Senaste kommentarerna i forumet

Det var fint sagt, där blev jag verkligen rörd. Ja det är därför det är så bra att vi har varandra här som kan påminna oss i våra svagaste stunder att vi faktiskt är helt okej precis så som vi är. Massa kramar till dig!

Jag träffar många människor som har lyckats sluta dricka alkohol och jag är själv en "sådan".

Min ångest är borta.
Helt otroligt.

Men mitt första år var hemskt svårt.
Det jag ser är att de som lyckas hålla sig nyktra är de som på allvar går till botten med sitt mående.

Det handlar inte "bara" om att sluta dricka alkohol.
Det handlar om att lära sig att leva känner jag.
För om man inte kan leva utan alkohol har man inte bara ett beroende man har kanske även andra svårigheter som lagrats under alla år man har druckit och/eller funnits där redan innan...
Menar inte att man måste ha druckit varje dag, det kan räcka med att man är van att använda alkohol som en krycka i möten med människor.
Hur gör man när man plötsligt inte dricker och "måste" vara närvarande i alla situationer?
Att dricka var ju som att trycka på en "pausknapp" från känslor.

Det kan vara ganska "osynliga" svårigheter i ens mående, men som försvårar livet och relationer.
Jag tror att många av oss med a-problem är ganska rädda människor. Jag var i alla fall det och har jobbat och jobbar med mina rädslor. Rädslan kan visa sig på olika sätt. Precis som hos barn - vissa är tysta, andra pajasar, en del kaxiga, andra slår på sig själva...
Vi är individer.
Viktigt att komma ihåg.
Och det jag skriver är bara mina tankar och funderingar. :)

Det har tagit mig tre år att inse och känna dessa förändringar.
Det har varit otroligt, otroligt tufft.
Som att plöja en åker i ökenhetta typ. Men det har gett resultat att göra det jobbet.

Att stå vid sidan av som du gör måste vara fruktansvärt tärande. Mitt råd till dig är att verkligen, verkligen ta vara på dig själv. Ta hand om dig och kanske tänka: okej, alkohol och dåligt mående förtär min sambo. Det ska INTE få förstöra mig också.

❤️ Kram

Ibland undrar jag " vem " är man som tycker så mycket om Alla? Jag tror du är en fin människa som har mycket gott att bidra med! Ingen av oss kommer att bli " perfekt " ( Vad det nu är? ). Vi får hjälpas åt att påminna varandra om att vi är fina och duger. Lätt att säga men ack så svårt att omsätta i verkligheten! Men vi kan!!

Heja heja. Det finns ju så mycket annat man kan unna sig istället för A. Det ska lösa sig för oss alla. Att vi delar, stöder, kramar och peppar är bättre terapi än vad jag nånsin fått. Vill tacka dig OCH ALLA andra på detta forum som delar sin livshistoria. Kramar

Jag tror att många sporter är svåra att utöva om man dricker eller i alla fall om man vill uppnå bra resultat. Alla bakismornar har jag knappt varit kapabel till att gå utanför huset så några aktiviteter dessa dagar fanns inte ens på karten. Den enda "hobbyn" eller "intresset" man hade var ju att dricka.

Vem ska till Riddargatan i november ?
Tror jag faktiskt ska gå dit, det känns motiverande och spännande att träffa er.
Om ni ska dit förstås ?

Jättebra jobbat! :))))

En vecka nykter. Det har väl gått ganska bra, lite vin tankar som kommit och gått. Älskar forumet, vilket stöd, vilka insikter. Jag har en stark tro på att det kommer lösa sig för mig. Dricka vin ensam och i smyg, det är inte friskt och jag behöver ständigt upprepa det för mig själv.

Det där var tänkvärt. Tänkte faktiskt på det idag...det är såå mycket tankar som snurrar i en nu så här första dagarna att man inte vet varken ut eller in. Du har helt rätt där. Jag har alltid tänkt så att jag inte duger och har också väldigt lätt att ta illa vid mig, överkänslig kanske man kan säga men inser nu att detta är något jag själv måste rå över för ingen annan eller något annat kan göra mig lycklig. Jag måste sluta att bry mig vad andra tycker om mig och när jag nått dit så tror jag att man faktiskt känner sig lite starkare :) samhället verkar ju rent generellt vara uppbyggt lite så att vi ska känna oss dåliga och fula hela tiden så att man ständigt kan sälja nya produkter till oss (jag tror faktiskt att det egentligen är den enda anledningen för vi behöver faktiskt inte känna oss så. Det finns ingen anledning alls).

Väldigt fint skrivet och talande för många av oss här! Jag undrar ibland varför det är så otroligt viktigt att vara duktig och lyckad? Du är säkert en jättefin människa bortsett från att det gått bra i arbetslivet! Många av oss gör så dvs: värderar oss själva efter hur väl det gått i arbetslivet. Sorgligt! Vi är väl inte det vi gör? Du kan och är någonting mycket mer än ditt jobb!

När jag läser alla kloka kommentarer så inser jag att " vi " vill förändra allt eftersom vi inte tycker att vi duger någonstans! Vi är för tjocka och vi borde verkligen träna mer och äta nyttigare. Utöver det så är det en mängd andra saker vi inte klarar och därför dricker vi så att vi slipper känna hur det känns att vara värdelös! Varför?

Tack alla som svarat! Jag är så rörd att ni bryr er. Det är många kloka ord som jag tagit till mig. Tyvärr har jag svårt att omsätta det i praktiken men med lite coachning blir det kanske liiiiite lättare. Läser här varje dag och det stärker. Snart är det helg och jag vet att det kommer bjudas A. Tänker hålla mig ifrån. Kanske låtsas dricka för att ingen ska märka o fråga. Orkar inte ta den diskussionen än. Men sedan kanske... kram till er ❤

https://youtu.be/CrTlI6seM0A

Om du inte redan sett den. Kram

Precis samma för mig sheana, ju hårdare jag jobbar ju mer skall det belönas. Det blir en ond spiral, man jobbar för att undvika att dricka sen dricker man för att man varit så d-a duktig.

