Senaste kommentarerna i forumet

Igår skrev jag i din tråd Manda, att allt var bra och inga dikeskörningar. Senare på kvällen var jag ute och drack på tok för mycket, lång minneslucka typ sista 1-2 timmarna. Enormt dålig igår och ångest som nu sannolikt kommer hålla i sig i några dagar. Känner mig ledsen och arg på mig själv.
Jag var på en bra plats i livet och så gör jag så här.

Klarade av dagen i går trots djävulen knackade på! Bestämde mig för att ta det lugnt i går och inte stressa runt vilket är en triggare för mig! Dag 1 avklarad, nu väljer jag att klara dag två!

Jag har läst dina inlägg och det låter som att du har det tufft just nu. Du beskriver hur många i din närhet har tagit avstånd från dig då alkohol gör dig till en person du inte vill vara. Att du påbörjat behandling och att du skriver här är stora steg. Du står inför att val nu som bara du kan göra samtidigt vill jag gärna be dig stanna hos oss.

Här finns andra som varit och är i liknande situation som du. Kanske kan ensamheten lindras lite av att dela med dig här och ta emot?

Hur går tankarna idag?

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Bra jobbat!
Jag känner också igen det där med att skjuta upp slutdatumet. Kämpade länge och väl och misslyckades gång på gång. Till slut var jag väldigt tveksam till om jag kunde sluta. Riktigt orolig faktiskt. Då kom sambon på mitt missbruk och jag la av. Det fanns inget val och det var så oerhört skönt. Men jag hade liksom du inte bestämt mig för ett nyktert liv. Jag drack i sociala sammanhang. Lagom mycket... typ två glas vin. Och sen inte för ofta. Efter ca 10 mån släppte jag in a över tröskeln hemma igen och nu kämpar jag igen. Inte som förr, men dricker för ofta och fel.
Min långa nästan nyktra period var underbar. Jag mår bättre utan.
Funderar på din "all-inklusive"resa. Semester... varför är det så oerhört förknippat med a? Ska dina flickor med? Just semestern är egentligen ett gyllene tillfälle att vara nykter. Man kan koppla av och att göra det utan a är fantastiskt. Inte seg, lite mer initiativrik... och kanske som när det gått överstyr... inte löngre fixerad på att komma hem till hotellet för att kunna dricka. Det är ett trist liv man lever när man bara vill hem till a. Grekland utan rekommenderar jag starkt! Man får en närvaro i nuet som är underbar. Och en längre vit period är också bra. Nu vet jag vad jag strävar efter och vad jag inte vill ha. Dagligt drickande går bort. Fattar egentligen inte varför jag dricker alls.

eller är sommaren sen i år? När man bor i staden är man inte medveten om årstiderna på samma sätt. Det mesta man gör sker inomhus, hemma eller i köpcenter och däremellan transporterar man sig inne i en varm bil eller buss. Är det trist väder ute så stannar man bara inomhus. När man någon gång tar sig ut i naturen är det till en park eller en skog med bra parkering och man väljer att ge sig iväg baserat på hur vädret är på morgonen, det blir lite som att besöka en utställning eller ett museum. Nere i Tyskland tar dom till och med inträde på sina ställen för att komma ut i naturen och se ett vattenfall. Åtminstone om vill gå dit på en upptrampad stig.

Nu när jag bor på landet upptäcker jag att här är det på riktigt, här är jag medveten om, och beroende av, vädret på ett helt annat sätt. Vad jag än ska göra så måste jag ut; jag har insett att man måste anpassa sig till årstiderna på så sätt att allt som ska göras utomhus får man ta hand om på sommarhalvåret, det som ska fixas inomhus får vänta till vintern. Så nu när jag går ute i trädgården och huttrar undrar jag om inte sommaren ska drabba oss snart, det skulle vara trevligt att få gnälla på värmen som omväxling.

Ha en fin dag!

Har sån ångest och kan inte sova. Behöver ett ord av hopp.

....den ska jag kika på!

