Senaste kommentarerna i forumet

Idag har vi varit en heldag i Köpenhamn! Det var så mysigt. Och helt nykter var jag!
Tidigare har jag alltid unnat mig en massa. Ett glas vin här, en öl där . Det är ju semester och det är så gott!
Idag unnade jag mig två små alkoholfria öl i ett stort glas - jag orkade nästan inte dricka upp dem!
Insåg att jag satt och funderade på om jag saknade det kalla vinet eller inte - för det är ju det jag brukar göra. Men gjorde som jag fått tips om tidigare här i tråden, jag "såg hela filmen". Hur jag först njuter.. Och är glad. Sen blir lite lullig.. sen blir så trött och märker att jag bryr mig mindre om barnen.. Hur jag halvsover på vägen hem.. Hur jag sen fortsätter men ett antal glas hemma.. och sover dåligt. Och mår dåligt dagen efter och därför skippar den där joggingrundan som jag hade planerat..
Så skönt det var att tänka igenom HELA förloppet. Och bara inse att den alkoholfria ölen är precis vad jag är sugen på. Släcka törsten. Smaka humlen.
Jag kommer aldrig att klara mig utan öl. Det är så gott. Men jag klarar mig J*TTEBRA utan alkoholen.
Jag tror till och med att jag faktiskt blivit lite snyggare också. Nu när jag saknar de rödsprängda ögonen dagen efter :-)

Känner igen mig i varenda ord du skriver... exakt så... Man blir någon annan, en person man inte tycker mycket om... man blir som ett spöke, som bara lever för någon annan och inte sig själv. Många gånger kändes det som att man var utanför allt, man var en betraktare, man levde inte, utan tittade på andras fantastiska liv och drömde sig bort. Jag vill börja leva... börja må bra... för jag har inte mått bra på många år...

Dom tankemönster vi ägnar åt oss för att rättfärdiga vårt missbruk sätter djupa hjulspår. Tankens makt är stor. Nu hände något jobbigt och hur brukar vi tackla sådant? Dricka såklart!
Men det går att ändra dessa tankebanor. Har varit nykter i 1 år och två månader (tagit ett återfall) och numera går mina tankar inte automatiskt till alkohol när något jobbigt händer. Så det är bara att kämpa på!

Och saknat dig.
Vi hade så mycket gemensamt kände jag då jag började skriva i september förra året.
Vad otroligt glad jag blir att det går bra för dig, får tårögd av gjädje.
Vännen sköt om dig och så skönt att höra från dig.
Jag börjar också komma på fötterna då jag tagit kontakt med AA, fått en sponsor som hjälper mig med de 12 stegen.
All lycka önskar jag dig vännen.
Stor kram ❤️❤️❤️❤️

inte mig själv förrän 1.5 år in i nykterheten och det tack vare en anhörig som klev upp på scenen vid avslutningsmötet på Gullbranna och sa exakt det jag behövde höra. Jag var mogen att ta emot budskapet då och det är möjligt att nån sagt det tidigare men att jag inte kunde ta emot det innan.

För mig betydde Gullbranna oerhört mycket under lång tid och jag lärde mig massor där. Rekommenderas !
http://www.aa.se/sites/default/files/filarkiv/pdf/evengemang/aa_hostmot…

Många bra kontakter fick jag och en helg med ren avkoppling och jobbiga, men nyttiga, möten.
Jag har inte bestämt om jag ska dit i år men är det fler från detta forum som ska dit så lockar det mer. Inte första gången medlemmar från forumet träffas där.

Förstår att du fortfarande har semester och det kan ju vara jobbigt ur a-synpunkt. Det är det för mig i alla fall.

Hoppas du orkar stå emot, klarar du detta så klarar du helgen!

Själv är jag vit men det är liksom ingen utmaning. Ännu... Men imorgon kommer det att komma krypande och förvärras under fredagen.

Hoppas det går bra för er också Sannha och Camilla!

/Liljonkvast

Det har hänt mig

Men det har inte bara hänt mig. Mönstren är de samma. Vi följer ofta samma bana.

Så mycket känslor av skuld och skam för det som hände.

Så jag försökte kontrollera det som inte gick att kontrollera. Hur mycket? Hur lite?

Så flyttade jag mina gränser. Lite till. Lite till. Och så långt jag aldrig trodde att jag skulle gå.
För jag tålde lite till. Och lite till. Jag ökade min tolerans.

Min personlighet förändrades. Jag blev någon annan. Någon jag inte tyckte så mycket om.

Detta berg av lögner. För hur skulle andra se på mig? Så jag skyddade mig själv. Skyddade min livslögn.

Förnekelse som försvar. För visst var det de som undrade. Som ifrågasatte.

Så blev jag ensam. Isolerad. För det blev enklare så. I ensamheten.