Jag undrar hur lång tid det tar innan man börjar repa sig alltså det är ju såklart olika men på ett ungefär, rent generellt skulle det vara intressant att höra hur lång tid det tog för folk att få bra sömn igen e.t.c.? Det är toppen att det fungerar för dig att sysselsätta dig. Det fungerar tyvärr inte för mig just nu för det är så starkt förknippat med "Ju hårdare jag jobbar ju mer kan jag belöna mig med a sen" Och även om jag hade fullt upp så hittade man givetvis ändå tillfällen att dricka vilket i sin tur resulterade i att det gick ut över saker som jag verkligen behövde göra.

Han är vuxen med psykiska problem. Mycket självmordstankar därför har vi gjort en anmälan till soc.

Nu ligger man här med ångest igen.... Hade sett fram emot förra helgen i tre månader då jag äntligen skulle få komma ut och se ett bra band i en annan stad. Bokade hotell och väntade in dagen. Den kom, jag tog tåget dit och hotellet var super. Väl på rummet så togs flaskorna upp och så börjades det..... Bra musik och ruset kom smygande...kände mig så jäkla glad.... Problemet är att jag inte kan sluta dricka när jag väl börjat.... Hela äventyret slutade med att jag blev utslängd från konserten. Till hotellet och sov i duschen... Hem med tåget dagen efter med en jävla ångest.... Så här blir det varje gång..... Nu ska jag verkligen försöka, men jag vill inte sitta inne resten av mitt liv. Frågan är om jag törs prata med folk utan alkohol... Vill så gärna kunna göra det då jag är lite av en ensamvarg i veckorna..... Ville bara skriva av mig lite....

Kämpa på. Sysselsätt dig ut i fingrarna. Här blev det enstorstädning av toalett, damma mattor mm. Fast jag är dyngslut. Försöker göra allt utom att tänka på alkohol. Jag har just nu inget sug, men det suget är en lömsk jävul som kan smyga sig på om jag slappnar av. Kämpar med dig ?

verkar vara erfarna kvinnor båda två, efter allt ni skrivit har läst det mesta om erat liv. Men vad menade du lizzbet egentligen? Förstod nog inte riktigt :)

Valeriana och den är mild och lugnande och tycker att det fungerar, det lugnar ner nerverna också. Johannesört är också bra och kan köpas som te. Bra tips där Bredrövadsambo. Jag har också märkt att jag inte bör äta efter 19 för då sover jag också mycket bättre men det gäller även dricka i huvud taget för annars måste jag upp och kissa så många gånger under natten.

Vem och vad har du orosanmält? En vuxens mans missbruk eller något runt ett barn? Missbruksvården bygger nämligen i stor utsträckning på frivillighet. Den tvångsvårdslagstiftning som finns kan bara användas vid få tillfällen. Min bästa rekommendation för anhöriga är att söka egen hjälp för sitt medberoende. Detta är enligt mig det mest effektiva sättet att hjälpa någon som missbrukar.

Det finns massor av mindfulness och nedvarvnings-appar. För mig funkar en låtlista med yogamusik (sångmantra) utmärkt. Samma låtlista med typ tio låtar, efter ett tag reagerar hjärnan avslappnande på musiken nästan direkt. Det finns "musik" med fågelsång, åska, vågskvalp också som kan vara lugnande. Lyssna på en skittråkig bok kan också funka ? Ett annat knep jag tagit till är att ligga raklång och djupandas in och ut, räkna från 1 till 10, räkna ner från 10 till 1 osv. Hjälper till för att inte låta hjärnan börja tänka på annat trams. Man får prova, prova, prova tills man hittar sin grej helt enkelt. Men det räcker inte med en kväll, minst 3-5 i rad behövs innan man kan dissa en metod. I tio år har jag "jobbat" med min sömn, och det som är allra mest effektivt är att dra i handbromsen innan stressen tar överhanden, och jag är numer mer uppmärksam på de symtomen. Men just nu är din kropp och hjärna förstås stressad av alkoholstoppet, och det får liksom ta den tid det tar. Inte sova middag, inte ta sovmorgon, inte dricka kaffe för sent, inte träna efter kl 20, och lägga sig samma tid varje kväll är andra viktiga pusselbitar. Och kom ihåg - sömn är en ickehandling, man kan inte prestera sömn! Tricket är att slappna av tillräckligt, att våga "släppa taget".

Jag har också känt mig konstig idag. Något konstigt sug som var mer som röksug än alkohol sug men troligtvis beror det på alkoholen. Jag kan få problem med balansen ibland men det brukar lyckligtvis gå över efter några dagar. Det skulle vara intressant att veta vad som händer i kroppen efter en tid utan a, hur pass mycket den kan reparera sig själv efter de skador man har orsakat sin stackars kropp.

Jag vet..
Men ibland måste man dela upp det i svart och vitt när hjärtat håller på att gå sönder.
Man måste välja nya vägar och förhållningssätt när de gamla inte fungerar.

Absolut det gör det och jag vet att det där är något som jag måste jobba med, att bygga upp en styrka inom mig själv. Den hade jag inte innan utan bröts sakta men säkert ner allt eftersom att saker hände i livet och istället för att stärkas så bröt jag istället ihop fullständigt. Jag gav helt enkelt upp.
Absolut jag lär mig dag för dag att försöka hantera det där bättre. Tack kram på dig med :)