Har suttit uppe och jobbat till nu - och det hade inte funkat om jag haft en dejt med A. Måste och vill verkligen hålla rätt linje och inte förstöra.
Fick knäppt nog ett mess ikväll från en kompis som berättade att hon njöt av lite söndagsvin(!) Och jag tänkte att gud vad nice...Så vill jag oxå kunna göra...Men nej - inte nu...Insåg då att det är inte enkelt - alkohol finns "överjävlaallt"

Men känner mig nöjd med dagen. Har varit en bra mamma, skjutsat och fixat och jobbat...Jag har varit sysselsatt kort och gott och det har inte funnits utrymme för tankar på A...Måste börja jobba på strategin - för jag vet att tankarna om att det nog går - kommer ju bättre man börjar känna sig...

Godnatt!

...och tänker...okey, jag vet åtminstone hur dessa små sår kom till.
Det hade jag inte vetat om jag hade druckigt.

Kommer ihåg hur jag gick till läkaren en gång med ett ont knä, och dagarna efteråt kom en minnesflash tillbaka till mig om hur jag hade slagit i det på fyllan, ojoj vad jag skämdes.

Men de här såren är uppkomna i mina sinnens fulla bruk, och inget annat som var fullt.
Klantig, jo det är jag, inga tvivel om detta, lite manhaftig och säkerligen slarvig, vill att det ska gå fort så man blir färdig någon gång.

Arbetet med bastu, mugg och dusch vid stugan börjar nu ta form, det är intensiva och långa helger.
Vi åker ut direkt på fredagen oavsett klockslag, stundentfester och vi piper iväg bland de första för att hinna ut innan det blir alldeles för mörkt.
Släpet är packat med prylar som vi tar på lördagsmorgonen när det har blivit ljust igen, släpa och bubba.
Vi har landet ihop med svåger och svägerska, de har huset brevid, men vi delar på gemensamhetsutrymmen såsom mugg och bastu.

Men vi drar inte jämnt, inte alls för att tala sanning, inte när vi bygger i alla fall.
Han (svågern) har ett kontorsarbete och tycker det är avkopplande att bygga på fritiden, jag har ett praktiskt arbetet och tycker inte alls att det är avkopplande att behöva jobba på fritiden, jag vill koppla av från arbete, helst.

Men är egentligen inte alls rädd för att ta i, tvärsom så är mina diskar hela i ryggländen och kan slita i, men under en begränsad tid.
Att sitta och fila på en planka i evighet för att få fram den rätta vinkeln för att få en sådan liten springa som möjligt är....inte min melodi.
Jag jobbar mot ett tidsperspektiv precis som proffsen gör, om ett visst arbete ska ta två veckor så ska det vara klart då, och inte dra ut på tiden, då får man helt enkelt börja slarva för att komma ikapp.
Han tidsoptimist och jag pessimist, och jag vinner alltid i just den delen, jag vet att han försöker förringa arbetets börda genom att alltid sätta en helt galen tid, och jag har börjat säga emot.
Han köper för lite material och sågar fel, det blir alltid en vända till med bilen och det går inte att göra något annat under tiden, det måste vara i exakt hans ordning, suck!, han ska alltid vara byggherren och jag hans hantlangare.
I 20 års tid har jag fått stå ut med detta, men har nu börjat grina illa åt honom.
Jag ville egentligen inte påbörja några nya projekt med honom, men svägerskan tvingade igenom detta.
Och detta skulle bli vårat sista.
Och det sket sig, vi kom inte överens om ett delprojekt som var enbart mitt och han började lägga sig i.
Jag surade till och det slutade med att jag och frugan plockade ihop våra pinaler och åkte hem, det var ju ändå dags.
Frugan och svägerskan hade några djuplodade samtal under veckan där de försökte reda ut saker och ting, skulle vi nu vara ovänner för all framtid?
Fruarna medlade mellan oss gubbar utan att vi samtalade med varandra, och fredagen blev verkligen intressant.
Han lämnade oss utan ett ord efter att ha hämtat oss med båten, lördagens arbete började på tu man hand, utan ett ord.
Svärsonen kom och hjälpte till och då lättade trycket mellan oss, vi kunde montera in dörrar och fönster tillsammans.
Under helgen så växte något ömsesidigt respektfullt skådespel upp mellan oss och vi kunde senare äta en gemensam middag ihop.
Söndagen kom fruarna till bemanning och höll på så sätt isär oss.

