Senaste kommentarerna i forumet

Väcker ofta egna tankar.
Jag tänker på människans fria vilja att bestämma över sina handlingar och sin kropp.

Hur jag som medberoende tycker mig ha rätten att sätta mig över den.
Ta över,förmana och visa på effekter konsekvenser.
Hänvisa till bättre alternativ osv.

Jag vet att människor kan och ska tänka själv.
Men eftersom missbrukare ofta blir kidnappade av sitt missbruk så tappar de ibland sitt förstånd.

Likt en mindre bemedlad som behöver vägledning så tar jag mig då rätten att kliva in i den missbrukande liv.

Ibland så tas hjälpen tacksamt emot.
Då det fysiska eller psykiska måendet sätt stopp för livet.

Då är jag inbjuden att hjälpa till,eller skyffla ihop en tillfälligt svag människa.

Men sen,när personen är tillbaka på banan igen så bör och ska jag backa.

Men var går gränsen i detta?

När är återfaller nära?
När behövs det mentala stödet eller den praktiska hjälpen bäst?

Det är kruxet.
Och jag har nu efter många års sammanboende med en missbrukare börjat få till någon sorts egen sanning som verkar fungera.

Men ibland haltar och skevar den.
Och framför allt, när jag likt Märta Tikkanen bemötte missbruket med nonchalans och likgiltighet så gick det fort utför.

Inget ömkande eller pysslande,utan en bortvänd rygg och en trötthet inför problemet som inte var mitt att bära.

Att vara anhörig och stötta en missbrukare "lagom" är en konstform.
Kanske man endast kan ha en varm omsorg,men ingen kärlek inblandad i såna försök till hjälp.

jag tog hjälp av statistiken när jag presenterade den siffran. Det är forskare vid John Hopkins University som presenterat nya rön som visar att så mycket som 40% av alla cancerfall beror på slump, eller otur om man så vill. Jag valde att ignorera det faktum att olika cancerformer har olika orsaker, just lungcancer till exempel har en större andel livsstilsorsaker, men genom att presentera den övergripande siffran fick jag det att se bättre ut. Elegant, eller hur?

Du skriver i anhörigforumet. Klart som korvspad är du är på rätt forum! :-)

Kom att tänka på att du också kan ringa Rädda barnens föräldratelefon och bolla dina tankar med dem om du vill. Kolla här: https://www.raddabarnen.se/vad-vi-gor/mer-om-vad-vi-gor/foraldradialog/…

Bara för att ge en infallsvinkel till, socialtjänsten kan du kontakta för ett rådgivande samtal, det behöver inte nödvändigtvis vara för att anmäla något. Och eftersom de redan har lite bakgrundshistorik så kanske det kan vara hjälpsamt. Men det är upp till dig vad du tror kan vara mest hjälpsamt för dig/er.

Varma hälsningar och hoppas du vill skriva och läsa mera här!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigforumet

Tack för att du frågar, Joeli :)
Jo dag 3 förflöt bra för min hund kom efter några dagar borta. Orkade inte ha hunden hemma när jag började denna resa och utrensning.

Hjärnan går fortfarande i högvarv. Inte så effektiv som jag borde med jobbet. Men jag varvade promenader med att sitta vid datorn. Att komma ut gjorde gott. Jag har inte haft nån semester i sommar. Emellanåt tycker jag lite synd om mig själv faktiskt. Men måste jobba på i min egen firma. Ingen betalar min sjuklön eller semester eftersom jag har egen firma s a s. Jag måste lyckas med att sluta med A. Måste ha mer jobb i höst. Har inget i september. Lite panik faktiskt.
I går morse stod jag och tittade in i kylskåpet och tyckte det var så tomt!!! Ingen box med vitt vin. Sorg och saknad för ett ögonblick. Jag har brukat dricka även 2 glas vitt innan kaffet, utan frukost. Vissa dagar har jag jobbat ute hos kund. Usch vad pinsamt. Stor oro att jag luktade vin...Men jag kunde inte uppbåda nån energi utan morgonglasen. Idiotiskt. Men allt för att dämpa oron och verka vara energisk.

Nu på morgonen idag: kaffe först med min antidepressiva medicin, mat till jycken, promenad, min frukost m fil+müsli+ägg+vattenmelon. Sen försöka koncentrera mig på jobbet. MÅSTE leverera ett jobb nästa vecka.

Kram, hörs igen

Det första jag tänkte om HALT var komiskt nog, att livet är halt som att HALKA på bananskal. Verkar som flera känner till det uttrycket.
Ska lägga det på minnet. Tusen tack Dionysa. Även Tess45 och Gunda.

