Senaste kommentarerna i forumet

Jag bestämmer själv vad jag ska dricka och om och när. Jag är inte redo att sluta dricka helt. Jag är inte redo att sluta äta choklad heller. Däremot funderar jag fortfarande mer på vin än på choklad.
Jag försöker hitta en balans så att jag inte låter vinet styra över mig. Så länge det faktiskt är jag som bestämmer är det ingen fara, faktiskt. Det är när vinet bestämmer över mig som det är farligt.
Sprang tjejmilen i söndags på drygt en timme. Jag har bestämt att detta är lågvattenmärket vad det gäller fysiskt förfall. Provade att springa en sväng på lunchen idag. Kanske kan det bli en ny vana.

Kände redan när jag drack första gången som 15 åring att jag inte kunde kontrollera alkohol. Var liksom tvungen att ha mer o mer tills jag stupade. Alkoholism är en ärftlig sjukdom. En svår allergi mot alkohol. Finns bara en räddning, total avhållsamhet. Lever jag nykter nu? Nej. Varför. Därför att denna allergi även är psykisk. En född Alkis kommer nog alltid leva med ett "sug". Jobbar fortfarande (50+) att hitta sätt att hålla mig nykter.

Ha det bra o lycka till

Just nu tycker jag allting känns jättejobbigt och konstigt med tanken att avstå från alkohol. Känns som en press att inte göra mig själv eller andra besvikna nu. Ångrar till och med lite att jag berättat för andra men samtidigt är jag ju less på hur det varit och menar allvar.
Är de första dagarna i regel värst då man kommer med insikterna om att man inte kan hantera alkohol? Vad har hjälpt er för att ta er igenom stress och ångest där alkohol normalt hade fyllt en funktion? Någon rolig serie eller film, aktivitet, vad som helst? Tycker det känns jobbigt bara att gå ut genom dörren just nu. Skulle verkligen uppskatta tips på sånt som kan hjälpa att komma på bättre tankar.

Bra gjort! Hoppas själv få tag i Antabus imorgon.

Kämpa på

Jag var på möten 4-5 ggr för 25 år sen. Men blev lite skrämd av snacket om Gud, böner etc. Min dåvarande fru hade tvingat dit mig. Ska ringa VC imorgon.

Mvh

Djävulen började viska i mitt öra "bara en gång till. Sista gången, promise."
Svepte ett halvt glas med Antabus på direkten. ??
Ta den ditt äckel!

Räcker långt men oftast behövs något mer. Jag började min resa med hjälp av VC och medicinering i form av antabus. Det hjälpte inte mig men det har hjälpt många andra så det är ett alternativ. Ett annat är att gå på ett möte där du bor.
Kram
Ellan

det var ett tag sen jag skrev. Min man har börjat jobba så att han är borta ett par veckor i sträck.väldigt skönt för mig jag kan leva ett normalt liv när han är borta, sen blir det " det gamla vanliga livet" när han är hemma. Men som sagt jag börja få tillbaka livsglädjen. Sen är det så att när jag nu börjat hitta på roliga saker utan honom blir det inte alltid så bra. Han tror hela tiden att jag har någon annan. Varför skulle jag det när jag bara vill andas egen luft? För en vecka sen efter många sårande samtal hände något jag aldrig trodde skulle hända mig. Jag blev riktigt arg och sa att nu får du välja mig eller spriten!?!? för står ni jag vågade När jag berättade det för mina barn som är vuxna grät dom. Det har varit en konstig tid nu efter. jag och min man har diskuterat detta varje dag jag är så trött och så mycket har blivit sagt. Men nu är frågan kan jag tror på detta när han säger att han ska sluta? Det konstiga är att jag är så trött och tom. Efter alla dessa år av bitterhet, vågade jag. Kanske jag en dag får mitt dröm liv tillbaka.