För skulden och skammen var så stor. Så oändligt stor.

Men det har inte bara hänt mig. Mönstren är de samma. Vi följer ofta samma bana.

Vi medberoende
och beroende

Tyvärr följer vi samma bana som de beroende. Och vi blir sjuka vi med. Jag har lämnat och försöker bearbeta och komma framåt nu.

Nu vet jag att varken han eller jag älskade för lite. Det handlade om sjukdomen. Beroendet och den bipolära sjukdomen.

Och jag vet också att han överlever utan mig. Och jag lever nu. Äntligen!

Kram

beskrivet Dionysa !! Tack !

med vin när det finns tillgängligt. Det är så lätt att ta ett glas och så svårt att sätta på korken när ett glas väl tagits.
Kram

Du är en stor inspirationskälla. Känns som om det finns en stor beslutsamhet i dej. Tack för att du delar med dej och inspirerar
Kram och en fortsatt trevlig semester ❤️

Idag har jag gjort mig av med några måsten som jag haft över mig. Ringt släktingar och bestämt en träff med dem till helgen. Genast var tanken på vin där. Ska man bjuda på lördagslunch måste det finnas vin... Min första tanke var att jag kan köpa hem en BiB redan i morgon så att jag inte behöver gå på systemet i min hemstad.
Alkoholhjärnan har alltså vaknat och tycker att det är battre att köpa en BiB än 2 -3 flaskor vin som rimligen kan gå åt till 5-7 personer som kommer vilja ha vin... Tror jag ska delegera ansvaret för drickat till någon utan alkoholproblem.

I övrigt en lite bättre dag idag.
Ingen direkt ångest eller oro. Mat och motion fixade.

Tack för fin kommentar!
Jo det är ju så... Man måste ju själv vilja sluta och göra något åt problemet. Ingen annan som kan det... Men det är väldigt frustrerande. Jag blir så arg och frustrerad på mig själv att jag gång på gång gått på att "efter idag ska jag sluta, jag lovar", "detta är sista gången jag dricker sedan ska jag ändra mitt liv" osv. Så mycket tid, energi och kraft jag lagt på det... man känner sig så blåst... och som sagt svårt att känna förtroende...
Jo, jag har nu börjat sätta gränser... tex så kommer vi flytta isär... men fortsätta ses har vi sagt... jag bryr mig ju jättemycket om honom och tycker jättemycket om honom, det gör så ont... Jag är rädd att han kommer deppa ihop totalt när vi inte bor ihop längre och då kan han ju dricka okontrollerat... men jag kan ju ändå inte göra något åt det... jag är så trött på att må dåligt och ta ansvar för honom... jag har hållt hans huvud ovanför vattenytan i många år nu... jag hoppas verkligen han inser att han måste ta tag i sitt liv...

Kanske får man inte fråga här men Ellan jag har letat sponsor ett bra tag och finner det du skriver så bra och motiverande. Ta gärna kontakt.

Hej Sundare,
Vad skönt att du skickar en liten hälsning till forumet. Jag har tänkt på dig och hur du har det. Å så härligt att du hittat en väg bort från alkoholen. Jag fick oxå hjälp via arbetsgivaren och det är ju precis som du skriver, jobbet är ju ofta de sista som får reda på hur vi egentligen mår. Det tar på krafterna att hålla masken så länge som vi gör. Men att våga berätta precis som du gjorde och släppa på masken... det är en befrielse. Att människor tror att beroendepersoner har bristande karaktär och att detta är en svaghet visar tydligt på bristande kunskap.
Starkt att du idag prioriterar dig själv och ditt eget liv.❤️
Kram
Ellan

Bra att du sakta men säkert bygger din nykterhet, stunder blir dagar, som blir veckor. Nya betydligt bättre vanor odlas och planteras. Bra med aktiviteter och det kanske inte gör så mycket att du blir lite raggad på ibland också... ;-)

Menar naturligtvis taggad och inte raggad ?

Jag fixar även denna kväll. Lite jobbigare idag, tror det var lite anspänning när jag var orolig för gubben. Men han klarade sig och det är jag hjärtans glad för! Glad för min skull också. Nu fixar jag både torsdag och fredag också! Det blir lite så - jag blir mer raggad för varje dag! Kram