Det är dag 4 för mig. Ska berätta mer ingående sen hur mina funderingar går.
kram

Vaknade för första gången på dessa veckor och är skapligt pigg.
Allergin gör sig påmind med en tätt näsa och torr i munnarna. Men annars mår jag riktigt hyfsat.
Gårdagen var en upplevelse av nya grep för min nykterhet och i dag ska jag utforska den nya vägen jag öppnat.
Jag ska ta hand om mig så bra som jag bara kan och njuta av en nykter fredag.
Jag läste i aa:s stora bok då jag la mig och den ska jag fortsätta läsa i.

Jag ska fixa lunchen åt mannen och hans släkting sen åker jag på det öppna mötet med AA är lite spänd på vem o vilka jag kommer att möta där, då jag hörde att detta möte är välbesökt. Dessutom hur och vad det blir för intryck från det mötet.
När jag var en liten tös så hade jag en komps som vars mamma var frällsnings soldat och jag följde med henne på mötena. Då var det nära att jag hade kunnat fastna där. Som ung och redan sökande för att hitta min identitet, jag hade ju en periodare till pappa och en osäker mamma, inte mycket stöd hade jag i hemmet för att utvecklas till en självständig människa.
Nu som vuxen är jag inte lika sökande som då, inte lika påverkbar heller.
Vet inte vad jag vill med mitt skrivande heller just nu, men bara reflekterar och drar lite paralleller till situationen i dag.
Ny dag och nya möjligheter.
Ha en fin dag alla som kämpar!

Vi kan kalla den Å. Den är kär i A.
Kan berätta att jag sover inte utan sömntabletter, än. Ett delmål är att klara mig utan dom sen.

Häpp

Fallgropen Hungrig Arg Ledsen (Lonley) Trött, ja!

Hej Joeli! God morgon! Ny dag nya möjligheter, säger jag även till mig själv.
Så glad att du jobbar på och delar med dig om det. Hur mår du i magen? Klara du inte av annat än bananer? Eller orkar du inte fixa dig nåt annat? Det finns andra färdiga måltider som är lättsmälta... Du behöver näring för kropp och din hjärna för att orka, mannen <3. Kan ge dig tips om du vill. Gunda vet säkert också. Vi bryr oss.

Har själv sovit hyfsat och går in i dag 4 nu. Jobbade lite bättre igår. Kämpar också på med att äta bättre. I mitt fall regelbundet. Har bara druckit kaffe till lunch i flera månader. Jobbar som frilans och springer mellan min arbetsgivare. Har inte unnat mig lunch, men hällt upp vin så fort jag kommit hem...
bort med det nu.

Kram och ha en bra dag

Det där med HALT ska jag också lägga på minnet verkar ju fungera bra.
Ofta är det nog väldigt enkelt att handen går till ölet eller vinet då kroppen signalerar om ett behov.
Tänk vad många gånger man tänkt varannan vatten, men ganska snart stå vattenglaset orört men vinglaset är tömt flera gångr om.
Bra jobbat!

Situation du är i.
Hoppas det gick bra i går och stt du kunde stå emot.
Mannen har ju ingen aning om ditt beslut och blir säkert väldigt förvirrad över det.
Han var inte nykter då han kom hem och kanske inte lätt att prata med i det tillståndet.
Nu är en ny dag och jag önskar så att du kaunde stå på dig, för både barnens skull och dig.
Tänker på dig och skickar syrka till dig via syberrymden.
Kram

Vist är det en skön känsla då man tar nya steg i nykterheten. Berättar för vänner att man inte dricker och annat. Att sopa igen möjligheter att kunna stoppa sin alkoholist karriären.
Jag känner verkligen din känsla då du berättade för väninnan, kände ju på den jag också för någon dag sedan.
Allt vi kan göra för stt hålla oss själva på den nyktra sidan stärker beslutet vi tagit.
Heja dig vilken styrka du har, du kommer klara det!
Kram

Var kommer den där siffran 60% ifrån? Hur vet man att den är sannare än siffran 95%? Att göra och att tolka statistik är inte helt lätt som bekant. Men läst med urskillning, – visst är den en fingervisning?
Beträffande sjukvården, – det tar mellan 20-40 år att utveckla en lungcancer, så effekten där blir ju inte omedelbar.
Med statistik är det som med så mycket annat; den kan användas och den kan missbrukas.

och så finns det statistik. Jag vet inte hur många gånger jag har hört folk säga det där, men jag kan inte låta bli att se ett visst mått av sanning i det. Statistik kan fås att bevisa vad som helst; allt handlar om urval och presentation. Jag läste en artikel om det där för inte så länge sedan, man presenterade till exempel ett litet samhälle i USA där det var livsfarligt att vistas, dödstalen var skyhöga, långt över medeltalet för resten av landet. Nu föll det sig så att där låg en klinik som specialiserat sig på att behandla patienter med obotlig cancer i slutskedet av sjukdomen, men tar man inte med det i sin presentation så verkar det ju onekligen som en mycket farlig plats att besöka.

