Senaste kommentarerna i forumet

Jo jag ska göra det nu

Men är det inte lite skönt då, med klara besked? Nu vet du och då är det "bara" att acceptera och gå vidare.
Se till att ha mycket att göra, så du inte hinner tänka så mycket! Det gör ont nu, men det går över, det vet du.
Lycka till!

Ett mess i natt vid 03.40 från henne. Jag delar med mig vad hon skrev.

Hej. Hoppas allt är bra.
Jag vill skriva till dig så jag får med allt jag vill säga.
Jag vill börja med att tacka för all hjälp och stöd som du har gett mig. Jag är verkligen så tacksam för det.
Men som jag sa innan så vill jag inte fortsätta vårt förhållande. Jag bryr mig om dig men jag har tyvärr inte känslorna kvar för dig.
Behöver fokusera på mig och jag kan inte känna något som inte finns kvar.
Jag vet att det inte spelar ngn roll om jag önskar dig lycka till i framtiden för du är säkert både arg och ledsen på mig.
Men det är så jag känner oavsett vad vi.har sagt innan och vilka planer vi har haft.
Jag gör ont i mig att jag gör dig ledsen och det är givetvis inte min mening. Jag har en tid kvar här och kämpa och det blir tufft när jag kommer hem.
Men jag är övertygad om att du kommer finna någon som älskar dig lika mycket som jag gjorde en gång.
Jag är ledsen att det blev såhär. Men jag kan inte göra eller säga det på annat sätt.
Tack för tiden vi hade ihop.
Jag önskar dig all lycka i framtiden, det vet du.
Ta hand om dig puffi. Kramar

Så trött igår, jobbade runt huset på eftermiddagen och sen lagade mat. Normalt brukar det bli vin eller whiskey samtidigt, drack en alkoholfri öl och en tomatjuice med tabasco och Worcester sås (kan starkt rekommenderas). Efter att barnen ätit var jag på väg att slockna, men höll ut en timme till och åt upp deras rester och sen i säng före kl20. Sov mycket bättre än tidigare nätter, men drack mycket mindre kaffe igår så det kan ha varit problemet. Jag är fortfarande trött efter mer än 10 timmars sömn, känner mig fortfarande uttorkad trots 4 liter vatten igår. Men..... jag är inte bakis!

Lev väl allihopa.

...har jag hört. Men det blir bra! Antagligen pga av ens förhistoria, så varierar det säkert.Har hört allt mellan 3 månader o ett år innan hjärnan e normal.
Men om ett litet tag till kan vi nog successivt börja glömma alkoholen...
Ha en bra dag!
?

För mig var det ett viktigt steg att besöka/skriva på denna sida. Jag når snart 12 veckor utan en droppe. Jag trodde knappast att jag skulle greja det ,men det gick, det går!! De positiva effekterna av detta överträffar mina vildaste fantasier. Jag kan inte nog betona att det är värt kampen. Det är värt att göra det som krävs! Vad som krävs varierar så klart från person till person, men är man ärlig mot sig själv vet man nog ungefär vad man behöver göra. För mig var nyckeln öppenhet inför de nära, samtal med en psykolog, dela kampen med andra här på forum och inte minst ett BESLUT! Go for it! Om några veckor kan livet vara oändligt mycket friare och bättre. Glömde att nämna att jag ger fingret åt Systembolaget varje gång jag ser skylten, det känns skönare än man kan tro!
Du grejar det!

Känns bra. Har visserligen fortfarande mina "kryckor" (Ant...s). Vi siktar i första hand mot denna dagens nyktra slut, men
1:a månaden är nära nu...
?

Och veckan kan börja!! Måndag till torsdag samt söndag är aldrig några problem som tur är! Så har det inte alltid sett ut! Vinet flödade oavsett dag tidigare.
När jag bryter ner det handlar det om kl.17-20 på fredagen samt 15-21 på lördagen som suget sätter in!
Det är läskiga sug som oftast byggs upp under veckan. Jag är extra duktig i allt, extra bra på jobbet, extra snäll, extra duktig på träning osv. Detta mynnar ut i en trötthet och reptilhjärnan slår in och det sker inte ens en kompromiss i hjärnan då om att dricka eller inte. Jag dricker! Får ångest och lovar igen att inte dricka!
När jag dricker släpper alla hämningar och jag gör galna saker som innebär fara.
Ingen i min omgivning har reagerat och det är inte konstigt! Då detta sker sent på natten, på väg hem från krogen tex.

