Senaste kommentarerna i forumet

är det för dig! När man har barn ihop kan man ju inte bara tänka vad som blir bra för en själv! Och ibland är det så svårt att bedöma vad som ÄR bäst för ens barn! Kanske bättre att era barn inte träffar honom om han är så under isen?! Bara han inte försöker "skaffa" sitt boende hos dig! Ens medlidande och empati gör att det är svårt att stå på sig ibland tycker jag! Mitt hjärta blöder för mitt ex ibland! Han försätter sig i dåliga situationer och blir så ledsen när han har nyktrat till och hatar sig själv! Du verkar stark och veta vad du vill! Ha högt prio på vad som är bäst för dig så blir det automatiskt bra för barnen!

Nu är man riktigt sugen på att dra till systembolaget och köpa några bärs, men man vet ju vad man kommer tycka om det imorgon

Hej där igen. Bra att du har koll på den lilla falska och listiga rösten som "bor" i ditt huvud. Hoppas du får en njutbar helg för dig själv. Tror det gäller att hitta bra ersättningsaktiviteter som helst är lustfyllda utan prestationskrav. Motion och rörelse är ett väldigt bra sätt att "dopa" sig med endorfin och det finns ju så mkt gott med detta. Själv ser jag fram emot en härlig helg utan egentligen så mycket planerat, jag fortsätter att försöka ta hand om såväl det basala (hunger, törst, sömn) som att ge mig själv tid just till lustfyllda aktiviteter.
Vet inte om det kan vara en "risk" för dig att vara själv? Ibland kan man ju känna sig lite ensam s a s, men detta forum är ju ett fantastiskt stöd. Ser fram emot en spännande resa "tillsammans"!

Hej allihopa.

Idag hade jag ett Microsug. Alltså yttepyttelitet. Kanske inte ens ska kalla det sug. Men jag tänkte att jag skulle kunna köpa en folköl. En bara. Men sedan när jag tänkt klart så var det över och jag köpte mjölk istället som planerat. Vad praktiskt det är när suget är så litet att det knappt är där. Men det hälsade på. Försökte lite smått dra i mig. Men fick ge upp.

Jag har köpt en tavla. En tavla jag beställde när jag ville klistra upp "sober quotes" på alla väggar. Eftersom det kändes lite drastiskt och en aning smaklöst (?) så beställde jag en målning istället med ett motiv som motiverar mig utan att någon annan kan ana vad den betyder för mig. Jag har ramat in den och ska sätta upp den i sovrummet. Den är så vacker. Och jag ska se den varje morgon jag vaknar och varje kväll när jag lägger mig. Och påminnas om vilket beslut jag tagit. Det känns fint.

Hoppas ni alla har en fin fredagkväll. Och nykter! Skål i kaffe från mig till er ❤

Jag dricker folköl när jag är hemma, har jag sprit dricker jag det så länge det är A.
Dag ut och dag in.
Mitt B-peth låg på härliga 0,75 så nej, det blir inte bara folköl.

Skulle jag ta en öl nu så slutar det med att jag dricker varje dag igen.
Har jag A hemma så dricker jag.
Hela mitt jävla liv försvinner i ett passivt lättja flum där ångesten ökar i takt med att det enda som händer är att jag sitter och dricker och livet passerar.

Om du tänker på din lever så är antabus faktiskt sämre för din lever än alkohol, och speciellt i kombination med alkohol så är det en mardröm för din lever. Sen är det många som kan dricka utan några symptom när de käkar antabus. För mig finns inte antabus på kartan, men för de personer det hjälper är det ju positivt men tycker ni ska tänka till en och två gånger till om det är så ni vill ändra livsstil.

Men dricker du bara folköl? 3.5% är ju riktigt dyra, men dricker du 2.8% så förstår jag dig mer då det är billigt men man behöver ju klunka en del... Ett sexpack 3.5% innehåller ju knappt 30 cl starksprit så blir en del ändå.

Besluta dig för vad det är du vill. Vill du sluta helt? Vill du dricka ett par gånger i veckan, socialt eller ensamt? När du kommit fram till dessa frågor och de runt omkring så kan du ta tag i "problematiken".

Men lycka till vad du än väljer :D

att du tuffar på Tjalle!

De måste inte ses hos dig även om han inte har nånstans att bo. Förstår att det blir kluvet, eftersom du vill att han ska träffa barnen, men det kan vara bra att sätta en gräns - han kommer inte in hos dig. Han får hitta på saker så att de kan ses. Du måste verkligen inte sköta det åt honom. Även om det blir på bekostnad av hans relation med barnen. Han måste ta ansvar för det själv. Han har gjort det genom att söka en utbildning så att han kommer nära dem (och kanske dig). Han kan lösa resten själv också om han måste, men om du börjar ta ansvar och möjliggöra så är du snart där igen. Var försiktig.

Jag har slagit något sorts rekord vid femte dagens nykterhet!
Förutom vid graviditet och amning.
Ja, jag har barn.