Som rökare läser jag varje gång jag tar en cigarrett om hur farligt det är, rökning orsakar allt från nageltrång till hög bensinförbrukning. All den här informationen är baserad på statistik och presenterad på ett ensidigt, snudd på löjeväckande sätt. Jag är självklart medveten om att det är farligt att röka, men måste man hålla varningstexterna på en så låg nivå? Ska man tro dem så måste ju de som inte röker vara oerhört friska människor och eftersom bara lite drygt nio procent av Sveriges befolkning fortfarande röker så borde ju inte sjukvården vara så hårt belastad som man läser om nästan dagligen. Tydligen så ursäktar det goda syftet en hel del manipulation av det vilseledande slaget; man skriver till exempel att rökning orsakar 95% av alla lungcancerfall när den verkliga siffran är 60%. Fortfarande en hög siffra, det medger jag gärna, men det handlar om trovärdighet.

När jag läser de här texterna vaknar rebellen i mig, jag är inte förtjust i tjat och får en ologisk men stark lust att göra tvärtom, enbart för att bevisa min självbestämmanderätt. Så jag fortsätter att röka som någon slags butter protest mot samhällets beskäftiga mamma-mentalitet. Och så är det ju så förbaskat svårt att sluta. Kan man inte bara höja minimiåldern för att få köpa cigarretter till femtio år och låta oss som har rökt i hela vårt liv få dö ifred?

Ha en bra dag allihop!

Så märkligt... kommer just hem efter ett besök i mitt hus där i norrland... grannarna i samfälligheten har kommit i diskussion om att avverka stora delar av byns förväxta skog, så man får in lite ljus och luft och kanske tjänar en slant. Jag är lite tveksam eftersom mitt hus då kommer att stå lite oskyddat och med en tunn remsa vindutsatta träd närmast huset...! Får se hur vi gör.

Riktning! Igår berättade jag för en vän att jag inte dricker mer, vilken himla skön känsla. Hennes respons var att det är ju helt okej!
Heja på alla där ute!
Kram

Vad bra att du hittat hit. Hällde också ut sista ölen igår. Det är hemska dagar med ångest och annat elände som kommer med spriten. Jag ska försöka komma ihåg och skriva upp det. Här känns det skönt att vara. Lycka till!

Glad att du också hittat hit. Det är en oerhörd lättnad att få stöd. Lycka till!

Känns det för tufft att säga att du har ett problem med drickat så ange hälsoskäl, vikt, sömn vad som helst.
Nämn också att det skulle vara sjysst att inte bli frestad.
Risken är rätt stor att man åker dig när ens partner drar hem skiten.
Jag hade kanske torskar på det och därför väljer jag att börja med Antabus i morgon.

Just HALT reflekterade jag över tidigare idag.
Jag blev galet sugen på öl i den ännu galnare värmen.
Jag ställde mig frågan, hur mycket vatten har jag druckit idag?
Svaret blev nada men en jäkla massa kaffe.
Så jag pimplade vatten istället för öl och det hjälpte!
Min suputhjärna tänkte du är törstig så ta en öl (eller 8) men jag lurade den jäkeln med vatten!
Poängen är att jag var törstig!
Rätt häftigt hur basic behov förvandlas till ett "bota detta med A."

Din 17-åriga tjej som mår dåligt gör kanske det av all oro som varit i hemmet under lång tid? Nu är det lugnt hos dig, men fortfarande en "elefant" i rummet hos pappan. Att ha en missbrukare hemma oavsett om hen sköter jobb är alltid ett orosmoment för familjen. Jag har liknande problem som du Cikliden. Med en dotter som mått dåligt och haft tvångsbeteenden, skolkat pga sömnproblem mm. Jag är själv nykter sen 1,8 år, men en sambo som börjat dricka igen efter ett längre uppehåll. Nu separerar vi, för att jag vill skydda mig från aloholens förödelse och även se till barnens bästa. Det sjuka är att många i vår omgivning inte förstår problematiken. Precis som du blir den stränga föräldern och den "tråkiga" exfrun..Min sambo säger ju inte till vänner och bekanta varför vi separerar. Det är ju många som självmedicinerar med alkohol mot depressioner. Försök ta reda på mer om det så du kanske kan förklara för dottern varför det är extra farligt för henne..Jag tror helt enkelt att du får försöka ha diskussioner med barnen om alkoholmissbruk över huvudtaget och den genetiska aspekten av det. Exet kan du inte göra så mycket åt, i alla fall inte hans åsikter. Misstänkte nästan att det kan bli jobbigt med ex fast man skiljer sig från dom på grund av missbruket, men man får brottas med det på andra sätt när man har barn ihop. Bra att du skriver här. Det hjälper oss att tackla problemen som alkoholmissbruket för med sig. Kram..

