Senaste kommentarerna i forumet

Vilken skillnad det är att sluta helt eller försöka trappa ner, hade jag slutat för flera år sedan.Jag har aldrig hört någon säga att det faktiskt går riktigt bra att leva nykter. Men det gör det. Läs på forumet och fortsätt skriva..En stund i taget..Styrkekram..

Nu är det snart en månad! Riktigt bra gjort ????? Att sova är ett hälsotecken! Om det inte överskrider typ 10 tim/dag. Tror jag. Brukar själv säga att "en bra ledig dag innehåller alltid en tupplur". Mån-fre ligger jag på drygt 6 tim/dygn, lör-sön 8 tim/natt plus en timme tupplur dagtid. Lagom nivå för mig tror jag, som fyller 50 om några år.

Andra dagen brukar ju konferensmaten (som kan vara rättså god) inte upplevas alls. Älskar ditt inlägg, din taktik och dina reflektioner!

(Eller kanske hjärna). Jag känner exakt som du- att det är så trååååkigt om man inte skulle kunna dricka vin igen.

Problemet för mig är egentligen inte att jag alltid blir för full, har t.ex aldrig blivit full i jobbsammanhang. Jag brukar räkna enheter när det är viktigt att inte bli full, bestämma mig innan för hur många glas vin etc jag får dricka. Och det har fungerat. Det som inte fungerar är det Saga43 pratar om... att jag dricker hemma i princip varje dag. En halv eller en hel flaska vin, oavsett om jag är ensam eller i sällskap. Sen har jag ett antal gånger blivit alldeles för full när jag tappat kontrollen över räknandet av enheter... med minnesluckor som följd. Har även ramlat och slagit huvudet, blivit av med en kavaj etc... Ångest...

Nu blev det här ett längre inlägg än vad jag tänkt. Ville mest säga att du måste känna efter och bestämma själv, det blir ju i huvudsak du som får ta konsekvenserna av ditt beslut. Personligen tänker jag avstå från alkohol (ja, det har ju kanske inte gått så bra hittills, men jag ger inte upp..) tills den där förförande rösten slutar viska och tills jag har återtagit kontrollen över mitt liv. Sen får vi se...

Skönt att höra att det går så bra för dig!

Kram!

Just sådana tillfällen då det är "lätt hänt" och du klarade det otroligt bra. Och ärligt talat, det bästa med "jobbresor" är ju de vita hotellakanen och hotellfrukosten! Och grymt skönt att slippa baksmälla dag två! Keep up the good work!

Det är en stor omställning och kroppen, psyket är traumatiserat av alkoholen. Inget konstigt. Du har gjort en hälsoundersökning och kollat att allt är ok?

Jag har inte satt någon deadline utöver att den dagen jag inte ser mig själv med en flaska vin ensam hemma i smyg, så kanske att jag kan dricka viiiin tillsammans med andra. Är dock ljusår borta från det i nuläget typ.

Läser om din konferens och reflekterar över hur stor plats alkoholen har i våra yrkesliv. Det förväntas nästan att du dricker alkohol i många lägen. Fri bar, fria drinkar etc. Själv brukade jag alltid dricka massvis, varenda gång. Bli mer än redigt berusad och bakis nästa dag. Förra veckan var jag på två jobbevent. Drack Pepsi Max (ensam att inte dricka vin/öl), men det var ingen som frågade. Så skönt! Det var precis som du skriver, roligare utan alkohol.

Nä, i dag är tankarna tillbaka. Tycker att det känns SÅ värdelöst att aldrig mer "få" dricka
Är bjuden på tjejmiddag om några veckor, och det brukar vara viiiiin och trevligt. Och om någon månad ska jag på jobbresa, och där kommer det också vara fest och trevligheter. Känns urtrist att tacka nej då. Min alkoholhjärna snackar på:
"Kan jag inte se på alkohol som typ tårta? Något som är "ok" någon gång i månaden men inte mer. Och då ta det lugnt och inte dricka så mycket?"

Börjar fundera. Kan det vara så att jag "måste" prova att dricka igen för att få det ur skallen? Och misslyckas jag med att hålla det måttligt då är det ett bevis: jag kan aldrig dricka mer.
?
Eller är det bara en ursäkt?

Har dock helt kommit över vardagstankarna. Det är inte alls svårt för mig att inte dricka i veckorna - jag tänker inte ens på det. Istället är jag stolt över att det går så bra! Klarar mig också på fredagar och lördagar, även om det fortfarande känns lite tråkigt.

Känner mig alltså helt ok med att inte dricka, men fasar för specialtillfällena. Då när det är extra mysigt/kul/härligt att inte behöva tacka nej.
Vill samtidigt aldrig bli full igen och tappa kontrollen.