Antabusen är fortfarande på Apoteket.
Jag har inte åkt och tagit ut den ännu.
Den kan vara bra att ha hemma vid ett sug men det är osäkert om jag vill börja äta den som påtvingad nykterhet så att säga.
Jag är lite ambivalent men ta ut den?
Absolut!

Säger bara hej just nu. Har besök lite dåligt med tid.
Men du är stark och tar ansvar det kommer att bli en bra fredag kväll.
En dag i taget är viktigt!!
Inga långa löfte, bara en dag 24 timmar nykter sen får man se.
Kram

Ett väldigt bra möte med många fina människor, en tjej hade tre års nykterhet som satte spår i mig. En fin människa både ut o invändigt. Sen alla de andra var också fina med sina berättelser. Jag var rätt slut efter det mötet men nöjd.
En fin fredag kväll önskar jag er alla.

Det är förjävligt att man hoppas att alkoholen ska vara ett halmstrå till att lindra ångest och lugn när det är precis tvärtom.
Man dränks i allt jävla kaos, super för att fly och ännu mera kaos är ett faktum sen snurrar hjulet på.

Kom igen, du är värd att kämpa för!

Carina och tigerlilja, för support och stöd.
Den här veckan har varit helt kaotisk. I förrgår bröt jag ihop fullständigt när min bästa vän bröt kontakten med mig och det var av en händelse som aldrig skulle ägt rum utan rejält med alkohol. Jag satt på en bar när det hände och kunde inte sluta gråta. Tårarna bara rann och min kompis fick komma och hämta mig. Det var nära att jag fick åka till psykakuten men det slutade med att jag stoppade i mig xtra mkt lugnande tabletter. Det gjorde att min kompis blev orolig och fick ringa sjukvårdsupplysningen. Sen fick jag höra att jag blivit portad från baren (där jag är stammis). Och idag när jag jobbade märkte jag att alkoholsuget har bytts ut mot abstinens, lindrig sådan men ändå. Dessutom har jag skulder som dröjt lite för länge och som måste betalas. Det hela är verkligen kaos och jag måste försöka söka hjälp snart. Jag säger försöka för jag vet hur det är. Det är inte säkert att kommunen eller landstinget har lust att bistå med insatser när man har alkoholproblem.
När det gäller tingsrätten så gick de inte på frivårdens rekommendationer sist utan de dömde till fängelse ändå. Men jag kan ju försöka överklaga den här gången det gjorde jag inte sist men det beror på längden på straffet.
Nu försöker jag lindra abstinensen men alla ska ha en bra kväll och helg!
/Bobsson

Det blir kanske en bucklig resa.
Men för mig har den varit otroligt lärorik.

Jag ser nog alla människor som fullt kapabla att tänka och agera efter eget huvud.
Ibland blir det fel för både den missbrukande och den anhöriga.

När jag går in och tar över.
Tror mig veta mer hur en annan människa ska leva sitt eget liv så begår jag ett litet eller stort "övergrepp"

Jag gör det även mot mig själv om jag väljer att vara kvar i en situation som inte är bra för mig.

Men när man lever i en missbruksrelation så blir det i alla fall för mig så att trådarna på mig och missbrukaren trasslade ihop.
Till slut är det svårt att särskilja vad som är han och vad som är jag.

Så jag ser nog ingen som ett barn eller mindre vetande egentligen.
Jag tar mig däremot rätten att ibland behandla dom så.

Och det är just det beteendet i mitt fall som jag försöker backa ifrån.
Men det är svårt,ibland väldigt svårt.

Det är dubbla känslor.

Jag har ju känt mig så stark sedan jag gick anhörigbehandlingen.
Stark och trygg i att om jag gör annorlunda - så kommer jag att må annorlunda.
För om man fortsätter att göra som man alltid har gjort kommer man att må på samma sätt.
Det har jag förstått. Och jag har förändrat så mycket.

Nu har det varit lätt att inte göra samma som förut. För vi har inte varit nära varandra.

Men nu krymper avståndet. Och han kommer att vara en del av mitt igen. På ett nytt sätt.

Jag är rädd att jag kommer att flytta gränser igen.
Göra saker på bekostnaden av mig.
För att barnen ska få det bra.
För att han ska få det bra.

Att jag kommer att göra saker just för att livet ska bli enklare för honom.

Jag vet att han fortfarande inte har någonstans att bo här.
Det finns ingen adress när han flyttar.

Och jag ska vara stark i att han inte ska bo här.
Men jag vet inte hur jag ska förhålla mig till hans umgänge med barnen.
För jag vill ju att de ska kunna ses.
Men om han inte har någon bostad, måste de ju ses här.

Och då måste jag vara iväg när de ses, eller så är vi alla här.

Det där kommer att tära på mig. Det vet jag.

Jag vill vara stark. Men det är så fruktansvärt svårt att veta vad som är det rätta att göra.

