Senaste kommentarerna i forumet

Hejsan! Jag skrev en kommentar om detta på min Facebooksida igår. Den verkar ha blivit ganska uppskattad, så jag kan ju passa på att dela med mig av den här också. Den är ju skriven utifrån min kontext väldigt mycket, men jag tycker det är viktigt med hur det offentliga samtalet runt alkohol ser ut:

En av de längsta texter jag skrivit på fb på mycket länge. Men stå ut och läs. Den är viktig, även om kanske inte helt sammanhängande hela tiden.
Jag läser om Borgs haveri och blir beklämd. Jag läser kommenterar om Borgs haveri och blir ännu mer beklämd. Jag vet inte hur jag vill författa det här inlägget, men jag känner ett behov av att försöka ändå.

Jag läser hån och förakt. Jag ser personer som driver med Borg. En del skadeglädje. Det är ju trots allt fan själv enligt många av mina bekanta som det handlar om. Jag ser en och annan (inte många, som tur är) som försöker göra partipolitik av det här. Jag ser väldigt många som gör feminism av det. Jag ser ett litet fåtal som diskuterar alkoholnormen. Jag ser en del som menar att de minsann varit stupfulla och gjort skitdumma grejer, men så skitdumma grejer som Anders Borg, nä de har det minsann inte gjort. Jag ser många som anser att Borgs ursäkt är kass, ännu fler som anser att de som ger honom stöd är rövhattar. Jag har sett någon som tycker synd om hans anhöriga. Jag har sett en som lyft att Borg sökt hjälp för sina problem.

Jag läser om Borgs haveri och jag tror inte på hans ursäkt. Jag tror att han visst dricker mer än de flesta. Jag vet att sådant här sällan händer i ett vakuum. Jag kan inte vara säker givetvis, men jag tror att Anders Borg har alkoholproblem. Och han är inte ensam. Alkohol bryr sig inte om partigränser, klasser, etnicitet, eller kön.

Jag har kämpat med en tidigare osund och sedermera ohållbar relation till alkohol hela mitt vuxna liv. Jag vet att alkohol inte är den drog som har mest intensivt beroende, men jag vet också att alkohol är en så kallad smutsig drog (den triggar många olika receptorer och belöningssystem i hjärnan) och är därför tillsammans med bland annat cannabis en av de droger vars beroende är svårast att göra upp med. Jag har förlikat mig med tanken att jag på någon nivå kommer att ha en kamp med min relation till alkohol resten av mitt liv.

Jag har ofta kommit undan för att jag inte varit värst (och jag är aldrig våldsam av mig). Jag har tyvärr varit nedlåtande mot dem som varit värst ibland. Men jag har också känt skammen av att ha varit värst tillräckligt många gånger. Jag vet allt om självpåtagen ensamhet för att slippa den skammen.
Jag har läst så jävla mycket oförståelse idag. Ni är så många som indignerat har ondgjort er över den vita mannens privilegier, som så lättvindigt avfärdad det här mänskliga haveriet - för det är exakt vad det är - som ett patriarkatets monster. Som underförstått menat ungefär att Borg knappar iväg en twitterlång ursäkt och sedan hjular iväg till nästa styrelsemöte.

Under några år nu har jag läst väldigt mycket om alkohol. Jag har även läst (och skrivit) på forum. Jag har pratat med personer med missbruk. Om det finns en gemensam nämnare är så är det skam. Bråddjup och total skam. Bäcksvart ångest och förtärande självförakt. Det är klart att det finns glada bananer som inte förstått var de är på väg ännu, men de flesta är plågsamt medvetna, och alla är medvetna om det samhälleliga stigma det är att inte kunna hantera alkohol. Om jag har något att säga om den alkoholkultur jag känt till halva mitt liv så är det att drick så jävla mycket du kan så länge du inte blir den som råkar vara jobbig. Skitfull: fine, jobbig: ofine.

Vi måste stå för våra handlingar. Om Borg har gjort sig skyldig till något olagligt bör han lagfaras och ta ansvar för det. Men vi har en kultur där så fruktansvärt många har alkoholproblem. För en del handlar det om att bete sig som en gris eller göra bort sig på fest, andra blir våldsamma, en del dricker en vinare fem kvällar i veckan efter att ungarna somnat, ytterligare andra dricker sig aprak i sin ensamhet. Det finns alla sorter.

