Senaste kommentarerna i forumet

Hoppas du får det trevligt Tjalle! Du fick i alla fall följa med. kanske något positivt.
Funderar på om du kanske borde ta lärdom av Heueh och försöka se det positiva i allt. Jag försöker göra likadant, svårt som sjutton, men de där ältande tankarna tär så oerhört. De andra är roligare. Så gör ett försök tycker jag!
Typ: "Det var länge sen jag klippte gräset på egen hand, vad det blev fint, nu har jag gjort av med 300 kcal, och gått 4000 steg." Små, små, små saker, men jag tror att de betyder mycket för måendet. A-böcker och allt elände som a ställt till med kan du ta lite i taget när du mår bra och känner dig stark.

...stöttande svar! Ja det svåra är ju såklart att finna sitt eget svar i den frågan, för såklart ÄR hon ju en helt fantastisk och väldigt speciell person, så "valet" skulle inte vara lätt. Men funderade på vad du menade med: "En annan fråga till din partner kan vara: Vad skulle behöva ske för att du skulle vara orolig?". Inte helt säker på om jag förstod :)

Det går lite upp och ner, har slarvat med kost och träning sista dagarna. Ska ta i mer från och med nu då jag mår bättre när jag äter rätt och tränar. Börjar få ångest att sommaren och semestern börjar ta slut. Men det är ju långt kvar så ska försöka njuta nu.

Utifrån det du skriver har du under en längre tid känt dig allt mer orolig, det börjar stå klart för dig att du och din partner har olika alkoholkultur. Det låter som att du verkligen har försökt att få det att fungera på olika sätt, genom att anpassa dig, genom att ta ansvar för er båda och framför allt genom att lyfta frågan. Så här långt har det inte riktigt fått den effekt du önskar. Att anpassa sig eller att försöka ta ansvar för något man inte kan ta ansvar för skapar oftast frustration och lidande. Det har du märkt. Att kommunicera däremot är en bra start och kan vara en framkomlig väg.

Jag skulle vilja ge dig rådet, take it or leave it, att börja med att tydligt prata med dig själv. Vad är viktigt för dig i livet, fundera på det stora frågorna då kan de vara guidande för dig nu. Frågor som: Vad mår jag bra av? Hur vill jag vara som partner? Vad söker jag hos en partner & varför? Vilka värden är viktiga och hur uttrycker jag det? Trygghet? Äventyrlighet? Kreativitet? Familj? Arbete? Andlighet? osv.. Det finns en myriad! Vilka är dina?

Om det känns okej kan dessa frågor sedan finnas mellan er, du kan ställa dem dem till din partner, skapa ett samtal. Ickekonfrontativt, nyfiket. I detta samtal kan ämnen som alkohol komma in. Hur passar alkohol in i detta? Droger? Sannolikt är det ett samtal under tid och kanske lär ni känna varandra på ett annat sätt. En annan fråga till din partner kan vara: Vad skulle behöva ske för att du skulle vara orolig?

Välkommen igen och stanna gärna här!

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Heja oss alla som valt livet och oss själva!

Jo. Jag förstår att sjukdomen har en i sitt grepp. Att det som skapar stress, ångest, skam och skuld också blir det enda botemedlet. Så därför fortsätter den beroende att ta sin medicin. Sen leder till mer stress, ångest, skam och skuld. Som bara kan botas med mer. Och det är inget enkelt att ta sig ur.

Andra dödliga sjukdomar är också svåra att bota själva. De flesta cancerpatienter tar emot behandling och väljer inte att säga att jag klarar nog av att lösa det här själv.

Jag ser det då som man har ett val. Att ta hand om sin sjukdom. Att bekänna sig maktlös inför den och sedan göra något åt den.

Och vi som finns här har gjort så mycket för att få de beroende att ta emot hjälp.

Men jag fattar att det är svårt.