Och hans tystnad berodde precis som jag anade på att han har/haft en period.

Han såg fruktansvärd ut när vi pratade på telefonen i dag.

Min son märkte det också.
För trots att de nu inte hade pratat på nästan en och en halv vecka,
ville han knappt prata.

Han hade bara telefonen på avstånd och lekte i stället för sig själv.

Ja. Han kommer att påverka mig på ett nytt sätt igen.

Hoppet är det sista som lämnar en människa. Ta all hjälp du kan få. Carina här i tråden verkade ha flera bra tips.
Ingivelsen att du kommer in här tycker jag visar på att du innerst inne verkligen vill komma vidare.

Här är vi många som delar problematik med Alkoholen (nervgiftet) men också andra droger. Oavsett vad, kämpa vidare.

Livet är en gåva. Kramar

... att få dela dina upplevelser på mötena och hur dom känns. Bifaller i de andras hejarop!! Bra Gunda!

Trevlig helg, Kram på dig

Känner mig mycket välkomnad. Vilka fantastika människor ni är. Mitt i egna bekymmer och inre strider och så peppar ni. Som ny här är jag så tacksam. Har redan fått och läst många råd. Visst kommer jag upprepa mig och kanske låter det lite klyschigt ibland. Men det gör inget.

Ska gå in och läsa din egna tråd om du har nån. Kram

Och det är fredag. Försöker säga till mig själv att det är "måndag" liksom... Idag valde jag att inte handla i det köpcentrum där Systembolaget ligger... Det är en sån där typisk slentrian grej.
Idag som är dag 4 och jag börjar känna mig lite piggare tänker jag, vad gör ett glas... Det är väl fällan alla känner igen sig i. Har inte köpt hem nåt. Ska inte träffa nån i helgen, bara pyssla med mig själv. Min unge har roligt med vänner utomlands och karl tackade jag nej till för ett tag sen. Solokvist s a s. Men faktiskt skönt. Är mentalt utsjasad, ful, mosig, okoncentrerad. Men jag siktar åt piggare, fräschare och full av energi inte full av A.

Hur har du det då Morgondag? Eller ska jag fråga det inne på din egna tråd? Har inte stenkoll här än.

Kram på dig

I morse tog han antabus, hade bett mig ge den. I helgen börjar han flytta ut saker. Relationen är "både och" fortf. Närhetslängtan varvad med ilsket beteende. Utbrott mot pojken, då denne är gnällig (treåring).

Och jag har förälskat mig i en annan man, på distans. Redan...! Lite känner man sig själv. Så mycket känslor i mig plötsligt! En varm röst, en trygg utstrålning, vänlighet, räckte för att förtrolla mig.

Fast jag är rädd för att vistas "i världen"....vara en del....synas. Och blir ensam ist. Rädd för det. Måste bekänna att jag håller mig utanför och skaffar inga vänner. Få undantag. Stukad på det området.

Men jag har en terapeut att gå till nu. Inte så ofta, men jag tror det blir bra iaf, bättre, men det är gör ont att inte räcka till.

Grattis till bröllopsdagdagen i efterskott! Och Grattis, till att du höll vinet på en normal nivå!
Jag tycker också att musik ger en kickar ibland, men mest ger det mej avkoppling och ro. Kickar kan jag få av en härlig galopp/ridtur i naturen. Att umgås med djur ger ett gott välbefinnande. Det är nog själva välbefinnandet, som jag söker.
Ha en trevlig helg! ?

Det är jobbigast dom första dagarna.. Sen går det lättare. Har du lyckats sluta med något annat någon gång? Eller haft framgång på annat sätt? Hur gjorde du? Hur tänkte du? Ta fram den tjejen i dig när det är motigt. Framgångsfaktorer alltså.. Du är på gång..Bra..Kram

jag har varit med om att anhöriga försöker påverka mina beslut och tycker till om saker i mitt liv! Har kommit på att jag till stor del kan undvika genom att inte fråga vad folk tycker utan mer informera om hur det är! Jag undviker att vara öppen mot alla nära har valt ut ett fåtal! Ingen annan kan veta hur jag känner innerst inne och vad jag behöver! Du säger att om gör på ena sättet så mår dina anhöriga skit och gör på andra sättet så mår din mans anhöriga skit! Det rätta borde vara att göra det DU (och era barn) mår bäst av! Känn efter hur du innerst inne vill ha det och strunta i anhörigas mående! Det är ju du som skall leva och må bra i ditt liv inte anhöriga! Förhoppningsvis stöttar dom dig oavsett vilket beslut du fattar! Bara en reflektion jag gjorde när jag läste ditt inlägg!

Härligt och inspirerande att läsa om dina framsteg! Jag tycker också det är starkt av dej att gå på AA-möten. Hur är det man säjer.. (?).."stänger man en dörr, så öppnar sej nya..!" Nu kör vi vidare med nya möjligheter. Ha en riktigt fin helg! ?