Det är faktiskt inte patriarkatet som är problemet i det här fallet, i alla fall inte det största. Det är alkoholen. Om du kan dricka lagom så är det ju såklart bra för dig. Eller om du kan dricka mycket utan större konsekvenser än att du blir bakis eller cyklar omkull, eller fan, spyr ner dig. Bra. Skönt. Men glöm inte att det är så fruktansvärt många som det inte fungerar så för. Och kom ihåg att för varje person som du anar har alkoholproblem så har många många fler det egentligen. Du skryter inte med ditt drickande när du kommit fram till att du dricker på ett sätt som folk ser snett på. Tvärtom, du blir en mästare på dölja det. Men om du nu är en sån som kan festa och ha det riktigt kul enligt gammal god svensk sed, och dessutom smutta på lite vin till vardags enligt gammal god medelhavssed, och göra det under många år utan att alkoholen egentligen blir ett problem för dig... se då till att respektera de som inte har det så.

Jag blir så jävla förbannad när jag ser en del av er som anser att det är orimligt att Borgs gamla moderatpolare stöttar honom. Sätt er in i situationen. Ni har en kompis som fuckat upp och bettet sig skitdåligt på en fest. Inför öppen ridå. ALLA vet vad som hänt. Händelsen kan mycket väl skada din polares karriär, familj, sociala kontaktnät, hela liv. Du har nog på känn att din kompis har alkoholproblem också. Misstänkt sådant beteende. Hur handskas du med situationen? Försöker du hjälpa din kompis, eller om ni står lite längre ifrån varandra, hör du av dig och säger att du ändå finns kvar, trots skitet som hände? Låtsas du som ingenting? Väljer du att fördöma din kompis? Väljer att till och med fördöma de som stöttar din kompis? Väljer du något av de sista nämnda två alternativen borde du ta dig en rejäl funderare på hur du är som kompis.

Hur ska vi som samhälle bli bättre på hantera problembeteende rörande alkohol och andra droger när det är så stigmatiserat som det är idag, när det är ett sådant brutalt personligt misslyckande att ha trillat dit?

Jag försvarar inte på något sätt Borgs beteende. Han har gjort sina val och behöver ta ansvar för dem. Men jag ber er att reflektera över alkoholens roll i det här, och i vårt samhälle. Alla förtjänar respekt, även personer som fuckat upp. Och alla bör vi med fördel vara lite mer ödmjuka än vi ofta är, trots att vi har så jävla moraliskt rätt.

Din särbo och du har alltså ingen bra relation, – det är därför ni separerat förstås. Han skäms? när han ser dig där han är tillsammans med sin ölkompis? och han kallar dig "hård, kall som en sten". Samtidigt bryr du dig och vill hjälpa. Du är inte sedd och han måste nog ta hand om sig själv lite bättre tycks det som.

Det gick bättre än jag trodde! Hade trevligt och visst märker man när de andra blir lite mer än vanligt!
Räddningen tror jag är att jag har börjat tugga nikotintugummi igen! Klarar inte att sluta med två beroenden samtidigt.

Kram?

vinsterna med nykterheten Dionysa.

Jag håller med om det du skriver. Det tar olika lång tid att bli fri från alkoholen, det är säkert individuellt. Men det viktiga är just detta att det går att bli fri. Är också dörren helt stängd, slipper nykterheten ske med vita knogar.

Hoppas du får en trevlig helg Dionysa. Kram!

Vi är alla olika, har olika förutsättningar och liv. Samtidigt är nervgiftet alkohol sig likt och dödar alla på samma sätt i slutänden. Den saken är klar. Vi reagerar olika kraftfullt och snabbt på giftet, men reagerar gör vi och skadade blir vi, –ja, dödade–, sakta men säkert. Att bli fri från giftet tar olika lång tid, sker på olika vägar, men effekten är rätt likartad. Man mår så mycket bättre efter en tid och blir sig själv, mer beslutsmässig och levande, även om det inte är någon garanti i sig för att livet ska bli en framgångssaga.
Glad är jag när jag märker hur lätt det har blivit på senare tid för mig att avstå från olika frestelser, inte bara a, utan även socker, för mycket mat och andra typer av droger. Efter en halv påse godis tröttnar jag lätt, glömmer...! hur oemotståndligt gott jag nyss tyckte det var! Noll Vita Knogar alltså, och det betyder att jag har goda chanser att kunna fortsätta så. Nu gäller det "bara" att vara rädd om den förmågan; vårda och underhålla den. Så jag fortsätter nog hänga här på forumet. Kanske även besöka AA?