Det känns bra att läsa här att man inte är ensam med beroendet plågor, och att det finns de av er som lyckats bryta eländet. Är på det klara nu med att jag måste bryta helt med A nu... Får ta en (nykter) dag i sänder framöver.
Mvh

Hej och välkommen! En inte helt ovanlig kombination detta med att vara alkoholist och ha en utmattningsdepression på det. Det svåra är att veta vad som är vad. Drickandet ökar stressnivån i kroppen något enormt. Där till leva ett aktivt liv med högpresterande arbeten och allt annat kan ju bara sluta på ett sätt. Jag har varit nykter i snart 18 mån och det första året var jag helt fokuserad på nykterheten. Det andra har jag jobbat med det senaste halvåret. När vi låter bli alkoholen kommer verkligen allt i fatt oss. Jag tror att det är något vi behöver gå igenom både fysiskt och mentalt. Du kanske behöver hjälp för att lösa detta? Har du tittat på olika alternativ? Bra att du inte skriver och kör bil samtidigt... ?
Kram
Ellan

Ok, tack. Ska ringa o höra med VC. Nu nykter i 2 dygn. Men börjar känna suget..

Jättebra gjort!!! Trots bråket valde du annat! Stor kram

Jag ringde och bad om det. Det var inga svårigheter med att få ut det.
De vill nog kolla dina levervärden först men ring för sjutton!
Jag har precis samma problem med antingen abstinent eller full.
Jävligt äckligt. ?

Svettas här oxå..så ja vet. Skulle själv behöva Antabus nu. Vet du om man kan få det via en VC?

Jag sitter här och svettas och undrar när jag kan ta tabletten.
Jag vågar inte ta den förtidigt ifall jag får en tripp ber till helvetet. ?

Tack för tipsen! Detta blir hans absolut sista chans nu. Däremot tycker jag inte att han ska nöjas sig med hjälp över telefonen, vet ni hur man går vidare med hjälp?

Förhandla inte mer du har valt väg för dej. Den enda rätta.
Alkohol är inte en ett måste för en bra semester.
Hur roligt blir det att inte veta från dag till kväll att inte veta,spårar det ur i denna kväll eller imorgon ?
Nej stå på dej ?

när jag är lite uttråkad eller känner mig lite nere. Det är ett enkelt sätt att snabbt må lite bättre. Problemet är att det inte är på riktigt, man mår bara bättre för stunden men när ruset är borta mår man ännu sämre än man gjorde innan. Men håll ut, det kommer att vända! Jag har aldrig hört talas om någon som mår sämre i längden av att inte dricka... ? Vi klarar det här!

Och tycker du ska hålla på noll tolerans! Varför ska du släppa din familj över den gränsen? De borde vara glada över att deras dotter lyckats med ett liv utan alkohol och de borde verkligen stötta och respektera dig! Sätt klara gränser runt din familj nu (dig, sambo och kommande barn)! Det viktigaste du har nu! Du överdriver INTE! Gör inte deras problem till ditt problem! Det är dom som förlorar kontakt med barn och barnbarn! Starkt av dig att välja bort alkohol trots motstånd och lockelse från familjen! Vissa klarar inte av att välja bort alkohol trots 100% STÖD från familjen! Kram

Någon som har nån pos. erfarenhet från VC vad gäller att hjälpa oss A-beroende?
Känner viss tveksamhet att ring dit och säga "vill ha hjälp sluta dricka..."

Visst är jag sugen på lite vin, men än så är det inga problem att stå emot suget alls. Idag är jag irriterad bara, känns som allt går emot mig och jag är trött. Det får nog bli en tidig kväll. Heja alla kämpar! ??❤️??

Tack för pepp och fina ord. På fredag morgon är det första mötet med samtalsstöd.... hoppas det ger energi!
Att gå på AA eller till alkoholterapeut kan bli aktuellt senare men i nuläget känns det som om jag får ordning på "livet" blir alkoholen mindre viktig.... kanske har fel men det är så jag tänker.....

Så har mitt värdelösa liv sett ut i 5 år, sen skilsmässan. Endast 2 lägen, full eller abstinent..aldrig "normal". Måste ta tag i livet nu. Bl.a. med tanke på sonen. Har nu hittat detta forum, och det känns bra läsa o skriva här.

Hej! Jag vet inte vad jag ska göra längre och är nära på att ge upp hela min relation med främst min pappa. Min pappa dricker varje dag och då och då(främst på helgerna) har det gått duktigt över styr. Tex nu är det 10år sen men jag har fått ringa polisen för att han slagit min mamma, han har även varit aggressiv mot mig och andra och man måste tippa på tår när han dricker för att han inte ska snea. Senast för 2år sen(när vi inte hade så bra kontakt) ringde han mig jätte full mitt i natten när jag var på tävling och han sa att han kastat ut mamma och att hon slagit sönder honom osv.. Efter många om och men var detta ett skämt som jag tyckte var lagom roligt. Han blir också väldigt provocerad av just mig att säger jag fel saker så blir det alltid stora bråk. Hans egen bror har varit nära att också säga upp kontakten efter en annan incident.

