Senaste kommentarerna i forumet

....jag fick bara för att jag var så nöjd med 11 dagar :-( .....just nu är det ett helvetes kaos i kroppen och suget är större än nån gång under
dessa dagar :-( STÖN

Jag vill ge dig en stor kram

Jag har haft en riktig skitdag idag. Ångesten var överväldigande efter lunch och min vana trogen köpte jag folköl på ICA. Försöker intala mig själv att det är bättre att plana ut än att krascha men jag vet att jag bara skjuter upp det. Jag tänker på att jag har grava problem, är rädd för min hälsa och allt mellan himmel och jord. Jag jobbar inte nu och vänder jag inte på det här snart kan det bli ännu värre än vad det redan är. Känner mig väldigt ensam. Så fort jag får en chans går jag till vårdcentralen och AA.

Jag måste bara gratta dig. Strongt gjort du är jätteduktig. Själv så är jag anhörig till en alkolist och jag fann tröst i dina ord "att ha alkoholproblem innebär att man gör om det igen och igen trots att man mår dåligt av sitt beteende"

Jag känner en lättnad över att jag ska slippa lägga negativ energi och oro på vår relation mer. Jag ska bara slicka såren, så är jag på banan igen. Lite bränd i båda ändar dock, och det är nog tveksamt om jag släpper in en man i mitt hem igen. Men den som lever får se.

Välkommen hit! Jag instämmer med de andra - här får du massor av stöd! Det hjälper att läsa andras trådar, dels för tips, men för egen del även för igenkänningsfaktorn. Jag läste om samma ursäkter som jag haft, olika försök att kontrollera drickandet på, bortförklaringar, en tid utan a - nu går det bra att dricka igen! Not. Jag fick allt svårare att ljuga för mig själv. Jag läser för att aldrig glömma, inte lyssna på den där förrädiska rösten som finns där och lurar. Stor kram

Jag var likadan. Gjorde samma saker som du. Mitt enda tips är att sluta helt, annars kommer det bara bli ännu värre. Sök hjälp inom vården, AA eller liknande som någon skrev ovan. Du är inte ensam, och ångesten kommer att försvinna!

Som sagt, jag tycker att du ska kontakta vården. Det finns jättebra hjälp att få. Det är inte lätt att sluta på egen hand. Det går inte alltid fort heller, många som kämpar många många år men det GÅR att sluta, hur omöjligt det än känns just nu.

Jag kan inte sluta dricka.
Paus men inte helt slut.
Värdelöst.

En till JoYo här i samma sits! Bra att du börjat skriva. Mitt konto funkar inte så jag har tyvärr ingen egen tråd än. Hänger i andras trådar!
Du är fantastisk som erkänner och tar steg mot ett sundare liv!
Kram

Damp visst i humöret. Kom att tänka på när vi flyttade ihop. Jag var helt nykter. Han lovade mig att om jag någonsin började dricka igen skulle han säga stopp, om inte det hjälpte skulle han kontakta folk så jag fick hjälp. Men han bara hakade på och visade sig dricka ännu värre än mig. Missförstå mig rätt nu - jag har ett eget ansvar. Men kan ändå inte låta bli att känna mig lurad på något vis. Antar att han drack duktigt innan vi började dricka tillsammans och att han dolde det. Och det är klart - jag jobbade ju 12-timmars nattpass. Vilket guldläge va?
För ett tag sen fick jag veta (ja jag smygläste hans meddelande) att han hade kontakt med ett ex och hela sex månader efter att vi blev ihop skrev han till henne att han älskade henne. Kul va?
Förutom det är han duktig på att hitta på historier osv som visar sig vara osanna. Läskiga saker där han säger att polisen varit inblandad och som sen visar sig - troligtvis - vara falskt. Det är sånt som händer när han är full. Konstiga fantasier.
Sen det här med dottern. När jag flyttade hit var det inte alls aktuellt med hans barn förutom lite umgänge. När dottern blev bostadslös sa vi 2 - 3 månader temporärt. Jag var med när han sa det! Nu är det snart 8 månader. Hon renoverar sitt rum och river väggar och har inte en tanke på att hon ska vidare i livet. Sambon säger inget, pratar inte med henne om hennes utbrott, hjälper henne inte med körkortet osv. Jag av alla människor har iallafall fixat ett jobb åt henne. Och sambon gör ingenting, bara dricker.
Jo jag känner mig sviken och lurad. Mitt liv blev inte som jag ville. Och någonstans där i så dricker jag. Ihop med sambon. Och i vilken ände ska jag börja? Försöker hålla drickandet under kontroll och funderar vidare på hur jag ska lösa det andra. För jag tror jag måste lösa det först. Är jag ensam är det inga problem att hålla mig nykter - faktiskt. Antar att jag har svaret där. Fan! Kram

jag vet inte varför men jag började gråta när jag läst vad du skrivit till mig. Jag är väldigt hård mor mig själv i alla lägen av livet, men just nu hatar jag mig själv, självförraktet tynger ner mig så mycket att jag inte kan se mig själv i spegeln. just nu kan jag inte skriva en lista på vad jag är bra på men jag kan åtminstone sluta skriva allt jag är dålig på. Jag ska försöka sluta sparka på mig själv. Det är som du säger, hade det varit en vän som hamnat där jag är nu hade jag aldrig behandlat henne som jag behandlar mig själv....det är så skönt att kunna prata med alla er här inne, min man är lite trött på mina brutna löften och är inte jätteengagerad i att prata om min nyktra framtid. Han tror väl att det är som vanligt, att jag är packad som en alika om några veckor igen. Tack nyckelpigan och stor kram! ❤️