Sannah och AlkoDHyperD för att ni tog er tid att skriva en kommentar.
Bra tips att ta det fyskiska först, kanske inte känna efter för mycket än utan bara köra på. Upp från diket och ut på rätt väg igen.
Plan för dagen får då bli att bara vara och ta en lång promenad.

Tack för hälsningen i min tråd. Trist att höra att du behöver forumet igen, men fint att det finns här då det behövs. Kämpa på och allt väl.

Jag hör det så ofta: måste hitta glädjen, måste tänka positivt, måste göra sånt som jag tycker är kul mm
Om man känner sig nedstämd, eller mår dåligt på något sätt, är det dessvärre svårt att framkalla ett önskat känslotillstånd. Strävan efter att känna glädje eller lust medför - som i all strävan mot ett mål - att vi gör bedömningar om hur vi lyckas nå dit. Som knsla av lust t ex Checkar av inåt för att se om det kommit lite lustkänslor...
Minnet är lite subjektivt också. Överdriver hur behagligt det ska kännas och hur lycklig man ska vara.
Varje gång önskan/målet inte kommit närmare eller uppnåtts (jag känner mig fortfarande låg, fan också) tillkommer hopplöshets och misslyckandetankar.
Sannolikheten för att hitta obehag, olust mm är stor om man letar efter det inåt - dessa känslor utgör ju "hotet" och hot är vi programmerade att uppmärksamma.
Jaha. Hur ska man då komma ur den negativa spiralen?
1. Alla känslor får finnas, de är budbärare och uttrycker behov, man kan inte välja vad man känner. Men om man tillåter känslan kan energi läggas på annat än försöka hålla den borta.
2. Eftersom man inte kan tvinga fram lust måste fokus ligga på handling. Att utföra handlingar som bidrar till något av värde för mig eller andra. Att inte förvärra är också en sådan handling.
3. Fysisk hälsa först. Gör vad som är möjligt för att bibehålla eller förbättra hälsan. Ökar chansen att dn psykiska följer med (men det kan ta tid)
Att må dåligt är den "rena" skiten. Att inte tillåta sig må dåligt men ändå göra det och därmed uppleva sig misslyckad eller hopplös; det är den "skitiga" skiten.
Det är inte den rena skiten som skapar lidande, utan den skitiga❤️

Du kan ju börja med att prata med henne när hon är nykter och inte festasugen. Förklara hur du vill att ni ska ha det: om hon är alkoholberoende så kommer hon kanske naturligtvis lova dig och tycka du överdriver. Att hon ställer till en bråk är ju att för att hon tar åt sig och försvarar alkoholen och sitt beroende.
Ge henne en chans och hjälp henne i kampen ,och jag hoppas verkligen att ni får ett harmoniskt alkoholfritt förhållande

mitt förråd av invektiv. Jag är lite gammaldags och använder dem inte dagligen, så när något går snett kan man höra mig använda uttryck som "nedrans", "attans" eller "jäsiken". Det där får sällan avsedd effekt, folk har en tendens att börja fnittra när de hör dem. Jag minns en gång då jag kallade en person för "luspudel" och resultatet blev att han snabbt vände sig om varpå jag såg hans axlar skaka på ett misstänkt sätt. Jag tror inte han grät. Problemet är att hitta rätt miljö för denna min expedition till svordomarnas förlovade land. Förr kunde man köpa några wienerbröd och ta en fika ihop med ett gäng borstbindare, men dagens borstbinderier är inte vad de har varit; de är automatiserade och befolkas av timida människor som uttrycker sig med emojis.