Det blev mycket gjort och nu börjar man kunna skymta någon sorts grovdetaljering växa fram.
Det skulle ju vara klart till midsommar då våra gäster kommer och någonstans tre helger till så börjar det bli klart, tror vi.
Inte helt men nära nog, vi kommer inte i mål men mycket bättre än vad jag hade kunnat hoppas på.

I mitt sinne så tänker jag på hur det kunde ha varit, om jag drack...
Ujujuj, i fyllan och villan hade vi blivit riktigt jävla osams, och då kunde vi ha blivit ovänner, på riktigt!

Och det hade blivit något att få ångra under en lång tid framöver....
Två griniga gamla gubbar och en massa alkohol hade inte hjälpt till...
Men nu är en nykter och dämpar indirekt den andras konsumtion....

Det är skillnad att vara nykter, alltid...
..och det fina i kråksången är att ingen kan säga något annat, jag har sanningen med mig i släptåget, jag vet vad som har hänt och sagts alla dagar, alla klockslag.
Det är att sitta med ässet i skjortärmen, jag har makten och det vet många som räds sanningen.

Berra

Hej
Känner igen mig i din beskrivning av lusten till att supatill. Jag planerar mina fyller. Inte så att jag ringar in ett datum i almanackan, utan mer spontant. Idag är jag inne på min 7:de månad som nykter. Inte förens nu förstår jag att jag är en planerande alkoholist. Nu stundar snart semestern. Typiskt tillfälle för en planerare att supa till.

?

Hur mår du? Släppte sjukhuset bara hem dig? Du måste ju få hjälp på något sätt. Urusel på att veta vilken hjälp som finns att få, men om du startar en egen tråd under "förändra mitt drickande" så får du nog massor av tips.

Spikmattan...börja med skuldrorna...lägg den på tvärsan i sängen...när du kan ligga så en längre stund tar du hela ryggen..avvakta rumpa mår.. .gör ont och kan smärta ordentligt....ta gärna musik i öronen så du kan slappna av ordentligt.... En närahimmelupplevelse av frid och ro...

Läste din tråd i morse när jag vaknat alldeles för tidigt och hade svårt att somna om. Ett himla "tjat" om spikmattor... jag har en som jag använt periodvis och de funkar för mig också att somna med. Så jag tog fram den. Låg på den ca 20 min o somnade om. Helt klart värt att pröva om man tror sig behövs a eller nåt annat för att sova.
Skönt att det går bra för dig.

... med alkoholen: har gått upp i vikt typ 8-10 kg de senaste 4 åren.

Ibland har jag tänkt att jag måste börja dricka vitt vin istället då jag hört att det är färre kalorier i vin än i öl. Men jag tycker ju inte ens om vin!!!

Nu tänker jag att det är alla bakfulla dagar som har gjort att jag inte orkat hålla mig i form. Alla dagar jag tillbringat raklång i soffan med en huvudvärk som bara pizza kan bota.

Det är ju inte så snyggt alltså.

Jag är lite misstänksam nu. Fredag, lördag och idag söndag har suget varit annorlunda än tidigare. Följeslagaren har inte lämnat min sida, men jag har inte haft större problem med att bli av med eländet. Lättare känsla i kroppen och varit pigg på jobbet dessa dagarna. Dvs, jag får med all sannolikhet en riktig snyting de kommande dagarna om den lilla erfarenheten jag har får bestämma. Jaja, det är bara att invänta anfallet och försöka slå tillbaka.

Jag har sovit som en stock natten till idag. Vaknade utan problem och fick komplimanger på jobbet av att jag såg så pigg ut och då var klockan 06,00. Jag tror inte det har hänt förut?

Det där med spikmattan har jag funderat på mycket idag och kag ska beställa en så fort jag har tid, eller tar mig tid till det. Jag måste bara prova.

