Senaste kommentarerna i forumet

Hej! Vår familj har också många som blivit a-beroende. Alla 8 syskon har eller har haft a-problem. Nu är vi 4 syskon som valt nykterheten. Jag är otroligt tacksam för det. Dom andra 4 vill/kan/vet inte hur dom ska göra för att bli fria från missbruket. Min pappa var beroende av a. Min mamma var det inte. Var och en har ansvar för sitt liv. Vill inte den beroende ha hjälp finns inte så mycket man kan göra. Har personen jobb, kan man kontakta chefen som har skyldighet att skaffa hjälp för att personen ska tillfriskna och sluta missbruka. Man kan också få hjälp som anhörig på beroendeenheten i kommunen. Det är lätt att bli medberoende i våra situationer. Det finns mycket info om medberoende på nätet. Det är viktigt att förstå sig själv för att må bra. Det är lätt att ta åt sig av sina näras måenden och själv drabbas av tex depressioner. Läs på forumet det finns många som lider av anhörigas missbruk...

Kul att få bidra.

Jag får försöka tänka så - en dag i taget. Svårt eftersom jag har ett ganska stort kontrollbehov, vilket är en paradox i sig när jag super mig redlös med minnesluckorna var och varannan helg. Jag får försöka härda ut och jag läser massor här och det hjälper. Och alla fantastiska människor som delar med sig både i sina egna trådar och i min, är ett enormt stöd. Jag har i en annan utsträckning förstått att mitt problem med alkohol är STORT "denna gången". Jag skyller inte på omständigheter utan jag har faktiskt insett att jag har ett allvarligt problem. Jag tror och hopps att min tråd kommer hjälpa mig senare också, när jag har glömt att jag inte kan sluta dricka och vill gå på coctailparty med vänner och dricka bubbel och ha trevligt. När jag försöker övertala mig själv att jag har kontroll. I mitt fall kan jag inte garantera utgången när jag börjar dricka, jag kanske klarar av att inte bli pinsam, dryg och aspackad, men det är ca 50/50. Självföraktet jag känner mot mig själv just nu är enormt. Hur fan lyckades jag hamna här?

Hur går det för dig nyckelpigan? Försöker du dricka måttligt eller valde du att sluta helt?

..förutom att mina barn är mindre och sov när jag kräkte ner mitt hem som min man fick städa upp. Jag minns inte ett smack. Jag har provat att dra ner på drickandet så många gånger och det går bra i perioder men jag slutar alltid här, med så mycket ångest så jag knappt klarar av att gå utanför dörren. Nu blir det ingen alkohol på ett tag, för mitt eget bästa så bör det ju blir alkoholfritt för alltid, men det vet jag inte om jag kan lova det riktigt än även om min man vill det. Nu ska jag ha en lång vit period i alla fall. Sen får jag se om jag tycker det är värt att riskera att ha den här ångesten igen.... hoppas du mår bättre imorgon MagganM! ❤️

"Ibland är jag glad, ibland ledsen, ibland arg"

Så enkelt i sin komplexitet och så träffande mänskligt. Jag samlar på formuleringar och tänkvärda "sägningar", det här får bli dagens present. Tack.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ja du har helt rätt. Det var detta som behövdes för att jag skulle få fötterna på jorden.
Mycket har hänt sen dess.
Mitt viktiga beslut att ta kontakt med AA, mina erkännanden till anhöriga, mitt sätt att stänga dörrar och min ärlighet mot mig själv har gett mig en plattform att stå på. Min styrka och min beslutsamhet, men jag är ödmjuk och ger inga löften varken mig eller någon annan. Det enda jag lovar är 24 timmars nykterhet.
Kram ???❤️?

Ja jag är glad och tacksam för min nykterhet och jag vill gärna behålla den för evigt. Men är ödmjuk och jag tar inget gör givet. Mitt enda löfte är att 24 timmar är jag nykter.
Kram ??⭐️??

....om hans saker är just borta kl 16? Varför skall han bara få tro - och inte veta med säkerhet?

