Senaste kommentarerna i forumet

Hej och välkommen,❤️
Inget dömande här inte. Vill istället ge dig en stor och varm kram. Det gör så jäkla ont när vår fasad trasas sönder. När det onda, fula och för oss skamliga sipprar ut. Jag var också en högpresterande mamma (dock gift), med arbete, vänner, familj mm och fick gå till socialen pga mitt alkoholintag och barn i hemmet. De är skyldiga att rapportera sådant för att skydda våra barn. Jag förstår att det gör fruktansvärt ont och skammen är fruktsnsvärd. Peth värdena är vad de är och visar vårt intag. Du är medveten om att det finns ett problem som riskerar att rasera allt. Precis allt i våra liv. Kan du se allt det jobbiga som du nu står inför som en möjlighet till att få hjälp? Att erkänna att det är ett problem, för att sedan kunna få hjälp till att faktiskt vända detta. Socialen vill ha koll så att barnen inte far illa. Jag och min man fick svara på mängder av frågor om tryggheten runt barnen. Jag erkände allt men var också villig till förändring. Självklart är det fruktansvärt smärtsamt för dig just nu. Har du ingen att prata med så fortsätt skriv här. Att gå omkring och låtsas som att allt är bra förgör oss bara mer och mer och till slut går vi sönder.
Stor kram
Ellan!❤️

Ganska träffande definition. Kan ibte låta bli om det finns till hands stämmer och det skadar oss.

Det är skönt att vakna utan att vara bakis och min ångest och skam är förbi - nu återstår finliret och den praktiska erfarenheten som ska testas! Tack för raderna.

Ja jo vi har haft samtalen om alkohol. Inte med barnen bara. Det var det jag svarade på.

Grattis till 6 månader, härligt att läsa. Att stänga alla dörrar till drickandet och inte ge sig alternativ låter som en bra lösning. Att lära om och leva livet på livets villkor är faktiskt skönare än att sitta fast och vara besatt av alkoholen. Problemen försvinner ju inte helt men det är i alla fall ett mindre när vi lyckas bryta beroendet. Fortsätt så och tack för påminnelsen över hur befriande det är att vara nykter.❤️
Kram Ellan

Jag fastnade lite i orden om att det blir ett tvång att springa och/eller nyttigt för att bli av med extra kilon. Kan du hitta andra motiv till dessa förändringar, kanske även andra sätt?
Att äta hälsosammar behöver inte betyda tråkigare, eller att inte äta sig mätt. Små förändringar kan göra mycket och upplevelsen är lika viktig som att minska antalet kalorier. Pizza kan bakas själv med lite nyttigare ingredienser (med lite rutin går det ganska snabbt också) vissa mycket lättlagade och goda maträtter är rena dieten. Grilla kycklingfiléer marinerade i olika kryddor, vitlök och olja. Kokt potatis och gräddfilssås eller lättcrêmefraiche (själv vräker jag på med den feta varianten) med pressad vitlök och örter. Massor av bladspenat, avocado och toppa med linfröolja - det är inte fett man går upp i vikt av. Av fett blir man mätt! Ugnsbakad eller stekt lax - bara som den är med lite kryddor på. Busenkelt. Fullkornspasta och grönsaker till. Nötfärs i alla former, låt fantasin flöda, stek med frysta wokgrönsaker - fem minutersmiddag. Ok, nog om mat.
Träning kanske inte ska användas som en "bestraffning" eller "bot" för att man ätit fel eller för mycket, eller i syfte att gå ner i vikt, utan för att kropp och själ mår så gott. Felet många gör är att börja för hårt eller sikta för högt. Tiden du är ute är viktigare än antalet kilometer. Och sannolikheten för att du ska dra dig för att springa för att det upplevs så jobbigt minskar om du lägger upp en rimlig plan. Jag brukar råda kompisar som tycker det är svårt att motivera sig att börja med gång/löpning varvat varannan minut i en halvtimme. Efter några gånger kan man halvera antalet gångpauser eller öka tiden med tio minuter. Upplevelsen av att följa en plan utan nära-döden-känsla ger belöning. Eller du kanske kan hitta något som passar bättre än löpning. Cykla? Simma? Gymma?
Släpp tvånget och försök låta bli att bedöma dina framgångar utifrån siffror på vågen. Känn känslan i kroppen när den är i rörelse istället. Känn luften i lungorna. Lyssna på tystnaden (om du springer i skogen). Kanske kan livsstilsförändringar vara belönande av egen kraft...

