Senaste kommentarerna i forumet

Bra jobbat! Snart har du din vana och då blir det lättare! Du låter pigg och full av tillförsikt. Tänk det där att man nästan tror att det är omöjligt att sluta och sen är det kanske ändå lite lättare än man tror när man väl gör det.

Starkt av dig att ta dig iväg till ett möte Höstlöven! Tror att det kan ge dig en väg ut. Har du a hemma? Häll ut, tycker jag. Lättare att stå emot få.
Och välkommen Kickifaith! Skapa en egen tråd om du inte gjort det redan. Det blir lite som en dagbok då. Lycka till nu båda två.

Välkommen hit och jag håller med Morgondag, sök hjälp innan du gör något du verkligen får ångra. En depression går att behandla. Alkohol är bara en självmedicinering som drar dig ännu längre ner i djupet. Läs och skriv gärna här också om det kan hjälpa dig.

Brukar normalt inte skriva på denna sida, men läsa. Skriver mera på de andra sidorna. Hur som helst så tycker jag det är imponerande att du valt dig själv och dina barn, trots att det finns mycket känslor kvar för den nyktra/drogfria sidan. Ditt beslut kommer du och dina barn är jag helt övertygad tacka dig för många gånger i framtiden. Kanske, kanske kan detta göra att ditt ex inser att nu när barnen/sambon är borta är det dags att ta tag i problemet/sjukdomen ordentligt. Lycka till!

Hej och välkommen hit skogsfrun! Det andas beslutsamhet kring ditt inlägg tycker jag och motivationen kring vad som än ska förändras är ju förmodligen den viktigaste nyckeln. Detta med att säga "Jag ska aldrig mer dricka!" har det resonerats/diskuterats i många forum, bl a detta. En del menar/säger att detta uttalande kan ställa till det. Själv gillar jag och har stöd av att varje dag, eller rättare sagt morgon när jag vaknar säga till mig själv: "Idag slipper jag dricka!" och sen såklart påminna mig om vilka vinster detta val innebär, ock också ibland komma ihåg alla nackdelar med giftet.
En annan sak är vad man ska säga till personer som erbjuder en alkohol. Hittills har jag sagt att jag har en hälsoperiod och där ingår inte alkohol, får se vad jag säger framöver. Kanske att jag blivit beroende av att må bra... ;-)
Hur som helst, välkommen hit och på återhörande!

..., det är en rätt vanlig "sanning" att många av oss som haft a som en naturlig och central del i livet och umgänget med andra o s v tror att livet ska bli tråkigt och enahanda. MEN så behöver det inte vara märker jag nu när jag inte haft med alkohol i mitt liv ett tag. Det blir vad man gör det till. Visst kan vissa "kompisar/vänner" undra lite varför man inte vill dricka. Det jag märker är vinster för mig nu är jag valt bort alkohol är; friare, mer närvarande, mer avslappnad, bättre självkänsla, roligare titta sig själv i spegeln, kommer ihåg saker, trivs med mig själv, bättre ekonomi, bättre sömn, mer tålamod med mina barn, orkar mera. Visst kanske man förlorar en del saker och kanske också "vänner", men då får man se till att hitta nya! På återhörande!

Jo tyvärr har det ju blivit ganska många ggr att jag dricker mer själv pga hennes oförmåga att sluta och att jag anpassar mig för att det inte ska bli bråk, och det har jag sagt till henne. Sen är det absolut så att jag också kan vara en festprisse och själv kan ta initiativ till fest, vilket gör det hela än mer komplext. Men det är ALLTID jag som är den som i praktiken drar i handbromsen och föreslår att vi ska gå hem, inte ta en öl till, etc etc. Och det är även jag som tar initiativ till att göra aktiviteter som inte innefattar fest. Men hur gör man med känslorna av att inte vilja lämna henne i sticket? Viljan att stötta henne och vara med i hennes kamp? Det låter så enkelt det ni säger, och jag vet ju i teorin att det är så man ska göra (alltså säga hur man själv vill ha det och låta henne göra sin grej). Men för mig känns det som ett tungt svek att lämna henne pga festandet.

