jag ens gå den vägen? Sedan tänkte jag, nu passerar jag skylten. Jag skulle kunna gå in och handla lite. Om utifall att jag vill ha senare.
Nästa tanke: så hör skulle jag inte tänkt för ett par månader sedan. Vad kommer det sig att jag nu, när jag fått ännu fler bevis på hur svårt beroende jag är, plötsligt tycker att det skulle kunna vara en möjlighet?
För att det redan är kört!?!
Det är lika lite kört nu som för tre veckor sedan! Nykterheten är minst lika viktig nu som innan jag tog första klunken direkt ur vodkaflaskan för knappt tre veckor sedan.
Varje dag räknas!
Vare sig det är dag 1 eller dag 450!
Jag ör nykter idag. Har ingen kryptonit hemma.

Vi är nyktra tillsammans i dag.
?????

Tappade fokus rejält igår. Det började med velandet vad jag ska hitta på när mina vänner kommer till stan, hjärnan barkade iväg med att det vore ju mycket dumt att sitta hemma utan det bästa är ju att festa med dom såklart. Detta följdes av taankar om hur jag ska kunna dricka under min nästa resa och till slut satt jag i bilen ner till en affär med hemskt dryck. Dock stannade jag upp, andades och styrde om bilen till gymmet där jag stannade till efter kl 21 på kvällen. Väl hemma satt jag och helt nykter tittade på Netflix till midnatt. Känner mig värdelös då jag i princip ramlade, dock får jag vara nöjd med att jag stoppade det innan det barkade åt helvete.

som jag tänkt är att varför ska jag må såhär? är det inte hon som ska må så...och från hennes sida sakna/längta/tråna etc efter mig?? Inte jag efter henne! Bara en tanke som jag har tänkt på ett tag. Det verkar vara ombytta roller här, ja menar i era fall är det ju ni som har dumpat era förhållanden. Usch mår dåligt över det! Önskar jag vore starkare än vad hon är

Vad vill han, vill han in på avgiftning, hjälp honom i så fall dit, beställ taxi, ambulans, kör honom om han är ok. Ibland vill man avgifta i öppenvården och ibland vill man att anhöriga tar ansvaret eftersom man inte bör vara själv under en avgiftning, men ta inte på dig det ansvaret!!!

Även med den bästa tänkbara behandling blir bara ca 50% fria från sitt missbruk, så vad har vi anhöriga att bjuda då?

Finns det någon annan som kan ställa upp, hans föräldrar och syskon? kompis?

Var rädd om dig!

.... ja, det är härligt att vi verkar ha känt vinsterna rätt tidigt. En del har det lite tuffare med det har jag förstått. Men det gäller också att släppa illusionen om att man saknar och längtar efter alkohol. Eller rättare sagt, visst kan man få sakna och känna sorg...., men sen då..., vill man ha alla dessa konsekvenser... Det går ju utmärkt att leva utan!

Du bör nog jobba med din sjukdom - medberoende - och låta honom jobba med sin.

Jag har inte mycket att säga i dag. Det är en vanlig dag med frukost och ett försök att bota det onda jag har i ryggen. Går faktiskt hyfsat. Kommer på mig själv med att tänka på att jag om några veckor varit nykter i ett år. Jag upplever inte det som någon stor prestation eftersom nykterheten blivit enklare att upprätthålla ju längre tiden går. För mig är det en mycket större prestation att hålla mig nykter de första dagarna eller veckorna efter ett återfall. Då är det kamp men efter ett tag blir nykterheten naturlig för mig. MEN jag måste alltid se upp för bakom vardagens lunk lurar faran. En störning, ett slarv, en tanke, ett glas ....OCH PANG.
Så fungerar det för mig numera. Jag tycker ibland vardagen är trist och livet kan ibland kännas grått. Men livet är ingen karneval utan där finns såväl tristess som glädje. Och jag är privilegierad. Livet har givit mig mycket, inte minst den insikt om mina begränsningar som min alkoholism tvingat mig till samtidigt som det också lärt mig att uppskatta det vanliga livet. Den gråa dagen blir mindre grå när jag tänker på alkoholnatten där min enda önskan har varit att försvinna. Att komma bort, det temporära självmordet.
Ja, det var några rader från mig
Ikaros

Jag skrev ett brev och lade i hans låda innan jag gick till jobbet. Där jag skrev att jag finns för honom om han behöver mig

Men bara lite grann på helgerna, tillsammans med andra, bara två glas... right, det var ju så det var från början egentligen. Som sakta eskalerade till vin varje dag. Verkar som att det är grymt svårt att dra ner till normal konsumtion, utan att vi överbrukar.

