Senaste kommentarerna i forumet

Faktan och verkligheten.
att ljuga för sig själv så infernaliskt att vi tom tror på det själv.

Det är nog en gemensam faktor för både den som dricker och den som är anhörig.
Visst ser man klart ibland.
Visst förstår man att man måste agera.
Men kraften och viljan finns inte att ställa sig upp och gå,eller på annat sätt göra något som skyddar oss själva.
Att bara sitta still i båten och liksom vänta ut något annat,något bättre.
Något som kanske aldrig kommer?

Varför gör vi så mot oss själva?
Vad i detta martyrskap och detta lidande gör det värt det?

Då tänker jag inte bara på det faktum att man kanske är i relation till en som missbrukar.
Jag tänker på livet som stort och de små och stora lögner som vi försöker tugga i oss om det liv vi har eller ser på lite håll.
Att inte orka se verkligheten,bena ut vad som är rimligt eller orimligt.

Vad vi kan påverka och inte.
En sån djungel av känslor och skeenden att försöka omfamna med hjärnan och känslolivet.
Och sen försöka summera detta och ta ställning.

Kanske inte nödvändigtvis agera då vi ofta inte har något med saken att göra.
Men att fjärma sig från problemet som pågår mitt framför näsan på oss.
Att kunna backa in i ett säkert hörn där allt är lite lättare känns nästan som en verklighetsflykt.

Var hittar man det inre rummet som liksom ger en frid men som ändå tillåter en att se verkligheten i fullt dagsljus.

Jag kämpar med detta och lyckas ibland.
Idag är en tung dag och jag försöker bara vara i känslan.
Men den är som en gråsörja och gegga runt mig och jag försöker att inte agera på känslan.

Jag kan ändå inget göra åt det som är.
Jag har inte kraften just nu.

Att kunna släppa allt negativt som påverkar i onödan ger mig kraft. Mindfulness hjälpte mig att lära mig det. En annan sak som hjälper mig läste jag i en bok, tror att det var den 5 grundstenen. När tankarna känns jobbiga. Slappna av och tänk på ingenting. När en tanke kommer, försök att känna var den dyker upp ifrån utan att bry dig om vad tanken är och släpp den sedan och fortsätt sedan likadant. Det lär dig att kontrollera hur du hanterar negativa tankar bättre

Jag sa till maken för en stund seda att;
-nu ska jag ta min lilla whiskymugg med kaffe
-varför det, sa maken
-vadå?, sa jag
-kl är ju inte tolv än, sa maken
-vad har det med kaffe att göra???
-är inte det onödigt att ta en whisky med kaffe i?, maken igen
-jag ska ha kaffe i min lilla whiskymugg och inte tvärt om
-jaha, jag tänkte att det här blir inte bra, sa maken igen
-hm!

mer eller mindre galna saker med giftet i systemet. Försök förlåt dig själv och gå vidare. Det blir inte bättre av ältande. Omvandla dessa situationer till energi och en drivkraft framåt. Kanske kan du t o m skratta åt dom i framtiden. Det kommer bli bättre ska du se, försök ta dig ut för en skön promenad. Kram och på återhörande!

jag mår inte bra, villl bara dra täcket över huvudet och inte gå upp. Känner fortfarande skam och ångest för den tappade kontrollen sist jag drack och jag har börjat på en lista på pinsamma saker jag gjort/gör när jag dricker för att läsa om jag får för mig att jag kan dricka igen. Det är fruktansvärt jobbig att skriva och då kommer jag ändå inte ihåg hela kvällarna....! Fattar inte hur jag kunde låta det gå så långt som det har gjort. Jag mår så sjukt dåligt och bär på en stor tyngd av självförakt. Men jag är inte intresserad av att dricka just nu i alla fall. Jag borde ju vara glad att jag tar tag i det och tar ansvar och ser på det med öppna ögon. Men jag mår skit. :(