Jag läser dina kloka tankar och funderar kring det du skriver. Jag inser att åtminstone här och nu är jag inte beredd att avstå alkohol helt. Det kanske kommer en dag då det blir min väg framåt, men där är jag inte än. Däremot vill jag gärna hitta nya äventyr och låta annat än alkohol och fest få utrymme i mitt liv, vilket både du och Skogsfrun är inne på.

Tack för din input, jag är glad att jag har hittat hit!

Ligger till sängs vilket brukar innebära att det inte blir något mer drickande av nåt slag. Helt underbar dag med mitt barn idag trots irriterande sug. Lyckan är att vara pigg, närvarande och samla minnen ihop. Godnatt

Jag har många gånger testat att avstå från alkohol. Inte en hel månad, men en vecka, en helg eller bara en fest. Jag vet att jag klarar det - har jag väl bestämt mig så genomför jag det. Problemet är att det inte lockar för att jag tycker att det är tråkigare att vara nykter i festliga sammanhang. Jag brukar istället försöka planera min vecka så att det inteblir för många tillfällen med alkohol.

Jag tror mycket på det Skogsfrun skriver, att jag bör göra vissa justeringar i min livsstil. På så sätt lägger jag ju till något positivt istället för att "ta bort" vilket jag tror skulle funka bra för mig psykologiskt. Min inre röst säger saker som att det är klart att jag kan unna mig ett glas vin, det gäller att njuta av livet, man lever bara en gång osv - så det här med att begränsa mitt alkoholintag upplever jag som lite tråkigt och pekpinneaktigt. Men om jag istället skulle hitta andra intressen som skulle ta bort fokus från festandet skulle det ju inte kännas som en uppoffring att avstå. Och jag skulle tom kunna slå två flugor i en smäll genom att skapa nya sammanhang utanför krogen där jag kan träffa män.

Nåväl, jakten på hobbies. Den har pågått länge. Tyvärr har jag inte riktigt hittat något som jag är intresserad av. Jag är inte sportig eller atletisk (jag tränar regelbundet men det är inget jag tycker är särskilt roligt, och när det kommer till exempelvis lagsporter eller dans suger jag) - annars hade ju detta varit något som jag hade kunnat ägna mig åt istället för att festa.

Jag tar med mig denna input så får vi se var jag landar.

P.S. Till följd av att jag hittade till detta forum tackade jag nej till både öl och snaps till maten idag (sill och potatis i solen) och spang en runda efteråt istället. Det känns bra!

Hej och välkommen! Ja, många är vi som gjort knasiga saker med alkohol i oss, och det verkar som du är rätt less och också motiverad att göra något åt detta. Ibland behöver man ju göra bort sig rätt rejält för att verkligen inse att detta "skit" (som detta j-a nervgift enligt mig är) inte gör mig gott i mitt liv. Det finns hjälp att få via vårdcentral, bara att kontakta dem. Kanske gå på något AA-möte? Fortsätt och läs och skriv, du är långtifrån den enda som har problem med denna drog. Lycka till!

Bra att du hittat hit och börjat reflektera över dina vanor och ovanor kring alkohol. Många är vi som sugits med/ner i den romantiska bilden av alkohol under åren, men också sett dess baksidor mer eller mindre mycket. Jag bor också i Sthlm och det finns ju precis som du skriver massor med möjligheter och ställen där man lätt och anonymt kan slinka in och dricka. Jag tror att det i grunden handlar om motivation till att vilja förändra en livssituation och kanske ge sig ut på ett spännande äventyr som ett nyktert och fritt liv kan innebära. Ett sätt att komma vidare i tänket kan vara att skriva upp för och nackdelar med att ha med alkohol i sitt liv. Det man behöver veta är också att om man väljer att fortsätta att ha alkohol behöver man successivt mer för att uppleva samma rus/avslappning och att detta i såklart ger mer och mer baksmälla/biverkningar. Kroppen och dess organ slits ju också rätt hårt av detta nervgift. SÅ fortsätt och skriv och också läs, här finns många stöttande och förstående själar som kan mycket i ämnet. Välkommen!

Så kan man lägga sig med flaggan i topp, inget vin idag. Imorgon blir det enkelt att vara nykter då jag skall vara med mitt barnbarn. Hoppas att det går bra för dig också, god Natt!