Stackars Borg, som offentlig person får han ta det onda med det goda och bli till exempel och varnagel för oss andra. Hans problem och tillkortakommanden blir ju rätt tydliga här. Inte helt ovanligt att se personer som han som är dygdemönster, kontrollerade och allmänt duktiga. Men... det är något som inte stämmer: Han skiljer sig väl så hastigt och gifter sig med en synnerligen sexig, frivol, kraftfull kvinna som älska att dansa... vilket han avskyr! Redan där börjar man undra om det är något som inte riktigt går ihop i hans liv. En dåligt integrerad person som lever ett slags dubbelliv? På fyllan får all denna diskrepans sitt utlopp? Rätt logiskt, tycker jag. Lärorikt.

Det är 18 dagar sen jag drack starköl sist.. har de här dagarna druckit alkoholfritt. Jag har ju tidigare skrivit att jag är svag för öl..och igår släppte den absoluta favoriten en ny tillfällig sort. Jag köpte två st... bestämde mig redan innan att jag bara skulle dricka EN igår eftermiddag. Och det gjorde jag! Sakta! Även om suget fanns där för att jag visste ju att den andra stod i hyllan, valde att inte ställa in den i kylen. Så skönt att ta ett steg närmare självkontrollen! Och gud så skönt att inte vakna uttorkad och bakis. Jobbar i helgen och då börjar jag kl 5 på morgonen..

Hoppas att ni alla får en bra helg! :D

inte helt och hållet tillbaka efter mitt återfall tidigare. Det var ett, för mig, kort men väldigt intensivt återfall. Om jag ser några år tillbaka i tiden så skulle det ha tagit mig några månader att nå till den nivå som jag nu uppnådde på bara en vecka. Det stämmer alldeles utmärkt det där som så många veteraner har sagt här tidigare; oavsett hur lång nykterhet man har: tar man ett återfall så blir det minst lika illa, eller värre, än något man upplevt tidigare. Så ock för mig. Vad jag inte var helt beredd på var att återkomsten till livet skulle bli så besvärlig.

Jag har inga sug, ingen önskan att dricka över huvud taget, men som någon annan redan har skrivit; euforin uteblev. Ingen lättnad över att jag äntligen är fri, inget njutande av det nyktra livet, bara en slags dysterhet som jag har svårt att skaka av mig. Visst, den här gången fick jag konsekvenser, men väldigt marginella, egentligen. Ok, hunden sprang bort och råkade i slagsmål, men hur många gånger har inte det hänt andra hundägare? Jag blev inte av med körkortet, jag har inte eldat upp huset, jag hamnade inte i förvar, vad har jag att gnälla om? Inget, om jag tänker efter.

Ändå har jag svårt att komma igen, allt blir besvärligt; jag har ingen riktig lust att göra någonting, dag läggs till dag och allt det jag borde göra läggs på hög. Jag har fått delarna till staketet nu, det borde inte vara mer än en dags jobb att fixa det, men jag har hållit på i tre dagar nu och det är fortfarande inte klart. Samtidigt har jag ett jobb att sköta, men det ligger också i träda, jag vill bli färdig med staketet först. Allt jag gör hela dagarna är att läsa och vila och det verkar som om det gör mig bara tröttare. Jag hade nog väntat mig att när jag väl var färdig med mitt återfall skulle jag hoppa direkt tillbaka in i den goda nykterhet jag hade innan, men så blev det inte. Så, i mitt fall åtminstone, kan jag nog formulera det så här: ett återfall efter lång tids nykterhet blir värre än något av de tidigare jag upplevt; dessutom blir det exponentiellt mycket jobbigare att komma tillbaka. Så, ju längre nykterhet jag har, ju viktigare blir det att vårda den.

Ha en härlig lördag!

Tack! Så vill jag se det! Hoppas det är okej så. Livrädd för att bli påträngande med mina känslor. Känner inte att min lilla uppmärksamhet besvärar, men jag får faktiskt lite ångest av att ta kontakt av personligt intresse. Så knepig är jag, inte riktigt normalt kan jag tro.?

Det kan hända alla! Den som inte tror det är naiv. Då vet man inte ens vad alkoholen gör med oss människor!

