Senaste kommentarerna i forumet

Javisst har jag en järnvilja att klara även det här och jag är så glad att jag kommit så långt i min nykterhet. Trösterika ord som jag läst här och tänker på många gånger är; grattis till dig som dragit högsta vinsten och hittat hit till forumet!

Det viktiga är att du duger som du är! Vi är ju bara människor och då ingår det att misslyckas mellan varven. För mig är misslyckande om jag sårar någon jag tycker mycket om. Känner inte dig men jag tror inte du sårar folk för att du tycker det är kul!! " Du ska vara mer av det som är du" Sköt om dig!

Har tänkt och reflekterat över mitt förhållande till alkoholen. Jag tror att visionen ska vara noll och att jag måste aceptera ett och annat felsteg planerade eller oplanerade. Jag tror att ju längre tid som går i nykterhetens tecken desto lättare att låta bli att börja.

Dvs alt 2 som jag skrev, jag tror inte det är något problem för dem om jag dricker alkoholfritt men jag är tveksam till att jag klarar det. Jag vill verkligen inte stanna hemma som en looser, men det är ett tag kvar till denna dag så tar fighten när den kommer.

Tack för de som kommenterat sedan sist. Så intressant att höra om era upplevelser och erfarenheter, jag tror verkligen man kan lära och inspireras av varandra. Har inte varit aktiv här på några veckor men har sedan sist varit i sammanhang som jag normalt sett skulle druckit mig full i. T ex på krogen, vinkväll med tjejerna osv. Men valt att dricka alkoholfritt eller bara vatten. Märkt också att jag nog inte bara druckit mig full för att jag fått höra att JAG blir roligare, utan andra blir roligare också. Det är faktiskt inte så jäkla kul att vara runt fulla personer, de är inte hälften så spännande som dom tror när dom är fulla liksom. Överdrivet starka reaktioner på allt, talar lite för högt och osammanhängande. Jag tänker Inte var jag sådär dryg med??? MEN JOHO och värre oftast dessutom.

Så jag är inte i såna sammanhang lika ofta, vilket jag är helt ok med, men jag vill fortfarande kunna hänga med mina kompisar och dansa då och då. Har någon tips på alkoholfria drycker?

Stay strong allihopa :)

Hej!

Ni ska veta hur mycket era mail betydde/betyder. Uppskattar er omtanke, stöttning och era råd - så jag vill tacka så mycket! Har andvänt mycket av det ni skrev. Jag mår så mycket bättre, och det bästa av allt så har ingen alkohol passerat min kopp ? och den känslan är obeskrivlig. Jag tror inte att det har gått mer än 2 dagar utan att jag har druckit alkohol dom senaste 5 åren. Och dom alkoholfria dagarna har inte varit frivilliga! Jag har nästan alltid trott att de enda valet man hade att bli nykter/få hjälp va AA, men efter alla trådar jag har läst här nu så vet jag att de finns så många olika alternativ/möjligheter. Vill absolut inte trampa på några tår men skulle aldrig sätta min fot på AA men de är pga privata själ inte emot AA i sig. Så detta ger mig motivation och hopp att man kan lyckas vare sig, och det har jag fått bevisat här om och om igen med vad jag har läst ?..

Vaknade nykter när jag fyllde 34 år mer kan man väll inte önska sig ?

Dvs åk o träffa dem, beställ sen vad DU vill ha, dvs alkoholfritt. Du behöver inte förklara eller motivera för dem. Du säger ju själv att dessa kompisar inte står dig så nära... Morska upp dig!

Jag vet inte hur du ska kunna få den hjälp du behöver, har inget klokt att komma med.
Men det är säkert manga här som önskar dig att du ska komma ur missbruket.
Dock utan din egen vilja att bli kvitt alkoholen, tror jag inte det går.
Så länge du inte bestämt dig att du SKA låta bli, spelar det nog ingen roll hur manga möten du går på eller vem som håller I dem.

Först kommer viljan, sen kan du hitta bästa hjälpen att hålla det du bestämt dig för, om det är möten eller medicin eller vad det kan vara.

Snälla ge inte upp!

Gick inte så bra, klarade bara 2 mål av 4.

De jag klarade var cykling och träning.

Missade vin. Drack på fredag och lördag. På fredag hade jag med mig motsvarande en flaska vin till festen, men blev bjuden på lite mer (och jag är inte den som bjuder på min alkohol...). När jag kom hem föll jag på gamla spår, hällde upp en whiskey, min sambo gick och lade sig, jag slocknade efter halva, vaknade efter en stund och hällde i mig resten.

Missade hemarbete också, blev 6 timmar av 10. Kände mig trött så det blev inte så mycket under veckan, även om jag har ett fysiskt relativt lätt jobb blir jag lätt sittandes i siffan hemma. Fattar inte hur andra orkar. Till helgen var jag lat/trött och hade ju ändå missat målet med vinet.