Senaste dagarna har jag funderat mycket på vad som egentligen har dolt sig bakom mitt drickande. Har jobbat och jobbar fortfarande mycket med mig själv både genom 12-stegs programmet men även genom samtalsterapi. Tanke, känsla, handling är begrepp jag är välbekant med, utbrändheten likaså men när den stora poletten trillade ner då blev jag helt matt. Självklart har jag förstått att jag är trasig men att vara sån känslomässigt trasig och få en djup insikt om det, det gör så ont. Jag kan känna att jag inte orkar ta itu med detta längre. Får tankar om att det inte är mitt fel att jag är skadad. Vuxna borde ha tagit ansvar... och jag blir så trött på allt. Inga tankar på att dricka men jag vill bara inte gräva mer. Men det finns en del av mig som känner att det är dags att lösa upp den stora klumpen i magen. Lära känna mitt inre och handskas med mina rädslor. Samtidigt som jag är rädd så är jag nyfiken på vad som kommer efter. Och jag känner att detta är äkta. Det gör ont men det är äkta. Jag är inte rädd för tårar längre men jag behöver pausa min inre resa emellanåt. Det är en berg o dalbana utan dess like och det finns inom mig.
Numera ser jag en röd tråd genom livet. Jag kan se vad som format mig. Människor i min omgivning är i sin tur formade av sina upplevelser och erfarenheter och av sin uppväxt. Jag kan aldrig skylla min alkoholism på något eller på någon men att förstå den och förstå mig själv stärker mig i insikten om att jag är mitt riktiga och sanna jag utan drogen vid min sida.
Kram
Ellan

Amanda, tack för ditt fina svar. Jag tror att du hittat din nykterhet. Det där beslutet som ligger grundat i dig kommer att vara där för alltid tror jag. Visst kan man falla ibland men det där beslutet som kommer av en stor insikt i vad alkoholen gör, det tror jag ligger kvar där. Så OM du skulle ta återfall (vilket jag inte tror du kommer ta) så tror jag ändå du har bestämt dig för att det får vara nog nu med att låta A förstöra livet.

Jag känner mig lite smårisig. Förkyld, ont i kroppen, hostar, huvudvärk, trött pga omställningen efter semestern att vakna tidigt osv. Kan ju föreställa mig hur risig jag hade känt mig om jag druckit hela semestern.

Igår var jag såååå trött efter jobbet. Kom hem vid 17. Trött trött trött. Men jag orkade ändå fixa undan i köket, laga mat, plocka etc. Förut när jag drack hade jag verkligen önskat en öl då. Tror jag? Jag börjar glömma litegrann när jag egentligen ville dricka. Det ter sig så ologiskt för mig nu att vilja dricka när man redan är sliten och trött? Man blir ju inte piggare av att förstöra sömnen med alkohol.

Hur som helst. Rishög var det här. Men av naturliga orsaker så jag ska väl stå ut ?

Ha en fin kväll allesamman! Kram!

Välkommen till forumet.
Här kommer du att läsa och känna igen dig.
Finna stöd och tröst och kanske läkning och lite djävlar anamma.

Men det du helst av allt vill ha just nu,en nykter sambo kan vi nog inte bistå med..

När du läst här ett tag så kommer kanske insikterna att trilla in.
Min sambo dricker och åt det kan jag inget göra.
Det är en väldigt sorglig men samtidigt skön insikt.

Den kan man alltid komma tillbaka till.
Just ja,Jag kan inte få min sambo nykter,det är hans eget beslut och hans eget arbete.

Däremot kan du börja se vilka förändringar du är kapabel till för egen del.
Det är oftast väldigt små saker man förmår i början.
Precis som du beskriver så blir man försvagad av att leva med en som dricker.

Men mitt tips är:läs och lär och fortsätt skriva i din tråd.

Visst minns vi dig. Har fattat att det är ett litet gäng som ska stötta varandra här under hösten.
Häng på dessa. Kommer dock inte ihåg vilka då jag har släppt lite att följa alla som är nya.

Och visst mår man bra när tvångstankarna släpper (fast det kommer i omgångar)
Men man kan lära sig hantera det. Tänka på konsekvenser. Spela hela filmen.

Såg du någonsin Risky Drinking? Om inte - se den, finns på youtube.
Väldigt bra dokumentär om A's kraft och konsekvens.

Tänkte själv se den igen om en stund för att påminna mig om att jag är en beroendemänniska.

Kram

MM

Ja, Välkommen igen Linus med Omstart ..
Minns dig också .. och din lilla grabb ..
Tänk vad härligt för din son att växa upp med
en nykter pappa .. Stort Lycka Till ..

Han ska få en rejäl snyting.... Du vet vad du har för verktyg ...
Du är stark .. snart 1- årsdagen .. Du Fixar det ..

.... nervgiftet ger dig om du väljer den fräscha vägen. Unna dig något annat, lycka till!

Det kommer en nykter dag 309 för dig, imorgon. När jag läste det du skrivit först här förra senhösten, då hade du varit nykter ett par månader, eller något sådant, redan då kände jag att du har sånt go och driv och kraft som behövs när det är tufft. Från mitt lilla åskådarhörn har jag aldrig tvivlat på dig. Det är tungt idag, men imorgon kommer du vakna upp i din 309 nyktra dag. <3