Kämpar på. En dag i taget!
Kram till er alla ❤️

Grymt bra jobbat!

Är grymt sugen nu, inte att dricka just nu men att planera att dricka. Ska ta barnen till simlektion snart så kommer iallafall klara kvällen.

Han försökte börja "snacka" via sms, som vi gjort på messenger i 1,5 år. Lätt 1000 mess på en månad har det blivit när vi inte bott ihop. Jag satte dock gränsen direkt då. "Ok, jag kan x, x, x, annars får det dröja." Och sen svarade jag inget mer. Till slut "tystnade" han. Jag har blockerat honom på FB och messenger, vill inte ha kontakt, vill inte "prata ut", vill inte att någon av oss ska hoppas på att det blir "vi" igen. För det blir vi inte. Han är en lärdom i mitt liv. Inget mer. Jo, lite positiva minnen också förstås. Men inte tillräckligt positiva för att inbilla mig något. Jag är för jordnära för det. Och numer duktigt bränd i båda ändar.

Igår skickade jag några sms, mest för att få veta om han kommer i helgen och hämtar sin resterande saker. Nope. Jobbar extra. Skönt för honom att jobbet upptar 80-90 procent av hans liv, då kan han ju inte dricka i alla fall. Och det är kanske lösningen. Jobba svinmycket. Jobbet blir då hans enda "liv". Men sämre liv kan man ha. Jag bryr mig inte. Faktiskt. Jag ingår inte i den svåra ekvationen längre. Prylarna får stå kvar tills han har tid att hämta dem. Eller så skänker jag rubbet till Röda Korset. Han får några chanser till.

Det är ju råd hon vill ha. Sen gör hon förstås som hon vill. Som min dotter sa när jag berättade att jag och hennes pappa skulle separera: "Ja, mamma du har tidigare sagt att alla människor har positiva och negativa egenskaper och beteende, men så länge det positiva överväger så håller man ihop. Nu har det negativa vägt över för både dig och pappa." Så klokt uttryckt ❤️ OBS: Ingen alkohol var inblandad i den separationen, och vi har efter snart fyra år fortfarande en bra relation, som syskon typ. Min poäng är: Lista hans positiva och negativa egenskaper/beteenden. Och studera sen den listan noga!

Och skriv, skriv, skriv - det är svinbra självterapi! Att dessutom få respons från andra är en bonus.

Att vi är så många här inne som gjort en GBP!!
Jag gjorde en privat för lite mer än 10 år sedan. Tyckte faktiskt inte att jag hade ett matmissbruk utan bara blivit för tjock av dålig förbränning, för mycket soffläge och fem graviditeter.
Gick ner 40 kg och stannade där i fem år ungefär. Toktränade under denna tid. För tre/ fyra år sedan slutade jag träna helt och började dricka mer och mer. Nu är jag beroende och har dessutom gått upp 20 kg i vikt. Äter gör jag måttligt och bra fortfarande men jag antar att viktuppgången beror på kalorier i form av vin. 1 flaska är väl ca 500 kalorier?

Så, nu sitter jag här i soffan med ett alkoholberoende och är dessutom ganska tjock igen, verkligen trist

Jag har samtalshjälp från och till, av olika anledningar. När hon fick veta att min nya sambo visade sig vara en alkoholist suckade hon och sa "okej, bryt upp eller lär dig leva med risken för återfall". Och hon hade så rätt. Efter sex nyktra månader tog sambon ett återfall, och sen snart fem veckor tillbaka är han därför min ex-sambo. Stor sorg och saknad inledningsvis, men mest lugn faktiskt.

Börjar kännas rätt hyggligt. Har faktiskt hopp om att bli "normal" igen. T.o.m sömnen börjar återvända. Dock fortfarande väldigt trött...o aningen okoncentrerad. Men hoppet o kampen för ett nyktert liv lever vidare

Ha det! ?

Det går ganska bra måste jag säga. Tack vare att allas arbetsplatser idag är så sjukt stressiga så har jag faktiskt knappt hunnit tänka på A. Men nu kommer aftonen och ensamheten gör sig påmind. Har absolut satt upp en regel att inte ha någon som helst A hemma i huset. Då blir det katastrof. Börjar smida planer för helgen så jag kan hålla mig sysselsatt med annat. Fisket är ju trevligt, kanske tar en vända till. Om inte annat så betalade jag räkningarna idag och märker redan nu att det finns en liten slant extra när jag inte slösar bort det på bolaget. Det om nåt ät ju positivt. Kram på er alla därute och jag tänker inte låta mig besegras. Ni är ett otroligt stöd och jag är glad att ha er som vänner. Även om vi inte ses.