En till negativ sak som jag åkt på denna veckan och förra är jag ersatt mitt "komma hem från jobbet och sätta sig ned med mobilen och ett glas vin" med motsvarade fast äta istället, gått lös på olika saker hemma.

Men ska ta nya tag denna vecka och se att det inte är så långt kvar till etapp 2 ska vara avslutat och att jag ska fixa målen denna vecka.

Jag känner mig tom och ledssen. Jag förstår inte varför han får sådana utbrott mot mig. Jag har inte gjort honom någonting

Tror jag ska ta en unge med mig och åka till köpcentrat. Kreativt :)

Är det så att lugnet,balansen och vilan är det normala?
Det jag har skytt som pesten för att mitt inre har börjat vibrera så fort alla motorer stannat av.
Slocknat som ett ljus på kvällarna.
Studsat upp på morgonen för att slippa känna efter.
Varit ständigt sysselsatt i huvud eller kropp.

Och nu allt oftare i ro.
Ett behov att söka mig tillbaka till kärnan och hitta lugnet och vilan.
Ibland fortfarande turbo och överväxel.
Men allt oftare i balans.
Utan att skräcken griper tag i mig.

Så ofattbart att det ska dröja över 50 år innan man förstår det mest elementära.

Man upplever ju inte mer för att man klämmer in mycket,snarare mindre.

Allt går en liksom förbi,som en film som inte angår mig.

Nåja,det var bara några dagar sen jag hade rätt körigt i själen.
Men idag är det rofyllt och jag vilar i nuet.
Träning kanske skapar bra vanor på lång sikt.

Hade helt glömt bort att några gamla kompisar kommer till min stad inom kort. De kommer bo på hotell men de kommer vilja ses, vilket jag också egentligen vill. Dock vet jag vad detta kommer bli, inte en kopp kaffe och lite struntprat utan en pubrunda som kommer pågå minst hela dagen. Nu vet jag inte hur mycket dom dricker, men jag vet hur mycket jag brukar dricka under sådana omständigheter. Nu till dilemmat, vad ska jag ta mig till?

1) Skita i allt, träffa dom och festa hela dagen som troligtvis förväntat.
2) Ta mig in till stan, vara med dom hela dagen men dricka alkoholfritt.
3) Ta mig in till stan och komma med någon ursäkt och åka hem tidigt.
4) Komma med någon ursäkt och stanna hemma, vad för vals ska man dra?
5) Säga sanningen att jag slutat dricka och inte klarar av att dricka?

Jag vet att jag absolut inte vill dricka så nummer 1 finns inte. Att åka in till stan och dricka alkoholfritt en hel dag blir en prövning utan dess like, jag tror inte jag är redo för detta. Att ta mig in till stan för en timme eller två kanske fungerar, speciellt om jag tar bilen. Men hur kul blir det om de sitter och festar? Nummer 4 känns egentligen mest aktuell, men då får man nog höra om att man detta all framtid. Nummer 5 betyder stämplad och de är inte tillräckligt nära vänner för att bekänna till.

Hej Sheana, hur går det? Hoppas helgen var nykter och bra. Kram

Du berättar att din ex-man har alkoholproblem, du är orolig för honom. Du funderar på vad du kan göra, om du kan hjälpa honom på något sätt fast du är långt ifrån honom.

Fint att du skriver här det visar att du bryr dig, trots att det är som du skriver din före detta man och ni numer inte bor i samma kommun blir du oroad över honom och påverkas när han ringer dig. Tufft för dig också det måste vara jobbigt att höra honom och samtidigt inte kunna göra val åt honom.
Det går inte att tvinga någon att förändra sig, även om man vill det. Om man är oroad för personens hälsa och liv kan man ändå skicka signaler om det till samhället. Ett sätt att göra det på är att kontakta kommunen.

Du skulle kunna kontakta den kommun han bor i, man brukar hitta rätt under kommunens namn sen söka under stöd & omsorg/ missbruk & beroende på webbsidan. Du kan ringa dem och göra en så kallad orosanmälan, dem kan också berätta mer ingående vad en sån skulle innebära och förklara vad de gör när du eventuellt gör en sån.

Du skulle kunna ringa Alkohollinjen 020-84 44 48 för stöd för din egen del, eller ge telefonnumret till din ex-man. Där kan man vara anonym och det är kostnadsfritt.

Fortsätt såklart gärna skriv och läs här på forumet!