Starkt av dej Brodude!
Det är väl det där det handlar om, att kunna hitta styrka kraft och glädje utan a!!
Har nu inte druckit på fem dagar (jo två lättöl i lördags) och känner att det går riktigt bra. Tröttheten börjar släppa och jag dricker mycket ramlösa:-)
Men helgen kommer snart och då blir såklart tuffare. Bara ett eller två glas vin till svampmacka typ... Blir två flaskor direkt det vet jag.
Kommer ihåg när jag slutade röka för 15 år sedan efter att ha varit periodare med två paket /dag och sängrökning när jag var på max.
Samma sug finns nu. Samma tvångstankar kring beteendet. Som blir starkare om jag börjar smutta.
Ska börja med KBT är det tänkt. Hoppas mycket på det.
Just idag har jag en lugn fm. Men semestern är slut. Stor familj som är ute ur huset och lugn o ro ffg på evigheter känns det som.
Vet att om några veckor är det ett grymt tempo på jobbet och måste ladda upp batteriet utan vin o öl.
Men det känns som en stor utmaning just nu. Måste släppa det där med att a hjälper mej att hitta kraft. Typ: just nu, efter en flaska har jag full koll på planering och allt som jag ska göra. Livet leker! Tjena...
Har ju sällan druckit mycket stark sprit. Blir ingen bra person då.
Men just det här att konsumtionen ökar över tid vittnar ju många om här. Och jag är helt klar där.
Brittah: Jag är på! Promenader än så länge och trädgårdsarbete.
Kör igång idag och festa nedtrappat till helgen som jag gjorde dvs två lättöl?

precis vad han behöver att du bryter helt! Då är botten nådd och ansvaret att ta sig upp vilar på honom! Bryta verkar va det bästa för dig! Rädda dig själv! Lycka till med ditt tuffa beslut!

Ja, nu jäklar.
Ska se till att vinet blir till kvällar man umgås med vänner istället för något jag gör själv på kvällarna. Och nya rutiner är jättebra, har redan påbörjat en ny livsstil. Håller tummarna på att motivationen håller i sig!
Kul att att du lär dig spela gitarr. Musik är en fantastisk terapi tycker jag!

Ja, denna vecka ska bli som en slags nystart för mig. Har börjat träna och hoppas att hålla i det ett tag framöver och det känns toppen.
Alkoholen gör ju absolut inte depressionen och ångesten bättre, men det är inte alkoholen som skapat dem, utan det är något jag levt med sen jag var liten. Men det har blivit en flykt att ta till vinet ibland.
Tack för tipsen och för stödet. Det känns otroligt bra bara att erkänna för någon annan att det blir för mycket.

En stor skillnad är att jag, trots att jag funderar mycket, har lättare att släppa det där hemma när jag är iväg på jobbet eller annat. Vilket gör att det blir roligt! Jag tänker i och för sig mycket, men det är konstruktivt på något sätt och inte det där djupa, mörka och ångestladdade. Jag måste släppa det där, vilket inte är så lätt när man trampar runt i det i och för sig. Men jag har fler bra stunder för varje dag som går! Och jag har fler nyktra dagar än på väldigt väldigt länge. Så jag fortsätter i samma linje helt enkelt. Idag är det e riltigt bra dag!!!

Kom tillbaka när du är nykter. Tycker det är dumt att skriva här när man druckit. Jag ser att du mår dåligt, men det blir inte bättre av alkohol även om det kanske känns så för stunden. Livet är för kort för att slösas bort. Kanske du kan ta kontakt med vården, dels för att få hjälp att sluta dricka och dels för att reda ut varför du mår så dåligt och då få hjälp för det. Det finns hjälp att få, och det är värt att ta den. Man ska inte må dåligt, och du behöver inte göra det heller.
Lycka till, hoppas du mår ok idag trots allt.

Det verkar vakna insikter hos dig om både det ena och det andra, jättebra och nyttigt! Relationer inom familjen kan göra vem som helst gråhårig, speciellt i nyfamiljer där saker ofta ställs på sin spets när man ska ta hand om både egna och den andras barn. Fortsätt flumma på du, tror det ger dug mycket användbara insikter för att du ska orka ta hand om dig själv!

Jag tycker det är starkt av dig att inte berätta för alla varför han flyttat, men som du själv säger så är det knappast varken till eller från för dig att alla vet den riktiga orsaken. Att han fick jobb kom ju rätt passligt, det accepterar nog de flesta som en god nog orsak. Så slipper du sätta känslorna på utsidan och förklara dig för allt och alla om du berättar han dricker, bättre du tar den diskussionen med de personer du orkar prata med om det. Och för din dotter säkert bäst ingen i misstag tar upp drickandet med henne! Endel är så okänsliga så de täcks fråga plumpt och rota i vad som helst som inte angår dem.

Att du hittar otagen antabus bekräftar det du trott, att han inte har insikt och därmed är chansen han håller sig hållbart nykter på sikt antagligen ganska liten dessvärre. Hoppas det ens känns lite bra att veta du nu slipper slösa mer tid på oro och ett förhållande som skulle hållit golvet i gungning längre fram också, att du nu kan sörja klart istället och gå vidare till ett lugnare liv.