Jag dömer inte Borg. Han har sannolikt problem med alkoholen. Men jag förstår inte alla som försvarar honom, "sånt händer alla". Nej, sånt händer inte alla. Inte ens om de är alkoholister.

Så du menar att man får bete sig hur illa som helst när man är full om man bara ber om ursäkt sen? Då är allt okej?

Förtjänar verkligen vi människor ångest? Möjligen har du ett enkelt liv att leva som tycker så men de flesta människor har det rätt tufft på ett eller annat sätt.

Vi människor är inte identiska i vad som sker när vi dricker alkohol! Jag blir mest dryg med dålig humor om jag dricker för mycket. Dock har det hänt några saker som jag själv inte varit medveten om. Så onekligen kan saker inträffa, sen vad det beror på är av mindre betydelse! Men alkoholen är den gemensamma faktorn!

Så bara för att du inte beter dig som "ett svin" när du är full så tror du alla människor reagerar likadant? Tänk om han aldrig gjort något liknande? Varför hände det just nu?

Nej, vi ska vara försiktiga med att döma andra människor! Vill du göra det är det upp till dig. Jag tänker då inte göra det!

Det är inte försvarbart att bete sig som ett svin, visa ku... och klämma folk i skrevet och kalla kvinnor horor hur jävla full man än är. (Om det nu har hänt, vilket han själv inte ens minns.) Varför skulle man förmildra hans ångest? Han har förtjänat den! Att säga "sånt händer alla" är fan inte okej. Tycker jag.

Det går ju inte att låta bli att undra på vad det är som händer när du dricker. För på något sätt beskriver du ju det som ett problem. Är du periodare eller dricker du dagligen när du väl börjar? Ja, du behöver ju inte svara men det blir svårt att förstå tråden annars - även om det kan vara skönt att bara få skriva av sig ibland!

Det allra värsta jag har gjort på fyllan är att cykla i diket. Det var illa nog för diket var fullt av avhuggna småträd/grenar, så jag hade änglavakt som inte blev "spetsad". Tappa balansen och ramla eller tappa saker har jag gjort många gånger. Tjafsa högljutt med min ex-sambo har jag gjort så ofta så jag inte kan räkna gångerna. Men nivån på tillmälen har aldrig ens nått nivån "idiot" ändå. I tonåren blev jag på fyllan så arg på en kille att jag gav honom en örfil, och jag fick snabbt en tillbaka och då dog den konflikten direkt. Mest pinsamt under mina värsta fyllor har varit att jag kräkts på olämpliga ställen, och smutsat ner mina kläder om jag ramlat. Därifrån till Borgs påstådda beteende är så långt att tanken svindlar. Faktiskt.

Bra att du börjat skriva och välkommen hit till vår cybergemenskap! Du har ju klarat av 2 år, vilket ju är jättebra. Då vet ju du att du kan. Miljö och sammanhangsbyte kan vara viktigt. D v s har man bara kompisar som dricker, så får man kanske se till att hitta aktiviteter där inte drickande ingår, eller försöka hitta nya gemenskaper.

Vad har du för verktyg och strategier för din nykterhet nu framåt då? Du lärde dig säkert en hel del under din långa 2 årsperiod tidigare.

Själv har jag inte sagt att jag aldrig mer ska dricka alkohol, är idag inne på dag 50. Men för mig funkar det bättre att säga att: "Idag slipper jag dricka", d v s ta en dag i taget. Har också lärt mig en del andra verktyg härifrån och från en kurs jag gick i våras som handlade om alkoholhantering.

På återhörande och lycka till!

Alla som dricker alkohol borde veta att det kan gå käpprätt åt helvete på ett eller annat sätt ibland. Det är lite det man får räkna med när alkohol är involverat. Den som förnekar det har nog inte speciellt mycket kunskap om alkohol.

Att A Borg kan spåra ur som han gjorde är faktiskt mänskligt. Han inser även att det gick käpprätt åt helvetet och ber således om ursäkt. Finns det mer vi människor kan göra än att be om ursäkt? Tveksamt! Och då talar jag om en ursäkt man verkligen menar.

Tycker det är fullt normalt att backa upp en sådan situation och försöka minska ångesten hos herr Ågren (Borg). Finns ju ingen anledning att hantera det på ett annat sätt tycker jag. Skulle han sen bete sig såhär var och varannan dag så borde han fundera om han inte borde sluta dricka.