Men så bra att du hade Antabusen till hands. Vi periodare vet ju inte när vi börjar och hur det slutar..... Ett stort grattis till dig från mig. På alla sätt........ "mörkret" skall vi försöka lösa utan alkohol - det blir ju bäst så. Hoppas att samtalet blir bra. Hälsn. Anders.

Att vi alla härinne på forumet har samma problem i grunden.
Jag har varit med min förståndshandikappade dotter i helgen.

Hon påminner mig hela tiden om vikten av att leva i nuet.
Som hon säger själv:
Ibland är jag glad,ibland ledsen,ibland arg.
Så sant,Men vi vuxna "mogna"människor försöker hela tiden sätta dessa fakta ur spel.
Vi försöker vara ansvarstagande,toleranta,vänliga.
Allt i syfte att passa in och bli accepterade av vår omgivning.

Sånt struntar min dotter i för att hon inte förstår mekanismerna i det.

Tänk om det är så enkelt att vi alla egentligen söker tillståndet av att få vara sanna helt igenom,Men varken får eller klarar det.

I den jakten på det perfekta livet tappar vi kontakten med oss själva och börjar döva oss med beroende och medberoende för att liksom försätta oss i ett annat tillstånd som inte heller är vi.

Nåja,hon påminner mig i alla fall om vikten av att vara sann mot mig själv så långt jag förmår.

Välkommen hit! Jag känner igen mig i så mycket av det du skriver... jag har även varit arg, tyckt att livet var orättvist, tyckt synd om mig själv och fått panik när jag tänkt "aldrig mer" ett glas bubbel/rosé etc. Faran är att tänka så, att ta hela livet på en gång. Det berömda "en dag i taget" finns av en anledning. Jag har hängt på det här forumet i över två år - det har varit min livlina många gånger. Just nu är jag inne i en fas som för mig är fantastisk, vis av tidigare gånger läser jag dock här nästan dagligen, bara för att inte glömma och få för mig att jag inte har några problem längre. Läs i andras trådar, skriv... du får massor med info, stöd och värme här. Välkommen! Kram

Känner verkligen igen mig i det du skriver. Den ångest alkoholen ger...men den är så kul när man håller på. Var på fest i lördags och sa till mig själv innan att nu tar du det försiktigt. Men slutade med att jag inte minns slutet överhuvudtaget...spytt på vårt golv och handfat i badrummet... Mina tonåringar såg sin mamma full...åter igen! Min man blev mäkta trött på mig och vi gräla naturligtvis också.... Dagen efter...den ångest...de låga tankarna... känns som inget blir som vanligt igen...hemma från jobbet idag då ångesten så stor och pulsen så vansinnigt hög. Vill kunna dricka "normalt" på en lagom nivå så jag mår toppen även dagen efter och framförallt minns allt...Bör kanske sluta helt...men vet jag tycker det är så gott...

Bra start! Och miljöombyte kan nog absolut hjälpa till! Kickstarta morgonluften lite. :) Skönt att Campral funkar för dig! Lycka till framöver också. :)

Jag har jobbat mej igenom hela helgen .. i lördags kväll var jag tydligen tvungen att prova gränserna så jag drack en 3,5 öl .. fick ordentligt med ansiktsfärg efter det så gör inte om det .. Varför var jag ens tvungen att prova ?
Förståndet tampas med det jag inte kan styra helt över .. Är glad jag hittat det här forumet iaf

....att jag mår toppen. Äter medicinen Campral och det hjälper, jag har varit nykter sedan lördag den 19 aug och det går bra!!!!
Är i Grekland nu, ny miljö hjälper också, ser förstås alla som dricker men Campral hjälper, har inget sug.
Känner mig så lycklig och glad att vakna utan bakfylla, ångest samt minnesluckor.
Till alla här -kämpa. Vi klarar det här tillsammans.
Kram!!!

Vad bra att du är här! Energin börjar ta slut skriver du. Du har varit ett stort stöd för din familj under en längre tid men märker nu att det tar en för stor del av det som är ditt liv, dina drömmar och av det som gör att du är du. Att be om stöd och göra annorlunda då strategier inte längre är hjälpsamma låter klokt!