Jag lovar inget längre utan tar en dag i taget! Är glad att jag kämpar och håller mig på banan mot rätt väg!
Dricker aldrig alkohol längre när mina barn är hos mig!

Kram alla forum vänner ?

Jag hade missat din kamp. Så fantastiskt bra att du skriver. Det blir också så tydligt hur komplicerat missbruket är. Funderar över vad det egentligen är som händer. Tror ju inte riktigt på djävulen, men nåt drar igång. Fast man vet bättre. Hoppas du får ro snart igen.

Nu har jag på den 21 dagen, känns toppen! Har då en fundering på hur lång tid tar det för dopaminet att bli normalt igen... Om det nu någonsin blir det igen. Eller om det blir skador för evigt......

Varför ska du sluta skriva? Även om du bestämmer dig för att ge upp så kanske du kan skriva sv dig för att få perspektiv på det beslutet.
Och som svar på din fråga... det beror på. Det går ju inte att svara på. Jag tycker att många här borde ha gett upp tidigare, satt gränser för vad man accepterar etc... Men det är så lätt att säga. De som väl lämnat och bestämt sig tycks också förespråka att lämna väldigt onyanserat. Jag tycker inte att man ska "ta skit" oavsett om det är under påverkan av a eller inte. Det tär för mycket. Och det tär troligtvis också att leva med någon med psykisk sjukdom som dricker. Farlig kombination. Men ett generellt svar går ju inte att ge. Däremot måste man värna sig själv och sätta gränser. Du har gjort det du kan, tömt alla möjligheter du ser, stångats med myndigheter. Du har gjort mer än tillräckligt. Värna dig själv nu ett tag. ?

Nu har vi båda, snart klarat 21 dagar, var av tre helger och som du skriver tre fredagar..,,, ( jag tycker fredagarna är värst). Ha en fin dag.........

var en bra liknelse! Ja man får ha tålamod! Tar också hjälp, så skönt! Är nog omöjligt att klara det på egen hand! Fasade första gången men nu ser jag fram emot dessa stunder, kvalitetstid med mig själv! Får hemläxor efter varje tillfälle så det känns som processen pågår hela tiden! Fortsätter följa din resa!

God morgon allihop.

Imorse gick jag upp 4.30. En halvtimme tidigare än vad jag behövde. Det var mörkt ute och är det fortfarande nästan 1,5 timme senare. Jag kände mig ledsen när jag vaknade. Liten och ledsen. Det är så mörker gör med mig. Men eftersom jag haft en sån lugn morgon så mår jag bra nu när jag väckt mina barn och vi sitter framför barnkanalen nu och äter frukost.

Jag drack nyss ett glas med ingefära, honung och citron. Riktigt starkt av mkt ingefära. Så typiskt höstigt.

Sitter och undrar vad som är mest värt för att må bra.... att sova en extra halvtimme eller att ha en extra halvtimme på mig på morgonen att långsamt göra morgon till dag.

Just nu vore det så härligt att få stanna hemma och njuta av lugnet hemma. Men jag har en lång arbetsdag framför mig.

Tröstar mig med att det starkaste jag dricker är ingefära ?? Känner mig genast gladare. Väldigt glad rentav.

Ha en fin dag allihopa. Kram!

Han har blockerat mig så jag inte kan nå honom längre. Nu kan jag inte göra något mer...

Nej att sluta helt var inte min tanke från början. Men mitt drickande fick så många konsekvenser så till slut fanns det ingen återvändo.
Hoppas du kan hålla a på mattan och kunna dricka socialt för mig gick det inte.
Nu mår jag bra och så här får det bli för mig.
Stor kram och tack för hälsningen i min tråd! ???❤️

Tack! Vi får tålmodigt göra det som krävs och ta emot hjälp av varandra. Al-anon hjälper mig på min väg. För jag behöver hjälp med att få insikter.

