Senaste kommentarerna i forumet

Senaste veckan har det känts jättebra. Jag har hittat tillbaka till "bara mitt" igen, och jag trivs i mitt sällskap. Har knappt tänkt på ex-sambon alls, i alla fall inte av sorg och saknad. Mest praktiskt. Kommande helg ska han komma och hämta sina sista saker. Idag har jag "städat ut honom" helt och hållet i badrummet. Slängde de få kvarvarande sakerna i en kasse. Har en liten hörna i sovrummet med hans saker, och snart blir den hörnan tom också.

Du har gett honom ett argument genom att du träffat någon annan, och det tänker han använda som ett slagträ in absurdum. Han gör allt för att sticka vidare på sin martyrkofta. Ta inte åt dig! Du har inte gjort något fel! Det kommer att lugna ner sig, behåll kontakten på miniminivå. Håll ut, det blir bättre. Försök slå dövörat till. Och framför allt - spela inte på hans planhalva! Gör inte som han, du är inte sån. Bit ihop och gråt ut här hos oss. Kram ❤️

Stackars dig som är så trött! Du borde absolut gå till en läkare. Skönt iaf att din man tar hand om allt så att du kan vila! Och du ska inte ha dåligt samvete- mycket viktigare för barnen du är nykter än att du leker med dem. Du gör det så bra som inte dricker!!!

Sköt om dig och hoppas du blir piggare i nästa vecka!

Kram❤️

... skulle vi vara nyktra tillsammans så det blir inget vin på altanen?

Godnatt och kram.

Va härligt åt höra att du haft en bra helg. Visst känner man sig sjukt stolt när man klarar det man har föresatt sig! Min helg har också varit en bra nykter helg och jag kan knappt tro att det är sant att jag inte ska gå till jobbet bakfull imorgon. Visst känns det underbart!

X är så kränkt.
Att jag träffade en ny "innan han ens flyttat ut".
Han har fortf saker kvar här, för den delen, och borde flyttat tidigare.
Men han är så sårad och arg för "det jag gjort mot honom" och det är svårt att skapa en sund distsns - då blir det ilska.

Om jag inte hinner med att besöka mitt syskon säger det "välkommen en annan dag, inbjudan står kvar" men X blir arg om jag bara inte gått att nå på tfn för ngr timmar.

Jag ser i detta hans sårade inre barn som blivit sviket igen då det hittade ngn det litat på, och det svider i mig.

Men det går inte ann det här, verbala hot om vad han vill göra min nya vän/kärlek osv.

"Vad jag gör mot HONOM"... kan inte se det så. - Det är ingenting emot honom!

Vi ses, med tanke på pappa - son relationen, men rätt vad det är blir det öppet gräl mellan oss...

Lite tufft, skulle behöva mera lugn o ro, det var det jag sökte med separationen med...

Tror jag behövde "skriva av mig" det här.

Har nu blivit en oempatisk, egoistisk, självisk, karltokig, svekfull, snål, kall person i hans ögon. Nu är jag sedd så, då!

Och när tom en nära släkting säger: "ja dina syskon har ju sina respektive, men du byter ju emellanåt du..." (som att det är etiketten på vem jag är då!) ...ja, då blir man ju lite så att man vill gå in på Forum o typ gråta ut.?

Dag läggs till dag..Det är så man bygger nykterhet och bygger upp sig själv samtidigt..Underbart att skammen och skulden släpper.Kram❤

Du är verkligen jätteduktig! Smart gjort med rosevinet. Det var inte läge att berätta sanningen? Det är bra att stänga dörrar genom att berätta. Oavsett gjorde du det bra. Så härligt att du mår bra också. Keep up the good work!

...ja visst, gör så gott ja kan vad gäller att hitta på vettiga saker att göra, istället för o dricka. Det är det som är hela grejen.

Det kan nog ta ett tag innan tröttheten ger vika. Din kropp läker sig. Bästa sättet är nog att göra som du gör, sova och träna!

efter fri sikt och att se klart! Så där som andra verkar kunna göra helt naturligt utan tungt arbete! Bara så svårt ibland att veta hur man får bort bråten! Läser din berättelse med stor behållning! Du fångar allt så bra med dina ord och berör mig så mycket!

Ibland behöver man få lite överblick.
Men det är så jäkla svårt. För strapatsen upp kan kännas övermäktig.

Lättare är att inte riktigt klättra så där högt så man ser det som finns runt en utan bara fortsätta snubbla, stöta i och krocka med det som finns där.

Men ibland måste man göra den där klättringen och begrunda det som finns runt en.

Först då kan man se att man behöver flytta bort ännu mer. För det kan finnas så mycket bråte där.

Jag längtar efter fri sikt.
Att se klart.

Men jag måste klättra ett tag till.