Här finns många i liknande situation och jag hoppas att din tråd får fart och att andras trådar kan bli hjälpsamma för dig nu. Skuld är något många känner igen samtidigt som den känslan kan styra oss på sätt som inte alltid blir bra. Komplex och viktig fråga.

Du avslutar med "Kanske vi kan hjälpa varandra" så generöst och fint.

Fortsätt gärna berätta hur det går för dig,

varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

jag får vänta ut den värsta ångesten, mår verkligen inte bra just nu, och inte försöka tänka så långt fram. Just nu är det ingen risk att jag dricker dock, jag mår fortfarande för dåligt för fredagsfyllan och vill igentligen bara dra täcket över huvudet och gömma mig.

Mönstret med öl var tredje dag kvarstår. Jag har lyckats hålla en rimlig nivå med upp till 6-7 öl varje gång. Tycker det är läskigt att det är mer regel än undantag att det blir öl i veckorna. Mår trots allt bra! Men det gnager att konsumtionen stannat på en ganska hög nivå. Än så länge gör jag allt jag ska!

Du har helt rätt. Men just nu är jag låg. Fortfarande ångest för fredagsfyllan. Rädd att jag inte klarar sluta dricka i längden och snart övertalar jag mig själv att jag visst då kan ta några glas bubbel. Fastän jag vet att jag inte ska dricka mer, jag klarar ju inte det, och så deppar jag över att stackars jag aldrig kommer kunna ta en glas vin. Tycker synd om mig själv. Vilket känns patetiskt.... :(

Tänkte dela med mig om tankar gällande "tempot" på forumet. Vi har idag valt att inte ha funktioner som innebär att man får exempelvis notiser. Det finns naturligtvis fördelar med notiser. Vi samlar era önskemål då sidan är dynamisk och vi vill vara ett forum som passar er.

Just nu kan man likna forumet som en klassisk brevväxling till skillnad från exempelvis chattar som oftast går snabbare. Eller så kan man tänka på forumet vid ett rum man väljer att gå in i då man har behov av det. Det finns tillgängligt. Dörren är alltid öppen. Ibland är det intensiva och snabba utbyten och andra gånger lämnas tankar för någon att ta emot vid ett senare tillfälle.

Tack för att ni ställer frågor och kommer med idéer.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Tack Ellan och Lerigen! :) Vad fina ni är.

Jag tror vi lyckats reda ut det mesta, för den här gången. Det är ju bra såklart, även om om vi har mycket att kämpa vidare med.

Hur som helst var vi iväg på en 50-årsfest i helgen. Det gick bra, var aldrig aktuellt för mig att dricka och då var det ingen issue heller. Igår däremot hade jag ett jävla sug. Kändes som att jag inte fattar hur jag ska få ihop mitt nuvarande liv om jag inte får supa igen. Misstänker att några känslosamma dagar innan och sedan varit i en alkoholstinn kontext kvällen innan kanske inte gjorde susen för min övertygelse.

Men det blev iaf ingen alkohol igår (det var egentligen inte nära, ångesten handlade mest om hur det ska gå med nykterhet framöver). Idag känns det lite bättre. Ligger under ytan, men jag är ändå gladare och har lättare att fokusera på annat.

För mig är just tankar runt fylla ett stort problem med alkohol, eller iaf något som inte känns bra. Jag fokuserar så jävulskt mycket på alkohol, tänker på det hela tiden. Även när jag varit nykter ett tag liksom. Och allt relaterat till alkohol blir viktigt för mig, både bra och dåliga saker. Det tar helt enkelt upp orimligt mycket av min koncentration och tankekraft.