En vän skrev i dag att hon tackade för visad hänsyn. För det pågår vägarbete inom henne. Ombyggnation.

Hon klagade sedan över hur långsamt allt går nu. Nu när ombyggnationen tvingar fram sänkt hastighet på sträckan. Men hon tackade för visad hänsyn.

Tänk att det är så förbannat svårt att ge sig själv den där hänsynen. Att tålmodigt låta det ta tid.

Tålamod är en dygd sägs det. Jag har så lite av det när det gäller mig själv.
För nu ska det väl hända saker! Jag gör ju jobbet. Eller gör jag det?

Jag tror vi måste acceptera att det tar tid med ombyggnationer. De håller mycket sällan utlovad deadline - även om visionerna är storslagna.

Och våra ombyggnationer är igång nu. Vi ska inte bry oss om någon deadline - vi ska låta det ta tid. För vägen kommer bli så mycket bättre nu. Resan dit kommer bjuda på svårigheter och bakslag. För min egen del måste jag som sagt först få översikt för att ens kunna dra sträckan. Men jag vet också att det kommer ge så många nya möjligheter, nya sätt att lösa saker på och nya samarbeten.

Svårt och övermäktigt att göra arbetet på egen hand tror jag att det kommer bli. Och jag tror att det är tungt för de flesta av oss - att vi behöver hjälp. Och jag tar gladeligen emot hjälp nu.

Jag har en kompis som har adhd och är i farten som du. Men hon kan inte slutföra sina uppdrag utan börjar på tio olika saker samtidigt och blir aldrig färdig med nått. Är det vanligt att det är på det viset? Vill ju hjälpa henne men det är verkligen inte lätt.
Blir impad över din ork önskar jag hade en 20:ondel av den ? Då skulle jag också hinna det som jag borde ?
Kram

Ja tack för de orden. Jag känner mig både grym och rädd. Grym för att jag fixat det hittills, rädd för att halka dit igen. Det är det sista jag vill.
Att kunna gå på en tillställning och ha sinnet i behåll, att kunna leva i nuet i alla situationer är helt otroligt så befriande, vill aldrig mer annat än detta.
Kram fina vännen ??⭐️???

..och så börjar snart en ny vecka...
Som vanligt ligger jag i sängen en söndagskväll och summerar veckan som passerat.
Det är som om någonting mumlar i mitt huvud, få se nu hur var det nu, utvärdera, sortera och arkivera.
Förr var alltid söndagar höljt i avgrundsdjup ånger för vad man hade sagt och gjort på fyllan från fredag eftermiddag fram till nu.
Och det bara eskalerade både i korttid och långtid, värst blev alltid söndagskvällarna, hua så vämjeliga.

Så är det inte nu, på något sätt har allt kaos lagt sig, jag har koll på dagarna klockslagen och den kronologiska ordningen.
Och det är inget att ha ågren över, allt gungar på i makligt takt, lugnt och stilla.
Visst min personlighet är ju fortfarande detsamma, men inte mitt förfarande, jag vet vad jag har gjort och sagt, bara det är lugnande.
Det svider inte i magen, den bubblar inte heller, tarmarna slår inte knut på sig själva i de mörkaste av tankar.
Inga konstiga illaluktande rapar av allsköns mat och dryck som man tryckt i sig, inte tallbarrssprut i muggen.
Inga tankar som maler i ultrarapid, inga sinnesintryck som ligger förträngda i minnet, inga backflashar som poppar upp från ingenstans...
Inget ...inget som trycker på från det fördolda, allt finns kvar i verkligheten, här och nu, där och då, jag har kollen.
Det är en väldig skillnad, men det tog tid, från kaos till insikt, från åtgärd till resultat.
Inte bara knipsa bort alkoholen, utan att på något sätt kliva ur min utstakade livslinje, betrakta den från utsidan och försöka se vart den leder om jag gör ingenting, och vart den för mig om jag gör förändringar.
Varva ner och ta nya vägar, se möjligheter istället för problem med förändringar, förändring är bra!
Och ibland får man hjälpa ödet på traven genom att styra den mot nya arenor, det här är det som gäller nu.
För mig fanns ett val, att utesluta något som skapade mig problem, alkoholen.
Okey inte bara ta bort, ersätta det med något annat, inte bara den fysiska närvaron, utan i tankarna, sluta tänka på alkoholen.
Man förlorar en vän, och saknaden kan bli överväldigad, om man inte tänker på vad för ont den vänskapen....skapade.
Alkoholen smeker en med knivseggen, läskigt men spännande, samtidigt som den rispar och skär för att sedan när man minst anar det ta bort stora stycken av min ...själ, bit för bit tills den har mig i sin stålhandske.
Alkoholen är listig, stark och förödande.
Men nog om detta...