Önskar dig en skönt normal tisdag idag!

Nu när jag läser igenom det jag skrivit och de ändra skriver så inser jag att jag förfinar mitt drickande. Innan jag träffade min sambo snart 4 år sen var jag ut 2 gånger i veckan. Jag förskönar mitt drickande jag har nog när jag tänker supit känsla ordentligt innan jag träffade henne!. Men varit i långa perioder nykter då ångest och dumma saker gjorts. Jag är nog alkohlist! Jag kan under långa perioder hålla mig för att sedan belåna mig själv med öl eller grogg. Känns tråkigt att det blivit så här alkoholen dämpade min inrestress. Jag behöver hjälp. Varför ljuger jag för mig själv?. Jag tog anabola steroider under 2010 till 2012 efter de långa perioder med ångest men det är så att jag är lycklig med mina barn min familj min tjej men det är något över den där känslan att få slappna av att få släppa allt. Känner ett sån skam och själv äckel över mig själv jag skäms?

Men det går iallafall bättre. Väntar fortfarande på att min hjälp ska komma igång. Under tiden försöker jag hålla mig på fötter, vilket går sådär men summa summarum är det bättre. Jobbet är fortsatt positivt och har skött det bra senaste veckorna. Några kvällar i veckan har jag kommit iväg och gjort saker vilket känns kanon. Då är jag glad, riktigt glad!
Har varit ensam hemma med det ilskna bonusbarnet. Vilken skillnad!!! Det får mig att inse att det är nåt sjukt/knepigt i vår familj. Speciellt mellan sambon och hans barn. Så dysfunktionellt! Jag går och funderar mycket på sånt just nu, känns faktiskt bra. Måste komma lite till insikt där.
Sen har jag på riktigt insett att jag är inte bara beroende - jag är också medberoende så det smäller. Någon skrev något om par-alkoholister. Det är ju vad vi är! Vilken j-la soppa. Har en del att fundera på onekligen. Samtidigt som det är tungt så känns det skönt. Har någon slags förtröstan att jag snart kommer komma till någon punkt där jag är tillräckligt stark för att fixa det här. För det gör jag - det vet jag! Måste bara tänka klart först. Flummigt - ja lite ?
Kram

.... jag nog mycket av. Är alldeles för lojal och pliktrogen. Men just nu känns det som om jag inte bryter så kommer jag att gå under. Han har gjort så mycket dumt i alla år med alkohol i blodet för att det egentligen ska finnas någon ursäkt kvar. Visst är det synd om honom men han tror att han är den enda alkolisten i världen och ingen förstår honom etc.

Ska fundera under dagen och sedan tänker jag ta ett beslut. Tror beslutet landar med att jag helt säger upp kontakten. Tyvärr har han då ingen kvar runt omkring sig längre utan sin nuvarande sambo som också har alkholproblem.

... skilja den mentala känslan av ansvar och praktiskt ansvar/hjälp. Men inte ens det hjälper.
Då vår mor dog 2008 så försökte jag med att flytta 4 mil ifrån honom för att få andrum. Det hjälpte inte så nu har jag flyttat fr storstaden till en liten by mitt ute i skogen (15 mil bort) för att slippa vara den som alltid kör till psykakuten osv. Bestämde mig för flytten i samband med att han satt i restriktionshäkte i 3 veckor och jag fick ta hand om allt runt omkring.

Just nu har jag suttit i telefon 4 dagar i rad för att få in honom på avgiftning då han inte "vågar" skippa de 6-10 ölen om dagen av rädsla för delerium. Visst är det svårt att stålsätta sig när han gråter och hulkar i telefon, men samtidigt blir jag så förbannad på honom. Han har redan förstört det mesta runt omkring honom... säger att han vill bli nykter men steget tas liksom aldrig.

Ska fundera mer idag om hur jag ska gå vidare - men troligtvis kommer jag helt säga upp kontakten då jag inte orkar mer.