När jag kom hem från jobbet ville jag gå ut i växthuset en stund och filosofera över livet och flagghelvetet som inte vill bli kvar på sin plats, men jag struntade i det. Orolig för att suget och längtan efter alkoholen skulle slå klorna i mig utan att jag hade kunnnat avvärja anfallet. Detta är pga växthuset har varit supnästet nr ett de senaste åren, så det tar nog ett tag innan jag kan känna mig säker därute. Dumt kanske? Det är ett växthus och ingen flaska med något starkt och gott i.

Sitter ute och glor samt blir snart uppäten av myggorna. Ha! Där kammar dom noll. Ingen alkohol serveras i kväll. Tjoho!

Idag är jag på dag 69,3. Jag är inte kaxig över det utan faktiskt stolt över det. När jag berättade att det var 69,3 dagar sen sista ordentliga intaget för älskade maken så tittade han undrande på mig-igen. -"vadå, komma tre"? Efter förklaringen fick jag ett klart godkännande och han talade om hur duktig jag har varit eftersom han är en i älskade familjen som står vid min sida. Han tyckte även att det var bra att inte börja om med tidräkningen från noll utan fortsätta räkningen. Ett sätt att hålla koll på hur många dagar som jag har kört av vägen under denna tiden. Säkerligen kommer det fler "komma dagar" eftersom jag bara är en människa med alkoholberoende som försöker bli av med skiten.

Något som också jag hjälpt mig vid vissa tillfällen är att gå tillbaka till min gamla tråd Rövarkulan och läsa om den första tiden och allt pepp som jag fått här innne. Härligt!

Trevlig kväll och njut av livet där ute. Jag har nog min natt räddad tack vare alla myggor som har kalasat på mig ikväll.

När jag läser min tråd från början känns det som ett helt annat liv, eller som det handlar om helt andra personer. Jag tror knappt att det är sant, hur kunde det gå så lätt? Min tidigare erfarenhet av alkoholism är ju baserad på min pappas drickande, och jag kan inte komma ihåg hur ofta han slutade dricka. Och alltid började igen. Ofta i samband med semestrar. Eller när han jobbade utomlands. Nästan alltid i smyg, precis som vi var idioter och inte hörde/märkte det direkt ändå. Och det spårade alltid ur katastrofalt. Till slut slutade jag hoppas. Egentligen är 14 veckor ingenting i sammanhanget. Så jag vågar inte ropa hej än. Men jag väljer att inte oroa mig. Allt är bra just nu, och jag njuter av det. Eventuella återfall får vi hantera när de väl kommer.

Ja jag ska försöka flyta med och inte fundera så mycket, men det är svårt att låta bli. Jag tänker och funderar mycket och har allid gjort så. Försöker förstå och lösa problem, hjärnan brukar gå på högvarv. Idag har jag tagit det mycket lugnt. Suttit ute i solen, läst och skrivit. Bytt några ord med grannarna, lagat mat och umgåtts med sonen. Det var så lågt tempo att jag fick ont i huvudet och blev på dåligt humör. Men jag behöver det, gud vad jag behöver ta det lugnt och framförallt lära mig att inte stressa så mycket. Att inte ha alla dessa listor med "måsten" som ska avverkas under dagen, helgen, veckan, semestern, you name it. Alkoholen har varit ett sätt att koppla av och helt enkelt strunta i återstoden av punkterna på listan. Jag förstår det nu.

Världen går inte under om jag lämnar några göromål till nästa dag, även om jag lovat en kompis eller känner trycket från jobbet. Det innebär att jag borde bli bättre på att säga nej och avsluta innan jag stupar av trötthet. Trött = alkohol..

Nu en kopp te.