Efter läst och känner igen mig, inser jag att det faktist är fler som kämpar.
Lever med en sambo som erkänner att han har problem kontrollera mängden. Blir alltid för full. 99% av gångerna då blir han arg, grinig och allmänt otrevlig mot mig. Det vill säga om han inte hinner bli för full och somna.
Varje gång jag tar upp detta med honom så blir han arg men säger att han ska inte dricka. Vilket han fortsätter med....
Har levt med detta sen vi träffades. Hans förra förhållande tog slut för att han drack. Strax efter det så var hans far på behandling och har varit nykter sedan dess.
Men det ringer ingen klocka för honom. Han ser inte problemet. Han kan helt enkelt inte låta bli. Han har tom bjudit sin 17 årige son på en 7,2 öl en vardag medan jag jobbade. Han kunde inte ens se problemet i att han gjorde det....
Men droppen är att min mamma blev plötsligt sjuk i cancer och kommer inte överleva. Detta har gjort att jag inte orkar med ens en vanlig vardag. Känner att jag inte orkar med mer. Jag har nog problem med att orka med allt just nu.
Han har dragit till stugan med sin son och jag sa att det är ok om jag kan ringa om det händer mamma något och han kommer hem direkt. Men som vanligt så ringde jag och han sluddrar....
Jag älskar honom såååå och jag vet inte hur jag ska orka...
Då han inte dricker är han underbar och vi kan ha jättekul. Själv slutade jag dricka för flera år sedan. Ska vi någonstans kör jag alltid så jag kan åka om han dricker. För jag orkar inte umgås med honom då han dricker. Han har ju en tendens att även prata med andra om mig, mitt humör. Han har vid ett tillfälle bett en annan främmande karl känna på mina bröst, att dom var fina. En annan gång berättat hur jag var i sängen för en hel fest, då jag var med!!!!
Fast detta var flera år sedan så sitter det kvar att det är vad han är kapabel till då han är full.
Att leva med detta och att min mamma, min bästa vän som jag alltid pratat med om allt ska gå bort sätter livet i perspektiv...
Känslorna går upp och ned om vart annat och jag vet ärligt inte hur jag ska orka allt just nu.....

Tack för pepp och tack alla för att detta forum finns. Idag är det 31 dagar sen jag drack för mycket (midsommarafton). 31 dagar -1 dag ( - de förbaskade folkölen, 4 st totalt). Men jag tänker att det faktiskt är en månad, som jag klarat mej utan alkohol. För ett halvår sedan kunde jag inte föreställa mej detta, det fanns inte i min värld! Men nu kör jag vidare på femte veckan. Det känns som att ska gå vägen. ? En fin fortsatt vecka önskar jag er alla! ?

111,14 är det idag. Full fart när jag vaknar nykter och inte bakfull.

Igår efter jobbet var det reclaim my växthus! Milde tid som där såg ut. Dvs inte i växthuset utan utanför. Eftersom jag inte har velat vara där ute mer än nödvändigt för att inte frestas av alkoholen så har familjen hjälpt mig att få vissa växter att överleva. Nu är det bara som så att halva bygget har blivit överväxt av div gröna saker. Så det blir till att ta fram stora saxen när det väl har slutat att regna och börjat torka upp lite.

Älskade maken kom ut och satte sig igår när jag var i växthuset och undrade om jag hade intagit någon form av alkohol. Nix, det hade jag inte gjort men det var så frestande. Det enda goda som fanns där förutom kaffe var "fräsens" godis. Tradit=tråkigt! For ut och in med fokus på att tänka på annat och blev riktigt våt överallt utom fötterna tack vare gummistövlarna.

Idag hat det varit samma sak. Fokus på allt utom alkohol. Plockat jordgubbar och kokat sylt. Naturligtvis har alla burkar från förra året försvunnit, igen. När den vilda jakten på burkar tagit en paus så meddelar älskade maken att han troligtvis har slängt de flesta eftersom det tog sådan plats nere i källaren. Jaha, ok! Hur som helst så älskar jag dig ändå! (hämden är ljuv)

Jag har fått frågan om jag vill bli nykter på "heltid" flera gånger. Japp! Det är mitt mål. Tänker ta steg för steg nu i början och inte sätta upp för stora mål. Under denna tiden har jag läst och läst och läst igen många berättelser om människors kamp och uppsatta mål. En del har lyckats och vissa som jag har kört av vägen lite då och då. Därför vill jag inte sätta upp ett mål som känns för stort. Nu är det ett krig mellan mig och alkoholen. Varje dag framför kommatecknet är en seger.