Så nu ska jag börja spela golf. Jag har förstått att Sveriges golfbanor utgör den mylla utifrån vilken en formlig springflod av nya kreativa invektiv emanerar. Visserligen riktar sig dessa uttryck i första hand till bollar, klubbor och sand men kan lätt appliceras på bilister och tanter i kassaköer. Jag var iväg och köpte klubbor, bollar och små träpinnar igår och ska gå en kurs om ett par veckor. Egentligen ska man också bära rutiga, mångfärgade byxor och skor med spikar under men det får vänta ett tag. Jag vill först se vilken ipm-rating jag kan uppnå (Invektiv Per Minut). Hur många gånger man slår på bollen och missar lär ska ha en viss inverkan på kreativiteten i ens uttryckssätt, såväl som om man träffar och ser bollen flyga ut i skogen eller ner i en sjö. Det sägs ska finnas ett övningsområde hos den lokala golfklubben, jag ska åka dit endera dagen och tjuvlyssna lite tänkte jag. Jag vill ju inte komma helt oförberedd till kursen.

Ha en härlig dag alla!

Eller kunna välja... Det handlar om styrka. Alkoholberoendet kan vara så starkt så personen väljer att fortsätta missbruka. Trots alla tråkiga konsekvenser hen får. Jag fortsatte att dricka tills min chef fick vetskap om det. Min sambo fortsätter trots att han nu mister familjelivet och allt vad det innebär. Jag kan inte göra något åt hans val. Kanske inte han själv heller just nu.. Jag vill ha ett liv i nykterhet och att mina barn ska få trygghet. Sambons liv är hans ansvar mitt liv är mitt ansvar. Styrka och energi till dig kram...

Fortsätt så!

Jo visst går det utmärkt att leva utan alkohol. Man lever då ett mycket gott liv.

Trevligt att du uppskattar min tråd och mina erfarenheter, jag önskar att du kommer att få uppleva alla positiva fördelar utan alkohol också.

Alla dessa tillfällen vi lär oss!
Du är på väg mot något bättre och du kämpar! Jag har gjort otaliga försök med planer! Tillslut orkade jag inte mer! Jag valde att sluta helt. Men man måste få prova, trilla dit, för att sedan hitta sin väg och plan som funkar!
Kram!

Funderade på att låta bli att skriva eller att skriva att det gick bra, men det gjorde det inte.
Hur som helst så är boxen slut nu och jag ska ta nya tag. Jag hade tänkt att vi skulle köpa flaskor till middagen och jag måste kommunicera bättre med maken.
Nu är han på landet och jag hemma. Jag har tänkt i tankar som att ersätta boxen så att han inte ser att jag druckit upp allt. En strategi jag använt de senaste åren men jag ska inte göra så nu.
Trött på mig själv, på allt faktiskt. Måste hitta det roliga i tillvaron. Guldkanterna i en grå vardag, utan att för den skull ständigt vara påväg någon annanstans.

Hur gick det i helgen som var? Hoppas allt bra med dej ?

Keep up the good work!

Han äter ritalin mot adhd vilket stundtals ger honom ångest och periodvis medicinerar han sig med alkohol.

Jag har träffat denna man i ett år. De senaste månaderna har det uppkommit personlighetsförrändringar och han stöter mig ifrån sig, men ger även hintar om vilka problem han har med alkohol och medicin. Han är deprimerad.

Har pratat med honom om att samla hans vänner för att diskutera hans problem vilket han var positiv till. Men han är inte så mottaglig för proffessionell hjälp utan vill helst kunna hitta sin egna strategi.

Hur hjälper vi honom som bäst? Ska man vända sig till adhd kliniken? Hur kan vi motivera honom?

Förstår att det är jobbigt för dig och hennes barn. Säkert är det jobbigt för henne också, hon är beroende. Jag är verkligen ingen expert men du kanske kan ställa ultimatum att hon går in i behandling, AA eller liknande, annars flyttar du? Då ger du henne en chans att rätta till det innan det är helt kört. Gör det när hon är nykter bara. Ha det så fint och skriv gärna mer i forumet, sök stöd själv.