:-)

Har följt tråden. Här kommer jag. Orkar inte berätta allt just nu. Men jag är i Socialens radar, pga rapporterad onykterhet. Har tagit Peth tester, det första var inte så bra, nästa var helt ok. Det senaste skulle jag träffa läkaren för att diskutera. Jag var tvungen att avboka mötet pga arbete. Egen företagare, jobbar och reser mycket. Läkaren skickade då resultatet till Socialen (utan min information), och imorse blev jag uppringd av Socialen med tvång att infinna mig för test. Jag fick boka om allt arbete (beklagar mig inte). Gjorde testet (urin) och var ren (sedan ca 4 dagar tillbaka). Vad som förbryllar mig är att senaste Peth testet visade extremt kraftig överkonsumtion vilket inte stämmer med mina noggranna anteckningar hur mycket och när jag dricker. Fattar ingenting. Men Peth testet ljuger tydligen aldrig. Jag är ensamstående mamma, högpresterande inom mitt jobb. Men framför allt tar jag hand om mina barn (9 och 12) såväl emotionellt som praktiskt. Det låter nog som ett patetiskt försvarstal, och att jag framhåller mig som offer / martyr, men det är inte intentionen. Jag vet om mina problem. Jag dricker aldrig inför barnen, men tar mig lite tröst / lugnande glas efter barnen lagt sig och jag jobbat färdigt. Jobbar mycket - från 6 på morgonen samt nattetid pga tidsskillnader. Socialen (eller rättare sagt en ny liten socionom kille som kommer direkt från examen) agerar aggressivt (men med en förrädiskt mild ton) mot mig, och hotar mig att de kan ta barnen ifrån mig när som helst. Nu är barnen iväg med sin pappa (som de bara träffar några gånger om året då han bor utomlands).. Känner mig så ensam, men tänker samtidigt att det är bättre att barnen är iväg med pappa i några dygn än att vara med mig just nu. Jag är så chockad, ledsen, och framför allt skamfylld. Ingen att prata med, för jag upplever alla som fördömande (det är nog inte sant, men min subjektiva känsla). Jag isolerar mig, då jag lever i en ytterst "perfekt" liten ort, och alla skvallrar. Men jag vet att det förekommer värre problem innanför vackra och perfekta fasader...... Jag har inte kunnat gråta förrän nu (ville inte visa något inför barnen innan de åkte med pappan för ca 3 timmar sedan). Men nu flödar tårarna.... Vill ha en kram, be om alla mina synders förlåtelse, lite empati.... Jag är den emotionella tiggaren. Patetiskt, jag som alltid klarat mig själv, och aldrig ber om hjälp. Kanske dags att ändra den attityden.... Snälla döm mig inte.... <3

Intag av alkohol är riskbruk när det drabbar andra, direkt eller indirekt, eller får en själv att avstå från sådant man egentligen ville/skulle göra. Vid missbruk kan man inte låta bli att dricka, även om man uttrycker en vilja att låta bli. Man kan inte sluta så länge det finns mer att dricka. Sådan är min definition. Läs gärna min 1-10-lista över eskalerande alkoholbruk! Men det är som sagt min definition.

Du måste säga till din sambo, då hon är nykter "jag tänker/tycker/vill, oroar mig..." etc. Hon är inte dum, hon känner dina och barnens vibbar. Hon har säkert egna tankar om sitt drickande.

Jag förstår verkligen ditt dåliga samvete. Min pappa var alkoholist, och jag bröt med honom när mina barn var 2 och 4 år. Ett halvår senare dog han. Jag kunde inte påverka min egen uppväxt, men jag kunde påverka mina barns uppväxt. Du är ansvarig för ditt och dina barns liv. Din pappa är ansvarig för sitt liv. Men smärtsamt är det inte att fatta beslutet att bryta.

Liten stor. Jag tror på dig! Vägen är inte rak, det vet vi alla. Men så länge vi försöker så tror jag att det blir bättre. Kram

Jag sitter själv i samma situation, där mitt drickande kraftigt ökat under 2 månader och nu försöker "sätta ut alkoholen" som jag använt som självmedicinering (mot ångest). Jag är utbildad inom medicin och tycker du ska träffa en läkare omgående, berätta om dina problem. Det finns medicin man kan ta för att minska abstinensen (bensodiazepiner). Dock får du aldrig kombinera alkohol med dessa preparat. Återigen, prata med en läkare och hoppas det löser sig.

Försökt trappa ner nu och siktar på noll från och med imorgon. Eller inte siktar - ska köra noll från imorgon. Mår verkligen inte bra nu.

Ja du kanske inte ska "tvinga" dig till för många nya "livsstilar" på en gång. Har du lyckats komma loss från alkoholen, så är det den absolut största och viktigaste förbättringen nu till att börja med.

Har du haft ångestattacker tidigare?