Varma hälsningar,
Rosette
Anhörigstödet & Alkoholhjälpen

Visst är det vanligt, Gunda. Att göra allt samtidigt, inte avsluta...för det dyker ju upp nya intryck hela tiden och det man precis var inne i försvinner så fort fokus hamnar på något annat. Och allt väcker intresse. Svårt att sortera och prioritera. Handlar om hypersensitivitet för intryck samt kort arbetsminne.
Hur du kan hjälpa henne, Gunda? Förstå att hon inte rör till det med flit. Påminna henne vänligt om hon tappar tråden. Fråga om hon vill ha hjälp att skapa struktur, både i samtal och när det gäller uppgifter och saker. Var tydlig, återkoppla, tala om vad som förväntas av henne och vad hon sjäkv kan förvänta.
När hjärnan är i kaos är det extra viktigt med kontroll. Planering och framförhållning. En oförutsägbar hjärna behöver förutsägbar omgivning. Trygghet.
Tack för att du frågar.

10-års jubileum
24 november kl. 13 – 16, Riddargatan 1.
Tack för alla förslag, tankar och inte minst ett stort tack för fin återkoppling på hur viktigt forumet är.
Precis som ni skriver i tråden så har ni som vill delta olika förutsättningar för att göra det. Tidigare har vi haft träffar på lördagar och denna gång har vi valt en fredag. Vi får utvärdera och se hur det kan se ut vid kommande tillfällen.
Oavsett om du kan komma eller inte så vill vi ge dig en chans att få ett ”ansikte” på oss. Den nämnda dagen kommer en liten hälsning till alla er från alla oss att finnas på sidan.
Gällande program för dagen så siktar vi på att det ska innehålla något för alla i en atmosfär som bjuder in till samtal. Du är så delaktig du vill vara. Om du inte kan närvara hela tiden eller kommer senare än klockan 13 skriv gärna det i din anmälan, likaså om det är något vi behöver veta kring eventuella allergier eller kost då vi bjuder på tilltugg.
Din önskan om deltagande sänder du till: info@alkoholhjalpen.se senast 17 november.
Vi ser fram emot att få träffa er!

Trygghet.
Så fint.
Grattis till det.
:)

Har egentligen inte tid att skriva men jag måste skriva vad jag upplever nu denna fina soliga måndag utan bakrus så jag inte glömmer bort att skriva ner det. Jag känner mig annorlunda på ett mycket positivt sätt. Piggare, gladare men också så mycket mer koncentrerad i tankarna vilket gör att jag känner mig normal när jag pratar med folk igen. Alkoholen har påverkat mig mycket mer än jag fattat. Den tröga alkoholhjärnan har gjort att jag hela tiden fått anstränga mig i allt jag gjort och när jag pratat med folk. Idag känner jag igen den jag var för många år sen och det känns som om jag hittat något värdefullt som jag tappat. Ett ord har också kommit till mig idag. Nu när jag inte känner oro eller ångest och känner mig säkrare i situationer och i samtal för att jag kan tänka klarare så känner jag trygghet..för första gången på länge.. kram alla

Hon vill inte ha svar.

Förstår att du har säkert rätt! (tungt) men jag ska inte skriva något tillbaks på det hon skrev?

för att bearbeta och för att vi här på forumet ska veta hur du mår och hur du har det! Vi bryr oss om dig!

värna om dig själv! Kloka ord! Du har gett allt och lite till! Vad har du fått tillbaka? Har själv gjort en liten plus och minus lista för ”Att stanna”!
Utgångspunkten/självklarheten är att man inte bara ska ge utan även få i ett förhållande. Min lista utgår ifrån mig och mina behov! Självklart är ”att ge” ett av behoven men inte bara! Satte en spalt för plus och en spalt för minus! Blev tydligt att det är skrämmande tomt på plus-sidan! Man ger och ger och ger men får så ynka lite tillbaka! Har inget konkret svar på din fråga, svaret finns inom dig! Kanske kan du komma fram till svaret genom en sådan lista! Blir så svart på vitt hur man har det!

Redan avslutat.
För över en månad sen.
Men ledsen kär och kanske lite oförståndig som du varit har du hängt kvar och kanske tom naglat dig fast i något som egentligen varit över.

Det är alltid svårt att släppa taget när man själv inte vill,omöjligt i vissa fall.
Men hon är supertydlig,känslorna finns inte kvar och inte viljan heller.

Hon släpper dig fri och önskar inte mer kontakt med dig men visar ändå respekt och omsorg i det hon skriver.
Så hon är ingen hjärtlös människa,hon vill bara göra det enkelt och lätt att förstå för dig tror jag.

Att du ringer henne gör det bara svårare för er båda.
Acceptera faktum och låt det sakta sjunka in att det är över.

Gjorde väldigt ont i hjärtat...så tar man en sån grej på sms också :( känns som jag vill prata med henne via telefon, alltså bara lugnt och stilla? Man avslutar ju inte via tele, tycker det är lite fegt.