Jag hoppas att jag kan säga att jag varit nykter i 2 månader snart jag också. När min ångest var som störst, i lördags när jag vaknade till, bestämde jag mig att det måste få ett slut. Jag kan inte hålla på såhär, jag förstör allt för mig själv. Jag ringde 1177, frågade vad man gör om man dricker för mycket och inte kan sluta när man börjat. Erkände att jag var alkoholist för 1177 och min man ( han visste väl redan såklart men jag har alltid snackat bort det tidigare och skyllt på massa andra anledningar som gör att jag blir för full ) Börjar jag inte är det ok, men har jag väl satt igång är det ingen som vet vad jag slutar. Jag tänkte att jag skulle ringa vårdcentralen direkt i måndags men nu är det tisdag och jag har inte ringt. Det finns inte på kartan att jag kommer dricka heller, men jag tror att jag kommer behöva hjälp om ett tag. När ångesten släpper der värsta greppet tror jag kanske att jag kan ta ett glas bubbel när jag saknar kompisarna och festerna. Eller så är det annourlunda denna gången. Jag bortförklara inte mitt beteende och har faktiskt skapat en tråd här. Tack för peppen Gunda och stor kram tillbaka!

Jag och många på forumet har också sakta men säkert blivit beroende. Jag trodde det skulle vara väldigt svårt att förändra sin livsstil. Jodå det är kämpigt framförallt i början. Läs och gå gärna till vårdcentralen. Det är många som fått mycket bra hjälp där. Själv hade jag en chef som var missbrukshandläggare och visste hur man kunde få hjälp. Jag tror du är så medveten och framförallt har en vilja till förändring.. Ett steg i taget. Läs trådar från början eftersom du är i början av nykterheten. Helst trådar där personen klarar sig bra och känns intressant för dig.. Kram.

Vet att det är svårt med att låta bli att älta, om du läser här ser du nog att de flesta kämpat med det. När jag bestämde mig för att verkligen ta tag i detta var första steget att försöka sluta sparka på mig själv, se bortom a och den människa som är värd att kämpa för. Om kag sparkade på mig själv tyckte jag inte jag var värd något och då var det mycket enklare att fly till a igen - jag förtjänade inte mer. Istället för att skriva listor på allt du gjort, lägg dem åt sidan, ta en promenad, tänk på vad som är bra med dig, gör vad som helst som kan få dig att bryta den onda cirkeln. Ibland tänker jag att det är någon annan jag lyssnar på, det är lättar att förlåta någon annan (speciellt när man ser hur mycket vi inte vill detta)... jag tänker att jag ger denna någon en kram, tittar framåt, tar lärdom av det som hänt och försöker hitta strategier att inte hamna där igen. När jag bara är självkritisk faller jag mycket lättare.... jag straffar mig själv. Jag vet att det är svårt att bryta, men börja med att lägga undan listorna, om du ska skriva en så är det i så fall en som tar upp de bra sakerna med dig! Stor kram

Hoppas ni har det bra och att ni fortsätter kämpa mot "skiten". Jag är inne på min 11:e dag och det känns helt fantastiskt :-) Suget kommer och går märker jag men jag står emot som väl är. Dock märker jag att jag nu vaknar vid 03,30 - 04,00 tiden och har svårt att somna om. Det går ett tag med vändande och vridande och kissande och alla andra "knep" :-) men efter nån timma eller 1,5 så somnar jag igen och sover gott resten. Vad kan det bero på? Men jag vaknar alltid väldigt pigg och klar och det är en underbar känsla.

Några verkar få lite stök med magen och systemet neråt.....ett tips: Varje morgon på fastande mage drick en pressad citron, en dryg tesked riven ingefära och nån dl. varm vatten, blanda allt i ett glas och drick innan frulle. Jag har kokat vatten färdigt så jag bara värmer på morgonen. Då skall ni se att detta kommer igång. Dessa tre saker är som balsam för hela läkningen av kroppen :-) Man behöver inte ha problem med magen detta är kanon för kroppen i alla lägen!