Attack och tänk positivt

...med två veckor! Jag tycker suget lättar för varje dag som läggs på. Bra att du uppfattar dina triggers och riskfaktorer! Kämpa på :)

Jag känner igen mig i din beskrivning. Bor också i storstad och när jag var strax under din ålder så var jag ute och festade en hel del. Eller åtminstone träffade jag kompisar på barer och tog "ett glas vin" som ofta blev tre. På helgerna kanske det blev dans någonstans och då köpte jag ofta hem något att ta "innan". Ibland köpte jag hem mer än jag behövde och drack upp det under resten av veckan. Det tar tid att etablera ett beroende. Mitt tips är att du gradvis börjar skifta fokus från festande till något annat. Kanske nån sport? Eller något som innebär att du behöver köra bil? Föreningslivet är roligt det finns tex dansföreningar där det knappt dricks överhuvudtaget men man ändå har möjligheten att lära sig något nytt eller om man vill träffa en partner. Något sådant kan vara en frizon.

Eller om du hade drömmar som barn (resa, ta flygcert, börja rida, dansa balett et c) kan det vara idé att förverkliga dom nu när du har råd att göra det?

En vit period som Sannah och solgatan föreslog är ju en jättebra temperaturmätare, men jag tror också att du behöver ändra livsstil och kanske byta umgänge nu innan du fastnar ännu mer i festandet och riskbruket.

Varmt lycka till och berätta gärna hur det går!

Din intuition är helt rätt, hon har proplem. Du överdriver inte: Jag tycker det låter helt sjukt. Hon behöver hjälp och inte mogen än. Säg till henne ni kan vara ifrån varandra så kan hon ju festa ifred.
Var beredd på att hon tycker att du överdriver. det är ett försvar . Oftast vanligt att man skyller på andra .
Jag har är mitt i allt och söker eget boende efter många års löngner. Det är så lätt att man fastnar i ett missbrukarförhållande och väntar och åren går.
Var rädd om dig

Dagar idag. Känner också sån tacksamhet när jag vaknar pigg och inte är bakis. Trött kan man ju vara men så skönt när det inte är på grund av alkohol. Suget kommer och går och jag märker hur jag försöker resonera med mig själv att jag kan väl visst ta ett glas.. nu när jag inte druckit på 2veckor. Måste verkligen tänka en dag i taget,se min familj. Stressa ner(då jag vet att stress är en stor riskfaktor för mig att dricka och "varva" ner). Varje nykter dag och jag blir så stolt över mig själv och känner mig lite starkare för varje dag.
Jag vet att ett glas kommer leda till många fler.
Läser just nu boken "snälla mamma drick inte" försöker hitta andras berättelser och historier,läser här på forumet och det hjälper:)

Och visst är det så fint att få tid och ork till annat!!:)
Kram!!

Idag kände jag mig lite svajig för en stund faktiskt. När jag berättat för min mamma så tog hon det så avslappnat och icke-moraliserande att jag för en stund fick för mig att mina problem kanske var inbillade? Men jag tror att det bara är min beroendepersonlighet som jävlas med mig genom att säga typ "det inte är så farligt" och "...andra dricker ju lika mycket utan att göra nåt åt det" osv. "Håll käften!" säger jag tillbaka till den. Jag vet att jag inte vill brottas med sug eller skada min kropp längre. Nu får det vara nog.

Tack för tips om både skyddslinor och mer läsande i trådarna. :)

Alkohol överallt! Inte lätt för dom som vill sluta! Fy va hemskt! Många som dricker bakom fin fasad, inte så mycket bättre än att sitta på parkbänken med "blå näsa"!!!

Underbart! Du har den väl kvar hoppas jag.

som Bedrövadsambo skrev om är bra tycker jag! Då kan hon inte tvivla på vad du vill! Och då kan du också skriva från hjärtat (och hjärnan) hur du vill ha det utan att någon påverkar dig! Handling omgående innan du själv är "förlorad" i hennes livsstil! Säkert en bra tjej i grund och botten men frågan är om hon har den rätta viljan att förändra! Ta reda på det!

Som sannah.. testa en vit vecka eller 2.. eller varför inte en månad? Så ser du hur du reagerar:)