Jag googlade lite på ångestattacker, och hittade att det kan finnas en koppling mellan veteprotein-/gluten-intolerans och panikångest.
Nu ska man inte svälja allt som finns på nätet med hull och hår. Men det kan ju leda till nya kunskaper med lite sållning.
Här finns t.ex. ett inlägg på en hemsida av en man, Leif Kring, som ofta fick panikångest några timmar efter att han ätit pizza:

http://panikangest.se/behandling-vid-panikangest/

Bra att du kan sova lite mer nu. Förhoppningsvis rättar sömnen till sig mer och mer.

Hoppas du får en bra helg Sinnitus.

Var finns den behandlingen? Jag behöver göra något. Bor också po lannet.

kanske är lösningen. Ett godis jag inte ens visste fanns. Se där, hade jag inte druckit så hårt i livet hade vi aldrig lärt oss att detta godis existerade. Ärad vare spriten.

Vill ändra allt märker jag. Jag är trött på extra kilona som jag lagt på mig under mina vin år. Jag försöker äta mindre och springa mer. Tillslut blir hela tillvaron ett tvång och då ökar risken att falla tillbaka till ursprungsläget.
I går var en dålig dag men idag känns det lite bättre. Slopade tvånget att bara äta lättyoghurt till lunch och käkade pizza med sonen med alkoholfri öl till (trots att jag vet att det är nästan 900 helt onödiga kcal)
Tvångstanken att lunchen gör att jag bör springa extra ikväll är närvarande. Undrar varför det alltid blir så här, att det måste svänga över från ena till andra ytterligheten.
Sovit bra inatt, nästan 5 timmar innan jag vaknade av en ångestattack. Underligt att jag fortfarande vaknar av ångestattacker. Jag trodde att de var alkoholrelaterade men det är de uppenbarligen inte.

... men bott i Skåne i snart 20 år.

Min arbetsgivare finns strax utanför Malmö, jag bor på Österlen.

Och längtan efter öl tog över min hjärna totalt. Skyllde på att det var soligt och varmt sommarväder.. Det var förra helgen och jag drack 5 folköl på en kväll. Nu snart helg igen men denna helgen finns bara alkoholfria öl hemma. Jag måste ju kunna njuta av sol och värme utan alkohol i kroppen! Vore ju hemskt annars, när sommaren bara börjat.. Trevlig helg alla!

Ett av problemen är ju att man själv reagerar så starkt på alkohol. För mig kan en 3.5% folköl i kylen bli ett tecken på att den andre inte bryr sig om det senaste storgrälet efter 1 1/2 flaska vin och alltså skiter i att relationen inte klarar alkohol. En annan sak som jag tycker är svår är att veta vad som är normalt och inte. I min familj blev pappa full till middagen på helgerna. Han tappade kollen på vad andra pratade om och malde på om sitt eget. Kvällarna på helger drack han sen rätt hårt och somnade med hörlurar med musik på hög volym i. Det har jag haft som utgångspunkt för vad som är normalt. Mamma klagade på att han drack men det struntade han i. Nu på chartersemester ser jag andra som dricker från ganska tidigt och ganska mycket. Undrar om det är normalt eller om många av de jag ser har eller kommer att få problem med det. Det jag tror är "sämst" med min sambos drickande är att det är hennes sätt att varva ned. Hon saknar ett naturligt sätt att lugna sig på och använder alkohol till det. Jag ser det som missbruk. Dessutom får hon sug efter alkohol, jag ser det som problem och tecken på beroende. Hon dricker även mer än hon borde med tanke på levern (beror på mediciner) att inte kunna anpassa mängd efter råd från doktor ser jag också som tecken på beroende/problem. Förstås också att det inte verkar gå att läga av trots problem det leder till i relationen och familjen.

på alkoholfritt vin och djur samtidigt då Janne? Pingvin!

och välkommen hit till "Det vidare livet" rabbitgirl.

Jag följde (läste) dig av och till i din gamla tråd. Du har haft en lång process för att frigöra dig från alkoholen. Precis som de flesta av oss. Men det är ju så, när man själv börjar uppleva problem med alkoholen, är man oftast mycket mer beroende och sitter hårdare fast i alkoholens grepp än man först tror.
Mycket starkt jobbat av dig. Ditt sätt att tänka den här gången är nog det som gjort det lättare för dig. Detta att du stängde dörren helt till alkoholen.

Du har också rätt i att andra problem i livet är lättare att ta i tu med när man lever nykter. Det största problemet har man ju då klarat av.

Önskar dig en bra helg. Kramar!

Verkligen bra kämpat!

... riskerar att bli skjutna om de äter sig fulla på jäst frukt och raglar runt i villaområden ? Hade de kunnat hade de nog avstått!