Då kommer du orka jobba i morgon och att vara hemma pga av bakfylla ger mer ångest än att härda ut på jobbet. Kan du hälla ut alkoholen? Se till att du inte har hemma. Köp godis, chips, glass, pizza. Känns hur skönt det är när kroppen försöker läka, härligt trött. Och framförallt gör din dotter stolt!! Kram

Nu har jag lovat inför min dotter att vara nykter kommande 21 dagar fr.om. Imorgon!! Panik!
Idag har jag i panik hällt i mig whisky, öl, rödvin. Fattar inte hur mycket jag plötsligt tål? Mindre mängd igår fick mig att somna.
Hur ska jag orka jobba imorgon?
När jag uttalade löftet kände jag lättnad. Jag svor och lovade inför min dotter. Jag KAN INTE bryta det!
Men hur ska jag hantera abstinensen, suget? Vill bara ge upp. Jag är alkoholist.?
Ingen skulle tro det om mig. På jobbet tror de att jag är perfekt. Duktig.
Jag är världens striktaste människa på ytan. Inuti pågår kaos!
Jag orkar inte mer. Hur blir man fri från demonerna?

Hej alla,

Jag har haft en sådan kväll igen när jag blir helt bäng i huvet av alcohol.Är 41 år gammal och det får vara nog nu.Ångesten och att veta man skadar dem man älskar har satt stopp idag är första dagen jag verkligen känner nog är nog,jag vill inte mista det bästa i mitt liv....uppskattar all hjälp som kan fåss.jag dricker inte ofta numer då jag inte har ett sug efter att dricka det är bara det när jag väl gör det så finns det en 50/50 chans att det blir tragiskt....inget minne av timmar under rus....och då gör man bara dåliga saker.....

Tyvärr,... jag kan bara säga att jag känner igen mig i det du beskriver. Ingen tröst, kanske, men ändå. Vi har ett tungt sorgearbete framför oss, men det är det värt. Att avsluta, gå vidare. Det finns inget annat.

Tack för era kommentarer och pepp! Det är märkligt ändå detta med förnekelse. Jag läser igenom alla inlägg jag skrivit och de började för ett år sedan i början av semestern. Jag känner en sådan befrielse nu då vi kommit så långt som att han får fortsätta utan mig nu då han på alla sätt och vis gjort det valet nämligen att fortsätta dricka sina förbannade vinboxar.
Som en person som inte dricker speciellt mycket är det så svårt att förstå att detta faktiskt händer!
Han är så ledsen och olycklig över att jag framhärdar i detta med vår separation. Han kan inte förstå hur jag kan slänga bort det vi har.,, bla bla bla.
Vaddå?!!! Jag slänga bort? Det är ju för faan han som plötsligt är som en tvååring som surar. Det är jan som på allvar dricker ljummet vin efter frukost då jag är inne i tvättstugan. Han har sedan i onsdags ( idag är det söndag) druckit 4 vinboxar, 12 starköl och precis nyss dragit i sig en flaska prosecco då jag var ute och gick en promenad. Nu är allt slut och jag hör hur han skruvar runt i soffan av otålighet och frustration över att inte kunna bli plakat även ikväll.
Får man inga abstinensbesvär av en sådan konsumtion?
Åh vad jag längtar till mitt eget boende!

Hur mår du? Hur gick det med vinet när du skulle resa bort? Känner så igen mig, gillar också att dricka hemma själv och klarar mig oftast bra i sociala sammanhang. Jag hoppas du har en fin söndag :-)

Samma här - drack både fredag och lördag. Druckit några folköl idag också men känner mig helt nykter nu.
Slå inte för hårt på dig själv - nu är det snart ny vecka och nu kör vi helt enkelt!!! Kram

Ärligt - fredagen blev det öl, minns inte nu hur många. Igår blev det 2 små starköl och 6 folköl. Egentligen hade vi bestämt att vi skulle iväg och fiska lördagskväll men det valde vi uppenbarligen bort.
Nya tag imorgon. Mår okej nu iallafall så hoppas på en hyfsad nattsömn.
Det är så svårt, sambon dricker också. När vi dricker ihop släpper alla spärrar och allt är liksom tillåtet. Vi triggar varandra på något vis. När jag är ensam, om han är ute på jobb t.ex, så är det inget svårt att vara nykter. Men ihop blir vi helt sanslösa. Sen ska jag absolut inte skylla på honom, det är mitt eget val och jag är lika "på" som han.
Hur som - nya tag imorgon!!! Vägen är krokig men tillslut ska jag lyckas! Så det så!