Roligt att läsa att det går så bra för dig :). Jag kommer att följa hur det går för dig. Språket är väldigt påverkande. Att säga "Idag slipper jag dricka" är ett bra sätt att tala om för sig själv att man slipper beroendets bojor, och då kommer man lättare ihåg hur de bojorna fungerade. Bra tips! Att säga: "jag har slutat" är för mig en markering att jag gått över på andra sidan en skarp gräns. Därför är det viktigt för mig att kunna säga det här och till några av mina närmaste, som att befästa det för mig själv. Att till bekanta säga att man tagit en paus pg. av vikt eller hälsoskäl är är också jättebra. För min del vill jag gärna lägga till tyst för mig själv: "För resten av livet" också så att jag inte befäster det som något tillfälligt.

Tack för pepp och gonatt!

Jag har läst stora delar av din tråd nu. Tar särskilt till mej ditt inlägg #17, om den mentala kampen samt inre och yttre hjälp. Jag har börjat fundera över hur jag ska klara resten av livet utan alkohol, men tvivlar ofta på om det verkligen går. Men sen jag läst vidare i din tråd börjar jag inse att det ändå kan bli ett gott liv. Det kan fungera, med rätt redskap och mental inställning, samt med inre och yttre hjälp.
Roligt att läsa om dina upplevelser och betraktelser under din semesterresa också.
Ha en fin fortsatt semester! ?

Du kanske skulle söka någon samtalskontakt för att behandla det, typ KBT? Träna dig på dessa situationer i trygg miljö med en bra terapeut. När du kan det så är problemet löst. Då behöver du inte dricka av den anledningen i alla fall. Drickandet för ju med sig ökad ångest och ökad social fobi.

Tycker du har gjort stora framsteg sedan trådstarten. Bra jobbat! :)

Tack Sannah, miss lyckad, bedrövadsambo och Sisyfos för era svar. Det är så snäll av er att engagera er.

Det är ju så att jag stöttat min man i många år genom mycket. Mer än vad de flesta skulle ställa upp på. När det kommer till alkoholen så har jag verkligen kämpat och stöttat, förlåtit och sopat under mattan och jag har tagit emot så mycket dåligt, natt och dag. Men hans drickande har drabbat mig hårt och i slutet drabbade det även barnen (mer än att de såg honom bakis). Jag lämnade honom då men efter några månader gav jag honom en ny chans med kravet att han är nykter. Så att han dricker igen är liksom mer än ett vanligt återfall och att det är synd om honom som vill vara nykter men inte lyckas. Han sviker verkligen mig. Men det tycker inte han alls. Han lovar att inte bli som förr. Men ett löfte från någon som ljuger ständigt kring alkohol är ett ganska fattigt löfte.

Vi får se hur det blir. Det är så svårt att lämna också för jag står inte ut med tanken på att inte ha barnen hela tiden.

Men det är så att om det fortsätter med att han dricker varje vecka så kommer min avsky växa så till den grad att det inte blir hållbart att leva tillsammans. Jag trodde att månaderna isär hade fått honom att äntligen fatta. Men ett halvår i trygghet med en glad fru verkar ha fått honom att glömma helvetet som var förut. Men jag har inte glömt och alla minnen har väckts till liv.

Men nu ska jag inte skriva mer om det kanske, det hör till anhörigsidorna mer antar jag.

Jag ska först och främst fortsätta hålla i min egen nykterhet. Den oroar jag mig inte för det minsta. Kanske till och med mindre nu. För det ska åtminstone finnas en förälder i det här huset som klarar av att välja familjen först.

Jag hoppas på en ljus framtid. Helst med min man. Så jag hoppas han bromsar sig själv nu.

Usch det är faktiskt mkt deppigare att bekymra sig för andras drickande än sitt eget. Maktlösheten blir så total. Denna känsla ska jag aldrig orsaka någon annan. Med andra ord ska jag aldrig dricka igen. Aldrig.

Godnatt alla ❤

Detta inlägg ska vara under anhörig hamnade fel