I Berras dagbok kan man läsa följande...
Arbetsveckan har förflutit hyggligt snabbt, men så har tempot varit högt också.
Kvällarna har tagit ut sin rätt, jag har varit otroligt trött och gått som i ett töcken.
Har kört morgonskiftet vilket har betytt att jag har varit bland de tidigaste på mornarna, och det har faktiskt varit en häftig upplevelse.
Morgondiset ligger kvar över ängarna, det är fortfarande grådassigt ljus, knappt någon trafik och inga problem att få tag på en bra parkeringsplats.
De första timmarna är förutan möten, besök, hets och en massa chefer som springer runt benen på en, man får mycket gjort.
Slog mig rejält under förra veckan när jag trillade ner i ett hål i golvet, svullnaderna, såren och blåmärkena har falnat bort men värken finns delvis kvar, det märks att man har blivit äldre, det tar tid att återhämta sig.
I fredags fick jag åka tillbaka på vägen ut till stugan, en grej strejkade och jag var den enda dumt nog att svara i telefonen.
Vi fick åka i ekan i kolsvart mörker klockan halvelva på kvällen, vi kunde inte heller välja att åka hem då vi lovat ut våra sängar till övernattande gäster i helgen, jo vi var lite bittra då jag och frugan.
I lördags tog vi årets eldning vid stugan, allt bråte från ombyggnationen gick bildligt sagt, upp i rök, ca två kubik virke försvann.
Vi var försiktiga till en början och sågade av de långa brädorna när vi efter ett tag upptäckte att detta tog alldeles för lång tid,
så sedan åkte de på i en allt högre hastighet, fyra meter höga lågor svedde mitt skägg och ni vet när det luktar bränt hår.
Skägget har krullat sig och fått små hakar, påminner väldigt mycket om kardborrebandets krokar.
Det hör till varje år, men det som inte blev tradition var att jag inte fick någon spik i foten i år, jag körde med stålhättade skor haha!
Natten var magisk när man tittade upp mot stjärnhimlen, man ville inte gå och lägga sig, allt lyste så skimrande.
Söndagen blev lite impulsiv med vackert väder och ett verktygsbod som vi smällde upp lite snabbt, jag spikade tak och lade tjärpapp, båtmotor och verktyg fick inte vara kvar i den nya bastun och dasskombon.

Så nu summerar jag helgen, och den känns väldigt bra, inget extraordinärt och det är jag ändå glad för.
Jag har varit närvarande och har kunnat styra min egna tid, ingen stress och det har funnits utrymme för återhämtning
Inte gå ifrån arbetsstress på vardagarna till alkoholstress på helgerna.

Det känns bra, ja väldigt bra faktiskt...

Berra

Du klarar morgondagen! Ägna eftermiddagen åt något annat. En lång promenad, t ex? Kram!

Ja kolla med läkare så du inte lider av brist på något... eller depression. Det finns de som menar att då sover en väldigt mycket.
Bäst att låta proffsen kolla men hoppas det "bara" är omställningen som gör dig trött.
Ta hand om dig!!

Hur går det för dig, Jasmine? Hur har helgen varit?
Kram!

Är lite orolig för att jag aldrig blir "normal" igen? Känner mig slö, trött och lite glömsk och puckad. Hoppas jag inte har supit bort för många hjärnceller.
Håhåjaja.
Tack för stödet!

Jag når snart 12 veckor och måste säga att de positiva effekterna vida överträffar mina förväntningar. Jag är så tacksam att ha nått hit och ser med ödmjukhet framtiden an. Alkoholen ska inte fånga mig igen. Jag vill verkligen peppa er andra och mig själv att kämpa vidare. Det är verkligen värt det.