Jag själv är 3e generationens alkoholist men har nu snart varit nykter i 3år och var då tvungen att bryta alla kontakter med vänner och jag tog även avstånd från min familj då dom inte förstod att jag inte kunde hålla mig till ett glas och gärna bjöd fast jag sa nej. Hela mitt liv vände efter att jag blev nykter och jag träffade min blivande man som själv är absolutist och inte uppvuxen alls med alkohol. När jag kände mig redo för att bygga upp en relation med min familj igen sa jag att dom gånger jag kommer upp till dom vill jag ska vara alkoholfria.. Vissa gånger har jag fått åka därifrån i tårar för att dom tyckt jag varit löjlig och "till denna maten måste vi ha vin.. Öl etc". Jag har bestämt mig iaf att inte tumma på det och därför lämnat.

Nu har vi precis börjat kunna träffas igen även om dom oftast fortfarande pikar mig om att "en öl är väl okej" och jag har bara sagt "drick ni men då åker jag" och dom har bara suckat men ändå avstått. Nu bjöd dom med oss på en skidresa vi blev jätte glada för vi väntar nu vårt första barn och hoppas att vi kan hinna att bättra på vår relation ytterligare. Men då tar mamma upp att "ja du förstår ju att det är Semester och vi kommer att dricka.. Du kan väl ge pappa en andra chans att visa att han kan hålla sig till en öl ngn gång till maten så vi alla kan vara tillsammmans" jag sa "nej." Och då blev det ett jävla liv.. Hur löjlig jag är osv. Mitt förslag var att pappa och jag går till en psykolog och frågar öppet om det är jag som kanske oroar mig i onödan och borde ge honom en andra(10000)chans eller om min rädsla att det som vanligt går över styr är befogad. Jag känner inte mig rädd för att dricka själv även om jag ibland saknar festandet men min sambo är ett jätte bra stöd. Detta tyckte min pappa var en riktig idiotisk idé för han har inga problem utan det är jag, så då kan jag gå själv. Jag skrev till båda mina föräldrar att "om ni tvunget vill riskera vår relation en gång för alla så hänger vi med och dom får"bevisa" att han klarar det. Men går det över styr så kommer jag helt att bryta kontakten". Ingen har sagt rakt ut än att dom vill ta den risken men pappa skrev att "vi kommer dricka för så lever vi, vill ni följa med är det på de premisser och vill ni inte dricka är det upp till er". Vi valde att avstå. Både min mamma och syster vill inte ta någons parti och mamma vill försöka hitta en kompromiss så dom får dricka och pappa vill inte diskutera detta utan det är his way or the high way. Jag känner mig så ensam i detta och börjar känna mig paranoid.. Förstorar jag upp det eller är det befogat? Jag skäms så himla mycket när pappa skämt ut sig och vår familj inför vänner, pojkvänner och släkt och vill inte att min blivande man ska få uppleva det. Är rätt att pappa lätt hade kunnat säga både det ena och andra vad han tycker om oss att vi förstört familjen osv. Jag vill heller inte att vårt barn ska växa upp bland människor som dricker(jag vet jag inte ska skydda det för alltid) men vill iaf att han/hon ska få en trygg och alkoholfri uppväxt. Där kommer mina föräldrar också få välja om dom vill offra den kommande relationen för alkohol.. Jag känner mig så utesluten från familjen och känner verkligen att jag blivit bortvald pga alkoholen.. Någon med egna erfarenheter? Vad har ni för tips? Ska jag ge upp? Ska jag låta dom dricka i mitt sällskap tills det går över gränsen? Ska jag fortsätta med 0tolerans och hoppas att dom saknar mig? Tacksam för alla svar och stöd! Kram

Absolut, hälsan först!
Det är därför jag tvekar för att byta jobb, trots jag vill göra det efter tio år på samma företag i olika roller.
Samtidigt känner jag mig underbetalt och redo för nya utmaningar
Jag låter slumpen avgöra just nu, dom vill ha mig och ger mig en hög lön som jag suktar efter.
Då kör jag ?
Om inte så ska jag avvakta 4-6mnd och sköta om mig själv och kroppen.
För att sen byta i lugn och ro