Hej! Vi har tillfälligt fel på mailen. För att anmäla sig så går ni istället in på https://alkoholhjalpen.se/node/add/intresseanmalan

Grattis! Så underbart att läsa. Och så sant. Efter bara en vecka utan alkohol känner jag mig sååå mycket bättre. Så ett liv utan alkohol blir definitivt ett bättre liv. Kram

enskild vårdnad är inte alltid bra har jag fått lära mig. Om han har umgängesrätt ska det mycket till för att du ska kunna neka honom umgängesrätten. Att det är lättare att hålla barnen hemma vid delad vårdnad för då bestämmer ni "lika mycket". Vid enskild vårdnad när han väl har umgängesrättstid har du i stort sett ingenting att säga till om, och du måste hålla honom informerad om allt som händer.
Men du ska definitivt dra upp allt det här till ytan. Blanda in Familjeomsorgen/socialtjänsten om du inte redan gjort det. Upp med alla hans dumheter i ljuset och stöd till barnen!

Förstår att du är arg! man får vara arg!
Ta stöd från alla ställen du kan! Du är inte ensam!

Det ska jag med. Inne på dag nio nu :)

Har fått en dålig vana, godis!!
Socker socker socker.
Igår åkte jag och hämtade sonen på träning svängde förbi kiosken och köpte choklad, tryckte i mig den. Satt i bilen och väntade på honom. Och åt.
Lagade mat till barnen som jag själv inte åt.
Maken sa något om att jag kanske använde det som substitut... då blir jag irriterad.
Han har rätt.
Ledig idag.
Dags att måla köksbord.
Grejar hemma somaldrig förr... en bra vana!
Trött som aldrig förr och huvudvärk! Jämt.
Så nu ringde jag husläkarna och pratade med en sjuksköterska. Känns bara som "hon" tyckte jag skulle träna mer och jag var inbillningssjuk.... jag har pms så är nedstämd ändå och tar åt mig. Jag vet vad gott träning gör åt en trött själ. Jag vet vad bra kost gör för kropp och knopp men i sådana samtal blir jag Nickedocka. Känner mig liten.
Jag vet hur fel jag gör när jag äter skit. Inte tränar. Jag har svårt att få ändan ur vagnen på mina lediga dagar som jag nu har förmånen att ha på lediga dagar.
Idag bör jag träna!! Ett mål idag.
Jag ringde husläkarna det var ett mål.
Huvudvärk
Trött
Glömsk
Sömnproblem
Törstig
Kisset är gult.
Det är väl inte helt positivt.

Som jag skrivit innan har jag knaprat mycket Treo under flera år. Men nu inte på flera veckor och det kan ju ge huvudvärk....
Det låter som jag har ett helt misserabelt liv. Jag har massa energi på ett sätt och helt slut på ett annat.
Har som mål att vara i mitt livs form när jag fyller 40 om en månad. Kroppsligt hade jag önskat. Ökat 8 kg sedan min yngsta kom för 5 år sedan. 8 vin kg. Känner dock ingen press inför detta. Jag vill ha ett starkt inre. Så mitt 40 års mål är att vara i min livs bästa inre form. För att ta detta vita beslut är starkt. Jag kommer inte vara vit jämt det vet jag. Jag vill skåla i champagne när jag fyller 40 år. Men jag inser att jag har problem och måste återgå till mitt vita liv efter det igen. Så tänker jag. Kroppen måste vila sig i form. Och träning träning träning, mentalt och fysiskt! Punkt!

Så nu vet ni det!! ;-)

Jag brukar läsa dina inlägg då jag tittar in på forum. Så tråkigt att du hamnade i diket och får kämpa dej upp igen. Du beskriver det så målande och bra. Tack för att du berättar! Du har alldeles rätt i att det är viktigt för oss "långnyktra", som du så passande kallar oss, att bli påminda om vad det innebär. För trots att jag har mer än fem års nykterhet bakom mej så känner jag mej inte helt säker ändå. Tänk om jag får för mej att jag kan ta ett glas? Jag vet att det kan gå väldigt fort mellan tanke och handling om man inte är på sin vakt. Det är nånting man får leva med då man druckit sej till ett beroende; man blir inte helt fri. Det går väldigt bra att vara nykter så länge man inte tror att man kan ta stt glas.
Du klarar detta också och du kommer starkare ur det. Fortsätt skriva.