Man ska aldrig ge upp, men har man försökt många gånger med samma resultat så är det bra att få hjälp med att komma på vad som krävs för att få en förändring. Jag hoppas att ni hittar det jag har hittat och får ett underbart liv istället för det helvete som många går igenom

Jag har pratat med henne och bestämt mig för att sluta. Hon tycker att beslutet är bra men undrar samtidigt vad som gick fel! Jag har druckit festat haft kul hela min ungdom inte druckit mycket eller allt för ofta!. Men dom sista 3 åren har det blivit katastrof då vi gått på fest eller då det har funnits för mycket alkohol. Hon tror att jag säger saker jag menar men så är det inte, hon tror att jag är ondeliggande arg på hon. Har sån ångest att jag vill spy på mig själv. Men jag är fast beslutadatt inte låta detta hända igen jag är rädd för mig själv när jag blir så tokig

Så har jag det just nu. Skojar också när någon ska ta sin fredagsöl eller vin. Lägger aldrig ut bilder på mina glas på fb för jag skulle få ta många bilder då!
Pratar med vänner och en av dem min bästa ska ha en vit månad och jag är med på det efter denna helg som kommer.
Vill du vara med?
Vi kan peppa!
Tränar du?

... just nu, idag. Längtan kan vara bra, men glöm inte nuet. Jag kan också längta efter hur skönt det måste kännas efter säg 6 månader eller 12 månader utan giftet. Har inte så länge kvar till 100 dagar, även det en milstolpe.
Hoppas det går bra på nya jobbet. Inte dumt att vara fräsch i detta. Kom ihåg att läsa och skriva, jag är inne flera ggr/dag som påminnelse.
Kram!

Underbart att vakna nykter och inte såsig i huvudet. Inte ont i kroppen efter frivillig marinering och förgiftning. Najs!

Har läst lite om min egen historia i tråden och blir smått förbannad. Hade jag nu inte gett vika för alkohol i ca 25 dagar så hade jag varit nykter i närmare 150 dagar!?! Hallå? Frågan är nu hur mycket min kropp ege töogen kan stå emot detta elände? På något vis måste jag försöka se något bra i detta ändå. Så, under dessa många nyktra dagarna sedan starten så måste mina organ må bättre. Dvs inte dränkta i alkohol som innan jag hittade hit. Ögonen är klarare, tänderna vitare, huden ser fräschare ut och jag har blivit av med tio kilo. Familjen mår bättre och så även jag.

Nu är det dax att börja sluta röka också, Milde tid! Ska prova med någon sorts tabletter som jag egentligen är motståndare till, men som jag nog måste ta. Var hos min "röksyster" igår och tog blodtrycket. Tydligen så är det ok 130 / 69 / 56. Jag fattar noll! Hur som helst så är det dax att bli av med rökningen oxå.

Både rökt och marinerad? Är inte det "pulled pork"? Ska kanske döpa om mig till det i stället?

Med vänlig hälsning,
Pulled Pork

Så har jag det just nu. Skojar också när någon ska ta sin fredagsöl eller vin. Lägger aldrig ut bilder på mina glas på fb för jag skulle få ta många bilder då!
Pratar med vänner och en av dem min bästa ska ha en vit månad och jag är med på det efter denna helg som kommer.
Vill du vara med?
Vi kan peppa!
Tränar du?

Kunde inte skriva igår, det gick i ett...
Men, min man drack både öl och snaps till maten, han som aldrig dricker...
Och jag vatten. Igår kände jag mig nästan lättad på ngt sätt, som vad skönt att jag inte ska dricka mer. Att känna smaken av god mat, god dricka, gott kaffe. Inte en sur smak av bakfylla eller knappt veta vad man äter.
Att inte behöva oroa mig för att göra bort mig, att inte slösa min dyrbara tid på att vara full eller bakfull. Att alltid vara närvarande. Att inte ge mina barn dåliga minnen och visa att man kan leva bra (mkt bättre) utan A.
Längtar efter mitt nya liv :)

Vi hade middag i mitt gamla hem.. Det gick bra.. Framförallt kändes det som att jag bara ville till mitt egna hem.. Jättebra känsla.. Kan ändå stundtals känna sorg för mina yngsta barn, som har lite svårt att komma till rätta med det nya.. Sonen ringde mig från pappan och sa"vad ska jag äta?" Han glömde bort att jag inte bor där längre.. Men kom på sig snabbt och sa att "jag tar laxen från igår" Det kändes i mamma-hjärtat.. Samtidigt har han fått en frizon hos mig. En stabilare nykterhet hos sin mor och förhoppningsvis snart ett"paradis" till hem där han kan basta( när den blir byggd) vara m kompisar, och leva utan skam och hatkänslor. För han har verkligen hatat alkoholen och vad den gör med oss människor.. Han har sett festandet/misären i allt för många år...