Är enda lösningen, OM du har ett beroende (alkoholism). Har man det är det mycket svårt att nöja sig med 1-2 öl..stor risk att man inte rår på det sug man startat. Dessutom du skjuter ju bara problemet (abstinensen) framför dig. Varför inte ta tjuren vid hornen direkt?
Vid tablettmissbruk typ Benzo brukar man trappa ned, men inte när det gäller Alkohol. Bara fejsa fakta o hälla ut ölen..
Lycka till! ?

Du är klok som skippar alkohol idag. Tänk vad skönt det kommer att kännas imorgon! Jag är precis som du, vill dricka efter en stressig dag, känns i stunden som att det är en skön avkoppling.., men, det är ju inget vinnande koncept i längden.

Ja jag tänker likadant. Pratade med en vän idag. Om att nu i helgen när vi sov över och jag inte drack vin där hos henne. Att det kändes avigt, vi gör ju alltid det. Men vi kom framtill att vi umgås på andra sätt nu. Hon är fantastisk! Glad att ha henne som vän. Min make dricker mindre nu när jag inte dricker. Men ändock fre-lör-söndag. Det kommer inte funka för mig. Det svåra blir när kalas och fester kommer då blir det prövning. Tänker att jag ska köra osv. Men man måste lära sig umgås med folk utan alkohol. Och som många skriver säga till sina vänner och gäster att jag dricker inte (idag) (om man inte vill ha en lång personlig berättelse). Så Spanien resan för mig blir en prövning.

Nu luras hjärnan igen och försöker lura mig att det nog är okej att dricka igen. Har haft ganska mycket idag och har varit lite stressad, igår var jag noll stressad och gymmade vilket gav noll sug. Nu vet jag iallafall att stress = sug och ingen träning = sug. Jagska inte dricka ikväll, det är det inte värt. En kort tids (om ens det) njutning ger en lång tids återhämtning. Jag star fast vid mitt beslut att aldrig mer dricka, men det känns stundtals jobbigt och ledsamt. Men jag har i det stora hela mått mycket bättre och ju längre jag är nykter hoppas jag att det ska bli ännu bättre. Ikväll kl23 är det exakt 7 dygn sedan sista klunken.

Du skrev något bra vid ett tillfälle som jag kom å grunna på (nu menar jag inget mot er andra) jag läser era inlägg varje dag och det stöttar mig ska ni veta! Men det jag menade var att du skrev att hon inte var någon direkt -drömflickvän, å den frågan gnager lite i mitt huvud...NÄ det var hon kanske inte, inget jag ser just nu :( men alla är väl värda att bli älskade och känna en trygghet, nu låter det kanske som jag ser ner på henne, det gör jag inte jag älskar henne än, men kommer det fortsätta i samma bana när hon kommer ut, så får man ju ångest vilket man redan har iof men ändå. Och sen om man tänker på vad det var som var bra? Hmm kan komma på några ganska oväsentliga grejer typ som å laga mat ihop, bra sexliv, kolla tv ihop ja låter hel knäppt men mycket mer var det nog inte, sen levde man väl med i det också, medberoende helt enkelt, å då kändes det som det var fullt acceptabelt å bete sig hur som helst. Men iallafall tittar jag åt andra hållet hittar jag desto mer. Vad har jag å bygga där?, jag har läst många av era inlägg om era liv, och ni verka all påpeka att det går inte leva med en alkoholist, eller har jag fel? Visst hon kanske håller sig borta från det ett tag, men som jag känner henne, och svårt att ändra på sin livs stil, så vet jag nästan med all säkerhet att hon kommer trilla dit förr eller senare, å det är inget man är så jätte intresserad av. Å nu hoppas jag ju självklart inte att det blir så, men bara en känsla jag har med tanke på att jag känner henne ganska väl. Och hon kommer ju aldrig mer kunna dricka "socialt" om man säger så...det är ju också en grej man får uppoffra helt i så fall med henne. Alltså sitta å mysa å ta ett glas vin tillsammans kommer ju aldrig funka! Men som sagt så är det klart att jag fortfarande känner för henne, å det är jobbigt...men försöker vilket är nästintill omöjligt...
Ni som har kommit en bit längre på vägen än jag, har jag fel i det jag säger?? Eller vad tycker ni?

Braaaaa jobbat Manda du ser du kan om du vill och du är starkare än vad du tror :) och din kropp och psyke skriker av glädje nu när du inte har giftet i ådrorna. Låt tankarna komma om alkohol bara och låt dom bara passera lika fort som dom kom:) Det är ju den lille röde fan med fyllenäsa som vill lura i oss giftet igen och det nöjet ska han inte få eller hur ;)
Låt dig tänka på allt skit alkoholen ställt till med och fått dig att må nu när du ska utmana dig själv så ska du se att det blir lättare att avstå från att dricka igen. Ha en härlig dag och ut i skogen med dig och plocka svamp det bara kryllar av dom nu :) Styrkekram!