Nå, dag 14 nu, och det är trots allt en ganska bra dag. Siktar mot gymmet på lunchen. Det ska bli skönt. :)

Jag är vuxen. Har pratar med vänner om detta samt någon enstaka släkting. Sen har jag väl fastnat i att komma någon vart i detta. Dels pga att jag själv inte sett henne dricka då hon varit iväg(det man inte sett har inte hänt)(jättekonstigt att säga så men känner så ang detta), och dels för att veta vart man ska vända sig. Tänk om hon ändå bara struntar i att få hjälp och börjar dricka ännu mer. Hur gör man med allt?

i lördags.. Var på tatueringsmässan :D. Gick själv eftersom sambon hatar tatueringar, förutom de jag har men han vill inte att jag ska skaffa fler :p.. Nåväl. De säljer ju alkohol bl a där.. Tog ett glas bubbel och två öl... och det viktigaste. jag drack vatten mellan :D. De ställer ut kannor och glas eftersom att det blir fruktansvärt varmt i lokalen när det är mycket folk.... så det är bara att ta för sig :D. Sambon kom och hämtade mig vid 17-tiden och vi åkte iväg till F18 för att låta hunden springa lite fritt på fältet :D.

Hoppas att alla Ni kämpar haft en mycket bra helg :D <3

du försöka skilja på den mentala känslan av ansvar och praktiskt ansvar/hjälp? Så gör jag med min mamma som inte alkoholist men psykiskt sjuk, lite samma dilemma för anhöriga. Jag har släppt den där känslan av ansvar/oro för henne, den ligger på henne. Men däremot hjälper jag henne praktiskt med flytt, skjuts mm! Behöver hon prata om jobbiga känslor får hon prata med sin terapeut. Får bara ångest och mår dåligt och hon blir inte hjälpt av det heller. Samma med din bror, du kan inte få honom att sluta dricka, va ihop med "rätt" kvinna mm. Däremot kan du skjutsa honom till behandling mm! Svårt att ta helt avstånd från en anhörig med blodsband och det steget slipper man på så sätt! Ingen lätt metod men det går om man är lite medveten och ihärdig! Bara en tanke!

Veckorna rullar på... 5 dagar på raken utan vin (sön-tors)

Mån: Bil till jobbet för att handla. Matlagning. Inget vin.

Tis: Cykel tor jobbet. Lagade mat som blev 5 matlådor och från middagen 2 matlådor.Ingen träning fortfarande pga skada. Inget vin.

Ons: Cykel tor jobbet. Mer matlagning och lite plockning i hemmet. Inget vin

Tors: Cykel tor jobbet. Matlagning igen och plock i hemmet. Ingen träning fortfarande pga skada. Inget vin.

Fre: Cykel tor jobbet, 7 glas vin.

Lör: Arbetade med hemmet 5 timmar extra, 5 glas vin.

Sön: Jogging 12 km + promenad 3 km + jogging 5 km, så totalt 2 mil, stretching efter. Lyckades på slutet köra ifrån sambon alldeles på slutet (med medgivande och jag hade en vettig anledning) som jag borde gå ned 6 kg för att få samma BMI Blev sliten, men inte handikappad sliten. Fick lite ont pga min skada och för att jag Inget vin.

Så jag klarade halvt veckans mål
Drack 2,4 flaskor vin (12 glas), på 2 dagar. Så jag fortsätter att dricka lite väl mycket när jag väl "får" dricka.
Cykel tor jobbet 4 dagar av 5.
1 träningspass, missade 2 pga skada, 20 km 17 jogg och 3 km promand
Extra arbete hemma 7 timmar. Lite dåligt där..., men har ägnat mig åt enmassa matlagning istället. Tycker det är roligare, men det behövs mer att jag jobbar på med hemmet.

För nästa vecka kan de bli 6 dagar utan vin, det finns en tävling på fredag som jag och sambon ev ska vara med på, måste fixas lite innan den så om vi orkar med det blir det inget vin på fredag heller. I övrigt ska jag jobba på som tidigare, men om kanske 2-3 veckor ska jag se till att bli lite mindre "helgalkis" om jag fortsätter att klara veckorna.

Har också kommit på ett annat belöningssystem åt mig, solarium. Inte jättehälsosamt men har läst att 10 gånger/år är ok, passerar ett på vägen hem från jobbet och har köpt servetter för att ta bort sminket. Så om 10 veckor eller så får jag fundera ut någon annan belöning, om jag fortfarande behöver. Vin har/är ju min belöning på allt.