Stackars barn! Han ska absolut inte vara hos sin pappa! dags att ansöka om enskild vårdnad! Du har ansvaret att sonen har det bra och tryggt även då han är hos sin pappa och delad vårdnad innebär inte att barnen måste vara lika mycket på vart ställe!

All styrka till er!

...är det upp till honom. Som Rosette skriver, visst kan man göra en orosanmälan, då har man åtminstone gjort någonting, men de leder sällan till åtgärd. Är du akut orolig för honom kan du kontakta polisen för ett akut omhändertagande men det leder inte heller till så mycket om han inte är en uppenbar fara för sig själv eller andra.

Han är vuxen och måste ta sitt ansvar, missbruk eller ej. Han måste till insikt innan han är beredd att ta emot hjälp och den måste komma från honom själv, du kan vara tydlig i kommunikationen, sätta gränser, det är trotts allt ditt X och du har inget ansvar för vilka val han gör i livet, det låter hårdare än vad det är menat!

Skriv här, sök stöd för egen del och gör saker som du mår bra av, lägg inte all din tid och styrka på honom o hans problem, då kommer han att dra dig med i fallet. Trotts behandling blir bara ca 50% fria från sitt missbruk och 50% räknas som en bra siffra, andra behandlingar kan ha sämre statistik.

Var rädd om dig!

...kan du söka via din vårdcentral. Just nu tolkar jag inte att det stora problemet är missbruk utan mer att du är i en kris och behöver stöd att ta dig ur och kunna gå vidare med livet. Ofta finns det också privata alternativ men det kan bli ganska dyrt. Du kan få 10 gånger KBT på remiss ofta mer om det behövs.

Lycka till!

...är en bra början! Det är svårt att släpa taget, men det går. Vi inbillar oss att vi har kontroll över missbrukaren, missbruket och allt annat kring personen, men det är en falsk bild. Kanske ett sätt att skapa trygghet i en annars kaotisk situation.

Hur jobbigt det än är så kommer du att må bättre, vecka för vecka, månad för månad, det kanske inte känns så med en gång men efter några veckor kan du nog titta tillbaka och känna att du på många sätt mår bättre. Ta tillfället i akt att ta hand om dig själv, samtl som kan hjälpa dig, gör saker som du mår bra av!

Mycket styrka!!!

Jag är så fascinerad av att man på bara några dagar får så stor förändring. Men det kanske är det att när oron och ångesten släpper så blir det stor skillnad. Oro och ångest kan ju vara förlamande och få en att ta fel beslut.
Och det att jag känt mig så osäker och blyg och inte helt och hållet fattat att det var alkoholens fel. Det fattar jag nu, efter en veckas uppehåll!
Den enda oron jag kan känna är en slags oro att jag bara är inne i en tillfällig bestämd fas. Fast jag har tidigare kunnat vara bestämd som att sluta röka och börja snusa. Har ju också börjat träna. Jag får nog tro på mig själv istället, det är nog bäst.
Sa till maken i helgen att jag läser och skriver här och han blev förvånad att jag tyckte att jag har så stora problem. Tänk vad man kan tycka olika. Vi har tillsammans med lätthet gjort slut på en liter whiskey i veckan plus vin och öl och annat. Men vi har nog i grunden olika syn på alkohol. Han är uppväxt med en pappa som är alkoholist. Som druckit varje dag men som aldrig varit dum, aldrig varit för full och skött sitt jobb medans det inte funnits mycket alkohol i min uppväxt. Vilket jag är otroligt tacksam för idag.
Följande två veckor måste jag dock vara ännu mer på min vakt. Pms-symtom på väg och dom kan ju som bekant göra en ur balans. Har mycket jobbig Pms som jag medicinerar mot med premalex som är antidepressiva 14 dagar före mens men det hjälper aldrig helt. Men nu när jag inte druckit på en vecka och börjat träna så finns det ju en chans att även det kan bli bättre. ?

... du får av att dricka och ha denna lista framför dig när suget sätter in. Din a-röst verkar ha börjat förföra/hypnotisera dig. Det är den specialist på.
Identifiera också risksituationer och hur du kan hantera dom.
Det tredje och sista rådet: Se till att du är utvilad och mätt, och ej törstig. Släck törsten med något gott (ej alkohol såklart.... ;-).
Lycka till, du gör det så mkt lättare om du gör ovanstående!

Och jag måste också skriva: fortsätt skriv!!! När man inte lyckas själv så känns det konstigt och lite oärligt ibland att komma med synpunkter och goda råd - man lever ju inte som man lär, men dina texter härinne är guld värda tror jag. Återfall eller inte! Så fortsätt skriva snälla! Du är mycket betydelsefull!