Nästa helg får jag en riktig utmaning. Jag är som sagt själv stora delar av tiden men lördag 9:e är en kräftskiva bokad sedan länge hemma. Alla barnen (3 stora och lilla 10-åringen) är där + en massa vänner till dem. Jag har pratat med barna så de vet vad jag nu går igenom men jag känner redan nu suget efter öl å snaps till maten.....det är ju så vansinnigt gott. MEN....jag skall köra alkoholfri öl och Cola har jag bestämt mig för. Det blir dock en stor utmaning.
Precis som du Amanda när mannens vän kommer som du beskriver det.
Det är så starkt av dig att stå emot.....att INTE vara med där med ett glas vin eller annat :-)

Ang. perfekt så skulle jag vilja vända på det med att alla är perfekta som de är. Bara alla val är medvetna och inte går på autopilot :-) Men jag fattar vad du menar. Vi skall sluta jaga det perfekta och mer acceptera istället. Förändra det som går att förändra.
Jag brukar säga om saker man inte gillar att; Change it, Love it or Leave it. Något av dessa val måste göras <3

Tålamod som du säger Amanda är nog nyckelordet :-) <3 Kramar och kärlek till alla er och styrka till er i kampen <3 <3 <3

Hej
Här inne får du stöd av, jag vågar säga, alla. Läs och skriv. Utmärkt att du börjar ta tag i drickandet innan alkoholen raserat för mycket för dig. Av vad du skriver förstår jag att du inser att den dagen kommer om du inte gör något. I ditt ställe skulle jag försöka med något mer än att vara här. Även om jag förstår din tvekan så är detta med alkoholproblem så vanligt att du kanske ändå kan tala med din husläkare om det. Kanske du också kunde prova något AA-möte och/eller IOGT/NTO. Det viktigaste och svåraste steget har du tagit nämligen att inse problemet. Alkoholberoende är en sjukdom och tydligen finns den i din släkt, förmodligen har du ärvt denna känslighet för alkohol. Och mitt förslag är att du lägger fram det så om du besöker husläkaren, som en känslighet du tror att du ärvt.
vänligen
Ikaros

Vi döljer smyger och tror att ingen vet, men det värsta är nog att alla som är runt oss vet och ser. Vi behöver
inte säga något.
Jag har också gått igenom det du går igenom nu. Sedan i Oktober förra året har jag varit med här, det har
inte varit en lätt period men otroligt lärorik.
Nu nykter sedan två månader tillbaka och går på täta AA möten, det är min räddning.
Att inte synas i journalen på dlm var också min fasa, men så gav jag upp, signalerade och på den
vägen är det. Jag får hjälp och det mesta är från AA och min man.
Jag är ödmjuk och vet att jag kan falla igen, men jag lovar mig själv bara 24 timmar som jag ska vara nykter
Jag hoppas verkligen att även du kommer ur skiten och får känna hur skönt det är att inte behöva tänka på
alkohol hela tiden, den är en riktig energitjuv. Vi behöver inte skämmas vi har en sjukdom, vi är allergiska mot
alkoholen och då kan vi inte dricka!
Kram på dig och all lycka.

Jag kan inte kontrollera mitt drickande alls...fyfan vilken skrämmande insikt.

Ja Gunda det är fruktansvärt. Det börjar med några folköl eller lite vin för att komma igång och det känns rätt skönt sen kan jag inte sluta utan bara kör på utan att tänka. Jag vill inte att mitt liv ska vara såhär. Tack för att du tänker på mig. Kram tillbaka.

Han är igång och super och min mamma gapar efter mig på byn att hon får skämmas över mig.
Jag frågade henne vad ska jag skämmas över? Jag jobbar och jag dricker inte alkohol huvudtaget.

Hej där, du verkar ha en jätte jobbig period, det är verkligen jobbigt. Har ju varit där så jag vet.
Men det bästa jag gjort är att gå på AA möte, där finns massor med fina människor där du kan
hitta gemenskap, höra andras eländiga berättelser och hur de har tagit sig upp.
Jag fick en sponsor ganska omgående och nu jobbar jag i de 12 stegen.
Jag tänker på dig och hoppas att det blir bra även för dig.
Kram

Hej! Hur gick det i helgen? Kram

Har druckit nu igen fem dagar i streck. Jag känner mig helt jävla värdelös, Ramlade i duschen på fyllan, gjorde tack och lov inte illa mig, och kräktes när jag borstade tänderna nu imorse. Känner mig ofräsch och föraktar mig själv. Det här går inte. Vad fan utsätter jag mig själv för? Det krävs att jag verkligen jobbar med min alkoholism nu. Ska resa bort några dagar och inte dricka sen går jag på AA första bästa chans jag får när jag är tillbaka. Jag kanske behöver antabus ör att hålla mig på banan.

Nykter idag massor av ångest och skriver med darrande händer.

...men jag är sån. Ältar och ältar och ältar. Det är kanske därför jag fastnade för alkohol, att jag bedövar bort allt ibland. Läser i massa trådar här inne och jag känner igen mig i de flesta. Där står saker som passar in på mig som jag aldrig berättat för någon annan. Som att jag dricker kvällen före och ibland även en stor fest men sen kör på festkvällen för att dölja att jag inte klarar av att dricka. Smyger lite för mannen, försöker vara så tyst som möjligt när jag klunkar upp mer drick så han inte ska höra, fylletextar och fylleringer, minnesluckor och svikna löften. Tack för raderna Morgondag, jag ska försöka ta mig ut på en promenad. Kram!