Så bra disiplin du har. Visst skulle det varit fint att ha en trevlig hobby/aktivitet att se fram emot precis de där timmarna när vi brukade sitta och dricka. Så fokuset hade ändrats liksom.

Egentligen inte så många svåra stunder med sug. Men en känsla av sorg kanske, kommer jag kunna dricka vin i livet framöver? Eller kommer jag inte kunna det... Tror inte jagkommer våga dricka vin igen förrän den dagen kommer då det känns otänkbart att smygdricka, och där är jag ju inte direkt än ?

Blir en kort jobbdag i morgon, en typisk smygdrickardag för mig. Perfekt med eftermiddag i soffan eller på altanen med 1/2 flaska vin . Köpa hem vin på hemvägen och sedan dricka vin i lugn och ro hemma på eftermiddagen, halvfull när maken kommer hem på kvällen. Barn som kommer hem från skolan, middag som fixas och någon tvättmaskin som snurrar. Hoppas att det inte blir så i morgon för mig.

Vilken klump i magen det ger... Så bra och sant du skriver!

Vi kämpar vidare. Ny dag imorgon.
?

Ja, det där med att vara bakfull på jobbet känner jag igen, usch och fy för det! Ta en dag i taget, se känslan att du vaknar upp icke-bakis, fräsch och full med självförtroende, du ser bättre ut, du tänker klarare. Spela upp den filmen när du känner att du ska ta ett glas eller fem.

Härligt att läsa att du nu klarat 3 helger. Grattis till dig!!!

Jag kommer ihåg när jag hade varit utan alkohol i ett år.
Det var som att det kändes stort och speciellt med ett år.
När dagen väl kom hände något - ingenting.
Ingenting hände.
Allt var som vanligt och det gjorde att jag fick blandade känslor.
Vad hade jag väntat mig?
Att det skulle ramla ner en miljon, konfetti och en bukett blommor från skyn?

Jag insåg att det bara "är" och att det är så det ska vara och fortsätta att vara.

Jag tror att det är en liten fälla det här med "belöning".
Jag känner det själv.
När jag har kämpat och slitit med att tänka rätt och gå emot rädslor och våga utvecklas, kommer jag ibland på mig själv med att vilja sparka i en lyktstolpe eller vara sur mot en kassörska (?) för att jag inte tycker att jag får lön för mödan direkt och här & nu.

Det är just det.
Det är ett långsiktigt arbete många gånger.
Där belöningarna visar sig på olika sätt och ibland dröjer det innan man märker det.
Och som jag brukar säga: Det handlar inte om att sluta upp med att dricka alkohol, det handlar om att börja skapa ett liv där man mår bra på riktigt, utan alkohol.

Det går.

❤️

Ska bli så skönt att vakna upp i morgon, fräsch, och kaffet kommer att smaka gott!! Drack vin igår själv, men ändå inte så farligt mycket, måttligt! Och jag tillåter mig att dricka ibland, att sluta är inget alternativ för mig, kanske hade det varit det bästa för mig, Men jag är inte beredd att "ge upp" alkoholen, men att minska den, ja, det har jag faktiskt gjort!!

Ja, nu fortsätter vi framåt! En dag, som blir en vecka som blir en månad.... och fortsätter att njuta av det fria och fräscha livet!

Lider mot sitt slut och jag är fortfarande helt färdig sen gårdagens utflykt. Skönt med sovmorgon var det och aptiten är tillbaka. Idag har jag tänkt mycket på A. Vet inte varför? Det är väl mitt undermedvetna som spelar mig ett spratt. Då är det tacksamt med detta forum där man kan läsa sig till förstånd igen. Tack alla för det. Ikväll blir ytterligare en seger och det känns skönt. Helgen är förbi och en ny vecka tar fart, känns bra att få jobba igen och lägga fokus på annat. Hoppas alla haft en fin helg och att det gått bra för de flesta av oss kram till er.

Så imponerad av dig!

Gå till AA och testa.
Det handlar om att släppa taget och förstå vidden av det.

Så klok som du är så har du säkert läst alla 12 steg mer än en gång.

Och den första och svåraste är ju just denna,jag har inte kontroll över alkoholen.

Jag har kämpat och jobbat med mig själv de sista 8 åren och för ett år sedan klev jag in på Alanon och då vände det på allvar.
Kampen har varit ännu tuffare detta år,men jag har känt hur jag sakta men säkert vandrat åt rätt håll.
Angående Gud och hans närvaro i programmet.
Jag ser det mer som en varm och innerlig kraft och man kan sätta vilket namn man vill på den känslan.
Den genomsyrar alla texter,också den stämning som brukar vara på alla möten.

Och visst,det är lite sektliknande ibland.
En del av dom som går på möten har ett stort behov av ett regelverk och en bibel att luta sig mot.
Kanske tappar lite av kraften från sig själva och förlitar sig till programmet allena.

Men det gör man som man vill med,tar till sig det som passar och låter resten vara.