Å tack snälla Gunda, vad glad jag blev att läsa din fina kommentar! En stor kram till dig!

Och bedrövadsambo, förstår att hundköp är ett av dina bästa beslut. Jag tittar varje dag efter någon som kan passa just min familj.

Jag har tittat på några dokumentärer och intervjuer om alkoholism ikväll. Det är egentligen så fascinerande hur det drabbar alla typer av människor. Unga, gamla, rika, fattiga, framgångsrika och misslyckade, med en lycklig barndom, med en olycklig, i rika länder, i fattiga länder. Ja, alla kan drabbas och gör det verkligen.

Jag tycker att de som ställer upp och berättar sin historia i sådana dokumentärer är så modiga och generösa! Sådana som jag som håller allt sånt här mer eller mindre hemligt kan hitta stöd i att människor som liknar mig också bär på liknande förflutet. Med samma skam i bagaget. Men skammen blir lite mindre när man inte känner sig ensam. Jag minns när jag hittade det här forumet. Jag var i chock att så många saker jag kände fanns nedskrivet av andra människor! Trodde knappt att det var sant. Det var så skönt.

Men fastän man är helt anonym här så tog det lång tid innan jag registrerade mig. Jag vågade inte ens det. Men jag fann mycket tröst i att läsa vad andra skrev. Det är generöst det med, att skriva såhär!

Idag tänkte jag på hur jag var en period mellan 20 och 22 års ålder. Jag som avstått alkohol fram tills jag blev 19 blev knäpp nångång efter 20. Jag drack mer och mer och tyckte det var helt underbart att bli berusad. Minnen från den här perioden är mina absolut mest skamfyllda. Jag mår på riktigt illa när jag tänker på det. Hade jag inte blivit gravid efter det vet jag inte vart det hade slutat alltså. Jag gjorde så mkt galet. Jag som alltid varit så ordentlig. Som tur är har det aldrig blivit så illa igen som då även om jag tycker att jag periodvis druckit helt för mycket och för ofta. Men minnena från den där första galna tiden är så skamfyllda att de verkligen får mig att aldrig vilja hamna i något liknande igen. Jag är så glad för att jag stoppat det där tåget som var på väg mot en krasch. Även om jag varit lite trög och återfallit regelbundet. Men det är det slut med. Nu har jag gjort samma misstag så många gånger att jag lärt mig! Så måste det vara!

Vad skönt det är att vara klok som en bok nu då .... ????

Godnatt allesamman ❤❤ vi lär oss av våra misstag tills vi inte orkar göra om dem fler gånger!

Och jag vill tillägga att jag håller med om att det är väldigt problematiskt när han bjuder en 17-åring som mår dåligt på alkohol. Vi är många på beroendesidorna som självmedicinerat med alkohol. Det står ingenstans om hur mycket hon får av honom. Men är man ovan behövs ju inte särskilt stora mängder för att få effekt. Och alkoholens positiva effekter kan vara väldigt stora där i början. Annars skulle beroendesidorna inte vara fulla av människor med problem.
Tycker för övrigt att det inte finns någon som helst bra anledning att bjuda barn och ungdomar på alkohol. Nyfikenheten hos barn/unga hör ju lite ihop med glorifieringen av alkohol - att det lite roligare om man dricker när man gör nåt kul. Dina barn har redan sett baksidan av drickandet. Så jäkla spännAnde är det inte. Jag tycker att du kanske faktiskt kan försöka föra ett sakligt samtal med din dotter om varför du blir orolig när hon får a av sin pappa.

Bra svar, självklart är detta ett utmärkt forum för dig!
Vill bara sända en styrkekram och tipsa om en dokumentär som kan vara nyttig för dina barn att titta på:
https://youtu.be/CrTlI6seM0A

Du låter beslutsam men jag tror att du måste berätta för din man. Håller du det inom dig är det risk att du trillar dit när han häller upp ett glas vi åt dig. Om han inte stöttar dig kanske du får inse att alkoholen är det som håller er samman och fundera på vad du ska göra med resten av ditt liv. Men jag tror såklart att han kommer att stötta dig. Sköt om dig och fotsätt skriv <3