Det som är lite anmärkningsvärt i det hela är just vad han kallat vissa tjejer för och att han blivit aggressiv. Det behöver dock inte betyda att han är sådan i sig själv. För jag har sett saker när folk druckit som jag inte trodde var möjliga. Och jag vet med säkerhet att detta inte är dessa personer. Känns mer som att det är demoner som tagit över och styr fullständigt!

När folk festar så kan det som sagt spåra ur. Bara att rycka på axlarna och sen går man vidare!

Precis det är vad jag kämpar med nu. Jag glömmer det dåliga. Jag tänker inte så mycket på alkohol just nu öht vilket är bra, men som jag skrev till Rose så skulle jag vilja ha det dåliga inspelat med känslor och allt så man aldrig glömmer varför man slutade. Ha en fin natts sömn!

Hej
Jag har kraschat med min familj, fru förra året/hösten. Delvis pga ett annat missbruk och allmänna beteenden . Min fru ställde krav på att jag skulle vara vit, jag ville att det skulle vara under en period, med ett stoppdatum. Det gick ut vid midsommar, men jag är fortfarande vit. Det gör mig helt rosenrasande, bitter, hatisk och en massa annat. jag vill inte laga mat(äter bra färdiglagat nu) vanligen lagar jag allt. jag vill inte resa, se något, göra något, jag bara sitter av tiden helt snäv inlåst i mina tankar och för var dag som går så kommer jag närmare ett beslut att bryta totalt. Vi har varit gifta i snart 30 år. jag har alltid druckit mycket. öl har varit min nappflaska, men aldrig på dagar, jag har aldrig haft minnesluckor och kan räkna upp alla tillfällen (ev 10) då jag har varit för full. Några hävdar att jag har alko-abstinens, men det tror jag inte på, möjligen livstidsabstinens. Kan jag få några input

Så fantastiskt att du lyckats hålla dig nykter så länge. Bra jobbat! Jag har hållit upp två veckor nu. Jag var kanske inte den största drinkaren på det här forumet men jag drack mer än som var bra för mig och jag har hållit på länge, för länge. Jag tar till mig av dina tips. Det svåraste för mig just nu är att jag glömmer bort hur det var. Alkoholtankarna är nästan borta men också hur det var att ha dem, bakfylla, trötthet, ansiktsrodnad, magproblem, den konstanta rädslan att skada mig själv, you name it... Jag önskar nästan att det hade gått att spela in allt det med känslor och allt som ett motgift. Jag tror man behöver se framåt och skaffa sig antikänslor gm alkohol och föreställa sig leva ett gott liv utan.

Så starkt av dig att vara nykter ett helt år! Bara fortsätt, det blir bara bättre :)

Ja, det finns andra vägar att gå för honom. Tyvärr är det inte ditt beslut att ta. Han skyller bland annat på dig.., jag kommer frän beroendesidorna. Han har inte fattat ännu. Tyvärr , jag är ledsen, men du kan inte göra något mer än att sätta gränser. Han måste fatta själv och sluta skylla sitt drickande på yttre omständigheter.

Hoppas du får en god natts sömn och får ordning på det basala näringsfylld mat och hälsosam dryck. Orkar du tror jag starkt på motion som återställare, då i väldigt lugn takt i början om du har kört ner kroppen ett tag. Vi är gjorda för att röra på oss flera timmar om dagen och vår kropp och knopp mår så mkt bättre när vi rör oss, och det räcker gott och väl med sköna promenader. Jag tror inte det är bra att man sitter och funderar för mkt, rörelse skapar ett slags momentum och skickar signaler till en själv att man är på väg framåt. På återhörande!

... beslutsamhet om din nya resa eller din egen Saga. Sagor brukar ju ha lyckliga slut sägs det och låt oss hoppas och tro att även denna saga får densamma. Faktum är att just detta med en berättelse (eller en saga) eller en film är ett av de verktyg som jag har lärt mig och haft användning av. D v s att spela hela filmen till slutet. Vad händer om vi inte gör något åt vårt mer eller mindre ohälsosamma alkoholbruk/missbruk. Hur ser filmen/sagan ut om 2 år med alkohol eller för den del utan alkohol.
Ibland är det s a s bra att börja med slutet i sikte. När man sitter där med suget, låt säga imorgon eftermiddag i härligt sommarväder. Spola fram filmen några timmar senare när man ligger där på natten när man vaknar. Hur känns det i magen och knoppen? Hur mår man på morgonen o s v?
Lycka till och på återhörande!